Jag skrev i går att jag eventuellt skulle komma att behandla ”Hugo Stenbeck-skandalen” senare under helgen, men jag valde att jag göra det på ett smidigare sätt, genom två snabba Twitterinlägg. Härmed släpper jag det totalt. Här får ni istället se helgalna saker som skett inom ishockeyhistorien. Själv gillar jag Steve Sullivan vs supportern med dålig karma. Vilket inslag i tidernas kanske främsta topp 10 någonsin?

/Winnberg

I slutminuten av matchen mellan Carolina Hurricanes och New Jersey Devils jagade gästerna en kvittering. Hurricanes ledde med 3-2 och gästerna från Newark pressade på i offensiv zon med målvakten lyft från buren. Då händer det komiska. Ilya Kovalchuk missar en passning bak till Adam Henrique på blålinjen - och pucken glider hela vägen in i det tomma målet. Brandon Sutter ser först ut att skarva pucken ut ur egen zon, men trissan nuddar faktiskt inte hans blad. Istället är det en klubbhandsräddning från Cam Ward som är senaste kontakt från en Carolinaspelare - och därmed bokförs målvakten också för målet.



/Winnberg

Ni som löpande följer bloggen vet kanske att jag vid ett par tillfällen tipsat om HBO:s miniserie "24/7". För nästan exakt ett år sedan körde den igång och under fyra späckade avsnitt komvi tittare in på skinnet på spelare och ledare i såväl Washington Capitals som Pittsburgh Penguins, under deras uppladdning för Winter Classic.

Denna vinter upprepar HBO succéserien och följer kombatanterna under 2012 års Winter Classic; Philadelphia Flyers och New York Rangers.

Vi får lugna oss ett par veckor till, närmare bestämt till den 14 december, innan premiäravsnittet sänds i kanalen - men redan nu kan abstinensen stillas via följande smakprov.



Fjolårets upplaga var något av det bästa som sänts på TV under 2010 och 2011. Jag är övertygad om att årets "24/7" kommer att hålla samma höga klass. För klass är verkligen rätt ord för att använda när man pratar om HBO.

/Winnberg

Är det någon följetong som är tröttsam och uttjatad så är det definitivt den kring Andreas Lilja. Ofta tros han vara på väg tillbaka till Sverige, men så har det inte blivit. Och i och med helgens Free Agent-karusell kan han åter avskrivas. För både Rögle och Malmö. Det är rätt lustigt hur det här med Lilja har blivit en angelägenhet för två bittra rivaler. Självklart hade Andreas gjort en enorm skillnad i försvarsarbetet för bägge lagen och för samtliga elitlag i Sverige.

Kontraktet med Philadelphia Flyers är för en gångs skull inte ettårigt och därmed kan Lilja-storyn läggas på is ytterligare en sommar. Den stora frågan är om han någonsin kommer tillbaka till Sverige för att just spela ishockey? Jag har tvivlat rätt hårt sen han sa upp sitt kontrakt med Malmö Redhawks 2005 inför den allsvenska säsongen med Lars "Osten" Bergström som tränare.

Mitt utgångstips är dessutom att chansen att han faktiskt spelar i Malmö igen är tämligen nära noll. Med den sociala situationen och diverse uttalanden verkar ju Rögle ligga bättre till. Men alltmer talar nog allt för att det inte blir Sverige igen.

/Olsson

Många har noterat att Andreas Thuresson blivit bortbytt till New York Rangers. Man ska dock komma ihåg att Rangers inte tar över något kontrakt – då ”Ante” i skrivande stund inte har något. Således har Rangers endast övertagit rättigheterna till Thuresson, som är Restricted Free Agent i NHL. Det innebär att han inte bara kan ”välja och vraka” bland lagen. Rangers ”äger” honom och lämnar något annat lag ett kontraktsförslag så har Rangers möjlighet att matcha det budet och på så vis också behålla honom i laget.

Men den trade som genomfördes mellan Rangers och Nashville Predators gör alltså INTE att vi kan glömma drömmen om att få Andreas till Malmö.

/Winnberg

Dags för en av årets stora höjdpunkter borta i Nordamerika – NHL-draften. Om en halvtimme smäller det i Xcel Energy Center i Minnesota. Juniorhockeyn borta i USA och Kanada är knappast något jag har kalaskoll på, men att där finns ett par namn som är hetare än resten av gänget har inte undgått mig. Tänkte ta tillfället i akt att köra en liten gissningslek.

1. Edmonton Oilers

Troligt val: Ryan Nugent-Hopkins

För andra året i rad har Steve Tambellini & co förmånen att välja först. Med tanke på hur hans lag ser ut tycker jag att man bör satsa på en back – och vi vet alla vem som är den bästa backen på marknaden. Just det, Adam Larsson. Dock tror jag att han faller för trycker och draftar Ryan Nugent-Hopkins. Detta skulle innebära att Oilers får in ytterligare en liten, teknisk forward. Knappast vad laget behöver, åtminstone inte enligt mig.

2. Colorado Avalanche

Troligt val: Jonathan Huberdeau

Nyblivne 18-åringen Jonathan Huberdeau är en supertalang precis som övriga konkurrenter om att gå först i draften. Tvåvägsforwarden känns på något vis klippt och skuren för att ta plats i 2011/2012 års upplaga av Avs.

3. Florida Panthers

Troligt val: Gabriel Landeskog

Florida behöver en ny franschise-spelare på forwardssidan och därför tror jag att de kommer att drafta Gabriel Landeskog. I 18-åringen får Panthers i så fall en ledare både på och utanför isen som kan producera och dessutom använda sin hyfsat stora kropp till att bereda väg för sin medspelare.

4. New Jersey Devils

Troligt val: Adam Larsson

Länge tippad att gå först, åtminstone här hemma i Sverige. Jag tycker som sagt att Oilers borde plocka honom, men tror att Lou Lamoriello kan sitta lugnt tillbakalutad i sin stol och hämta in Adam Larsson. Och vilket svensklag Devils skulle kunna komma att bli om det blir verklighet. Henrik Tallinder, Alexander Urbom, Mattias Tedenby och Jacob Josefson finns redan i truppen.

5. New York Islanders

Troligt val: Sean Couturier

Killen med det coolaste namnet, Sean Couturier, är den av de fem främsta som ”blir över”. Å andra sidan tror jag att Garth Snow är tämligen nöjd med att kunna plocka in den stora Drummondvillecentern. Han har förvisso glidit ner en bit på scoutingrapporterna, men jag tror ändå att han kommer att gå som en topp 5-spelare.

Spelare som utmanar

Dougie Hamilton, back

Nathan Beaulieu, back

Sven Bärtschi, forward

Ryan Murphy, back

Joel Armia, forward

Mika Zibanejad, forward

Andra svenskar som kan gå tidigt

Oscar Klefbom, back

Jonas Brodin, back

Rickard Rakell, forward

Känner ni är färdiga med midsommarfirandet är det bara att hänga med när det nu brakar loss. Viasat Hockey sänder draften live med start om en halvtimme, alltså 01.00.

Vad tror ni? Vem går först?

/Winnberg

Lider ni, precis som jag, av stor hockeyabstinens? Jag tänkte komma med lite tips på något som kanske kan stilla den abstinensen. Risken finns dock att den istället ökar. Har ni missat HBO:s högkvalitativa serie 24/7 Penguins/Capitals: Road to the Winter Classic bör ni spana in den så snart som möjligt. Som vanligt när det amerikanska bolaget bestämmer sig för att göra något så är det kvalitet rakt igenom. Vi tittare kommer så nära inpå lagen som man bara kan göra och får följa med Pittsburgh Penguins under en av de mest framgångsrika perioderna laget någonsin haft och Washington Capitals i en rejäl formsvacka. Jag tycker inte minst att det är enormt underhållande att höra en förbannad Bruce Boudreau använda ord som knappast bör brukas. Framför allt är det kul att sätta det i paritet med det som Robert Olsson yttrade under vintern.

Det stora problemet är att det inte finns någon laglig väg att spana in serien just nu, åtminstone inte mig veterligen. Det finns dock något liknande – Oil Change. Edmonton Oilers egna program kring det nybygge som sker uppe i Alberta är absolut något för oss hockeynördar, även om jag håller 24/7 som ett par snäpp vassare. Oil Change finner ni på Oilers hemsida.

Har ni läsare fler tips på bra hockeyserier ser jag fram emot att läsa om detta bland kommentarerna.

/Winnberg

Grattis Timmy Thomas, Claude Julien, Mark Recchi, Dennis Seidenberg, Brad Marchand, David Krejci, Patrice Bergeron och sist, men absolut inte minst, Zdeno Chara!

Boston Bruins är utan tvekan rättvisa vinnare av Lord Stanleys pokal. Nattens seger var lagets tredje game 7-triumf bara i detta slutspel. Lagmaskinen Bruins har kanske inte gått fram som en ångvält, men man har varit extremt svårstoppade. Och det är sannerligen L A G E T som har gjort det. Peter Chiarelli har satt ihop en ruskigt stark trupp och det var till slut bredden i laget som fällde avgörandet. Till skillnad från Vancouver fick Boston den ack så viktiga produktionen även från spelare längre ner i näringskedjan. I natt var det förvisso Marchand och Bergeron som svarade för målen – och Thomas för det fantastiska målvaktsspelet – men tidigare under slutspelet har spelare som Michael Ryder, Rich Peverley och Chris Kelly varit flitigt återkommande i poängprotokollet och snittat en halv poäng per match.

Mycket har dock handlat om Tim Thomas. Jag såg honom som given Conn Smythe-vinnare – även om Vancouver hade gått segrande ur nattens match. Han har varit makalöst vass – i slutspelet i allmänhet, men i finalserien i synnerhet. Åtta insläppta på sju finalmatcher måste vara något slags rekord. Och att han dessutom håller nollan i den avgörande matchen. Det är hur stort som helst.

Även om Thomas var given till Conn Smythe så finns det fler i Boston som svarat för strålande insatser. Rookien Brad Marchand kanske är den som bäst personifierar det som åtminstone jag symboliserar med Bruins anno 2010/2011 – ett stenhårt arbete, utöver den offensiva produktion som den 23-årige rookien bistått med. Tjecken David Krejci är en annan. Centern är relativt okänd för oss svenskar, men han vann slutspelets poäng- och skytteliga och har radat upp storstilade insatser. Dessa båda herrar hade absolut kunnat lägga beslag på MVP-trofén – om det inte vore för Thomas.

Nu lägger vi säsongen 2010/2011 till handlingarna. Redan i morgon (fredag) inleder vi nästa säsong med en tryoutmatch för J20 på Kockums.

/Winnberg

Förvånansvärt tyst kring Malmö Redhawks. Då fokuserar vi lite på Nordamerika istället, där det i natt vankas match nummer fem mellan Vancouver Canucks och Boston Bruins i Stanley Cup-finalen. Jag ska i vanlig ordning försöka hålla mig vaken matchen igenom, men då en viss ålder uppnåtts innebär det tyvärr att det inte längre är lika lätt att sitta uppe halva natten.

Ska jag spekulera tror jag dock att Bruins har goda möjligheter att knipa även denna match och att man därmed skaffar sig ett utmärkt läge att avgöra hemma i TD Garden natten mot tisdag.

I natt är det verkligen upp till bevis för tvillingarna Sedin. Det är nu man ska visa att man tillhöra den yppersta eliten i världens bästa hockeyliga och därmed också föra sitt lag till ett läge som innebär att man kan avgöra matchserien i Boston om tre dagar. Annars riskerar man att hamna i samma fack som spelare likt Joe Thornton i San José Sharks. Dvs spelare som alltid presterar i grundserien, men som inte förmår att leda sitt lag till en titel – och det är egentligen det som allt går ut på.

Som sagt, jag tror att Timmy Thomas och Bruins fortsätter på den inslagna vägen, men jag hoppas att svenskarna i Canucks åter kan vända på matchserien och placera sig i förarsätet inför fortsättningen. Vi har nästan två timmar till nedsläpp. Bra hockeyunderhållning är egentligen det enda jag kräver. Snart åker vi!

I natt blev Binghamton Senators Calder Cup-mästare när man vann AHL:s motsvarighet till Stanley Cup. En stor del i detta hade utan tvekan den 19-årige målvakten Robin Lehner. Göteborgaren blev känd för den breda, svenska massan under jul- och nyårshelgens när han vaktade Småkronornas målbur under JVM. Nu kan han faktiskt inte bara titulera sig bäst i Nordamerikas näst främsta liga. Han prisades nämligen även som slutspelets mest värdefulla spelare och fick mottaga Jack Butterfly Trophy.

Att han var en högst bidragande orsak till att Binghamton kunde lägga vantarna på bucklan behöver ingen tvivla på. Lehner var faktiskt bara tvåa när laget gick in i slutspelet, men fick chansen i matchserien mot Manchester Monarchs – och tog den. Binghamton var i detta läge bara en förlust från att få packa väskorna och gå på semester, men kunde, mycket tack vare Robin Lehner, vända och vinna. Och sedan tog han alltså sitt lag hela vägen.

Lehners facit i Calder Cup är anmärkningsvärt. Han fixade 14 segrar på 19 matcher, släppte bara in 2,10 mål per match och hade en räddningsprocent på mäktiga 93,9. Nu väntar vi bara på att Robin Lehner lägger beslag på förstaspaden i Ottawa Senators till nästa säsong.

/Winnberg

Vancouver hade banne mig inte mycket att sätta emot i TD Garden denna natt. Visst, man höll 0-0 under tjugo minuter, men sedan brakade helvetet lös. Boston var bättre på alla punkter. Och när inte ens Roberto Luongo mäktar med att försvara lagets färger, ja då rinner det i väg till åtta fucking ett.

Det var faktiskt lite pinsamt att se gästernas uppträdande under slutminuterna. Boston gick från 5-1 till 8-1 genom att göra mål på tre raka skott – och det är verkligen inte okej att förlora en final med så pass stora siffror.

Måste säga att det är skönt att Boston går segrande ur den här matchen, inte minst med tanke på Aaron Romes fula och sena tackling som tvingade Nathan Horton att lämna matchen redan efter ett par minuters spel. Jag räknar kallt med att Rome får spelledigt resten av säsongen. Men just blind side-hits är något som NHL ser allvarligt på och därför är jag tämligen säker på att Vancouverbacken kommer att åläggas med en avstängning.

Jag kom att tänka på en sak precis när matchen tog slut. Tim Thomas har varit fantastisk i finalspelet och endast släppt fem skott förbi sig på de tre inledande matcherna. Trots det så ligger hans lag under med 1-2 i matcher. Vancouver har hittills gjort de viktiga målen i serien. Trots åtta mål framåt utsågs Thomas till matchens främste spelare. Det säger en hel del om hur bra han spelar för tillfället.

Avslutningsvis vill jag gratulera Jannik Hansen till sitt första mål i en Stanley Cup-final. Han var inte lika fenomenal denna kväll som under matcherna i Rogers Arena, men han svarade som vanligt för ett gott dagsverke.

Nu väntar några timmars sömn för undertecknad. Detta samtidigt som solen lyser in i mitt sovrum. Tror dock inte det kan stoppa mig från lite skön sömn.

/Winnberg

Vancouver Canucks tog hem även den andra ronden i Stanley Cup-finalen mot Boston Bruins. Men det satt hårt åt. Bruins såg länge ut att gå mot segern, inte minst tack vare en mycket fin andraperiod.

I mitten av tredje förmådde dock Daniel Sedin att pricka in det ack så viktiga 2-2-målet och därmed gav han också sitt lag ny energi – något som minst sagt behövdes. Efter målet var Vancouver som ett pånyttfött lag. Förvisso lyckades man inte hitta nätet bakom Tim Thomas innan den tredje perioden var över.

Förlängningen blev dock bara elva sekunder gammal. Andrew Ference gav bort pucken efter en vunnen tekning och Alex Burrows kunde ta sig in i offensiv zon. Han skottfintade, på samma sätt som Peter Forsberg gjorde mot Finland under World Cup 1996, men fick inte in pucken med sitt första avslut. Dock var han betydligt hetare på returen än Zdeno Chara och avgjorde matchen när han lade in trissan via köksvägen.

Just Chara skulle jag vilja sätta ett stort frågetecken efter. Han imponerar inte det minsta på mig. Visst, han var involverad i Bruins 2-1-mål, men han drällde även något enormt innan Canucks kvittering – och agerande i närkampen med Burrows vid det matchavgörande målet var horribelt. Vad tycker ni läsare om Charas insatser i finalserien hittills?

/Winnberg

Så var då den först ronden av årets Stanley Cup-final avklarad. Och det är knappast någon underdrift att påstå att Roberto Loungo och Timmy Thomas var matchens förgrundsfigurer. För andra matchen i rad var Boston involverade i en drabbning som endast bjöd publiken på ett ynka mål – och Timmy hade hållit nollan i totalt 126 minuter och 13 sekunder. Men då, med bara nitton fattiga sekunder kvar av den tredje perioden, dök Rafi Torres – av alla spelare – upp som gubben i lådan och förpassade pucken i mål. Den oerhört fina framspelningen svarade den danske Malmöbekantingen Jannik Hansen för och Hansen var utan tvekan en av matchens förgrundsfigurer och i mina ögon isen främste utespelare. Kul också att Niklas Holmgren, i sändningen på TV10 och Viasat Hockey, nämnde det faktum att den nu 25-årige snabbskrinnaren spelat J18-hockey i den svarta dressen.

För att återgå till matchen bjöds ett fullsatt Roger Arena på utomordentlig ishockeyunderhållning. Matchen inleddes i ett rasande tempo och det verkade först som att det skulle bli en målorgie utan dess like. Men så var det då dessa burväktare. ”Lou” och Timmy är utan tvekan två av världens bästa, kanske de två främsta, men båda har vacklat en del tidigare under slutspelet. I natt gjorde ingen av dem ett endaste litet misstag. 37-årige Thomas svarade för ett par ofattbara räddningar och såg till att hålla Bruins kvar i matchen och Luongo var knappast sämre.

Den här matchen hade egentligen allt – utan en massa mål.

Jag längtar redan till match två som går av stapeln natten mot söndag.

/Winnberg

Som den Malmösupporter jag är har jag en del blandade känslor för Mattias Sjögren. Så fort han gör något vettigt (vilket som sker ganska ofta) i en match jag bevittnar (något som sker betydligt mer sällan) känner jag ett stort behov av att skrika ut ”Maaattias Sjööööögreeeen” på samma sätt som Rögles speaker gjorde när samme Sjögren sköt matchavgörande 4-3 med mindre än tre minuter kvar att spela av Kvalseriemötet i Ängelholms ishall våren 2008. Att han sedan till på köpet var den som avgjorde sista matchen hemma mot Mora och sköt Rögle till Elitserien gör ju egentligen inte saken bättre.

På den tiden var ”Sjöa” nätt och jämnt torr bakom öronen. Som 20-åring var han förstaårssenior och mest en i mängden i Rögle, även om han helt klart hade viss potential. När vi i dag skriver den 1 juni 2011 verkar det stå klart att Mattias Sjögrens karriär fortsätter rakt uppåt. Efter SM-guld med Färjestad och VM-brons med Tre Kronor uppger nämligen Aftonbladet att Sjögren till hösten kommer att återfinnas i Washington Capitals organisation.

Stämmer detta tycket jag det är riktigt kul för Mattias. För trots att han sänkte oss i just den där Kvalseriematchen så är jag ett stort fan av hans hockeykunnande. Han är i mina ögon en perfekt tredjecenter (kanske fjärde i NHL) som kommer till jobbet varje dag och ger allt såväl på träning som på match.

Jag är övertygad om att han kommer att lyckas i Nordamerika. Jag ser egentligen inget som tyder på motsatsen. Att det dessutom blir spel i Capitals är ännu roligare. Laget som ständigt misslyckas i Stanley Cup-slutspelet behöver bredda centersidan och Mattias Sjögren känns som klippt och skuren för att ta en av centerplatserna bakom Niklas Bäckström och Marcus Johansson.

Jag väntar mig en närmast succéartad säsong från 23-åringen.

# # #

Över till något helt annat. För just nu pågår slutskedet av en av sommarens tre stora höjdpunkter: Franska öppna. Och senare i dag (troligtvis någonstans runt klockan tre) ställs Robin Söderling öga mot öga med världens främste, Rafael Nadal. Det är tredje året i rad dessa två går upp mot varandra på Roland Garros och för mig är det en självklarhet att resa mig ur solstolen och dra igång Eurosport. Gör det du också! Det finns alla möjligheter för en riktig kanonmatch.

Vilka som är de andra höjdpunkterna under sommaren? Jo, Tour de France och Wimbledon. När man kan gotta ner sig i dessa sommarnöjen så närmar sig dessutom hockeysäsongen med stormsteg. När Touren tar slut runt den 25 juli är det bara en vecka kvar till Malmö gör sitt första ispass. Men självklart ska vi hinna med sol, bad, god mat och dryck och givetvis ett hejdundrandes midsommarfirande!

/Winnberg