Malmö Redhawks vann gårdagens derby. Vinsten kom dock först efter straffar. Och visst hade det varit trevligare om det här målet blivit matchvinnande? Undrar om Jesper Jensen ville ha dansk eller svensk ketchup på korven.



/Winnberg

Malmö tog ännu en viktig seger i Malmö Arena på måndagskvällen. 3-2 efter straffar mot Rögle var rättvist och borde nog varit en seger efter full tid. Det var hyfsat jämnt ute på isen i stort, men det kändes som att Malmö hade ett par lägen fler än RBK att avgöra matchen på. Dessutom kom Rögles 2-2-kvittering på ett powerplay som inte borde ha varit det med tanke på den höga klubba som domaren förbisåg. Fast det som ändå i grund och botten låg bakom att det inte blev tre poäng var ineffektiviteten i Malmölaget. Linus Klasen kunde och borde nog ha gjort ett mål till, Robin Alvarez och Dragan Umicevic fick inte till det i en kontring och så vidare.

Jag kände inte igen Rögle fullt ut i den här matchen. Det var inte alls lika självsäkert och kaxigt som det brukar vara när RBK tar sig an Malmö. Klart att matcherna betyder extra mycket nu och fokus blir troligen något förändrat. Redhawks å andra sidan spelade med en press som jag inte sett på hela säsongen. Härligt gnuggande från i princip alla kedjor. Lukas Ericsson gjorde en grym arbetsinsats, Jesper Mattsson kämpade hårt likaså. Kedjan med Tomas Kollar, Robert Carlsson och Linus Klasen var bäst på isen. Stor eloge där. Tjusigt Klasenmål också för den delen.

I tabellen är det nu tre poäng upp till sjundeplatsen, som just Rögle innehar. Det är tajt, jämnt och det blir antagligen en strid in i det sista. Frågan är bara om Malmö hänger med eller inte. Det kommer krävas poäng på bortais framöver och dessutom helst flera vinster på raken. Så läget är alltjämt tufft. Kan laget dock fortsätta visa attityd, arbeta hårt och få lite bättre utdelning finns chans att förlänga säsongen. Det är ju dock det här med jämnheten som är problemet.

Annars är dagen stora händelse att Malmö Redhawks Holding AB står utan styrelse efter att Mikael Nilsson och Håkan Paulsson avgått. Jag tänkte inte gå in alltför djupt där i kväll, men självklart är känslan att Malmö Redhawks mår väldigt, väldigt dåligt. Jag vet inte vad Hugo Stenbeck har tänkt sig, men det känns inte alls bra att Malmöförankrat folk väljer att gå. Mikael Nilssons kommentarer i Sportspegeln var just ett spel för galleriet där och då, den slutsatsen måste dras. Jag ber om att få återkomma närmare i morgon i detta ämne.

/Olsson

Riktigt skönt att kunna ge beröm till Malmö Redhawks för en gångs skull. Malmö fixade tre livsviktiga poäng i arenan mot Bofors och är nu på allvar med i den tajta tabellfighten om "förkvalserieplatserna". En ganska trög och intetsägande första period förvandlades till en händelserik mittrond, där Malmö till slut kunde koppla kommandot om matchen. I tredje akten imponerade "Rödhökarna" på allvar och radade upp finfina målmöjligheter. Redhawks borde ha vunnit med två mål fler, så pass bra agerade laget.

Ska passa på att lyfta fram arbetet som Redhawksspelarna lade ner i boxplay. Inte minst Jean-Luc Grand-Pierres matchstraff med fem minuters BP som följd gjorde många spelare väldigt bra, även om Bofors fick in en kvitteringspuck där till slut. Även powerplay var klart godkänt. Väldigt märkligt att Malmö inte fick fler chanser i PP, men domarnivån är vad den är i Allsvenskan.

Beröm till hårdjobbarna Roger Ohlsson, Lukas Ericsson, Tomas Kollar och Robert Carlsson men även till kedjan med Dragan Umicevic, Alexander Barta och Robin Alvarez. Tycker faktiskt att även en spelare som Ivan Ciernik gjorde det hyfsat bra i kväll. Problemen kvarstår emellertid på backsidan där Grand-Pierres insats bara kan betecknas som dålig, J.D. Forrests defensiv var ännu en gång svag. Däremot skall Stefan Lassen, Marcus Högström, Tim Heed och även Robin Weihager, som hoppade in, ha beröm.

Slutligen så kan konstateras att Pontus Sjögren är det självklara målvaktsvalet. Visst, Sjögren har lite att slipa på, men återigen - han vinner fler matcher än förlorar till skillnad från Hannu Toivonen. Dessutom ger han genom få insläppta mål laget en chans att vinna.

/Olsson

I går påbörjade min genomgång av ett OS-lag till Sochi 2014, ett lag som jag gärna hade ställt på isen i den turneringen. Målvakterna har vi redan avhandlat. Nu är det dags för backbesättningen.

3 Oliver Ekman-Larsson

Kommentar: Den skridskoskicklige tvåvägsbacken har under den här säsongen växt ut till en nyckelspelare i Phoenix Coyotes med över tjugo minuter i istid per match. OEL är en spelare av internationellt snitt som bara kommer att växa ytterligare under de kommande åren, då han med all säkerhet kommer att få ett ännu större förtroende. Mycket möjligt att han kommer att spela på fyra backar i Sochi.

4 Niklas Hjalmarsson

Kommentar: Defensivt skicklige ”Hammer” får inte den uppmärksamhet eller uppskattning han bör få här hemma i Sverige. I Nordamerika i allmänhet och Chicago i synnerhet har man dock full koll på hur bra han är. En viktig kugge när det gäller spel i numerärt underläge, som trots konkurrens om istid med stjärnor som Duncan Keith och Brent Seabrook får ett stort förtroende av coach Joel Quenneville.

5 Adam Larsson

Kommentar: Han är nyligen 19 år fyllda och långt ifrån en färdig NHL-spelare. Men redan nu matchas han flitigt av Lou Lamoriello, även i s.k. special teams. Att Adam har en potential som gör att han kan nå hur långt som helst råder det ingen tvekan om och med ytterligare två års spel med och mot världens främsta ser jag inget som hindrar honom från att vara given i ett kommande OS-lag.

7 Niklas Kronwall

Kommentar: Den mest rutinerade i denna backbesättning. En väldigt etablerad tvåvägsback som har tacklingar som får många transatlanter att bli avundsjuka. I mitt lag ser jag honom som en defensiv kraft, då det finns andra spelare som kan sköta det offensiva spelet.

23 Alexander Edler

Kommentar: Har gått från klarhet till klarhet under de senaste NHL-säsongerna och jag klassar honom nu som Vancouver Canucks bäste back. Behärskar såväl det offensiva som defensiva spelet och har under den här säsongen producerat poäng i stor utsträckning. Jag tänker inte sticka under stol med att Edler inte varit någon favorit när han vid tidigare tillfällen dragit på sig landslagströjan. Men given i OS, det är han.

39 Tobias Enström

Kommentar: Offensivt oerhört skicklig. En spelare som tycker om att ha puck och väldigt ofta gör bra saker när han är i besittning av den. En back som skall matchas i numerärt överläge och producera mål och assist. Han har två raka 50-poängssäsonger i ryggen, men har haft skadebekymmer i vinter. Så länge skador inte spolierar hans karriär ser jag honom som en nyckelspelare i Sochi-OS.

65 Erik Karlsson

Kommentar: NHL främste back när det kommer till det offensiva spelet. Han har absolut stora brister i det defensiva och fysiska spelet, men med puck är han en gudabenådad lirare. En spelare att bygga ett sylvasst powerplay kring och en spelare som på egen hand kan avgöra matcher.

77 Victor Hedman

Kommentar: Fick redan från början ett stort förtroende i soliga Tampa Bay och han har inte gjort någon besviken. Hedman sågs som en offensiv talang innan han lämnade Sverige. Nu ligger fokus främst på det defensiva spelet, där den främsta styrkan är rörligheten i kombination han storlek. Hedman mäter 198 centimeter i strumplästen och ackompanjerar sin längd med mäktiga 105 kilos tyngd – en vikt han kan nyttja i närkampsspelet.

Jag undrar givetvis samma sak i dag som i går. Är det någon spelare ni saknar – eller någon ni absolut inte vill se i en Tre Kronor-dress om två år?

/Winnberg

Jag skrev i går att jag eventuellt skulle komma att behandla ”Hugo Stenbeck-skandalen” senare under helgen, men jag valde att jag göra det på ett smidigare sätt, genom två snabba Twitterinlägg. Härmed släpper jag det totalt. Här får ni istället se helgalna saker som skett inom ishockeyhistorien. Själv gillar jag Steve Sullivan vs supportern med dålig karma. Vilket inslag i tidernas kanske främsta topp 10 någonsin?

/Winnberg

Det är ju faktiskt en riktig nyckelmatch uppe i Mora i morgon kväll för MIK och Malmö Redhawks. Ja, om ni fortfarande tror på att årets version av Redhawks kan växla upp och börja vinna matcher på rad igen. Jag tittade tillbaka lite och inser att målvaktsvalet borde vara givet. Pontus Sjögren är verkligen att föredra gentemot Hannu Toivonen.

Om vi tittar på de vanliga siffrorna först:

Sjögrens räddningsprocent: 91,42 (23 matcher)
Toivonens räddningsprocent: 89,44 (17 matcher)

Sjögrens insläppta mål/match: 2,38
Toivonens insläppta mål/match: 3,19

Egentligen klasskillnad.

Tittar vi vidare på andra intressanta siffror:

Sjögrens insläpptsrad: 2-2-2-3-2-3-2 (7 senaste)
Toivonens insläpptsrad: 5-3-2-2-2-4-4 (7 senaste)

Sjögrens segerprocent: 54,5 (hela säsongen)
Toivonens segerprocent: 43,8 (hela säsongen)

Visserligen släppte Pontus in fem mål mot Mora hemma senast, men alla siffror talar sitt tydliga språk. Toivonen har inte lyckats hålla uppe samma jämnhet i spelet och är sällan bäst när det gäller.

/Olsson

Hitta färgstarka, utåtriktade ledare med passion för Malmö Redhawks. Det vore självklart att sätta det som nummer ett på styrelsens agenda inför framtiden. Vi kan aldrig igen tillåta folk utifrån ta över och skicka iväg klubbens identitet. Stefan Nyman har med all tydlighet visat att han inte har några nya idéer, han är ingen lagbyggare och han saknar kompetens att anpassa sina värvningar till den liga samt till och med till den tränare han har anställt. Dessutom står han inte upp utåt sett mot fans och media på ett tillfredsställande sätt.

Jag tror faktiskt att Redhawks borde fundera på att ha en sammansättning som Örebro verkar köra på. Det vill säga ha en sportchef som har hand om övergripande frågor och som exempelvis kan sy ihop hela klubben med tät kontakt med J20, J18 och ungdomsverksamhetens ledare. Lägga en röd tråd samt följa upp förändringar/förbättringar och struktur. En som talar värdegrunder och siktar på att bygga upp Malmö Redhawks som klubb. Bredvid sig kan sportchefen ha en vice sportchef som sköter kontraktsförhandlingar, scoutning och har yttersta ansvaret för spelarövergångar.

Allting bygger dock också på att tränarteamet för A-laget har samma hockeysyn som vice sportchefen. Alternativt att vice sportchefen anpassar sina värvningar efter den hockey som tränarteamet vill spela. Vi kommer aldrig ifrån den punkten. Leif Strömberg är exempelvis en defensiv coach som sätter större ära i att ta tre poäng än att lira en fantastisk "totalishockey". Då måste man ha spelare som accepterar det, som också tänker likadant.

Jag hoppas verkligen att Malmö kan sätta en organisation som genuint skriker MALMÖ Redhawks. Jag är dock orolig. Vem ska ta de beslut som krävs? Hugo Stenbeck som ägare själv lär inte gå in och detaljstyra, det är ju det han har sina rådgivare till. I och med att de försvann så saknas den handlingskraft som redan här och nu krävs. I ärlighetens namn så hade dock knappast två schweizare tagit de besluten, om jag får spekulera. Vad Mikael Nilsson och Håkan Paulsson har rätt att påverka och göra/inte göra är också svårbedömt, frågan är om de ens vågar sätta hårt mot hårt och driva en linje för klubbens bästa? 

/Olsson

Malmö Redhawks förmådde inte att vinna mot tabelljumbon Borås hemma.
Malmö Redhawks förmådde inte ens att plocka en poäng mot tabelljumbon Borås hemma.
Malmö Redhawks släppte in fem mål mot tabelljumbon Borås hemma - på två perioder.

Ni hör själva. Det här håller inte. Årets upplaga har skämt ut klubben tillräckligt. Ge oss fans en chans att se spelare som bryr sig igen. Ge oss en chans att rädda klubben till något som skulle kunna bli en ljus framtid på lång sikt. Rädda de juniorspelare som faktiskt kan bli något. Rädda de som faktiskt bryr sig om Malmö Redhawks och dess sponsorer och fans.

J.D. Forrests urusla backspel är något av det sämsta jag sett en etablerad back prestera i Malmö. Jani Virtanen var en dålig back hösten 2005 men han insåg i alla fall sina begränsningar. Forrest, du "pissar" på hela laget och klubbens färger i dag.

Ivan Ciernik har varit blek, blek och åter blek hela säsongen. Slovaken passar inte in i Allsvenskan och "bäst före"-datumet är av allt att döma förbi. Engagemanget kan också ifrågasättas efter utvisningarna mot Örebro och Södertälje i respektive tredje period.

Miroslav Lazo, Stefan Lassen och Dragan Umicevic är andra direkt misslyckade värvningar. Lägg därtill att Hannu Toivonen plötsligt börjat darra hårt igen.

Ge nu chansen till yngre spelare som vill framåt, har tempo och vilja. In med Emil Carnestad, Simon Karlsson, Cedric Hächler, Niklas Svensson, Nikolai Meyer och André Burakovsky. Gärna en attitydkille som Viktor Holmkvist också. Vi måste få tillbaka känslan, vi måste få tillbaka Malmö, ja just det, MALMÖ Redhawks. NU.

Se också till att få plats för nästa säsongs huvudtränare omedelbart.
Hitta en driven tränare som brinner för att få ordning på laget, som inkluderar att ge plats för egna talanger. För vem nöjer sig med att "få vara med" på A-lagets träningar?

/Olsson

Malmö Redhawks är nu åtta i tabellen. Utanför playoff. På den nedre halvan. Att säsongen är ett stort misslyckande råder det ingen tvekan kring. Jag vill dock fortsatt vara optimistisk. Spelet har blivit klart mycket bättre sedan Ulf Taavola tog över huvudansvaret. Nu gäller det dock att poängen börjar trilla in. Sex poäng på sju matcher är givetvis ett facit för dåligt för ett lag med Malmö Redhawks ambitioner.

Södertäljes trepoängare hemma mot Rögle skickade alltså ner Malmö under strecket, ner på den position där man landat två gånger på de senaste tre säsongerna. Nu finns dock en god chans att återta sjundeplatsen i morgon, då tabelljumbon Borås i morgon gästar Malmö Arena. Något annat än tre poäng där finns inte på världskartan. Malmö skall vara bättre än BHC åtta dagar i veckan – åtminstone på hemmais.

Finns det då någon räddning för den här säsongen? De två kommande matcherna tror jag kommer att staka ut vilken väg laget kommer att gå. På måndag väntar Almtuna, även det på hemmais. Sex poäng på de två kommande matcherna och jag är ganska övertygad om att en plats bland de sju främsta kommer att klaras av. Vid seger i morgon har Malmö fyra poäng upp till Rögle på femteplatsen. Det känns som ett rimligt mål, något som i så fall skulle vara en tangering av resultatet från säsongen 2009/2010 då Göran Karlströms lag var en seger borta mot Almtuna från att få spela Kvalserien. Det resultatet är också klubbens främsta sedan intåget i Malmö Arena.

Men morgondagens match behöver bli en grund att stå på inför framtiden.

/Winnberg

Sprang på det här videoklippet i går. En hel drös med vackra mål signerade spelare som kanske inte riktigt har vanan inne att göra sådana. Och minsann, det dyker upp en spelare som i dag representerar Malmö Redhawks i klippet.

/Winnberg

Malmö Redhawks och Stefan Nyman sitter inte stilla i båten. För ungefär en timme sedan blev den 22-årige backen Marcus Högström klar för spel i klubben. Vi pratar här om en offensivt skicklig back, som ändå har stora uppsidor även i det defensiva spelet. En back som utan tvekan höjer konkurrensnivån i lagets bakre del – något som måste ses som klart nödvändigt.

Precis som under en herrans massa raka säsonger har backspelet stundtals varit under all kritik i Redhawks. Inför säsongen trodde åtminstone jag att det skulle bli en klar bättring på denna front, delvis då jag trodde att Malmö skulle vara ett klart spelförande lag i en majoritet av sina matcher och att de puckskickliga backarna på så vis skulle komma till sin rätt. Nu har vi istället fått se ganska mycket spel i den egna zonen och ett försvarsspel som sett ganska vimsigt ut. Ett par killar har inte levt upp till förväntningarna och nu kommer också en förändring.

Jag gillade Marcus Högström skarpt under fjolåret, en säsong han spenderade som utlånad till Sundsvall (precis som majoriteten av deras spelare…). Man kan sannerligen konstatera att Marcus har tagit en spännande väg på sin hockeyresa. Efter juniorspel i såväl Skellefteå AIK som MODO tog han sitt pick och pack för att testa lyckan i den något oglamourösa ryska andraligan – där han dessutom fick göra två matcher i tredjeligan. Inför fjolårssäsongen flyttade han hem till Sverige och Skellefteå igen, men förmådde inte att ta en plats i deras starka backbesättning och istället var det Sundsvall som fick ta del av hans tjänster. I somras fick han en ny Elitseriechans, denna gång med Timrå, men lyckades inte fullt ut där. Efter en kortare utlåning till Sundsvall är Malmö Redhawks alltså ny klubbadress.

Det skall bli väldigt spännande att se vad Högström kan tillföra.

/Winnberg

Sedan Ulf Taavola tog över huvudansvaret för Malmö Redhawks har resultaten sannerligen inte gått lagets väg. Och nu är det faktiskt upp till bevis. Två raka hemmamatcher mot två av seriens sämre lag. Det måste bara bli tre poäng i båda om inte säsongen på allvar skall ses som helt förlorad.

Taavola har förvisso inte alls fått med sig de poäng man behöver om man vill bli långvarig som huvudtränare i en klubb, men han har trots det fått till en klar förändring. Det spel laget visar upp på isen ser betydligt bättre ut än under Leif Strömbergs dagar. Jag vill dessutom fortfarande tro att det kommer ett trendbrott. Att det här laget kan rada upp segrar om bara självförtroendet finns där.

Förra veckan avslutades med två bra insatser. Men det gav bara en poäng i tabellen. Fortsätter Malmö Redhawks på den inslagna vägen kan jag inte se att det innebär annat än sex poäng i matcherna mot Borås och Almtuna. Två fullpoängare där kan kanske även vara det som ger killarna självförtroendet tillbaka och att man därigenom också kan vända på skutan och åter bli ett vinnande lag.

Kampen för att bibehålla en plats bland de sju främsta är stenhård. I går fick Redhawks hjälp av båda sina kommande motståndare, då dessa norpade poäng från konkurrenterna Oskarshamn och Troja/Ljungby. Det är bara att tacka och ta emot. Men absolut inte visa upp någon tacksamhet i matcherna mot dem.

# # #

MrMadhawk rapporterar för övrigt att Linus Klasen var tillbaka i träning i dag. Ett mycket positivt besked. Många gnäller på Linus för att han håller i pucken för länge etc., men vi skall komma ihåg att han är den här seriens främste spelare individuellt – och att han dessutom är nyckeln till Redhawks sylvassa powerplay. Låt oss hålla en extra tumme för att han mår bra och är i speldugligt skick redan till lördagens drabbning.

/Winnberg

Det verkar som att Dusan Umicevic först gasade men sen drog i handbromsen via sin twitter. Vi får väl se vad det är för förändringar det kan röra sig om de närmaste dagarna, om det nu ligger någon sanning i hans uppgifter.

Nåväl, det kommer säkerligen hända saker i och kring Malmö Redhawks framöver. Det är ju inte någon större gissning, det brukar som bekant alltid hända saker här nere. Förändringar är vardagsmat, på gott och ont.

Annars vill jag bara lyfta fram att Christoffer Norgren blev avstängd för sin armbåge på Linus Klasen. Väldigt, väldigt korrekt. Snacka om att Klasen har fått ta mycket skit även för den här smällen. Riktigt pinsamt, men så funkar tydligen Sverige...

/Olsson

Ulf Taavolas tid som huvudtränare har inte varit särskilt resultatgivande. 6 av 21 poäng har Malmölaget spelat in under norrlänningens ledning. Taavola har talat mycket om att han lägger vikt vid prestation. Visst, ett lag som har haft problem med att få flyt i spelet och som har självförtroendeproblem behöver givetvis hitta ljusglimtar. Spelet har blivit något bättre, inlevelsen har också höjts och viljan att förändra läget har smugit fram de sista matcherna.

Nu håller det dock inte att enbart tala om prestation längre. Resultaten måste komma och framförallt sättas i första led. På Malmös tio senaste matcher har Malmö vunnit två(!) gånger, varav bara en under ordinarie tid. Ett smått genant facit för Redhawks på många sätt och vis. Vi får nog tacka Leif Strömberg för den fina inledning han hade med laget i höstas med tre förluster på tretton matcher, vilket ju räddar laget och klubben från en smärre katastrof. Taavola snittar en bra bit under en poäng per match med laget just nu.

Vad ska Malmö då göra inför resten av vårsäsongen? Förändra ledarsammansättningen på nytt? Värva nya spelare och skicka iväg ett par spelare som inte motsvarat förväntningarna? Jag är inne på att Redhawks skulle försöka hitta en tränare man kan bygga vidare på, på sikt. Jag tror faktiskt att Taavola behöver ännu mer hjälp i båset. Patrik Sylvegård är en skön pådrivare som säger vad han tycker. Det är en viktig ingrediens. Dock tror jag att det behövs en som har ett mer modernt tänk, som genuint vill vara vinnare och som kan använda sig av rätt spelare i Allsvenskan. Mitt förslag är Johan Tornberg. Det vore ett perfekt läge för honom att kliva in igen. Säsongen är redan betraktad som ett fiasko. Skulle den inte gå att rädda faller ändå ingen skugga på Tornberg. Han skulle i sådana fall kunna leda laget vidare utan problem till hösten och redan ha känt av laget och klubben anno 2012.

Jag tror emellertid att det är mer troligt att sportchef Stefan Nyman går in och förändrar på spelarsidan. Visst, jag hade inte haft något emot att plocka bort slovakerna, Ivan Ciernik och Miroslav Lazo, som känns som ren utfyllnad i truppen. Det hade troligen gjort laget gott att plocka bort bromsklossar. En snabb ytterforward som också kan hantera pucken hade suttit fint. Självklart hade det varit ultimat att få bryta det katastrofala backparet Stefan Lassen-Jean-Luc Grand-Pierre, men jag undrar bara vad Malmö kan hitta i dagens läge. Vi får väl se helt enkelt.

Återigen till januari månad. Resultat alltså. Vi tar en titt på Malmös matcher under resterande del av månaden.
- Borås (hemma)
- Mora (borta)
- Almtuna (hemma)
- Bofors (hemma)
- Västerås (borta)
- Rögle (hemma)

För att hänga med i "förkvalserie"-racet så bör Malmö plocka fyra trepoängare. Förslagsvis på de matcher som ska spelas på hemmais, inte minst med tanke på att det är tuffa bortamatcher att vänta. Att sno någon poäng i Mora hade dock suttit väldigt fint. Är det realistiskt att laget kan vända på sin djupa negativa kurva? Där borde finnas förutsättningar för det, men det är svårt att finna tro på det. Senast Redhawks hade en vinstrad var faktiskt i mitten av november...

/Olsson