Jag skrev i går att jag eventuellt skulle komma att behandla ”Hugo Stenbeck-skandalen” senare under helgen, men jag valde att jag göra det på ett smidigare sätt, genom två snabba Twitterinlägg. Härmed släpper jag det totalt. Här får ni istället se helgalna saker som skett inom ishockeyhistorien. Själv gillar jag Steve Sullivan vs supportern med dålig karma. Vilket inslag i tidernas kanske främsta topp 10 någonsin?

/Winnberg

I slutminuten av matchen mellan Carolina Hurricanes och New Jersey Devils jagade gästerna en kvittering. Hurricanes ledde med 3-2 och gästerna från Newark pressade på i offensiv zon med målvakten lyft från buren. Då händer det komiska. Ilya Kovalchuk missar en passning bak till Adam Henrique på blålinjen - och pucken glider hela vägen in i det tomma målet. Brandon Sutter ser först ut att skarva pucken ut ur egen zon, men trissan nuddar faktiskt inte hans blad. Istället är det en klubbhandsräddning från Cam Ward som är senaste kontakt från en Carolinaspelare - och därmed bokförs målvakten också för målet.



/Winnberg

Ni som löpande följer bloggen vet kanske att jag vid ett par tillfällen tipsat om HBO:s miniserie "24/7". För nästan exakt ett år sedan körde den igång och under fyra späckade avsnitt komvi tittare in på skinnet på spelare och ledare i såväl Washington Capitals som Pittsburgh Penguins, under deras uppladdning för Winter Classic.

Denna vinter upprepar HBO succéserien och följer kombatanterna under 2012 års Winter Classic; Philadelphia Flyers och New York Rangers.

Vi får lugna oss ett par veckor till, närmare bestämt till den 14 december, innan premiäravsnittet sänds i kanalen - men redan nu kan abstinensen stillas via följande smakprov.



Fjolårets upplaga var något av det bästa som sänts på TV under 2010 och 2011. Jag är övertygad om att årets "24/7" kommer att hålla samma höga klass. För klass är verkligen rätt ord för att använda när man pratar om HBO.

/Winnberg

Är det någon följetong som är tröttsam och uttjatad så är det definitivt den kring Andreas Lilja. Ofta tros han vara på väg tillbaka till Sverige, men så har det inte blivit. Och i och med helgens Free Agent-karusell kan han åter avskrivas. För både Rögle och Malmö. Det är rätt lustigt hur det här med Lilja har blivit en angelägenhet för två bittra rivaler. Självklart hade Andreas gjort en enorm skillnad i försvarsarbetet för bägge lagen och för samtliga elitlag i Sverige.

Kontraktet med Philadelphia Flyers är för en gångs skull inte ettårigt och därmed kan Lilja-storyn läggas på is ytterligare en sommar. Den stora frågan är om han någonsin kommer tillbaka till Sverige för att just spela ishockey? Jag har tvivlat rätt hårt sen han sa upp sitt kontrakt med Malmö Redhawks 2005 inför den allsvenska säsongen med Lars "Osten" Bergström som tränare.

Mitt utgångstips är dessutom att chansen att han faktiskt spelar i Malmö igen är tämligen nära noll. Med den sociala situationen och diverse uttalanden verkar ju Rögle ligga bättre till. Men alltmer talar nog allt för att det inte blir Sverige igen.

/Olsson

Många har noterat att Andreas Thuresson blivit bortbytt till New York Rangers. Man ska dock komma ihåg att Rangers inte tar över något kontrakt – då ”Ante” i skrivande stund inte har något. Således har Rangers endast övertagit rättigheterna till Thuresson, som är Restricted Free Agent i NHL. Det innebär att han inte bara kan ”välja och vraka” bland lagen. Rangers ”äger” honom och lämnar något annat lag ett kontraktsförslag så har Rangers möjlighet att matcha det budet och på så vis också behålla honom i laget.

Men den trade som genomfördes mellan Rangers och Nashville Predators gör alltså INTE att vi kan glömma drömmen om att få Andreas till Malmö.

/Winnberg

Dags för en av årets stora höjdpunkter borta i Nordamerika – NHL-draften. Om en halvtimme smäller det i Xcel Energy Center i Minnesota. Juniorhockeyn borta i USA och Kanada är knappast något jag har kalaskoll på, men att där finns ett par namn som är hetare än resten av gänget har inte undgått mig. Tänkte ta tillfället i akt att köra en liten gissningslek.

1. Edmonton Oilers

Troligt val: Ryan Nugent-Hopkins

För andra året i rad har Steve Tambellini & co förmånen att välja först. Med tanke på hur hans lag ser ut tycker jag att man bör satsa på en back – och vi vet alla vem som är den bästa backen på marknaden. Just det, Adam Larsson. Dock tror jag att han faller för trycker och draftar Ryan Nugent-Hopkins. Detta skulle innebära att Oilers får in ytterligare en liten, teknisk forward. Knappast vad laget behöver, åtminstone inte enligt mig.

2. Colorado Avalanche

Troligt val: Jonathan Huberdeau

Nyblivne 18-åringen Jonathan Huberdeau är en supertalang precis som övriga konkurrenter om att gå först i draften. Tvåvägsforwarden känns på något vis klippt och skuren för att ta plats i 2011/2012 års upplaga av Avs.

3. Florida Panthers

Troligt val: Gabriel Landeskog

Florida behöver en ny franschise-spelare på forwardssidan och därför tror jag att de kommer att drafta Gabriel Landeskog. I 18-åringen får Panthers i så fall en ledare både på och utanför isen som kan producera och dessutom använda sin hyfsat stora kropp till att bereda väg för sin medspelare.

4. New Jersey Devils

Troligt val: Adam Larsson

Länge tippad att gå först, åtminstone här hemma i Sverige. Jag tycker som sagt att Oilers borde plocka honom, men tror att Lou Lamoriello kan sitta lugnt tillbakalutad i sin stol och hämta in Adam Larsson. Och vilket svensklag Devils skulle kunna komma att bli om det blir verklighet. Henrik Tallinder, Alexander Urbom, Mattias Tedenby och Jacob Josefson finns redan i truppen.

5. New York Islanders

Troligt val: Sean Couturier

Killen med det coolaste namnet, Sean Couturier, är den av de fem främsta som ”blir över”. Å andra sidan tror jag att Garth Snow är tämligen nöjd med att kunna plocka in den stora Drummondvillecentern. Han har förvisso glidit ner en bit på scoutingrapporterna, men jag tror ändå att han kommer att gå som en topp 5-spelare.

Spelare som utmanar

Dougie Hamilton, back

Nathan Beaulieu, back

Sven Bärtschi, forward

Ryan Murphy, back

Joel Armia, forward

Mika Zibanejad, forward

Andra svenskar som kan gå tidigt

Oscar Klefbom, back

Jonas Brodin, back

Rickard Rakell, forward

Känner ni är färdiga med midsommarfirandet är det bara att hänga med när det nu brakar loss. Viasat Hockey sänder draften live med start om en halvtimme, alltså 01.00.

Vad tror ni? Vem går först?

/Winnberg

Lider ni, precis som jag, av stor hockeyabstinens? Jag tänkte komma med lite tips på något som kanske kan stilla den abstinensen. Risken finns dock att den istället ökar. Har ni missat HBO:s högkvalitativa serie 24/7 Penguins/Capitals: Road to the Winter Classic bör ni spana in den så snart som möjligt. Som vanligt när det amerikanska bolaget bestämmer sig för att göra något så är det kvalitet rakt igenom. Vi tittare kommer så nära inpå lagen som man bara kan göra och får följa med Pittsburgh Penguins under en av de mest framgångsrika perioderna laget någonsin haft och Washington Capitals i en rejäl formsvacka. Jag tycker inte minst att det är enormt underhållande att höra en förbannad Bruce Boudreau använda ord som knappast bör brukas. Framför allt är det kul att sätta det i paritet med det som Robert Olsson yttrade under vintern.

Det stora problemet är att det inte finns någon laglig väg att spana in serien just nu, åtminstone inte mig veterligen. Det finns dock något liknande – Oil Change. Edmonton Oilers egna program kring det nybygge som sker uppe i Alberta är absolut något för oss hockeynördar, även om jag håller 24/7 som ett par snäpp vassare. Oil Change finner ni på Oilers hemsida.

Har ni läsare fler tips på bra hockeyserier ser jag fram emot att läsa om detta bland kommentarerna.

/Winnberg

Grattis Timmy Thomas, Claude Julien, Mark Recchi, Dennis Seidenberg, Brad Marchand, David Krejci, Patrice Bergeron och sist, men absolut inte minst, Zdeno Chara!

Boston Bruins är utan tvekan rättvisa vinnare av Lord Stanleys pokal. Nattens seger var lagets tredje game 7-triumf bara i detta slutspel. Lagmaskinen Bruins har kanske inte gått fram som en ångvält, men man har varit extremt svårstoppade. Och det är sannerligen L A G E T som har gjort det. Peter Chiarelli har satt ihop en ruskigt stark trupp och det var till slut bredden i laget som fällde avgörandet. Till skillnad från Vancouver fick Boston den ack så viktiga produktionen även från spelare längre ner i näringskedjan. I natt var det förvisso Marchand och Bergeron som svarade för målen – och Thomas för det fantastiska målvaktsspelet – men tidigare under slutspelet har spelare som Michael Ryder, Rich Peverley och Chris Kelly varit flitigt återkommande i poängprotokollet och snittat en halv poäng per match.

Mycket har dock handlat om Tim Thomas. Jag såg honom som given Conn Smythe-vinnare – även om Vancouver hade gått segrande ur nattens match. Han har varit makalöst vass – i slutspelet i allmänhet, men i finalserien i synnerhet. Åtta insläppta på sju finalmatcher måste vara något slags rekord. Och att han dessutom håller nollan i den avgörande matchen. Det är hur stort som helst.

Även om Thomas var given till Conn Smythe så finns det fler i Boston som svarat för strålande insatser. Rookien Brad Marchand kanske är den som bäst personifierar det som åtminstone jag symboliserar med Bruins anno 2010/2011 – ett stenhårt arbete, utöver den offensiva produktion som den 23-årige rookien bistått med. Tjecken David Krejci är en annan. Centern är relativt okänd för oss svenskar, men han vann slutspelets poäng- och skytteliga och har radat upp storstilade insatser. Dessa båda herrar hade absolut kunnat lägga beslag på MVP-trofén – om det inte vore för Thomas.

Nu lägger vi säsongen 2010/2011 till handlingarna. Redan i morgon (fredag) inleder vi nästa säsong med en tryoutmatch för J20 på Kockums.

/Winnberg

Förvånansvärt tyst kring Malmö Redhawks. Då fokuserar vi lite på Nordamerika istället, där det i natt vankas match nummer fem mellan Vancouver Canucks och Boston Bruins i Stanley Cup-finalen. Jag ska i vanlig ordning försöka hålla mig vaken matchen igenom, men då en viss ålder uppnåtts innebär det tyvärr att det inte längre är lika lätt att sitta uppe halva natten.

Ska jag spekulera tror jag dock att Bruins har goda möjligheter att knipa även denna match och att man därmed skaffar sig ett utmärkt läge att avgöra hemma i TD Garden natten mot tisdag.

I natt är det verkligen upp till bevis för tvillingarna Sedin. Det är nu man ska visa att man tillhöra den yppersta eliten i världens bästa hockeyliga och därmed också föra sitt lag till ett läge som innebär att man kan avgöra matchserien i Boston om tre dagar. Annars riskerar man att hamna i samma fack som spelare likt Joe Thornton i San José Sharks. Dvs spelare som alltid presterar i grundserien, men som inte förmår att leda sitt lag till en titel – och det är egentligen det som allt går ut på.

Som sagt, jag tror att Timmy Thomas och Bruins fortsätter på den inslagna vägen, men jag hoppas att svenskarna i Canucks åter kan vända på matchserien och placera sig i förarsätet inför fortsättningen. Vi har nästan två timmar till nedsläpp. Bra hockeyunderhållning är egentligen det enda jag kräver. Snart åker vi!

I natt blev Binghamton Senators Calder Cup-mästare när man vann AHL:s motsvarighet till Stanley Cup. En stor del i detta hade utan tvekan den 19-årige målvakten Robin Lehner. Göteborgaren blev känd för den breda, svenska massan under jul- och nyårshelgens när han vaktade Småkronornas målbur under JVM. Nu kan han faktiskt inte bara titulera sig bäst i Nordamerikas näst främsta liga. Han prisades nämligen även som slutspelets mest värdefulla spelare och fick mottaga Jack Butterfly Trophy.

Att han var en högst bidragande orsak till att Binghamton kunde lägga vantarna på bucklan behöver ingen tvivla på. Lehner var faktiskt bara tvåa när laget gick in i slutspelet, men fick chansen i matchserien mot Manchester Monarchs – och tog den. Binghamton var i detta läge bara en förlust från att få packa väskorna och gå på semester, men kunde, mycket tack vare Robin Lehner, vända och vinna. Och sedan tog han alltså sitt lag hela vägen.

Lehners facit i Calder Cup är anmärkningsvärt. Han fixade 14 segrar på 19 matcher, släppte bara in 2,10 mål per match och hade en räddningsprocent på mäktiga 93,9. Nu väntar vi bara på att Robin Lehner lägger beslag på förstaspaden i Ottawa Senators till nästa säsong.

/Winnberg

Vancouver hade banne mig inte mycket att sätta emot i TD Garden denna natt. Visst, man höll 0-0 under tjugo minuter, men sedan brakade helvetet lös. Boston var bättre på alla punkter. Och när inte ens Roberto Luongo mäktar med att försvara lagets färger, ja då rinner det i väg till åtta fucking ett.

Det var faktiskt lite pinsamt att se gästernas uppträdande under slutminuterna. Boston gick från 5-1 till 8-1 genom att göra mål på tre raka skott – och det är verkligen inte okej att förlora en final med så pass stora siffror.

Måste säga att det är skönt att Boston går segrande ur den här matchen, inte minst med tanke på Aaron Romes fula och sena tackling som tvingade Nathan Horton att lämna matchen redan efter ett par minuters spel. Jag räknar kallt med att Rome får spelledigt resten av säsongen. Men just blind side-hits är något som NHL ser allvarligt på och därför är jag tämligen säker på att Vancouverbacken kommer att åläggas med en avstängning.

Jag kom att tänka på en sak precis när matchen tog slut. Tim Thomas har varit fantastisk i finalspelet och endast släppt fem skott förbi sig på de tre inledande matcherna. Trots det så ligger hans lag under med 1-2 i matcher. Vancouver har hittills gjort de viktiga målen i serien. Trots åtta mål framåt utsågs Thomas till matchens främste spelare. Det säger en hel del om hur bra han spelar för tillfället.

Avslutningsvis vill jag gratulera Jannik Hansen till sitt första mål i en Stanley Cup-final. Han var inte lika fenomenal denna kväll som under matcherna i Rogers Arena, men han svarade som vanligt för ett gott dagsverke.

Nu väntar några timmars sömn för undertecknad. Detta samtidigt som solen lyser in i mitt sovrum. Tror dock inte det kan stoppa mig från lite skön sömn.

/Winnberg

Vancouver Canucks tog hem även den andra ronden i Stanley Cup-finalen mot Boston Bruins. Men det satt hårt åt. Bruins såg länge ut att gå mot segern, inte minst tack vare en mycket fin andraperiod.

I mitten av tredje förmådde dock Daniel Sedin att pricka in det ack så viktiga 2-2-målet och därmed gav han också sitt lag ny energi – något som minst sagt behövdes. Efter målet var Vancouver som ett pånyttfött lag. Förvisso lyckades man inte hitta nätet bakom Tim Thomas innan den tredje perioden var över.

Förlängningen blev dock bara elva sekunder gammal. Andrew Ference gav bort pucken efter en vunnen tekning och Alex Burrows kunde ta sig in i offensiv zon. Han skottfintade, på samma sätt som Peter Forsberg gjorde mot Finland under World Cup 1996, men fick inte in pucken med sitt första avslut. Dock var han betydligt hetare på returen än Zdeno Chara och avgjorde matchen när han lade in trissan via köksvägen.

Just Chara skulle jag vilja sätta ett stort frågetecken efter. Han imponerar inte det minsta på mig. Visst, han var involverad i Bruins 2-1-mål, men han drällde även något enormt innan Canucks kvittering – och agerande i närkampen med Burrows vid det matchavgörande målet var horribelt. Vad tycker ni läsare om Charas insatser i finalserien hittills?

/Winnberg

Så var då den först ronden av årets Stanley Cup-final avklarad. Och det är knappast någon underdrift att påstå att Roberto Loungo och Timmy Thomas var matchens förgrundsfigurer. För andra matchen i rad var Boston involverade i en drabbning som endast bjöd publiken på ett ynka mål – och Timmy hade hållit nollan i totalt 126 minuter och 13 sekunder. Men då, med bara nitton fattiga sekunder kvar av den tredje perioden, dök Rafi Torres – av alla spelare – upp som gubben i lådan och förpassade pucken i mål. Den oerhört fina framspelningen svarade den danske Malmöbekantingen Jannik Hansen för och Hansen var utan tvekan en av matchens förgrundsfigurer och i mina ögon isen främste utespelare. Kul också att Niklas Holmgren, i sändningen på TV10 och Viasat Hockey, nämnde det faktum att den nu 25-årige snabbskrinnaren spelat J18-hockey i den svarta dressen.

För att återgå till matchen bjöds ett fullsatt Roger Arena på utomordentlig ishockeyunderhållning. Matchen inleddes i ett rasande tempo och det verkade först som att det skulle bli en målorgie utan dess like. Men så var det då dessa burväktare. ”Lou” och Timmy är utan tvekan två av världens bästa, kanske de två främsta, men båda har vacklat en del tidigare under slutspelet. I natt gjorde ingen av dem ett endaste litet misstag. 37-årige Thomas svarade för ett par ofattbara räddningar och såg till att hålla Bruins kvar i matchen och Luongo var knappast sämre.

Den här matchen hade egentligen allt – utan en massa mål.

Jag längtar redan till match två som går av stapeln natten mot söndag.

/Winnberg

Som den Malmösupporter jag är har jag en del blandade känslor för Mattias Sjögren. Så fort han gör något vettigt (vilket som sker ganska ofta) i en match jag bevittnar (något som sker betydligt mer sällan) känner jag ett stort behov av att skrika ut ”Maaattias Sjööööögreeeen” på samma sätt som Rögles speaker gjorde när samme Sjögren sköt matchavgörande 4-3 med mindre än tre minuter kvar att spela av Kvalseriemötet i Ängelholms ishall våren 2008. Att han sedan till på köpet var den som avgjorde sista matchen hemma mot Mora och sköt Rögle till Elitserien gör ju egentligen inte saken bättre.

På den tiden var ”Sjöa” nätt och jämnt torr bakom öronen. Som 20-åring var han förstaårssenior och mest en i mängden i Rögle, även om han helt klart hade viss potential. När vi i dag skriver den 1 juni 2011 verkar det stå klart att Mattias Sjögrens karriär fortsätter rakt uppåt. Efter SM-guld med Färjestad och VM-brons med Tre Kronor uppger nämligen Aftonbladet att Sjögren till hösten kommer att återfinnas i Washington Capitals organisation.

Stämmer detta tycket jag det är riktigt kul för Mattias. För trots att han sänkte oss i just den där Kvalseriematchen så är jag ett stort fan av hans hockeykunnande. Han är i mina ögon en perfekt tredjecenter (kanske fjärde i NHL) som kommer till jobbet varje dag och ger allt såväl på träning som på match.

Jag är övertygad om att han kommer att lyckas i Nordamerika. Jag ser egentligen inget som tyder på motsatsen. Att det dessutom blir spel i Capitals är ännu roligare. Laget som ständigt misslyckas i Stanley Cup-slutspelet behöver bredda centersidan och Mattias Sjögren känns som klippt och skuren för att ta en av centerplatserna bakom Niklas Bäckström och Marcus Johansson.

Jag väntar mig en närmast succéartad säsong från 23-åringen.

# # #

Över till något helt annat. För just nu pågår slutskedet av en av sommarens tre stora höjdpunkter: Franska öppna. Och senare i dag (troligtvis någonstans runt klockan tre) ställs Robin Söderling öga mot öga med världens främste, Rafael Nadal. Det är tredje året i rad dessa två går upp mot varandra på Roland Garros och för mig är det en självklarhet att resa mig ur solstolen och dra igång Eurosport. Gör det du också! Det finns alla möjligheter för en riktig kanonmatch.

Vilka som är de andra höjdpunkterna under sommaren? Jo, Tour de France och Wimbledon. När man kan gotta ner sig i dessa sommarnöjen så närmar sig dessutom hockeysäsongen med stormsteg. När Touren tar slut runt den 25 juli är det bara en vecka kvar till Malmö gör sitt första ispass. Men självklart ska vi hinna med sol, bad, god mat och dryck och givetvis ett hejdundrandes midsommarfirande!

/Winnberg

Tack Tampa Bay Lightning! Tack Boston Bruins! Ni gjorde natten minnesvärd med en helt fantastisk sjunde och avgörande match, en match som kunde fått hålla på hur länge som helst.

Trots att matchen endast bjöd på ett mål så var det en fantastisk tillställning. Full fart från första nedsläpp och båda lagen ville verkligen spela en positiv ishockey. Målchanserna kom på löpande band, men såväl Timmy Thomas och – framför allt – 41-årige Dwayne Roloson storspelade, något som gjorde att publiken i TD Garden bara fick se Nathan Hortons sena mål.

Nu väntar en final mellan Bruins och Vancouver Canucks, en riktig drömfinal för oss hockeyälskare. Det är två kompletta lag som ställs head-to-head i kampen om bucklan och jag håller nog faktiskt Boston som en knapp favorit – trots att Vancouver var grundseriens främsta lag och dessutom har hemmafördel. Dock hoppas jag innerligt att Canucks kan lägga beslag på pokalen. Det har gått alldeles för många år sedan senaste kanadensiska laget, Montreal Canadiens våren 1993, gick segrande ur finalspelet. Och det hade varit ganska fräckt om Henrik Sedin för sitt lag till titeln och får lyfta såväl Stanley Cup-pokalen som Conn Smythe Trophy, som slutspelets mest värdefulle – en titel Detroitstjärnorna Henrik Zetterberg och Nicklas Lidström hittills är ensamma svenskar om att ha vunnit.

Natten mot torsdag stundar den första matchen. Nedsläpp sker 02.00 svensk tid i Rogers Arena i kanske världens finaste stad, Vancouver.

Vem tror ni lägger beslag på silverbucklan?

/Winnberg

I natt hoppas jag att ni håller er vakna. Boston Bruins tar emot Tampa Bay Lightning för den sjunde och avgörande matchen i den östra Conferencefinalen. Nedsläpp sker 02.00 svensk tid och matchen har alla möjligheter att bli en riktig höjdare. Jag har förvisso inte hunnit med att se särskilt mycket av drabbningarna i just den här serien, men jag har verkligen gillat det jag sett. Matchen lär bli en riktig holmgång mellan två lag som kan det där med att spela en bra hockey.

Hjärnan säger att hemmalaget kommer att avancera till final, men hjärtat hoppas att Bolts drar det längsta strået. Jag tycker deras resa har varit fantastisk att bevittna på avstånd. Från ett av ligans största stryklag till att nu bara vara en match från en ny final – klubbens andra i dess korta historia.

Martin St. Louis är dessutom en av mina absoluta favoriter i NHL och med tanke på vad han presterat den här säsongen så hoppas jag att han kan få avsluta året med att föra sitt lag till en ny final – och kanske även lagets andra titel på åtta år. Det hade dessutom suttit fint om två av finalisterna till årets Hart Trophy, St. Louis och Daniel Sedin, hade ställs head-to-head i finalen.

Visst finns ni med i natt?

/Winnberg

Tampa fick en drömstart i nattens hemmamatch mot Boston, som också utgjorde det sjätte mötet lagen emellan i den östra Conferencefinalen. På matchens första skott prickade Teddy Purcell in 1-0 – och då hade klockan bara tickat upp på 36 sekunder.

Men trots det tidiga ledningsmålet blev det ingen promenadseger för Bolts. Matchen var jämn och tät hela vägen in i slutsekunden, då Bruins jagade ett kvitteringsmål, men hemmalaget höll undan och vann med 5-4.

En stor nyckel till segern var spelet i numerärt överläge. Lightning gick från 1-2 till 4-2 tack vare tre powerplaymål – och i detta läge hade laget dessutom en hundraprocentig utdelning i spelformen.

Martin St. Louis var som vanligt en av de mest företagsamma på isen. Han svarade själv för två mål, bl a det matchavgörande till 5-3, och noterades även för en assist. En annan som var framträdande var gästernas stjärncenter David Krejci, en spelare som nog är relativt okänd för den stora massan här hemma i Sverige, men som är en riktig klasspelare. I natt svarade han för ett hattrick, men tyvärr räckte inte det för att ta sitt lag fram till Stanley Cup-final – den här gången vill säga. För natten mot lördag väntar den sjunde och avgörande matchen i TD Garden. Pucken släpps 02.00. En match som är ett måste att se.

/Winnberg

Efter en matchfri natt så stod åter Stanley Cup på agendan tidigt, tidigt denna morgon. I match två mellan Boston Bruins och Tampa Bay Lightning fick gästerna en drömstart när Adam Hall kunde lägga in 0-1 redan efter tretton sekunder. Som om inte det vore nog med psykologiska mål emot Massachusettslaget så styrde Martin St. Louis in 2-1 när mindre än sju sekunder återstod av öppningsakten, en puck som dessutom letade sig in i mål via Johnny Boychuks byxor.

Men mittperioden tillhörde hemmalaget. Och framför allt så visade 19-årige Tyler Seguin upp sig från sin bästa sida. Rookien, som nyligen klarat av sin första slutspelsmatch, höll hov och svarade för två mål och två assist. Ett fantastisk facit av denna unge kanadicken.

Bruins vann den andra perioden med hela 5-1, men var ändå när att tappa matchen i tredje när Lightning pumpade på. Dock lyckades man att hålla undan och vinna med 6-5 – en seger som är ack så viktig för fortsättningen i matchserien. Närmast väntar två matcher i St. Pete Times Forum och lagen är lika på ett.

Seguin har så klart blivit hyllad för sin match, men det klart snyggaste målet svarade David Krejci för, när han styrde in Dennis Seidenbergs vackra skottpassning fram till 3-2. Höjdpunkterna finner ni genom att klicka här!

/Winnberg

Svensklaget Vancouver såg till att få bästa tänkbara start på Conferencefinalen mot San Jose Sharks. Att Henrik och Daniel Sedin nu också leder laget när det börjar hetta till ordentligt är oerhört roligt att se. Twinsen har annars varit nära att hamna i samma fack som superstjärnan Joe Thornton. Big Joe har i hela sin karriär haft oerhört svårt att vara bäst i de viktigaste matcherna – trots att han säsong efter säsong är en av grundseriens bästa. Men även Thornton har växlat upp och börjat producera i årets slutspel. I natt svarade han för ett mål och en assist.

För att återgå till Sedin måste jag säga att Henriks gamewinner var riktigt läcker. Snygg passning från Christian Ehrhoff och en riktigt kylig dragning från #33.

I natt är det faktiskt spelledigt. Men det är nog inte helt fel. Jag kan behöva en god natts sömn!

Vill ni se highlights från nattens match, klicka här.

/Winnberg

I natt drar Conferencefinalerna igång i Stanley Cup-slutspelet. Först ut är matchen mellan Boston Bruins och Tampa Bay Lightning. Jag ska inte påstå att jag förväntade mig att dessa lag skulle göra upp om den östra platsen i finalen, men jag hade det lite på känn att såväl Lightning som Bruins skulle finnas med långt in i slutspelet.

Steve Yzerman & co har gjort ett fantastiskt jobb nere i solskensstaten och fått Tampa att resa sig ur askan för att åter bli en contender. Jag hoppas att Dwayne Roloson får chansen att delta i ytterligare en Stanley Cup-final. Det spel han bjöd på 2006, då i Edmonton Oilers, var fantastisk - och i år har han, om möjligt, varit än bättre.

Dock tror jag att Boston är ett bättre lag och att fansen i TD Garden kommer att få vara med om något stort längre fram i vår. Bruins är min favorit till titeln. Man har allt som behövs för att vinna. Tim Thomas är en oerhört skicklig målvakt, Zdeno Chara styr laget från sin backplats - och offensivt finns mängder med klasspelare som Patrice Bergeron, Nathan Horton och David Krejci.

Om tolv timmar, alltså klockan 02.00 i natt, släpps pucken i match ett. Det är helt klart värt att offra en skön natts sömn för att spana in högklassig ishockeyunderhållning!

/Winnberg

Idrottsvärlden har drabbats av ännu ett tragiskt dödsfall. Ni minns säkert att cyklisten Wouter Weylandt gick bort efter en jättevurpa under inledningen av Giro d’Italia. I dag nås vi av nyheter att New York Rangers slagskämpe, Derek Boogaard, har hittats livlös i sin lägenhet hemma i Minneapolis.

Boogaard lämnade inför den här säsongen Minnesota Wild och fick ett ganska penningstint kontrakt med New York Rangers, något som på fick många att höja på ögonbrynen. Under sina fyra sista säsonger i Wild mäktade han nämligen inte med ett enda mål. Men trots farhågorna blev han snabbt populär hos såväl medspelare som publik i Madison Square Garden.

Och nu är det dessutom svårt att tänka tillbaka på den statistiska delen av fighterns karriär.

Derek Boogaard blev 28 år gammal.

Vila i frid!

/Winnberg