Om ett par timmar gör Tre Kronor och Finland upp om turneringssegern i Oddset Hockey Games. Jag finner förvisso de här Euro Hockey Tour-turneringarna som måttligt underhållande och nyttjar matcherna mest som tidsfördriv, men den avslutande matchen i Stockholm får väl ändå ses som den hetaste under vintern. Matcherna mellan Sverige och Finland är ändå något extra, även när det bara är ”träningsmatcher”. Som svensk vill man inte gärna förlora sin egen turnering – och framför allt inte mot lillebror från öst.

Precis som brukligt har jag följt de två tidigare matcherna med måttligt engagemang. Av det jag ändå bevittnat tycker jag att svenskarna varit ganska vassa. Det skulle ha varit tre poäng mot tjeckerna i torsdags, men trots den förlusten toppar Sverige tabellen inför eftermiddagens ”final”.

Tjeckien går i skrivande stund mot en meriterande seger mot Ryssland. Det innebär att tjeckerna passerar såväl Sverige som Finland i tabellen, men trots detta är tjeckerna redan borta från turneringssegern.

Vad krävs då för att vinna turnering? Besegra Finland. Så simpelt är det. Straff- eller förlängningsseger räcker, men om finnarna lägger beslag på bonuspoängen går de segrande ur turneringen tack vare inbördes möte. Tiden som gäller för matchen är 15.30. Kanalen? SVT2.

/Winnberg

När Malmö Redhawks gjort sitt yttersta för att hålla sig så långt borta från Kvalserien under de senaste säsongerna har junior-VM seglat upp som en given etta på listan över årets bästa hockeyhändelser. Och den nuvarande turneringen är inget undantag. Sverige hade inga som helst problem med att besegra Slovakien – precis som väntat. Och slovakerna var i ärlighetens namn inte någon värdemätare. Men underhållning, det bjuds det på. Dessutom på hög nivå. Svenskarna bjöd på ett antal riktigt fina mål.

En detalj jag gillar skarpt är att Sverige tar pucken till kassen hela tiden. Som Wayne Gretzky sade en gång i tiden: ”100 procent av skotten du inte tar, går inte i mål”. När pucken spelas in i det området blir det ofta farligt. Det är något svenska lag borde göra frekvent, men det är främst på juniornivå vi får se den här typen av spel.

Faktum är att de tre matcherna som avverkats hittills kan ses som något av träningsmatcher. Det är först i morgon turneringen börjar på riktigt. Det nya året (i Sverige) inleds med gruppfinalen mot Ryssland, en match som avgör om svenskarna får spela kvartsfinal eller tar sig direkt till semi. Seger innebär att Sverige slipper kvarten.

Skönt att träningsmatcherna är över. Eller träningsmatcher och träningsmatcher. En av de stora favoriterna, USA, får nöja sig med att enbart spela träningsmatcher. Och då snackar vi det lag som vunnit U18-VM de två senaste säsongerna. Tack för kaffet!

/Winnberg

Precis som väntat fixade Småkronorna en premiärseger när JVM drog igång i går kväll. De lettländska motståndarna hade i ärlighetens namn inte mycket att sätta emot när Sverige snurrade i anfallszon. Men trots storseger, som till slut skrevs till 9-4, var det inte bara guld och gröna skogar. Den svenska defensiven var stundtals väldigt bristfällig och letterna tilläts komma alldeles för nära inpå Johan Gustafsson utan att egentligen behöva förta sig.

Offensivt såg det dock väldigt intressant ut. Nu skall det sägas att Lettland knappast kan ses som någon vettig väremätare - om det svenska försvaret var snällt matchen igenom var det lettiska virrigt värre. Svenskarna bjöd dock på ett fyndigt spel och kombinerade sig ofta fram till vassa målchanser.

Extra glädjande från matchen var att två av de tilltänkta matchvinnarna, Max Friberg och Mika Zibanejad, fick ordentlig islossning redan från start med fyra respektive två fullträffar.

En spelare som redan etablerat sig som en personlig favorit är Rickard Rakell. I mina ögon är han den där typiske juniorspelaren som trampar på i 110 i varje byte och dessutom tar med sig det transatlantiska spelet från sitt OHL-lag Plymouth Whalers och använder sin tyngd på helt rätt sätt.

Filip Forsberg, som prisades som Sverige främsta i matchen, ser också mycket spännande ut. Leksandstalangen bryter sannerligen mönstret och är en spelare som kan göra det oväntade och vara skillnaden mellan vinst och förlust.

Spelaren som annars ska vara den som bär Sverige mot framgångar i årets JVM är Johan Larsson. Därför var det oroväckande när Brynästalangen kastade in handduken redan efter en period för att få behandlingen i omklädningsrummet. Rapporterna från Calgary gör dock gällande att det mest största sannolikhet inte skall vara några större bekymmer och att Larsson snart är tillbaka i speldugligt skick. Något som utan tvekan kommer att behövas för att nå stora framgångar i turneringen.

/Winnberg

Tre Kronor åkte i dag på andra raka förlusten i Karjala Tournament. Landslagssäsongen har inte direkt fått någon flygande start efter 2-5 mot Tjeckien i torsdags och 1-4 mot ryssarna i dagens matinétillställning.

Jag såg inte alls torsdagsmatchen, då ett visst annat lag också var i hetluften den dagen (men den matchen talar jag gärna väldigt tyst om). Av vad jag har hört så var det mycket som inte stämde för Tre Kronor då och om jag tar utgångspunkt i det så tycker jag att dagens match stundtals var riktigt bra.

I första perioden fick förvisso Alexander Radulov hänga två lite väl enkla mål, även om förspelet till det andra var vackert. I övrigt hade svenskarna ganska bra koll på de ryska världsstjärnorna.

Och i andra perioden hade Tre Kronor en kvart där man var det klart bättre laget och flertalet gånger låg nära en kvittering. Den kom dock aldrig.

Istället gick Ryssland ifrån och spikade slutresultatet 4-1 via två mål sent i slutakten.

Med alla de återbud Pär Mårts fått ta emot hade jag på förhand svårt att se hur Tre Kronor på allvar skulle kunna vara med och utgöra ett hot mot övriga lag i turneringen – och det har man inte heller riktigt klarat av. I morgon väntar Finland. Jag ställer mig tveksam till om Tre Kronor får med sig några poäng från Karjala. Risken finns att laget står kvar på noll när det åter bär av hemåt.

/Winnberg

Grattis Finland! Lillebror har nu två inteckningar i VM-pokalen – och det är bara att erkänna att finländarna var värda segern. Inte för att man dominerade matchen, men man var bäst när det gällde – något som annars inte hör till vanligheterna när det gäller de finska lejonen.

Vad tycker jag om matchen då? Ja, första perioden bjöd inte på mycket att skriva hem om. Ställningskrig är väl det ord som bäst beskriver de inledande tjugo minuterna. Men efter första pausvilan var det Tre Kronors match. Jarkko Immonens sena kvitteringsmål till 1-1 blev dessvärre väldigt ödesdigert. För att inte tala om David Petraseks horribla agerande som låg bakom finnarnas 2-1-mål. Efter det var svenskarna inte ens nära.

Det är bara att konstatera – i dag var det Tre Kronor som var sämst när det gällde. Ja, frånsett en spelare. En gulklädd kille svarade denna kväll för sin klart bästa match i turneringen – Magnus Pääjärvi. Och det tycker jag inte enbart för att han prickade in ett riktigt vackert mål. Han var den som drev laget, men i tredje kom inte heller 20-åringen någonstans.

Det jag saknade mest i den här finalen var Tre Kronors så kallade ledande spelare. Såväl Patrik Berglund som Loui Eriksson, Niklas Persson och Robert Nilsson var helt osynliga. Istället bar den nya generationen med Pääjärvi, Mattias Tedenby, Marcus Krüger och Jacob Silfverberg Sverige. Men tråkigt nog utan att få ut så mycket av det.

Jag vill dock säga att jag tycker att det är riktigt, riktigt bra gjort att komma hem från Slovakien med en silverpeng. Tittar vi på VM-trupperna för samtliga lag så skulle jag ranka den svenska någonstans kring en sjätte-, sjundeplats. Kanada, Ryssland, Slovakien, Tjeckien och Finland har på pappret haft betydligt bättre lag än Tre Kronor. Därför är det oerhört imponerande att överhuvudtaget ta sig till final.

Det som däremot gör mig besviken är det sätt som man viker ner sig på. Jag förstår också att alla spelare inser att det är kört när Janne Pesonen lägger in finnarnas fjärde mål med ett par minuter kvar, men vart tog hedern vägen? Att förlora en tredjeperiod i en VM-final med 0-5 är inte ens nästan godkänt.

Jag vill avsluta med att gratulera Jyrki Välivaara som nu kan titulera sig världsmästare.

Och jag läser mer än gärna era åsikter och analyser i kommentatorsfältet. Tre Kronor berör alltid, även när det "bara" handla om VM. Så bara ös på!

/Winnberg

Tre Kronor är klara för final. Dessa kronor som var så devalverade efter premiärmatchen mot Norge. Nu spelar man VM-final på söndag!

Jag har haft ett par ganska rejäla sågningar av Mikael Backlund under denna VM-turnering. Han har väldigt många verktyg i sin låda, framför allt klubbtekniken och skottet, men jag har svårt att finna en spelare som är lika vek som ”Mickis”. Men i dag svarade han för ett spel som jag aldrig sett honom vara i närheten av. Och då syftar jag inte på hans mål, utan främst på arbetsinsatsen. Riktigt kul att se. Och jag är den första att ändra uppfattning kring honom.

Jacob Silfverberg och Marcus Krüger har däremot aldrig hamnat på min svarta lista. Och satan i gatan vilken match denna duo svarade för. Stenhårt jobb över hela banan – och dessutom skapar man chanser. Silfverbergs skott som sånär renderade i 4-1 är ett bevis på att han är en riktigt vass målskytt som dessutom gillar att dra på sig blåstället.

Nu ställer vi in siktet på söndag. Då vankas det fest!

/Winnberg

Viktor Fasth höll nollan för tredje gången i VM. Tre nollor på fyra VM-matcher är respekt. Och den här gången var det inte mot Frankrike. I morgon ska alltså Erik Ersberg få chansen igen – och den får han väldigt gärna ta. Bjuder han på samma spel som mot Norge blir Tre Kronor en munsbit för Kanada.

Matchen mot Schweiz var egentligen ett enda stort sömnpiller. Men tre poäng är alltid tre poäng – och tänk att om svenskarna vinner i morgon så har man banne mig plockat hem gruppsegern. Trots fiaskot mot Norge i första matchen. Men vill man vinna gruppen? Risken är stor att Ryssland landar på en fjärdeplats i den andra gruppen och det är en motståndare som känns aningen för svårt för svenskarna.

Samtidigt kan det lika gärna bli Tyskland eller Finland som landar på fjärdeplatsen, så det känns inte särskilt aktuellt att fundera på hur det ser ut i den andra gruppen.

Måste så klart också beröra det faktum att Mikael Backlund kliver in och fixar båda målen. ”Mickis” är en spelare som jag velat skicka så långt bort från VM som möjligt. Jag tycker att han är en mjuk och bekväm spelare som inte gör någon som helst skillnad när han befinner sig ute på isen. Men jag får väl äta upp lite av detta nu. Skottet som innebar 1-0 gick inte av för hackor. Jag är ganska nöjd med att jag inte genomförde en sågning av honom på Twitter mitt under matchen – och jag ska erkänna att det var väldigt nära att ske.

/Winnberg