Markus Svensson har under de senaste åren varit en stor publikfavorit i Malmö Arena. Till den kommande säsongen valde han att lämna för spel i Elitserien med AIK. Stockholmsjournalisten Marie Hallman har genomfört en längre intervju med "Mackan", där han berättar om såväl dåtid som framtid. Jag finner absolut detta som läsvärt, inte minst nu när det är ganska stor stilltje på övriga fronter i hockeyvärlden.

Hela intervjun läser ni här!

/Winnberg

De regerande tyska mästarna, Eisbären Berlin, fick i dag in en ny Björn i sin trupp - åtminstone om man får tro vad Magnus Pääjärvi twittrat om nu under eftermiddagen. Officiellt är övergången ännu inte bekräftad, men det troliga är att "Maggie" har koll på vad brodern ska ha för sig under den kommande säsongen.

Därmed får också Björn Svensson det tyska kontrakt som jag jagat under ett halvårs tid. I Berlin kommer han dessutom att kunna bekanta sig med Sound Convoys hit, Hey, Wir Wollen Die Eisbären Sehen, som vi ofta får avnjuta i Malmö Arena. Han blir dessutom lagkamrat med en annan nordbo, nämligen dansken Mads Christensen.



/Winnberg

Rögle gjorde precis klart med den norske VM-backen Alexander Bonsaksen. Med den värvningen är troligtvis ängelholmarna redo för att dra igång säsongen 2011/2012.

Till skillnad från för ett år sedan har lagbygget i nordöstra Skåne gått lugnt tillväga. Endast ett par spelare har bytts ut – och man skulle faktiskt kunna dra paralleller till hur det såg ut i Malmö. Och vice versa.

Rögle lär, till skillnad från under fjolårshösten, vara med direkt från första nedsläpp i år. Laget ser bra ut, även om man inte ersatt Vic Bartley fullt ut. Den offensive backen var en av seriens absolut bästa i sin genre i fjol och även om Daniel Sondell är en kompetent allsvensk spelare så är han inte av samma kaliber som Bartley.

Jag är oerhört nyfiken på årets upplaga av RBK. Jag tror att man kommer att vara riktigt bra. Ted Brithén håller jag som en av seriens främsta spelare och han lär ta ytterligare kliv framåt under vintern. Jag tror att han kommer att bära Rögle till Kvalserien.

/Winnberg

Han upplevde det i Malmö Redhawks under säsongen 2008/2009. När hans karriär nu skulle gå vidare i Norge och Frisk Asker hann han inte ens börja spela några matcher innan klubben tvingas till besparingar. Därför står nu Marcus Olsson utan jobb.

Jag har alltid gillat Olssons attityd och hårda jobb på isen. Men under föregående säsong gick han tillbaka något rent prestationsmässigt.

Jag hoppas verkligen att allt löser sig för Marcus - och även för förre Röglebacken, Stefan Erkgärds, vars kontrakt också brutits!

/Winnberg

Knappt hann jag ens spekulera i vilka tröjnummer slovakerna skulle ta innan MrMadhawk offentliggjorde dessa. Miroslav Lazo kommer som väntat att lira i nummer 81. Men Ivan Ciernik lär inte ha fått plocka Carl Söderbergs gamla 27:a. Istället har han valt nummer 7.

/Winnberg

I dag har vi bara fem dagar kvar innan det är dags för ispremiär för Malmö Redhawks anno 2011/2012. Hela femton nya spelare har hämtats in till laget under sommaren. Tolv av dessa har redan valt tröjnummer.

40 Pontus Sjögren

22 Daniel Josefsson
23 J.D. Forrest
55 Tero Konttinen
74 Tim Heed
77 Alexander Ribbenstrand

11 Robert Carlsson
15 Alexander Barta
21 Jesper Mattsson
29 Tomas Kollar
53 Lukas Ericsson
86 Linus Klasen

Miroslav Lazo, Hannu Toivonen och Ivan Ciernik har dock ännu inte lämnat besked om vilka siffror som kommer att återfinnas på deras ryggar när säsongen drar igång. Vi kan dock förvänta oss att dessa val görs relativt omgående efter det att spelarna landar i Malmö. Och fram till dess finns möjligheten att spekulera.

Hannu Toivonen har spelat i nummer 33 under sina säsonger i Rockford Ice Hogs och jag ser det som fullt rimligt att han plockar detta även i Malmö. I Boston spelade han med nummer 54, men det är några år sedan han hade detta - och han hade faktiskt 33 även där under upptakten av karriären, men lämnade ifrån sig det när Zdeno Chara värvades. Allt annat än 33:an på Toivonen får ses som en skräll.

Jag tror att vi får se Miroslav Lazo med nummer 81. Han har spelat i detta nummer hemma i Slovan Bratislava och lär plocka det även här. Jag hoppas dock att han kör med 9:an - ett nummer han också figurerat i tidigare i karriären.

Ivan Ciernik känns given i 27:an - om nu inte Håkan Karlsson får för sig att den ska vara skyddad för Carl Söderberg.

Vilka nummer tror ni att slovakerna och Toivonen kommer att välja?

/Redhawks

Malmö FF skrällde ordentligt på Ibrox i Glasgow när man besegrade Rangers med 1-0 efter att Daniel Larsson skjutit matchens enda mål. Även om jag inte bryr mig särskilt mycket om fotboll i allmänhet och allsvensk sådan i synnerhet är det givetvis kul att den svenska representanten i Champions League går bra.

Jag följde matchen tillsammans med min bloggkollega via Sydsvenskans webbsändning och jag tycker absolut att MFF tog en rättvis seger. Visst, Rangers hade möjligheter att kvittera ”di blåes” tidiga ledningsmål, inte minst i andra halvlek – men Malmö hade också möjligheter att lämna Skottland med fler gjorda mål.

Returen om en vecka blir oerhört intressant. Rangers har utan tvekan kapacitet att vända på detta och Malmö FF ska sannerligen inte räkna hem avancemanget, men man har skaffat sig ett mycket bra utgångsläge.

De skotska journalisterna fick dessutom en ny Larsson med nummer sju på ryggen att fylla sina alster med. Daniel Larsson gjorde en kanonmatch och han lär ha väckt ett visst intresse bland klubbar runt om i Europa efter kvällens match. Jag tror inte att han spelar i Allsvenskan om ett år. Han har speeden för att spela på en högre nivå – och nu visade han även att han kan göra mål. Kvällens var en riktig rackarrökare.

/Winnberg

Har ni tänkt på vilka intressanta offensiva val Leif Strömberg egentligen har? Jag försöker känna efter lite hur lagbygget är upplagt och vad som kan tänkas hända i en powerplayuppställning. Det är rätt fantastiskt vilken skillnad det är från förra säsongen. Då räckte det att man hade nån form av erfarenhet av powerplay någonsin i karriären, oavsett nivå, samt var skadefri eller någorlunda skadefri.

Två toppade powerplay-formationer:

J.D. Forrest - Tim Heed
Linus Klasen - Jesper Mattsson - Ivan Ciernik

Daniel Josefsson - Morten Green
Miroslav Lazo - Alexander Barta - Robin Alvarez

Då har alltså inte spelare som Tero Konttinen, Robin Weihager, Robert Carlsson, Ponthus och Pathrik Westerholm, Lukas Ericsson samt Tomas Kollar speltid i PP.

Tre mer jämna powerplay-formationer:

Daniel Josefsson - Tim Heed
Linus Klasen - Jesper Mattsson - Robin Alvarez

J.D. Forrest - Robin Weihager
Miroslav Lazo - Alexander Barta - Ivan Ciernik

Tero Konttinen - Morten Green
Ponthus Westerholm - Pathrik Westerholm - Lukas Ericsson

Då är fortfarande Robert Carlsson och Tomas Kollar utanför, vilket dock inte lär hända i "Strumpan" och Ulf Taavolas bok.

Hur hade ni läsare satt ihop två toppade PP-formationer?

/Olsson

För en stund sedan avklarades den tysta minuten för offren i helgens massaker i Oslo och på Utöya. Det finns få saker som är lika fint som när så många människor stannar upp och allt bara står helt stilla. Samtidigt får jag alltid en kuslig känsla kring denna situation. Det faktum att just så många kan vara så stilla och tysta samtidigt känns nästintill overkligt.

/Winnberg

I veckan fick jag frågan, varför jag tycker att bortamatcherna mot Bofors är en av säsongens höjdpunkter, i kommentatorsfältet. Allt det där handlar om så mycket mer än själva hockeyn. Att åka upp till Karlskoga en mörk novemberdag är kanske inte så upplyftande, men samtidigt måste jag erkänna – jag älskar Bossefors!

När man kliver in i Nobelhallen tar det inte lång tid innan man blir förbannad. Som malmöit tillhör man inte det släkte som gemene man i hallen har några större positiva känslor för, man är helt enkelt ”hatad” från första sekund. Det gäller förvisso främst aktörerna nere på isen, men på läktaren känner jag samma sak.

Matcherna mellan just Malmö och Bofors och varit ganska griniga under de senaste säsongerna. Vi har haft svårt att besegra Bobcats – inte minst uppe i skogarna – och det har hänt att spelarna haft svårt att acceptera just detta faktum och blivit smågriniga. Vad passar då bättre än att ha en hel långsida med hemmafans som skriker som stuckna grisar så fort en hemmaspelare tappar balansen? Jag älskar som sagt Bofors – men det beror på att jag älskar att hata en hel del saker när jag är där uppe. Och faktum är att jag även älskar att bli hatad.

Samtidigt är det mycket annat som är speciellt med Nobelhallen. I pressrummet bjuds det på saft och skorpor i en enormt dämpad belysning, det trådlösa bredbandet är inte lösenordsskyddat, vilket gör att man titt som tätt tappar uppkopplingen, då alla smartphones passar på att nyttja nätet och sist men absolut inte minst så har vi extremt sprängda högtalare i hallen. Andra trevliga saker med en resa till Karlskoga är Boforsbacken utanför Jönköping och det faktum att det aldrig betalas för parkeringen utanför hallen.

Jag tycker verkligen att ni ska testa en bortamatch i Nobelhallen. Klocka gärna hur lång tid det tar innan ni blir förbannade på någon/något.

/Winnberg

Leif Strömberg och Ulf Taavola ser ut att få angenäma när det gäller att pussla ihop de rätta formationerna inför den kommande säsongen. Forwardssidan består nu av tretton spelare – och jag känner att det är svårt att peta någon av dessa. Så här sätter jag ihop formationerna i dagsläget:

Kommentar: Här ska Klasen stå för tekniken. Barta stå för smartnessen, de effektiva passningarna och det defensiva tänket. Alvarez har fysiken, farten, fläkten och i viss utsträckning även målskyttet. Robin har potential att ösa in poäng under vintern – om han får rätt förtroende. Och med tanke på hur tränarna uttalat sig kring Alvarez så är jag säker på att han även kommer att få just det.

Kommentar: En trojka med rutinerade spelare. Ciernik ska ju vara en stor målskytt och då borde han kunna fungera bra med en skicklig passningsspelare som Jesper Mattsson. Jag tror också att slovakerna kan trivas bra med varandra och detta har potential att bli en grym kedja offensivt. Jag kan dock känna att det finns vissa frågetecken kring spelet i egen zon.

Tredjekedjan

Pathrik Westerholm – Morten Green – Lukas Ericsson

Kommentar: Att ha fjolårets främsta center som nummer tre i hierarkin känns ganska overkligt, men jag sätter initialt Morten så här långt ”ner”. Årets trupp är dock annorlunda jämfört med många tidigare. I år kan alla enheter prestera och producera offensivt. Det känns lite som när Kim Staal fick spela i fjärdeformationen under säsongen 2005/2006. Pathrik och Morten bör kunna ha ett bra samspel och Lukas kommer att bana väg i det fysiska spelet och längs med sargerna.

Fjärdekedjan

Robert Carlsson – Roger Ohlsson – Tomas Kollar

Kommentar: Att ha Carlsson och Kollar i en fjärdeenhet i HockeyAllsvenskan känns egentligen galet. Det här blir en formation som främst ska gå in och spela 0-0 och vara oerhört jobbiga att möta. Tre starka killar med bra fart och med stort defensivt ansvarstagande. Kanske en kedja att matcha när motståndarnas bästa finns på isen?

Extraspelare

Ponthus Westerholm

Kommentar: I dagsläget placerar jag Ponthus utanför laget. Det känns som att det står mellan honom och Roger Ohlsson och jag tror väldigt mycket på ”Rogge” under den här säsongen. Men Ponthus kommer givetvis att få gott om istid ändå. Det kommer att komma skador och det gäller att ha en bred trupp.

Vad tycker ni? Hur skulle ni formera forwardsuppställning om ni fick vara i ”Strumpans” kläder?

/Winnberg

Vi cykelfantaster har fått uppleva två fantastiska etapper i Alperna under de senaste dagarna. Andy Schleck satte verkligen färg på tävlingen när i torsdags han attackerade redan uppför Col d’Izoard, med dryga sex mil kvar till mål.

Hans ryck var väldigt genomtänkt, men kändes, just då, inte som rätt väg att gå för att plocka hem totalsegern i Tour de France. Men det visade sig relativt omgående att Andy visste precis vad han gjorde. Hans värsta konkurrenter, Cadel Evans, Alberto Contador och Samuel Sanchez, blev mer eller mindre paralyserade när de såg luxemburgaren dra iväg.

I ett skede av etappen hade han en ledning på uppemot 4.30 innan australiensaren Evans tog ansvar och såg till att spänningen fortfarande kvarstår i årets upplaga av Tour de France.  Till slut var Schleck två minuter före ”klungan” när han skar mållinjen uppe på Galibier.

Som om detta inte vore nog var gårdagsetappen till Alpe-d’Huez den sjukaste jag någonsin varit med i. Redan ett par hundra meter in i den första stigningen, med nio mil kvar till mål, höjde Alberto Contador tempot. Fjolårssegraren tappade oceaner med tid till Galibier och behövde hitta på något för att åter ta sig in i kampen om slutsegern. Han fick dock med sig såväl Andy Schleck som Cadel Evans och även totalledande Thomas Voeckler förmådde att slita sig med i Contadors tempo – åtminstone inledningsvis.

Ganska snart tvingades den karismatiske fransmannen att ge sig. Och även Cadel Evans fick se de två kombattanterna försvinna iväg framför honom när han drabbades av tekniska problem med cykeln.

Både Evans och Voeckler fick sedan bra hjälp från sina stallkamrater och lyckades, knappa milen innan stigningen upp till Alpe-d’Huez. Sy ihop fältet igen. Men Voeckler hade bränt allt sitt krut och orkade inte försvara tröjan i den tuffa stigningen. Contador gick självklart på offensiven igen och lämnade huvudfältet bakom sig. Han körde ikapp Pierre Rolland – som då befann sig i en utbrytning – men fick sedan sig bli inhämtad av Samuel Sanchez, som hade just Rolland på rullen. Den unge hemmacyklisten, som kört så fint för att hjälpa Voeckler i alla tuffa berg dittills under Touren, hade fått fria händer av sitt stall och var starkast på slutet. Därmed tog han Frankrikes första etappseger under denna upplaga – och han gjorde det i den mest mytomspunna stigningen.

Dryga minuten efter Rolland rullade huvudfavoriterna i mål. Totalsegern står nu mellan Andy Schleck, som i går tog över ledningen och kommer att åka i gult på dagens tempoetapp, och Cadel Evans. Andy har 57 sekunder tillgodo, men han är också en svagare tempoåkare än Evans, vilket innebär att det här är långt ifrån avgjort. Schleck har dock blivit en bättre tempoåkare under de senaste åren – och i fjol var det inte långt ifrån att han stal totalsegern från Contador just på den nästa sista etappen, som även då handlade om individuell körning mot klockan. Men vi ska också komma ihåg att han gjorde en enorm forcering i förrgår. Frågan är om detta kommer att påverka honom i dag. Han såg helt slut ut när han gick i mål uppe på Alpe-d’Huez i går.

Jag tror dock att Andy Schleck kommer att stå som slutsegrare på Champs-Elysée i morgon.

Eurosport drar igång sändningen från dagens etapp klockan två. Dagens tempolopp är tekniskt med en hel del svåra svängar. Samma sträcka kördes under årets upplaga av Dauphiné Liberé som kördes bara veckor innan Touren drog igång. Då var HTC:s Tony Martin och Team Skys Bradley Wiggins klart före resten av fältet, men Martin har kört svagt i årets Tour och Wiggins tvingades tidigt bryta pga en svår vurpa.

Cadel Evans är i mina ögon den stora favoriten att vinna dagens etapp. Men det är alltid svårt att spekulera i tempolopp som ligger så här pass sent in i långa etapplopp. En sådan som Fabian Cancellara kan säkerligen utmana. Likaså norrmannen Edvald Boasson Hagen – åtminstone om han kan fokusera på cyklingen och släppa hemskheterna som skett i hans hemland.

Oavsett vad så väntar en spännande upplösning av årets Tour de France.

Den som trodde att sportchef Stefan Nyman satt nöjd med forwardssidan fick fel. I kväll landade han ett av de klart tyngsta namnen på förhand. Slovaken Ivan Ciernik har kritat på ett kontrakt för 1+1 år. 33-åringen kommer senast från Köln där han tillbringat fem av de sex senaste säsongerna. En avstickare till Ryssland och Sibir Novosibirsk kom 2008/2009.

Cierniks gångna säsong blev något av ett mellanår med 35 pinnar på 52 matcher. Säsongen dessförinnan var succén desto större med hela 57 poäng, varav 27 mål, på 55 matcher. Överlag en väldigt välmeriterad och dokumenterad poäng- och målgörare.

Sydsvenskans Kent Jönsson skrev först om att denna slovak var på Malmö Redhawks radar. Förre Redhawksbacken Petri Liimatainen var med och coachade Ciernik det gångna året och säger bland annat följande om forwarden:

"En Ciernik på rätt humör hade varit Malmös bästa forward, utan snack. I rätt omgivning skulle han kunna skjuta Malmö till elitserien. Han skulle kunna vinna poängligan i allsvenskan så det visslar om det".

"...det finns ingen i Malmö just nu som är starkare, målfarligare och svårare än stoppa än Ciernik. Han är ett granitblock, det finns ingen back som kan flytta på honom. Dessutom är han en bra skridskoåkare och har bra teknik".

/Olsson

En dag som denna kan jag inte annat än hylla Norge. För andra dagen i rad vann nämligen en cyklist från vårt västra grannland en etapp i Tour de France. I går spurtbesegrade Thor Hushovd stallkompisen Ryder Hesjedal och landsmannen Edvald Boasson-Hagen efter en lång utbrytning. Redan i dag tog Edvald revansch.

Uppför dagens sista stigning, andrakategoriaren Côte de Pramartino, körde han ifrån sina utbrytarkollegor och kunde sedan korsa mållinjen i Pinerolo helt allena. Alberto Contador försökte spräcka fältet även i dag och lyckades till viss del i den nyss nämnda stigningen. Men det var framför allt i utförslöpan in mot mål som det skedde saker.

Contador och Samuel Sanchez lämnade bröderna Schleck och Cadel Evans bakom sig, men konkurrenterna fick kontakt strax före mållinjen. Men det hände mycket annat ner mot målstaden.

Hemmaåkaren Jonathan Hivert hade det jobbigt på den smala och knixiga vägen. Han körde omkull i diket efter att ha missbedömt en sväng – och lyckades även hamna inne på en privat parkering efter en annan miss. Men mest ödesdigert var det för totalledaren Thomas Voeckler. Han fastnade också på samma parkering och tappade viktig tid på de stora favoriterna. 27 viktiga sekunder försvann, men fransmannen leder fortfarande totalt, nu med 1.18 före Cadel Evans.

Under de kommande tre dagarna kommer det att avgöras. I morgon väntar den tuffaste etappen i årets upplaga av Le Tour. På den drygt 20 mil långa etappen ska cyklisterna ta sig an Col Agnel och Col d’Izoard innan det är dags för klättringen upp till mållinjen i Galibier Serre-Chevalier. Och i morgon är det målgång uppe på Alpe-d’Huez. Godis för oss cykelfantaster!

Det här skulle ju egentligen bara bli en hyllning till norrmännen Hushovd och Boasson Hagen. De två stjärnorna har redan plockat hem två etappsegrar vardera, alltså 25 % av de etapper som körts. Ruggigt imponerande! Hur det ser ut för Sverige när det gäller etappsegrar i Touren. Jodå, Magnus Bäckstedt har vunnit – men det är också enda gången en svensk skurit mållinjen först. Och nu har Norge alltså fyra bara i årets upplaga.

/Winnberg

Inför den kommande säsongen har HockeyAllsvenskan anställt en form av Sportchef i form av Sonny Lundwall. Han ska bistå VD:n Stefan Bengtsson, inte minst när det gäller kontakten med klubbarna och pusslandet med spelschemat.

Nu verkar han dock ligga bakom en ny förändring i serien – en oerhört efterlängtad sådan. Nu är det nämligen slut på att snacka till sig exempelvis assistpoäng. Varje poäng ska granskas.

Detta är ett steg mot att bli en mer professionell liga. Som det varit tidigare har det varit oerhört lätt att påpeka att man faktiskt touchade pucken där och alltså borde ha en assist på målet. Hade det fortsatt på samma sätt hade man lika gärna kunnat skrota hela poängligan.

Jag har två exempel som jag alltid kommer att tänka på.

* Patrik Hersley avgjorde en hemmamatch mot Mora i förlängning. Han plockade ner pucken på volley i egen zon, skrinnade upp i anfallszon och hittade luckan mellan benen på Daniel Hansen. Trots att ingen annan Malmöspelare ens var i närheten av pucken fick Jesper Mattsson en assistpoäng på det målet.

* Exempel två är från Växjö Ishall. Anton Blomqvist missade att rensa pucken ur egen zon, Daniel Åhsberg snappade upp den och hittade en lucka bakom Markus Svensson. Otroligt nog fick David Lundbohm en assist på det målet.

Nu är det alltså slut med detta tramsande. Det ska bli spännande att se om det kommer att ändra utgången av poängligan, att det finns vissa spelare som notoriskt tjatat till sig poäng som dessa egentligen inte skulle ha bokförts för.

/Winnberg

Jag vill här och nu sticka ut hakan, nåja, och påstå att avsaknaden av en ordentlig trupp – i form av en bred sådan – har varit Malmö Redhawks akilleshäl under de senaste två säsongerna. Därför är det något oroväckande att truppen, så här knappt två veckor innan första ispasset, endast består av sju backar och tolv forwards.

Visst, detta är väl mer eller mindre precis vad som behövs när det vankas matcher, men vi ska ha i åtanke att lagbygget inkluderar en del skadekänsliga lirare. Detta för oss osökt in på ett ämne som jag visserligen redan behandlat vid ett flertal tillfällen – nämligen Victor Svensson.

Jag tycker fortfarande att det är oerhört tråkigt att han inte erbjöds ett ordentligt förslag. 21-årige Svensson var en av få spelare som tog kliv i rätt riktning under fjolåret, då han inte minst vågade ta för sig på ett helt annat sätt, framför allt fysiskt, men även genom att i viss mån kunna ryta till verbalt. Det hade inte kostat Stefan Nyman många slantar att få behålla en laglojal kille som hade lagt ner sin själv på varenda träning. Och när jag nu tittar på hur truppen ser ut måste jag säga att det hade funnits plats för honom. Han hade breddat forwardssidan på ett bra sätt, en forwardssida som dessutom till tjugofem procent består av juniorer.

Om vi tänker ett steg längre kring storleken på truppen så väntar de första träningsmatcher den 11 och 12 augusti. Vid denna tidpunkt, som tack och lov inte är särskilt långt borta, kommer tvillingarna Westerholm att vara upptagna med juniorlandslagsspel. Detta innebär att Leif Strömberg genast endast har tio stycken A-lagsforwards att välja mellan (givet att inga fler nyförvärv trillar in). Vad kan man då göra åt detta?

Plocka in juniorer är aldrig fel, särskilt inte under de tidiga träningsmatcherna. Men såväl André Burakovsky som Nikolai Meyer är indisponibla, då även dessa representerar sina juniorlandslag. Då står vi där med byxorna längs knävecken.

Självklart är inte dessa de enda juniorer som kan lyftas upp vid enstaka tillfällen. Viktor Holmkvist har tidigare visat att han kan vara en pain in the ass även mot seniormotstånd, men bakom honom känns det aningen tunt. Tappen av Max Görtz och inte minst Emil Sylvegård känns tunga. I viss mån även Sebastian Dyk, som förvisso stått och trampat i utvecklingskurvan. Hade dessa ingått i J20-laget även till den kommande säsongen hade det funnits så mycket mer att hämta därifrån.

Jag hade väldigt gärna sett en väldigt bred trupp redan från första nedsläpp. Varför inte åtta – eller kanske till och med nio backar – samt fjorton forwards? Detta hade inneburit stor konkurrens på träningarna och dessutom hade skadekänsligheten minimerats.

Vad finns det för spännande på marknaden då? Hade klubbledningen kunnat locka till sig Björn Svensson hade jag varit glad som en speleman. Ser man till hans egenskaper så passar han perfekt in i den ytterforwardsmodell som ”Strumpan”, Nyman och Ulf Taavola hittills utgått ifrån.

/Winnberg

Fokus på forwardssidan. Det finns få värvningar som blivit så uppmärksammade i Sverige denna sommaren som Malmö Redhawks och kanske framförallt Hugo Stenbecks intag av Linus Klasen till hockeyallsvenskan. Artisten och trollgubben ska vara den som visar vägen i Malmös nysatsning och därav utsågs han till lagkapten per omgående. Klasen spekuleras i att vara den mest välbetalde spelaren i svensk hockey någonsin. Självklart vilar ett stort offensivt ansvar på 25-åringen till hösten. Frågan är om han kan motsvara förväntningarna? Och på vilken nivå ska förväntningarna läggas? 

Den senaste säsongen testade som bekant Klasen på spel i Nordamerika i Nashville Predators organisation. Det blev ingen plats i NHL-laget, i stället fyra testmatcher. Resterande tid spenderades i Milwaukee tillsammans med bland andra Andreas Thuresson. Och visst fanns där en stabil produktion även där för den offensive forwarden.

Annars är Linus mest känd för sin tid i Södertälje där han snabbt utvecklades till en ledande spelare med sin teknik, målfarlighet och avighet. 114 poäng på tre elitseriesäsonger visar just på det. Den senaste säsongen i Sverige slutade han sjua i Elitseriens poängliga med sina 51 pinnar och snurrade därmed på samma nivå som Linköpings tjecker Jan Hlavac och Jaroslav Hlinka samt Djurgårdens Marcus Nilson.

Var sätter man då kraven på Klasen framöver? Självklart kommer motståndarlagen ligga på honom hårt. Försöka störa, irritera och ge Linus så lite ytor som möjligt. Överhuvudtaget kommer Malmö Redhawks vara det lag övriga allsvenska lag vill slå just med tanke på satsningen och den ekonomi som är inblandad i det. I vilket fall tycker jag att kravbilden ska vara bred för stockholmaren. Han har tagit på sig ansvaret som lagkapten direkt och han har uttryckligen sagt att han vill leda laget till Elitserien. Då gäller det också att prestera och producera ordentligt. Upp emot en 70 poäng bör ligga nära till hands. Även om det borde finnas kapacitet för lite mer. Det beror lite på hur framgångsrikt laget blir.

Helt klart är att Klasen blir en av de mest välbevakde spelarna under hösten. Media kommer säkerligen lyfta fram honom gång på gång. Oavsett om utgången är bra eller dålig. På förhand verkar han inte ha några större problem med att fokuset är så pass stort kring honom. Tvärtom gillar han utmaningen. Linus blir helt klart en attraktion kommande säsong, antagligen på fler sätt än ett.

Linus Klasen

Född: 1986-02-19
Längd: 173 cm
Vikt: 83 kg
Fattning: Vänster
Tidigare klubbar: Milwaukee, Nashville, Södertälje, Huddinge.

Prestationsmall: Som sagt, 70 pinnar. Minst. Han ska vara den ledande offensiva kraften. Men rätt inställning mot Borås, Sundsvall, Bofors och Tingsryd borta är minst lika centralt i sammanhanget i och med lagkaptensrollen. Det kittlar helt klart att få följa Klasen på nära håll till hösten. Ruskigt intressant!

/Olsson

I veckan började Touren på allvar. Dagens etapp var den klart tuffaste hittills, där målgången skedde uppe på Plateau de Beille. Den 15 kilometer långa stigningen upp till mållinjen bjöd dock inte på så mycket action som jag hade hoppats på. Andy Schleck gjorde förvisso ett par halvhjärtade försök att ställa av Cadel Evans, Alberto Contador samt de andra konkurrenterna – men utan att lyckas.

Däremot så fortsätter jag att imponeras av totalledande Thomas Voeckler. Vi har nu haft två bergsmålgångar där den karismatiske fransosen hållit jämna steg med de bästa. I dag rullade han i mål som sjua, 48 sekunder bakom etappsegraren Jelle Vanendert. Belgaren rullade förresten in som tvåa på torsdagens etapp till Luz Ardiden, då dagens etapptvåa, Samuel Sanchez, korsade mållinjen först.

I totalställningen skedde inga större förändringar. Däremot tog Rigoberto Uran över den vita ungdomströjan och Vanendert lade beslag på bergatröjan. Vanendert som verkligen är en av de positiva överraskningarna i årets Tour de France.

I morgon väntar en lättåkt etapp och därefter får cyklisterna sin andra vilodag. I slutet av den kommande veckan är det Alperna som gäller. Onsdagens, torsdagens och fredagens etapper kommer att avgöra mycket av årets tävling. Naturligtvis blir även lördagens tempolopp oerhört viktigt. Och tävlingen är verkligen vidöppen – något som gör det ännu roligare för oss åskådare.

/Winnberg

Fokus på forwardssidan. Tillbaka i stan. Åtminstone i hockeylaget. Staffanstorpssonen Jesper Mattsson går in på sin trettonde säsong i Malmö Redhawks. Hur förra slutade vet vi så väl vid det här laget. För att dra in en mer neutral part i sammanhanget så utsåg hockeysverige.se Mattsson till Allsvenskans största besvikelse 2010/2011. Det hade ju sina anledningar, vilka behöver vi inte gå in på. Avslutningen i Frölunda visade emellertid att det finns en hel del hockey kvar i 36-åringens kropp och det är nu upp till Leif Strömberg att få ut maximalt av Jespers kunnande, något föregångaren Robert Olsson fullständigt misslyckades med.

I ett par intervjuer har Leif Strömberg pekat på den rutinerade centern och ytterforwardens allsidighet. Han kan styra såväl en förstakedja med spelskickliga herrar runtomkring sig som en fjärdekedja med brunkare och fighters. Och i grund och botten anar jag att Mattsson definitivt accepterar vilket som. Däremot känns det som att framförallt powerplay är en kär nyckelfaktor i spelet som "Jeppe" vill vara med och kontrollera. Givetvis ska han också få göra det, hans klubbteknik och öga för spelet är imponerande, inte minst på allsvensk nivå. Den intressanta faktorn till den här säsongen blir att där finns fler att samspela med, fler varianter att försöka med. Där finns allt från trollgubben Linus Klasen, spelskicklige Alexander Barta till riktigt vassa offensiva backar i J.D. Forrest, Tim Heed och Daniel Josefsson.

När Jesper fick sparken i vintras var han faktiskt bara fyra seriematcher ifrån att gå om den dåvarande assisterande tränaren Marcus Magnertofts rekord på antalet matcher för klubben i seriesammanhang. Så till hösten blir nummer 21 störst i Malmös historia. 476 matcher står han noterad för i skrivande stund och vill det sig väl, med en säsong utan större skadebekymmer, går han alltså över 500 matcher i klubben. En fin revansch i sig. Men den största revanschen har Mattsson trots allt chans att ta på isen.

Som dirigent i powerplay.
Som en rutinerad räv.
Som en skicklig hockeygodisbjudare.
Som kan trivas med sin anpassade roll.

Jesper Mattsson

Född: 1975-05-13
Längd: 181 cm
Vikt: 89 kg
Fattning: Höger
Tidigare klubbar: Frölunda, Malmö, Färjestad, Saint John Flames.

Prestationsmall: Jesper kommer få en offensiv roll i årets Redhawks. Det tycker jag inte det råder några tvivel om. 40 poäng och uppåt är ett rimligt krav så länge nyckelrollen i powerplay står fast. Tror annars att just PP och även boxplay kommer bli spelsekvenserna där Mattsson används mest. Jag tror att det finns andra spelartyper som passar bättre att matchas mer än Jesper i 5-5-spelet.

/Olsson

Fokus på forwardssidan. Det finns en hel del godbitar bland Malmö Redhawks lista över nyförvärv. En som har lite färre meriter men som har god potential att bli nog så intressant är Oskarshamnsförvärvet Lukas Ericsson. 22-åringen har egenskaper som mycket väl kan bli omåttligt populära bland den trogna supporterskaran.

En spelare som sportchef Stefan Nyman och tränaren Leif Strömberg tidigt övertalade att hoppa på Malmö Redhawks satsning var, för många, doldisen Lukas Ericsson. Två starka säsonger i Oskarshamn, där framförallt den senaste var en poängmässig succé, har gjort Ericsson till ett alltmer intressant ämne. 40 pinnar på 51 matcher imponerar förstås och faktum är att den storväxte forwarden hade kommit trea i Redhawks interna poängliga förra säsongen med sitt facit. 17 mål hade för övrigt varit tillräckligt för seger i interna skytteligan.

På pappret och ur en laguppställningsmässig aspekt är det möjligt att Lukas inte är tänkt för en toppkedja. Samtidigt är känslan att det finns tillräcklig kunskap och djup i år för att ha jämna kedjeformationer så det är inte på något sätt uteslutet att den unge yttern kan hitta en plats i en producerande line. Min känsla av Ericsson då jag spanat på en del gamla matcher i Oskarshamn från förra säsongen är att han skulle göra lika stor nytta i en förstakedja som en tredjeline med "checkingsyfte".

Lukas står i grund och botten för hårt jobb, är intensiv, tuff och stark i kroppen. Hans resultat under Malmös försäsongsträning visar just på att han har fysiska egenskaper som kommer komma till stor nytta för Nyman och Strömbergs lagbygge. Något som också imponerat är hans orädda spelstil. HV71-fostrade anfallaren lägger gärna näsan i blöt där det hettar till. Styrkan längs sargen och även boxplay-tänket är andra egenskaper som kommer att synas till hösten.

Lukas Ericsson

Född: 1988-10-18
Längd: 191 cm
Vikt: 91 kg
Fattning: Vänster
Tidigare klubbar: Oskarshamn, Tingsryd, HV71.

Prestationsmall: Mellan 30-45 poäng är troligt. Mycket beror på den roll Ericsson får i laget. Var i hierarkin han tar plats. Även om produktionen är viktig numer för Lukas så är det dock än viktigare vad han tillför rent arbetsmässigt och som lagspelare. Inte minst i ett så pass nytt ihopskapat lag som Redhawks 2011/2012 är.

/Olsson

Långa dagar på jobb både för mig och min kollega i dag. Men ett litet inlägg ska jag åtminstone kunna åstadkomma.

I fjol var Malmö Redhawks direkt svaga mot de lite sämre lagen i serien. Såväl Troja-Ljungby som Borås tilläts lämna Malmö Arena med segrar och på bortaplan tog Malmö fjuttiga åtta poäng mot de fyra bottenlagen Tingsryd, Troja, Sundsvall och Borås. Således missades mängder av poäng mot lag som man faktiskt bör besegra.

Går ett lag rent mot de fyra sämsta lagen i serien så innebär det 48 inspelade poäng – fyrtioåtta! Det är halvvägs till Kvalserien.

En annan viktig nyckel till en framskjuten placering i tabellen är hemmaspelet. I fjol inbringades 55 poäng på 26 matcher i Malmö Arena, något som ändå får ses som godkänt, men som trots allt kan bli mycket bättre.

Nu vinner förvisso inga lag samtliga hemmamatcher, men om vi tar en utgångspunkt i att det handlar om att besegra de fyra bottenlagen i samtliga möten samt att vinna sina hemmamatcher mot övriga motståndare så är vi uppe i 102 poäng (54 poäng på hemmamatcherna).

Observera nu att detta endast är en kalkyl, men med ett riktigt vasst hemmaspel kan laget nå ruskigt långt. Och jag hoppas innerligt att Malmö Arena kan bli en riktig borg under den kommande säsongen. Och att vi fans verkligen sluter upp bakom vårt lag.

/Winnberg

Ni har säkert inte missat Expressens artikel om att Hugo Stenbeck hotar att flytta Malmö Redhawks hemmamatcher till Malmö Isstadion. Jag kan inte tänka mig att han kommer att göra verklighet av detta "hot", särskilt inte som den säsongskortsförsäljning som pågår för fulla munnar gäller för just Malmö Arena.

Ur ett rent affärsmässigt syfte förstår jag Stenbecks tankar och det faktum att han var och spanade in Malmö Isstadion under gårdagen. Den hyra som klubben betalar till Percy Nilsson och hans bolag är hög. Förvisso fick man en form av rabatt när Percy klev in med två miljoner kronor till spelarbudgeten, men jag kan tänka mig att Stenbeck och hans följeslagare fortfarande tycker att hyran är rent åt helvete.

Jag har inte den blekaste aning om vad klubben egentligen betalar för att få hålla till i arenan, men däremot vet jag att arenabolaget lägger beslag på all den kringförsäljning som sker under Malmös hemmamatcher. Klubben får alltså ingen del av kakan när det gäller exempelvis korv, läsk, öl och annat snacks.

Malmö Redhawks förhandlingsläge har troligtvis aldrig varit så bra tidigare som det är nu när Hugo Stenbeck finns med i bilden. Han har ett gäng advokater i ryggen som säkerligen kan peka på både det ena och det andra.

Vi får helt enkelt vänta och se var detta slutar. Jag tror inte det blir på Isstadion.

/Winnberg

Jag satt och komponerade ihop ett cykelinlägg här vid lunchtid med lite tankar inför dagens etapp. Dock så måste jag ha varit extremt tankspridd, då jag helt glömde bort att publicera det.

Nåväl, mycket av texten rörde sig kring den norske sprintern, Thor Hushovd. Han är regerande världsmästare och är dessutom stolt ägare av den gula tröjan. I går såg han till att dra upp spurten för amerikanen Tyler Farrar, som förvaltade läget på bästa sätt och han tog därmed sin första etappseger i det franska loppet – en seger som dessutom kom på Independence Day.

I dag trodde många – inklusive jag själv – att Hushovd skulle få lämna ifrån sig tröjan. Dagens etapp avslutades nämligen med en två kilometer lång klättring uppför Mûr-de-Bretagne med en snittlutning på cirka 10 %. Men Grimstagutten måste vara i kalasform, då han gick med världens främsta klättrare och gick i mål i samma grupp som exempelvis Cadel Evans (som förresten vann dagens etapp), Alberto Contador (som kom två, slagen med en hårsmån, men trodde att han vunnit och gjorde segergest), Fränk Schleck och Phillipe Gilbert. I tätgruppen, som bestod av sex man och gick i mål sex sekunder före närmsta konkurrent, saknades dock Andy Schleck. Luxemburgaren imponerade inte det minsta och rullade bara i mål som 23 man.

I den totalen skedde inga större omkastningar. Evans skuggar fortsatt Hushovd en sekund bakom och det troliga är att norrmannen kommer att få fortsätta att ikläda sig gult – åtminstone fram till den åttonde etappen med målgång i Super-Bresse Sancy. Där lär det bli för svettigt för Thor.

# # #

Innan jag glömmer bort det ska jag passa på att berätta för er att svensken Fredrik Kessiakoff vann den andra etappen av Österrike runt. Kessiakoff var ytterst nära att komma med i Astanastallets trupp till Tour de France, men petades som sista gubbe. Nu gör han succé i Alperna och kan mycket väl komma att cykla till sig totalsegern i loppet. Segern blir inte desto mindre imponerande om tar i beaktande att han var 1,14 före närmsta gubbe i Mauro Santambrogio och dessutom cyklade ifrån storheter som Dennis Menchov och Carlos Sastre. Etappen var den så kallade kungaetappen på årets upplaga av Österrike runt och kan Kessiakoff bara hänga med någorlunda på det kommande tempoloppet ser det riktigt bra ut.

/Winnberg

I fjol var Robin Weihager troligtvis den spelare som hade mest istid i Malmö Redhawks. Han var troligtvis även den spelare som var mest kritiserad från läktarhåll – något som enligt min mening är fullständigt uppåt väggarna.

Om vi ser till de backar som fanns att tillgå under fjolåret är det inte konstigt att Robin gavs mängder med förtroende. Han var en av få som svarade för ett fullgott arbete. Patrik Hersley blandade och gav å det grövsta, Patrik Nevalainen hade ärligt talat inte många rätt, Ossi-Petteri Grönholm hade ett fåtal riktigt bra matcher, men desto fler där han gick bort sig gång på gång. Utöver dessa fyra har vi Jesper Damgaard som bara spelade under upptakten, Per-Anton Lundström som förvisso gjorde precis det jobb som jag förväntade mig av honom och Emil Carnestad som kom in under säsongen och svarade för ett fullgott arbete. Anton Blomqvist tänker jag inte ens beröra.

I Robin har lagledningen en stor, stark och rörlig back som dessutom inte är helt oäven med puck. Jag tänker inte sticka under stol med att det absolut kom ett par misstag från Weihagers klubba under fjolåret och han var långt ifrån klockren som point i powerplay. Denna roll lär han dock inte ha under den kommande säsongen. Jag ser fram emot att se Robin spela ett rejält backspel med defensiven i främsta rummet, att han helt enkelt återgår till det spel han visade upp under Göran Karlströms ledning. Jag är övertygad om att Robin Weihager kommer att vara en av lagets absolut bästa backar även under den kommande säsongen. Han skulle rentav kunna vara en av seriens främsta.

Jag vet att det finns många åsikter kring trean i Malmö Redhawks och jag hoppas att ni vill dela med er av era!

/Winnberg

Ideellt arbetande utgör en viktig grupp som medverkar vid våra hemmamatcher såsom funktionärer och publikvärdar. Inför säsongen söker vi ytterligare medarbetare för dessa uppdrag, men du måste vara 18 år fyllda.

Är du intresserad av statistik, data och dessutom har viss kunskap om hockeyreglerna kanske funktionär är något som passar dig.

Har du, erfarenhet från värdskap, trivs att arbeta med människor och har kunskap om första hjälpen och livräddning är det kanske som publikvärd du ska söka.

Tisdagen den 5 juli och onsdagen den 6 juli är du välkommen till audition mellan klockan 16.30 och 19.30 på Malmö Arena, ingång Arenagatan 15.

Två etapper in på 2011 års upplaga av Tour de France och vi har redan fått vara med om riktigt bra cykelåkning. Jag måste säga att det var ett strålande initiativ av tävlingsledningen att inleda med en riktig etapp istället för en halvdann prolog på sisådär en mil. Nu blev det race på riktigt och Phillipe Gilberts avslutning gick sannerligen inte av för hackor.

De flesta av de stora favoriterna fanns med i huvudfältet som rullade i mål sex sekunder bakom Gilbert, men för storstjärnor som Alberto Contador och Samuel Sanchez jobbig, då man fastnade bakom en stor krasch bara ett par kilometer från mål. Tappet fram till konkurrenterna blev hela en minut och fjorton sekunder – tid som blir nog så jobbig att plocka in.

I dag bjöds vi på en rafflande lagtempoetapp där sex lag landade inom tio sekunder. Garminstallet plockade hem segern vilket innebär att gårdagstrean, norrmannen Thor Hushovd, kommer att få ikläda sig den gula ledartröjan för fjärde gången i karriären. Den här gången lär han också få behålla den under ett antal dagar, då det vankas spurtetapper och eftersom det i år inte utdelas några bonussekunder till de tre främsta på varje etapp.

Vilka var då de andra stallen som svarade för imponerande insatser i dag? Jo, BMC Racing Team, Team Sky och Andy Schlecks Treklag fick se sig besegrade med ynka fyra sekunder. HTC – med superspurtaren Mark Cavendish, skar mållinjen fem sekunder efter. Lägg därtill att Radioshack bara fick stryk med tio sekunder – något som alltså endast räckte till en sjätteplats.

Alberto Contador tappade ytterligare. Garmin besegrade Saxo Bank med 28 sekunder och det innebär att fjolårssegraren nu är 1.42 efter Hushovd och 1.38 bakom värsta konkurrenten, Andy Schleck.

# # #

Såg i kommentatorsfältet till det första cykelinlägget fanns frågor kring varför jag fastnat för just denna sport. Den stora anledningen till att jag fastnat för sporten – och främst just Tour de France – beror på Roberto Vacchis och Anders Adamssons fantastiska sätt att referera från tävlingen. Den rutinerade duon ledsagar tittarna genom sändningen på ett förträffligt sätt som gör att de långa sändningarna tyvärr ofta går alldeles för fort.

Jag ska dock erkänna att pannkaksplatta etapper inte direkt är något som jag går igång på. Men att följa en stenhård bergsetapp är ett riktigt sommarnöje. Att se några av världens främsta idrottare ta sig an några av kontinentens tuffaste berg är bättre än det mesta i sportväg. I just Touren är dessutom alla de främsta med och slåss om den gula tröjan. Den stora fascinationen kring sporten kan jag dock inte beskriva.

Hursomhelst har mitt intresse för cykel som TV-sport nu också lett till att jag själv investerat i en racer och att jag avverkar ett antal mil i veckan som ren träning. Och en skönare träning finns banne mig inte. Att cykla slår löpning med hästlängder, alla dagar i veckan. Åtminstone enligt min mening.

/Winnberg

Är det någon följetong som är tröttsam och uttjatad så är det definitivt den kring Andreas Lilja. Ofta tros han vara på väg tillbaka till Sverige, men så har det inte blivit. Och i och med helgens Free Agent-karusell kan han åter avskrivas. För både Rögle och Malmö. Det är rätt lustigt hur det här med Lilja har blivit en angelägenhet för två bittra rivaler. Självklart hade Andreas gjort en enorm skillnad i försvarsarbetet för bägge lagen och för samtliga elitlag i Sverige.

Kontraktet med Philadelphia Flyers är för en gångs skull inte ettårigt och därmed kan Lilja-storyn läggas på is ytterligare en sommar. Den stora frågan är om han någonsin kommer tillbaka till Sverige för att just spela ishockey? Jag har tvivlat rätt hårt sen han sa upp sitt kontrakt med Malmö Redhawks 2005 inför den allsvenska säsongen med Lars "Osten" Bergström som tränare.

Mitt utgångstips är dessutom att chansen att han faktiskt spelar i Malmö igen är tämligen nära noll. Med den sociala situationen och diverse uttalanden verkar ju Rögle ligga bättre till. Men alltmer talar nog allt för att det inte blir Sverige igen.

/Olsson

Många har noterat att Andreas Thuresson blivit bortbytt till New York Rangers. Man ska dock komma ihåg att Rangers inte tar över något kontrakt – då ”Ante” i skrivande stund inte har något. Således har Rangers endast övertagit rättigheterna till Thuresson, som är Restricted Free Agent i NHL. Det innebär att han inte bara kan ”välja och vraka” bland lagen. Rangers ”äger” honom och lämnar något annat lag ett kontraktsförslag så har Rangers möjlighet att matcha det budet och på så vis också behålla honom i laget.

Men den trade som genomfördes mellan Rangers och Nashville Predators gör alltså INTE att vi kan glömma drömmen om att få Andreas till Malmö.

/Winnberg

Rögle BK tappar en stor framtidsman. Nick Sörensen, som även har förflutet i Malmö, väljer att lämna Skåne och Ängelholm för spel i den kanadensiska juniorliga QMJHL. Övergången till Quebec Remparts är förvisso inte officiellt bekräftad, men huvudpersonen själv meddelade efter CHL-draften att han tänker satsa på spel i Nordamerika.

För Rögle är detta givetvis en kännbar förlust. 16-åringen var en ledande spelare i klubbens J20-lag redan i fjol och hade varit den stora stjärnan till hösten. Men nu är han alltså förlorad för den svenska juniorserien. Nu får han istället legendaren Patrick Roy som tränare.

/Winnberg