Förändringens vindar blåser på nytt
Det är väldigt längesedan jag bidrog med något alster här på bloggen. Tiden har på något sätt inte riktigt räckt till för att skapa något läsvärt. Nu när A-lagssäsongen är över skall jag försöka ge er min syn på de som sker i Kvalserien och SM-slutspelet såväl på senior- som juniornivå.
Men vi börjar med något helt annat. Om ett par timmar kommer nämligen Malmö Redhawks att presentera två nya chefer. En för sporten och en för den löpande verksamheten. Både Stefan Nyman och Anders Olson får lämna sina positioner. Att Nyman hängde löst var väl knappast oväntat med tanke på de uteblivna resultaten från den gångna säsongen. Förvisso har laget spelat en betydligt bättre ishockey under de kanske tjugo senaste matcherna, där även resultaten börjat trilla in. Men sett över hela säsongen är Malmö Redhawks 2011/2012 naturligtvis en oerhört stor besvikelse.
Klockan 14:00 skall alltså de nya namnen presenteras. Jag hoppas få se Patrik Sylvegård som Sportchef - samtidigt som han finns med som någon form av tredjetränare. Alltså i samma roll som Nyman haft under den här säsongen. Sylvegård passar in på allt det som styrelseordförande Tommy Qvarfort vill se i framtidens Malmö Redhawks. Lokal förankring. Förvisso kommer "Sly" från Örebro, men för mig är hans namn synonymt med Malmöishockeyn.
Sylvegård har dessutom blivit en media- och fansfavorit sedan han klev in som assisterande tränare. Nu verkar han förvisso ha trampat lite i klaveret efter måndagens matcher, men han är och förblir en person som måste få vara kvar kring laget även framöver.
När nu såväl Olson som Nyman så börjar jag fundera än mer kring Hugo Stenbecks fortsatta engagemang. För visst var det väl han som handplockade såväl VD som Sportchef? Kan detta innebära att majoritetsägaren kommer att försvinna? Jag sitter sannerligen inte inne med något givet facit på detta. Men på något sätt känns det lite så när nu både Olson och Nyman får lämna skutan.
Om ett par timmar vet vi säkerligen mer.
/Winnberg
Malmö gjorde sitt jobb - IKO skämde ut sig
Redhawks gick på knock i Västerås och kopplade tidig 0-3-ledning. Sen kom VIK tillbaka och visade heder i två perioder. Därav stannade målgörandet upp för Malmös del. Trist, för jag är helt övertygad om att Malmö hade haft en hel del att sätta emot i en kvalserie. Lägg därtill det fina intresset som finns här nere med starka publiksiffror. Det hade varit en häftig fest, men vi får vänta på den ett år till.
Förkvalserien var en intressant erfarenhet och Malmö gjorde det riktigt bra. Det som hade krävts var exempelvis ett oavgjort resultat mot Oskarshamn hemma, men så kan man spekulera sig blind hur länge man vill...
Beröm i kvalet ska Linus Klasen ha som var hårt kritiserad, bland annat av mig, efter Mora-matchen hemma. Sen dess har han gjort fantastiska insatser nästan varje kväll. 11 poäng på sex matcher säger allt. Dragan Umicevic uppryckning är något oväntad i mina ögon men stark. Tomas Kollar har varit enormt viktig och producerat finfint. Alexander Barta och Robin Alvarez har betytt väldigt mycket med sin skridskostyrka. Lägg därtill Daniel Josefsson på backen och Pontus Sjögren i mål. Finns ytterligare plusvarianter, för Malmös avslutning på säsongen är riktigt bra - till skillnad från stora delar av grundserien.
Det har varit en ordentlig berg-och-dalbana i år. Det är ju det emellertid nästan alltid i Redhawks. Skillnaden i år är att det finns positiva minnen att ha med sig, två derbysegrar på en vecka och en förändring i att kunna vinna måstematcher. Lägg därtill Patrik Sylvegård som visat hur viktigt det är att ha rätt man på rätt plats. Malmö Redhawks måste få vara MALMÖ Redhawks.
För bloggens del ser vi nu också slutet. Jag och Winnberg har kämpat på i lite drygt ett år, men vi båda inser att det kostar oss för mycket energi och tid för att det skall vara hållbart i längden. Kul har det varit, men också motigt i exempelvis tunga december. Jag hoppas vi har tillfört något i Malmö Redhawks-bevakningen.
/Olsson
Ännu en stor seger - i morgon avgörs allt
Oavsett måste kämpainsatsen berömmas i Malmö. Även skickligheten och styrkan i framförallt kedjan med Tomas Kollar, Robert Carlsson och Linus Klasen gjorde imponerade stort på mig. Det var de som skapade, oroade och dominerade i Rögles zon. Stort plus till snabba, intensivrika forwards som Alexander Barta, Robin Alvarez och Magnus Häggström också. Vi ska inte underskatta vikten av att ha Lukas Ericsson tillbaka i laget heller. Hans tyngd och kraft betydde återigen mycket.
Den stora frågan inför måndagskvällens avgörande match är hur mycket Malmö Redhawks orkar ladda om. Resa upp till Västerås dagen efter ett derby med allt vad det innebär och sen spela match mot bogeylaget nummer ett den här säsongen i VIK. Det blir tufft men jag tror ändå att det är en fördel att Västerås säsong är över i och med kvällens resultat. Jag är inte säker på att man bryr sig tillräckligt för att ladda om till en match utan betydelse. Det måste finnas en klar besvikelse i det här läget. Förra säsongen, när förkvalserien var över inför sista omgången, kom det 787 åskådare till VIKs avslutande batalj. Således spelar man knappt heller för hedern inför sin hemmapublik.
Riktigt fräckt att säsongen lever fram till en eventuellt sista match för säsongen. Det ska årets lag ha all heder för. Man har rest sig på ett riktigt fint sätt och bjudit på ett par riktigt härliga matcher på slutet. Att slå Rögle två gånger på en vecka är ett enormt plus i alla Malmöbors hjärtan. Var så säker.
Linus Klasen har för övrigt producerat åtta poäng på fem matcher. Han skulle lätt kunna ha gjort två-tre mål till. Snacka om att prestera när det gäller som mest. Lägg därtill Kollar som är riktigt het och även Dragan Umicevic som visat lite av hans kvaliteter i elfte timmen.
Väl mött i morgon kväll!
/Olsson
Svårt att vara besviken på laget
I mittperioden började förvisso Redhawks tappa lite av sitt fokus och spelet haltade lite grann som vi vant oss vid under grundserien. Ändå fanns inställningen där och jag skulle vilja påstå att Ulf Taavolas mannar gjorde ännu en klart godkänd insats. Det som saknades var utdelning, effektivitet - ja, mål helt enkelt. Dragan Umicevic borde ha satt dit en puck, han var nämligen oerhört stark och kreativ igen. Bristen på måltjuvar överlag blev väldigt uppenbar för Malmölaget, för övrigt.
En sur förlust kort och gott. Nicklas Jadeland avgjorde dessutom sent, vilket kändes extra retfullt. Malmö sköt över 30 skott, hade en handfull högkvalitativa målmöjligheter och fick chansen i tre powerplay mot Oskarshamns noll. Jag tror, förlusten till trots, att det inte är kört för Malmö än. Är det något lag som ska resa sig sent så verkar det vara årets upplaga av Malmö Redhawks. Tre poäng mot RBK krävs förstås. Skulle det bli så kommer allting ställas på sin spets i en sista omgång även för Malmös del. Det hade varit riktigt fräckt.
/Olsson
Spelare för spelare: Emil Carnestad
19 år, ett år kvar på kontrakt
Två säsonger i Malmös A-lag
I år: 0 poäng, -7
Platsade till en början på sju backar, men konkurrenssituationen ökade tidigt då Jean-Luc Grand-Pierre förstärkte laget. Därefter petades Emil Carnestad utan att egentligen ha gjort bort sig på något sätt. Skador ledde emellertid till att Carnestad fick en ny chans och mer speltid. Känslan är att 19-åringen haft svårt att tackla allt hårdare konkurrens samtidigt som självförtroendet troligen fått sig en törn efter ett par petningar. Jag är ändå förvånad att Leif Strömberg, Ulf Taavola och Stefan Nyman inte lyckats förvalta en ung back som haft en halv A-lagssäsong med stort förtroende och fina prestationer bakom sig. Nu står vi där med ännu ett vägval på en ung spelare och jag hoppas verkligen att Malmö för en gångs skull kan göra något vettigt av situationen. Skriv ett nytt tvåårskontrakt som ett tecken på att klubben tror på Emil, låna ut honom en säsong till antingen en eventuell nykomling i Allsvenskan eller Sundsvall och ta därefter hem honom och låt han få en ny chans igen.
Carnestads säsong kan inte betygsättas på så många andra sätt än som underkänd. Sorgligt nog.
/Olsson
Nu väntar kamp in i det sista
Efter att ha förlorat mot Västerås i premiäromgången uppskattade jag Malmös chanser till minimala att ta sig vidare. Faktum är dock att laget har gjort precis allting rätt två matcher i rad och plockat igen det försprång som hade skapats till VIK. Det krävs moral och hårt arbete för att komma tillbaka så här och jag är väldigt glad att Klasen & Co. har visat det under lite mer än ett dygn i ett så pass tufft läge.
Det är läge för oss supportrar att ställa upp till helgen. Oskarshamn på fredag känns kanske inte sådär hett men matchen betyder enormt mycket för utgången av förkvalserien. Kan Redhawks ta en tredje raka seger där så har man troligen allt i sina egna händer. Jag skulle nämligen bli förvånad om inte VIK studsar tillbaka efter två raka nederlag. Sen har vi även Skånederby på söndag. Bättre än så kan det inte bli. Boka biljetter nu!
I övrigt kan noteras att Linus Klasen är uppe i sex poäng på tre kvalmatcher. Snacka om att lagkaptenen har gjort allt för att bevisa sin styrka som kapten efter den mindre snygga insatsen mot Mora. Avgörande mål i slutminuten mot Almtuna, två mål mot VIK, två passningspoäng mot RBK och i kväll då 1+1. Överlag måste jag lyfta fram det faktum att ex-SSK:arna verkligen levererat i kvalet så här långt. Pontus Sjögren i mål då och sen har vi Klasen etta i interna poängligan, Robert Carlsson tvåa, Dragan Umicevic trea samt Tomas Kollar fyra.
/Olsson
Spelare för spelare: Robert Carlsson
34 år, ett år kvar på kontrakt
En säsong i Malmö
I år: 35 poäng (16+19), +1
"Mr. SSK" har haft en bra första säsong i Malmötröjan. Har motsvarat förväntningarna och bitvis till och med presterat något högre än kraven i min bok. Dock ska man ha klart för sig att speltiden varit oerhört omfattande och sett till det skulle jag ändå vilja säga att en förstecenter måste kunna producera lite fler poäng. Runt 10-15 poäng fler. Faktum är att Carlsson har bränt en hel del fina lägen som Linus Klasen skapat och även om "Robban" är den som balanserar upp Klasens svaga defensiv så känns det som att den formationen skulle behöva lite mer spets till kommande säsong. Fast då tänker jag i första hand på att byta ut Tomas Kollar där i och med Carlssons defensiva styrka är på en klart högre nivå än Kollars.
Robert är annars en perfekt lagspelare och bra tränad, en spelare som Malmö ska vara glada att man har på avtal i ytterligare ett år. Även hans rutin är värdefull.
/Olsson
Säsongen lever igen - riktigt fin laginsats
Tänka sig att det kunde bli så pass jämnt i förkvalserien igen. Precis "rätt" lag plockade tre pinnar i kväll. Malmö besegrade Rögle i Ängelholm med 1-3, Oskarshamn fixade 2-3 i Västerås. Tycker Redhawks gjorde en gedigen laginsats mot RBK och Ulf Taavolas boys behöver inte på något sätt skämmas för att man tog med sig alla tre poäng från bataljen. Rögle hade framförallt en stark mittperiod men första ronden gick till Malmö på poäng och i tredje kunde Redhawks spela utifrån en ledning nästan omgående.
Jag vill åter understryka att det var en riktigt fin laginsats av Malmö. Alla stämplade in med engagemang och noggrannhet. Vissa spelare måste ju emellertid lyftas fram lite mer. Pontus Sjögren var briljant, Linus Klasen var ett giftigt offensivt hot (och jobbade dessutom hem bättre i kväll) samtidigt som Daniel Josefsson betydde enormt mycket på backsidan. Just att Josefsson samt Lukas Ericsson var tillbaka kan ha varit det som avgjorde till Redhawks fördel. Laget fick både bättre spets (i Daniel) samt bättre bredd (genom Lukas).
Det intressanta med förkvalet är att det inte riktigt finns tid att njuta av matchers utgång, utan nu är det dags att fokusera på nästa match direkt. Oskarshamn borta i morgon kväll. En batalj där Malmö måste ta poäng i för att hänga med i striden om förstaplatsen. IKO är ett starkt lag men har också en del spelare att se upp med. Känns som att Malmö kommer behöva göra en prestation på nästan samma nivå som mot RBK.
Redhawks har som bekant ett riktigt starkt facit mot Oskarshamn, men i senaste matchen på bortais hade Malmö rätt mycket flyt som åkte därifrån med två poäng. Tur och otur brukar ju jämna ut sig, fast å andra sidan är traditionens makt också stor.
/Olsson
En sista ödesmatch?
Malmö Redhawks har i ett par månader spelat ödesmatcher hit och ödesmatcher dit. I kväll kan det vara säsongens sista när Malmö möter Rögle i Ängelholm. Vinner Redhawks har man fortfarande en viss chans att nå en kvalserieplats, vid förlust är det över och resterande matcher är träningsbataljer. Nästan alla spelare och ledare började tala om att Malmö i en förkvalserie kunde börja spela mer avslappnat och på så sätt också få upp tempot i spelet igen. Så blev det ju dock inte i premiäromgången mot Västerås. Tvärtom, det såg riktigt risigt ut men en hyfsad tredje rond gjorde att det ändå fanns poängkänning på slutet.
De enkla misstagen, det svaga hemjobbet och de sega uppspelen måste se sitt slut om det ska bli tre poäng för Linus Klasen & Co. i kväll. Redhawks skulle verkligen behöva ha tillbaka Daniel Josefsson i backlinjen, då skulle chanserna till poäng öka en hel del. Josefsson är som bekant grundpelaren i 5-5-spelet och den som lägger störst ära i att vara först nere och hämta puck när motståndarna dumpar den. Även Lukas Ericsson har saknats enormt på slutet. Ericssons driv, styrka och vilja skulle också vara en fin injektion. Redhawks behöver nämligen köra på fyra kedjor betydligt längre i matcherna än vad som gjorts på slutet.
Det jag tycker Malmö ska ha med sig i skallen är att matchen i kväll faktiskt även betyder oerhört mycket för RBK. Faktum är att Ängelholmslaget inte har råd att förlora heller, gör man det tror jag nämligen Västerås fixar kvalserieplatsen utan problem. Så panik behöver Ulf Taavolas boys inte känna, däremot måste nu desperationen upp. Det blir nyckeln till om Malmö ska blanda sig in i kampen en sista gång.
/Olsson
Spelare för spelare: André Burakovsky
17 år, utgående kontrakt
En säsong i Malmös A-lag
I år: 1 poäng (0+1), +1
Leif Strömberg var sugen på att släppa fram André Burakovsky redan tidigt i höstas, men pressen var troligen för stor för att göra ett sådant drag. Dessutom fanns redan bredden på forwardssidan. I stället blev det först nu i Allsvenskans sista månad som André på allvar började synas i laguppställningen. I en match mot Tingsryd borta skedde den stora debuten med spel i en fjärdekedja med Morten Green och Miroslav Lazo. Succé direkt, en passningspoäng 6.46 in i matchen. I efterföljande matcher som André fått chansen i har tränarna ofta valt att gå ner på tre femmor tidigt. Antalet byten har således varit på tok för få för att kunna prestera. Dessutom är inte en fjärdekedja rätt miljö för en talang som André. Han måste få spela högre upp med ännu mer skicklighet runtomkring sig. Burakovsky vore en självklarhet för Malmö att satsa på, men intresset är stort ute i landet och frågan är om Stefan Nyman överhuvudtaget ser vikten av att få fram egna spelare och bevara Malmökultur i klubben. En treårsplan för André med ett rakt treårskontrakt vore drömmen, men då gäller det att man har en seriös hållbar långsiktig plan.
/Olsson
Spelare för spelare: Alexander Barta
#15 Alexander Barta
29 år, utgående kontrakt
En säsong i Malmö
I år: 24 poäng (11+13), -9
Bland spelarvärvningar som sportchef Stefan Nyman tidigare inte haft i sitt lag har han inte lyckats särskilt väl den här säsongen. Den spelare som dock allra mest har gått emot strömmen är Alexander Barta, som får ses som en klart lyckad värvning. Tysken har förvisso levererat något mindre poäng sett till förväntningarna men spelmässigt har Barta tillhört toppen av Allsvenskan. Spel 5-5 var han briljant under stora delar av hösten, boxplay har han varit riktigt stark i hela vägen och offensivt är han ett hot med sin individuella kunskap. Barta höll snäppet högre klass i höstas, men jag tror han har hämmats av lagets prestationer samt att han har haft ojämnt presterande ytterforwards bredvid sig (tänker i första hand på Dragan Umicevic samt Ivan Ciernik).
Barta är bäste tekare i laget, hamnade på topp-10-listan för hela serien där, och är en karaktärsspelare som Malmö verkligen behöver. För mig är det givet att försöka binda upp 29-åringen på ett nytt ettårskontrakt om han själv kan tänka sig spela vidare i Allsvenskan. Bartas ineffektivitet under januari och februari månad bottnar nog mycket i ett naggat självförtroende och med förhoppningsvis en mer stabil organisation kan prestationerna höjas ett snäpp igen.
/Olsson
Nära men inte nära nog
I mittperioden var det dock klasskillnad. Västerås gjorde det jättebra, stressade och åkte konstant på allt och alla. Malmö stressades till misstag och det är faktiskt märkligt att Redhawks aldrig lär sig av de här situationerna. Det krävs ett lagspel och ett mer distinkt passningsspel för att överleva. Forwards måste också vara mycket mer noggranna i det man gör och hjälpa backarna på ett bättre sätt genom att avlasta.
Det är brutalt jobbigt att se att Malmö faktiskt kan sätta press och störa alla lag när man verkligen får igång maskineriet. Problemet är ju att dalarna är alldeles för djupa. Kapten Klasen är den som personifierar detta allra mest. Ena stunden hjälte, andra stunden sorgligt slö i lagarbetet. Sen kan man faktiskt undra varför inte coachningen blev mer intensiv redan i den andra ronden. I det läget hade Ulf Taavolas boys behövts väckas innan det tredje målet trillade in bakom Sjögren.
Utsikterna ser nu rätt skrala ut för Redhawks. Kan Oskarshamn vinna mot Rögle och därigenom börja tajta till tabellen så finns en minimal chans. Det kommer emellertid krävas tre poäng mot RBK borta på tisdag och frågan är om Malmö av i dag kan svara för det sextio minuter långa samt hårda jobb som krävs.
/Olsson
Spelare för spelare: Robin Alvarez
#10 Robin Alvarez
24 år, utgående kontrakt
Fem säsonger i Malmös A-lag
I år: 18 poäng (8+10), -5
På försäsongen såg det spännade ut. Ihop med Alexander Barta och Ivan Ciernik kunde det vara en riktigt fin andrakedja på gång. Väl i serien tog det tvärstopp och Robin Alvarez hade en fruktansvärt svag början på hösten. Tacklingen i Mora i premiären verkade beröra Alvarez väldigt hårt och därefter gick han inte att känna igen. Som ny assisterande lagkapten inför säsongen blev han till slut bänkad från start mot Örebro borta när Dragan Umicevic gick in i laguppställningen för första gången. Sen har ändå 24-åringen arbetat sig tillbaka och till slut började utdelningen komma. Den direkt svaga inledningen har dock satt sina spår i självförtroende samt poängskörd. Överlag har Alvarez bränt många bra lägen genom säsongens gång och offensivt talar vi underkänt betyg. Defensivt blir Robin bättre och bättre, samarbetet med Barta har funkat utmärkt i boxplay. Det känns som att #10 borde testa Elitserien nästa säsong, trots allt. Kan spelare som Kalle Olsson (LHC) och Mikael Eriksson (Växjö) besöka arenorna i högsta serien kväll ut och kväll in kan definitivt Robin också vara där. Sen är dock frågan vilken roll han kan tänka sig. För Malmös del vore det självklart att förlänga, men bara om Alvarez själv verkligen vill lira vidare i Malmö Arena.
/Olsson
Redhawks måste bryta VIK-trenden
24 september: Förlust med 2-6 i arenan. Mållöst i första perioden, sen tog VIK över helt. 1-3 i andra och ytterligare en 1-3-period i tredje akten gav förnedrande siffror. 5342 chockade åskådare såg ett Västerås som visade på Malmös uppenbara brister när det kommer till fart och viljan att göra "skitjobbet".
10 november: Förlust med 4-1. Matchen var ändå ganska jämn, men framförallt av väldigt dålig kvalitet halvvägs in. 1-1 inför tredje gav hopp för Redhawks, som hade börjat komma in i en riktigt tuff period överlag. 36 sekunder in i tredje ronden släppte Pontus Sjögren in 2-1 och sen rann det på och VIK vann perioden med 3-0 till slut. Jesper Mattsson bromsade in säsongens självmål.
6 december: Nollade i arenan med ett slutresultat på 0-2. VIK skaffade en tidig ledning och Malmö fick aldrig något grepp om motståndaren. Matchutgången kändes väldigt given efter Broc Littles 0-2-mål tidigt i den andra perioden.
28 januari: I en av säsongens viktigare matcher - förlust 5-2. Ulf Taavolas lag presterade sin sämsta period på hela säsongen (då finns det ändå konkurrens). 16-0 i skott och 3-0 i mål. VIK helt överlägsna, Redhawks hade ingenting att sätta emot. Skånelaget växlade dock upp och spelade upp sig rejält i period två och tre. Det var emellertid försent.
Grundserien borde vi släppa och inte minst då när detta facit blir aktuellt att plocka upp. Jag tycker dock att det är en bra bild över hur svår söndagens match kommer vara för Malmös del. Mats Waltins gäng passar Linus Klasen & Co. riktigt dåligt. Det kommer krävas ett starkt publikstöd och en stor portion inställning hos Redhawksspelarna om det ska gå att bryta den negativa trend som finns, för givetvis har Västerås ett enormt självförtroende när man går ut till match mot Malmö på söndagseftermiddagen.
Självklart kommer Ulf Taavola och Patrik Sylvegård vilja se Redhawks dra ner tempot på Västerås, men det kommer inte räcka att göra det. Hela laget måste nu upp ett par hack i tempo i matchsituationer. Det såg faktiskt bättre ut på den punkten för någon vecka sedan, men den avslutande veckan i Allsvenskan har varit en fruktansvärd påminnelse om hur det såg ut på slutet av Leif Strömbergs tid som huvudtränare för laget - stelt och segt.
En avslutande sak. Låt viljan att vinna vara större än rädslan att förlora framöver!
/Olsson
Malmö borde bjuda på billig Västeråsmatch
Det är redan nu dags att blicka framåt. Det går så oerhört fort när spel i "förkvalserien" är ett faktum. Sex matcher ska avverkas på väldigt kort tid. För Malmö Redhawks del kan den här serien bli ett sätt att få ett förbättrat ekonomiskt resultat för säsongen i stort. Jag anser dock att den riktiga och viktiga investeringen Malmö Redhawks nu kan göra är att visa sin respekt och tacksamhet mot alla supportrar som följt laget genom hela grundserieresan. Vi har haft ett snitt på över 6000 åskådare i andraligan vilket är makalöst bra. Jag är väl medveten om att det inte är lika många som faktiskt varit på plats i arenan i snitt, men sålda biljetter är sålda biljetter. Oavsett vad har intresset varit klart bättre i år än tidigare, något klubbledningen också ska ha beröm för med flera lyckade drag.
Nu till min poäng. Med tanke på att Redhawks förlorade på ett så svagt sätt inför nästan fullt hus senast mot Mora, så borde klubbledningen fortsätta sitt 40-årsfirande med att just ha alla biljetter för 40 kronor på söndag igen. Det viktigaste för stunden är att ha fullt stöd till laget, se till att arenan kokar när domaren gör misstag och hålla draget kring ishockey vid liv åtminstone någon vecka till. Att släppa biljetterna billigt kan svida i det korta perspektivet men kan också gynna klubben väldigt mycket mer på lång sikt. Jag tänker inte minst på att det gäller att hålla uppe intresset och lojaliteten bland sponsorer och fans inför kommande säsong.
Dessutom är det hög tid att bevisa för årets Malmö Redhawks att man klarar av att spela och vinna inför över 10000 åskådare. Se sin storpublik som en tillgång i stället för att gå ut och bli förlamade. Vi talar även om en eventuell positiv spinoff-effekt med rubriker om nya publikfester och så vidare. Agera fort Malmö!
/Olsson
Säsongen lever vidare - fiaskot undveks i sista minuten
Tack vare Linus Klasens mål i sista minuten i kväll blev Malmö bättre den här säsongen än förra. Dock endast med en ynka poäng, vilket gav en placering högre. Vi får se vad Redhawks har att ge i en "förkvalserie" men det känns som att pressen nu har lagt sig en aning i och med att grundserien kan avslutas och läggas till handlingarna tills vidare. Nu får man göra det bästa av situationen och se möjligheterna.
Vad jag känner inför "förkvalserien"? Svårt, det blir jättesvårt. Västerås är ju ett lag som verkligen inte passar Malmö bra och givetvis får de ses som favoriter i den här serien i och med utgångsläget. VIK var ju ändå bara fyra poäng ifrån en direktplats och är ett modernt, fartfyllt lag. Hursomhelst, det ska ju spelas om det.
/Olsson
En klagande text igen...
Ibland tar det dock emot så pass mycket att det bara inte går.
Det blir jäkligt mycket känslor och svårt att hålla sig sansad.
Lite mindre än ett dygn senare är jag nog inte så mycket klokare eller lugnare. Ju mer jag tänker på det, desto värre är det. Jag kan inte begripa hur Malmö kan gå ut i den avslutande veckan och förlora två matcher i följd på ett sätt som inte är vackert någonstans. I andra perioden mot Mora kvitterade Redhawks till 1-1 och det skapades faktiskt tillräckligt bra chanser för att göra ett par mål till. Utöver det var dock MIK det klart bättre laget på isen. Mora hade en helt annan energi, vilja, närvaro och speed. Det vill säga grundläggande faktorer som betyder allt nu på slutet.
Bottennappen i veckan har blivit en rejäl knock och påminnelse om hur detta, trots allt, spelskickliga lag har hamnat i en så pass usel situation från första början. Där finns för många fripassagerare i laget. Där finns för många egon som vill och tar plats men utan att ge tillräckligt mycket tillbaka till medspelare, ledare, fans och sponsorer som tack för det förtroende de har givits. Skamligt är ordet.
När jag blev som mest sur och arg i gårdagens match mot Mora? Det var inte när Mora gjorde sina mål eller när domaren vägrade plocka givna utvisningar i den första perioden. I stället var det på slutet av matchen när två Malmöspelare skämde ut sig. Jean-Luc Grand-Pierre är som han är och brukar göra korkade saker till och från. Onödigt att gå på MIK-spelaren i det läget var det i vilket fall som helst. Däremot, Linus Klasen. Bedrövligt illa. Vilket uppträdande, helt oacceptabelt. Många kan säkert tycka att det är en "töntgrej" men i min värld var det så jäkla respektlöst att bara lämna matchen helt med 31 sekunder kvar att spela.
Klasen är en spelare som jag sällan har kritiserat under säsongens gång här på bloggen. Jag har ändå tyckt att han har presterat hyfsat och försökt vara kreativ och delaktig. Hade hans ytterforwardskompis varit en speedkula med målsinne så hade passningspoängen ökat med 15-20, Tomas Kollar har som bekant bränt en rad fina lägen. I dagens läge har jag emellertid tröttnat på Linus beteende. Kom inte hit och ta lagkaptensbindeln om du inte är redo att stå upp för den. Kom inte hit och ta ansvar om du inte är beredd att visa respekt mot människorna i Malmö Arena. Att lämna isen med 31 sekunder kvar vid en tvåminutersutvisning är ett hån mot medspelarna, Mora, domartrion, funktionärer, publiken som satt/stod kvar, sponsorer och klubbledning. Ruttet!
Nu har vi ett drygt dygn kvar att ladda om till Almtunamatchen. En batalj som kan bli den sista den här säsongen. Tar inte Malmö tre poäng är det troligen över, Mora lär nämligen vinna sin match. Om Redhawks skulle misslyckas med att vinna når man faktiskt ett sämre resultat än under Robert Ohlsson förra säsongen. Hemska tanke.
/Olsson
Bottennapp inledde ödesveckan
Jag förstår inte riktigt hur Malmö fungerar nuförtiden. Jämna matcher vinner Ulf Taavolas mannar nästan alltid. Däremot vid förluster, så rinner det oavsett motstånd iväg rätt rejält. Märkligt beteende och förödande för målskillnaden.
Nåväl, nu gäller det att ladda om till matchen mot Mora som kommer spelas inför storpublik. Vinner Malmö den så är man i princip klara för "förkvalserien" i vilket fall. Det känns dock onödigt att gå in med så mycket press i en av de två sista matcherna i grundserien. Å andra sidan har MIK också press på sig. Det i princip måste bli seger i arenan i morgon om inte säsongen ska vara slut där.
/Olsson
Borås blir ingen lätt match
Dock ska vi ha klart för oss att det knappast kommer att räcka att ställa in skridskorna mot BHC för Malmös del. I början av månaden tog Borås två raka segrar, följt av tre raka förluster och nu två fullpoängare i följd igen. För ett jumbolag är det ändå ett steg framåt. Att slå Troja/Ljungby borta, som man gjorde senast, är dessutom respekt. Jonatan Bjurö höll faktiskt nollan där.
Malmö har revansch att utkräva på Per Ljusterängs gäng efter senaste matchen i Malmö Arena. Den 14 januari vann Borås med 4-5 i en match som var allt annat än välspelad. Jag skulle nog påstå att det var en av de mest förnedrande förlusterna på hela säsongen. Just hur det såg ut spel- och inlevelsemässigt. Malmöpubliken buade ut sitt lag rätt hårt efter slutsignalen. Jag har för mig att den kanske stora vändpunkten i den bataljen blev när Jean-Luc Grand-Pierre gjorde bort sig och retade upp hela BHC-båset. Därefter var gästerna taggade till tusen och skaffade sig också en tvåmålsledning omgående.
Tabellmässigt är det faktiskt rätt jämnt efter att omgång 49 blivit fullbordad. Redhawks behöver definitivt ta en trea i Borås för att inte göra kampen om "förkvalserieplatserna" onödigt spännande. En hemmamatch mot Mora, som också slåss för fortsatt spel efter grundserien, har aldrig en given utgång. Jag hoppas på att finlirare som Linus Klasen och Dragan Umicevic kan kliva fram med sin spelskicklighet men tror ändå att det kan vara tal om grovjobbarnas afton igen, som mot Södertälje senast.
Vad tror ni besökare om måndagens match? Tar Malmö ett jättekliv mot "förkvalserien"?
/Olsson
Slutspelsfasen har höjt Malmö
Så här ser Malmös facit ut sen "Slutspelsfasen" inletts.
12 matcher
9 vinster (varav 3 efter förlängning/straffar)
3 förluster (varav 1 efter förlängning)
+2 i målskillnad (30-28)
25 poäng (av 36 möjliga)
2,1 p/match i snitt
Notabelt: Om vi exkluderar förlustmatcherna (insläpptrad 5-5-6) har Malmö släppt in 1,33 mål per match.
Nu återstår en vecka av grundserien. Borås borta på måndag, Mora hemma på onsdag samt Almtuna borta på fredag är vad som väntar. Malmö har onekligen hittat ett sätt att vinna matcher igen på. Lite som i början på säsongen, fast nu med lite bättre grundspel och - oftast - en starkare defensiv. Dessutom har Malmö fått fram en förstemålvakt på riktigt. Sista matcherna i grundserien är dock alltid luriga. Alla kan slå alla, är känslan.
Borås är redan klara för negativt kval, kan spela avslappnat och har inget att förlora i en match mot Redhawks. Mora är på gång och kämpar stenhårt för att knipa en "förkvalserieplats". Almtunas säsong är över och matchen mot Malmö kommer vara säsongens sista. Antagligen spelar man för hedern och att avsluta snyggt. Så för mig är det vidöppet, vad som helst kan fortfarande hända.
/Olsson
