Helgens stora snackis i Hockeysverige har utan tvekan varit Martin Sevc ”rasistiska” påhopp på Daniel Rahimi. Precis som i diskussionen har detta fått oproportionerligt stora rubriker. Självklart är det inte okej att häva ur sig rasistiska okvädningsord, precis som att en tackling mot huvudet skall beivras, men jag tycker vi kan hålla det hela på en sansad nivå. Dessvärre är inte detta kvällstidningarnas starka sida.

Är Martin Sevc rasist? Det har jag väldigt svårt att tro. Men han skrek ju ”din jävla zigenare”. Ja, visst gjorde han det. Men ett simpelt påhopp i stridens hetta är knappast grund för att sätta en ideologisk stämpel på en person. För rasism är trots allt en arisk ideologi, att ett visst folkslag är ”renare” än övriga.

Jag har under dagen noterat hur Sportbladets experter, med Tomas Ros i spetsen, basunerat ut krav på rena rama rekordbestraffningen. Ros fyller dessutom på med att han tycker att mediastormen varit helt korrekt.

Självklart ska den tjeckiske backen bestraffas, och det kommer han garanterat att bli. För att gå vidare på ”Bladets” experter, så håller jag med Mats Wennerholm, som är betydligt mer sansad i sitt uttalande. Han talar om tre matcher – och det känns klart vettigt. Om jag inte är helt ute och cyklar var det samma straff som Hannes Hyvönen fick för sin huvudtackling – som i min bok är den klart fulaste vi sett hittills.

Med detta inlägg vill jag inte på något sätt sopa undan det faktum att Sevc betett sig oerhört illa. Något han också vet om.

Samtidigt undrar jag lite var man egentligen drar gränsen för rasism. Det händer titt som tätt att vi skåningar blir kallade för ”danskjävlar”. Är det okej? Och är det okej att försöka få en hel nations invånare att framstå som något lågt stående folk? Kanske något att beakta i debatten om ”rasismen”.

Vad tycker ni läsare är ett lämpligt straff för Färjestadsbacken?

# # #

Det är förresten fantastiskt kul att se integrationen som ni läsare svarat för i Olssons inlägg om eventuella formationer. Hoppas ni fortsätter att bidrar med intressanta kommentarer!

/Winnberg

HockeyExpressen och Svenska Ishockeyförbundet har tagit ut sin första kandidat till Guldpucken 2011/2012, priset som går till Elitseriens mest värdefulla spelare. Spelaren som var först att nomineras? Ingen mindre än Malmöpågen Carl Söderberg.

Efter fyra säsongers "harvande" i HockeyAllsvenskan gick flyttlasset inför den här säsongen till Linköping för spel i "Cluben". Succén lät inte vänta på sig. Under säsongsupptakten var det hans formation med Andreas Jämtin och Pär Arlbrandt som bar LHC på sina axlar och Söderberg rusade snabbt upp i ledning av den totala poängligan. På sina sju första matcher svarade han för fyra mål och fyra assist. Dessutom var tre av hans mål direkt matchavgörande - och han vände ett hemmamöte med rivalen HV 71 på egen hand, genom två sena mål.

Sedan dess har tyvärr en skada satt stopp för hans framfart. Men trots detta nomineras han nu till Elitseriens finaste pris. Ett bevis så stor som något på han verkligen är en av svensk hockeys främsta.

Motiveringen lyder enligt följande:

"Carl Söderberg är förste spelare den här säsongen som nomineras till tidningen Expressen och svenska ishockeyförbundets pris Guldpucken, som delas ut till den bäste spelaren i svensk hockey. Söderberg har efter fyra säsonger i allsvenskan gjort comeback i högsta serien och har från första omgången spelat ishockey på allra högsta nivå. Söderberg har varit med i toppen av poängligan från start och på sju spelade matcher har han svarat för tre segermål."

Och huvudpersonen själv är givetvis glad över att vara nominerad:

- Jag är väldigt glad att vara en kandidat. Jag är nöjd med min säsong hittillls. Jag visste att jag behövde höja mig nu när jag är tillbaka i elitserien. Och en mix av bra träningar och bra medspelare har gjort att det fungerat bra. för mig, är Söderbergs kommentar till Expressen, vars artikel du kan läsa här.

Carl Söderberg har sannerligen tystat tvivlarna!
 
/Winnberg

I väntan på att Malmö Redhawks ska ställas mot nya motståndare, närmast i form av Västerås på lördag, så vänds blickarna mot våra konkurrenter samt mot Elitserien. Tre matcher har spelats denna tisdagskväll och jag finner faktiskt samtliga tre matcher intressanta.

Om vi börjar med HockeyAllsvenskan och matchen mellan Södertälje och Sundsvall så konstateras snabbt att SSK ”bara” vann med uddamålet, 2-1. Förvisso vann det forna Elitserielaget skotten stort, 36-20, men det är knappast en seger som imponerar. Förvisso spelar det mindre roll. Laget står nu på sex poäng, precis som Malmö Redhawks.

Med blicken vänd mot Elitserien så gläds jag sannerligen med Carl Söderberg. Han har fått ta mycket skit under de senaste säsongerna, men ser ut att ge alla sina belackare svar på tal – och det med besked. På sina tre första Elitseriematcher för Linköping har han svarat för tre mål och två assist, något som gör att han återfinns högt upp i poängligan. I dag var det dessutom han som sänkte HV 71 i ”E4-derbyt”. Hans LHC såg länge ut att gå mot förlust, men i slutperioden klev Carl fram två gånger om och sköt två mål – båda i powerplay. Med fem minuter kvar kvitterade han matchen och med knappt tre minuter kvar på matchuret prickade han in det matchavgörande målet.

Just den matchen hamnade dock lite i skymundan i dag. Större delen av alla blickar riktades mot dagens ”riktiga” derbyt, det i Stockholm, mellan Djurgården och AIK. Där var det hemmalaget för kvällen, Djurgården, som gick segrande ur bataljen inför en fullsatt Globen. Gårdarna vann med 4-2 sedan Kristoffer Ottosson spikat slutresultatet i tom bur.

I morgon väntar fem nya allsvenska matcher. Hetast? Matchen mellan de två topptippade lagen, Leksand och Örebro, som utspelar sig i Tegera Arena. En match som för övrigt också sänds i Viasat Hockey.

/Winnberg

Årets Luleå ser ruskigt starka ut. Jonas Rönnqvists lag har troligtvis hela seriens starkaste backbesättning och forwardsmässigt ser det också väldigt bra ut. Dessutom vet vi vad just Rönnqvist går för och att han konstant får ut max av sina spelare. Det stora frågetecknet finns på målvaktspositionen. David Rautio är knappast någon målvakt man bygger ett starkt försvar kring och unge Johan Gustafsson är trots allt oprövad på den här nivån – även om han visat vad han går för i HockeyAllsvenskan. Ska Luleå vara med och slåss om ett SM-guld vill det nog till att hans utvecklingskurva fortsätter att peka uppåt.

Nyförvärv

Johan Gustafsson (målvakt), Lukas Kilström (back), Niclas Wallin (back), Johan Fransson (back), David Gunnarsson (back), Damien Fleury (forward), Mattias Persson (forward), Sami Sandell (forward), Ville Viitaluoma (forward) och Johan Harju (forward).

Förluster

Anders Nilsson (målvakt), Pierre Johnsson (back), Fredrik Styrman (back), Lars Lökken Östil (back), Janne Niinimaa (back), Pär Arlbrandt (forward), Mats Lavander (forward), Anders Burström (forward), Christian Nyman (forward) och Karl Fabricius (forward).

Stjärnan

Johan Harju

Efter en säsong i Ryssland och en i USA är den skicklige centern tillbaka i svensk ishockey. Under European Trophy har han gång på gång visat sin klass och det råder inga tvivel om att det är Harju som är fixstjärnan i årets Luleå. 25-åringen lär återfinnas högt i såväl poäng- som skytteliga när säsongen summeras.

Doldisen

Sebastian Enterfeldt

Den förre Almtunacentern är en spelare jag gillar skarpt. En perfekt lagspelare som ger 110 procent i varje byte av varje match. Som klippt och skuren för att centra en fjärdeline, men man ska inte sätta Enterfeldt (f.d. Eriksson)i ett gnuggarfack. Han har gott om andra kvaliteter, som hans förmåga att ta närmaste vägen in mot mål och hans klubbteknik. En spelare som skulle kunna explodera i vinter.

Kanonen

Johan Fransson

Den offensive backen är en klasspelare rakt igenom. Oerhört skicklig med pucken och väldigt rörlig i sitt spel. Spelar förvisso med små marginaler emellanåt och är kanske inte klockren i det defensiva spelet, men att Luleå gjort kanske seriens bästa backförvärv i Fransson står klart, åtminstone enligt mitt sett att se på saken. Lär vara given i Tre Kronor i vinter.

Kalkonen

Sami Sandell

Jag vet ärligt talat inte vad Luleå förväntar sig av finländaren. Men att han skulle vara i närheten av att producera på liknande sätt som i HockeyAllsvenskan ser jag som en omöjlighet. Sandell är hyfsad på mycket, men saknar de riktiga spetskompetenserna för att vara tongivande i Elitserien. Lär knappast få lika mycket istid som i Troja-Ljungby.

1. Luleå HF

2. Färjestads BK

3. Linköpings HC

4. Djurgårdens IF

5. Frölunda HC

6. Skellefteå AIK

7. HV 71

8. Växjö Lakers HC

9. MODO Hockey

10. Brynäs IF

11. AIK IF

12. Timrå IK

/Winnberg

Regerande mästaren Färjestad ser på pappret något svagare ut inför årets säsong, men samtidigt vet man att Bollklubben kommer att finnas med i toppen av tabellen oavsett vilket lag man ställer på isen. Det sitter helt enkelt i väggarna i Karlstad. Vinnarmentaliteten fås med bröstmjölken. Årets upplaga av FBK är ett lag där väldigt få spelare sticker ut. Men jag tror att man kommer att vara en stor svart vinstmaskin, även denna vinter. Något som räcker till en andraplats i tabellen.

Nyförvärv

Fredrik Pettersson-Wentzel (målvakt), Johan Larsson (back), Joakim Hillding (forward) och Fredrik Sjöström (forward).

Förluster

Andro Michel (målvakt), Alexander Salak (målvakt), Jonas Junland (back), Markus Karlsson (back), Pelle Prestberg (forward), Emil Kåberg (forward), Adam Rundqvist (forward), Henrik Björklund (forward), Dick Axelsson (forward), Mattias Sjögren (forward) och Filip Gunnarsson (forward).

Stjärnan

Fredrik Sjöström

Jag vet egentligen inte om jag tycker att NHL-förvärvet är någon större stjärna. Han har inte direkt den utpräglade ”stjärnspelstilen”. Att det är ett mycket bra nyförvärv står klart och jag hoppas att Fredrik inte försöker ändra på sitt spel bara för att han kommit hem från NHL.

Doldisen

Anders Bastiansen

Den store tvåvägscentern är guld värd för Färjestad. Norrmannen gör sällan – eller aldrig – en dålig match. Han är stark i spelet framför båda målen, skicklig i tekningscirkeln och som klippt och skuren för spelet med en man mindre på banan.

Kanonen

Jonas Brodin

Den unge backen kan bli hur bra som helst. Något Minnesota också förstod och plockade honom som tionde spelare totalt i sommarens draft. Brodin var en dominerande faktor under J18-VM, där Sverige till slut fick med sig en silverpeng hem. Det finns inga gränser på hur långt Jonas Brodin kan nå, risken finns att detta blir det sista vi får se av honom i Sverige på ett bra tag. Missa inte den chansen.

Kalkonen

Johan Larsson

Backen har gjort ett par fina säsonger i HockeyAllsvenskan med Bofors och får nu chansen att slå sig in i Elitserien med Färjestad. Egentligen kan Larsson lika gärna göra stor succé, men jag tror han kommer få det jobbigt. I mina ögon är Johan Larsson en bra allsvensk back, men inte vass nog för att lyckas på samma sätt i Elitserien.

1.

2. Färjestads BK

3. Linköpings HC

4. Djurgårdens IF

5. Frölunda HC

6. Skellefteå AIK

7. HV 71

8. Växjö Lakers HC

9. MODO Hockey

10. Brynäs IF

11. AIK IF

12. Timrå IK

/Winnberg

Sedan avancemanget till Elitserien har Linköpings HC på kort tid blivit en faktor att räkna med i såväl seriespelet som i kampen om SM-bucklan. Ännu har ”Cluben” dock inte lyckades lägga beslag på pokalen, men det har varit nära. I år ser man åter ut att vara med och kriga i toppen av tabellen.

Nyförvärv

Johan Åkerman (back), Albin Lorentzon (back), Carl Söderberg (forward), Pär Arlbrandt (forward), Kalle Olsson (forward), Robin Figren (forward) och Joakim Eriksson (forward).

Förluster

Viktor Ekbom (back), Dennis Bozic (back), Josef Melichar (back), Andreas Pihl (back), Jari Tolsa (forward), Johan Andersson (forward), Patrik Zackrisson (forward) och Jeff Ulmer (forward).

Stjärnan

Jaroslav Hlinka

Det vimlar egentligen av stjärnor i Linköpings trupp, men jag vill ändå plocka fram den tjeckiske centern här. Hlinka är en utmärkt passningsspelare och en perfekt playmaker att bygga exempelvis powerplay kring. Samarbetet med landsmannen Jan Hlavac har varit framgångsrikt under de senaste säsongerna – och årets blir knappast något undantag. Observera dock att tjeckerna inte landar i Sverige förrän i oktober av skattetekniska skäl.

Doldisen

Erik Lindhagen

Tvåvägscentern är oerhört nyttig i Linköpings lagbygge, men är sällan den som får de stora rubrikerna eller, för den delen, någon större uppskattning för sitt spel. Åtminstone inte utanför Cloetta Center. Gjorde faktiskt något av en succé i fjol när han äntligen fick en ordentlig chans i Elitserien efter säsonger i Växjö Lakers, där han befann sig på lån.

Kanonen

Carl Söderberg

Det är dags nu! Jag vill så gärna tro att det ska gå vägen i Elitserien. Att han har potential och kapacitet för att vara en av svensk hockeys främsta vet jag. Risken finns dock att han harvat för länge i HockeyAllsvenskan. Jag hoppas och tror att så inte är fallet, att Carl visar prov på de kunskaper som gjort honom älskad här nere i Malmö.

Kalkonen

Kalle Olsson

Kanske lite hårt att sätta ett allsvenskt förvärv som kalkon, men jag förstår inte alls vad Linköping tänkte på när man valde att plocka in den förre Västeråsforwarden. Min vetskap kring Olsson är att han är som bäst i offensiv zon när han får spela med skickliga medspelare. I LHC kommer han att befinna sig långt ner i hierarkin – och någon gnuggare är han sannerligen inte i mina ögon.

1.

2.

3. Linköpings HC

4. Djurgårdens IF

5. Frölunda HC

6. Skellefteå AIK

7. HV 71

8. Växjö Lakers HC

9. MODO Hockey

10. Brynäs IF

11. AIK IF

12. Timrå IK

/Winnberg

Djurgården har överraskat positivt under de två senaste åren, åtminstone på mig. I år ser det åter intressant ut. Laget innehåller många unga killar, spelare som Hardy Nilsson med tränarstab säkerligen kan utveckla. Lägg därtill att Gustaf Wesslau är tillbaka i stan, och håller han samma kvalitet som han gjorde i förrfjol går stockholmarna en ljus framtid till mötes.

Nyförvärv

Gustaf Wesslau (målvakt), Kyle Klubertanz (back), Daniel Tjärnqvist (back), Jonas Almtorp (forward) och Mattias Carlsson (forward).

Förluster

Stefan Ridderwall (målvakt), Mark Owuya (målvakt), Oscar Eklund (back), Nichlas Falk (back), Staffan Kronwall (back), Alexander Deilert (back), Stefan Lassen (back), Daniel Widing (forward), Mika Zibanejad (forward), Nils Ekman (forward) och Mika Hannula (forward).

Stjärnan

Marcus Nilson

Egentligen är Djurgården ett lagbygge utan några större stjärnor. Marcus får dock ikläda sig rollen som klubbens största namn. Han hade ett litet mellanår i fjol, men har gått riktigt starkt under European Trophy. Nilson är dessutom nyutnämnd lagkapten, ännu ett bevis på hans storhet och det förtroende som ledarna har för honom.

Doldisen

David Printz

Den storväxte backen är verkligen en spelare som gör sitt jobb i det tysta. Han är – trots sin storlek – ingen större spelare, åtminstone inte i spelet med puck. Men utan trissan är han för det mesta klockren i sina ageranden. Stor, stark och fysisk spelare som agerar lugnt och tryggt i egen zon.

Kanonen

Patrick Cehlin

Den snabbskrinnande förstaårssenioren är redo för sitt stora genombrott på seniornivå. Han har varit nära att bryta barriären på riktigt under de två senaste säsongerna och denna vinter tror jag att det är dags. Cehlin är enligt mig en spelare som är god för tjugo mål i vinter.

Kalkonen

Jonas Almtorp

Jag förstår ärligt talat inte tanken bakom denna värvning. Almtorp är i mina ögon en spelare som passerat zenit på karriären och kunde skrapa ihop en hel del poäng i Södertälje, då han gavs gott om istid där. I Djurgården är konkurrensen betydligt större och det skulle inte förvåna mig om Almtorp återfinns på annan klubbadress innan säsongen är slut.

1.

2.

3.

4. Djurgårdens IF

5. Frölunda HC

6. Skellefteå AIK

7. HV 71

8. Växjö Lakers HC

9. MODO Hockey

10. Brynäs IF

11. AIK IF

12. Timrå IK

/Winnberg

Efter sju sorger och åtta bedrövelser verkar det ljusna ordentligt i Göteborg. Storklubben Frölunda har missat SM-slutspelet två år i rad – och faktiskt även varit nära att kvalspela sig kvar i Elitserien. Till den kommande säsongen ser truppen mycket spännande ut. Vid första anblicken ser det fräscht ut, även om jag ställer mig frågande til en del värvningar (läs: Jari Tolsa).

Nyförvärv

Magnus Hellberg (målvakt), Frederik Andersen (målvakt), Patrick van Gunten (back), Pierre Johnsson (back), Fredrik Eriksson (back), Christoffer Persson (back), Anton Axelsson (forward), Jari Tolsa (forward), Magnus Kahnberg (forward), Mathis Olimb (forward) och Fredrik Pettersson (forward).

Förluster

Johan Holmqvist (målvakt), Joakim Lundström (målvakt), John Klingberg (back), Tobias Viklund (back), Oscar Hedman (back), Mikko Mäenpää (back), Niklas Andersson (forward), Andreas Karlsson (forward), Tomi Kallio (forward), Riku Hahl (forward) och Jesper Mattsson (forward).

Stjärnan

Fredrik Pettersson

Sejouren i Nordamerika blev bara ettårig, åtminstone den här gången. ”Flugan” förmådde inte att ta plats i Atlanta Trashers laguppställning och spenderade fjolåret i Chicago Wolves, där han snittade en halv poäng per match (kan jämföras med Linus Klasens 0,96 poäng per match). Med sin speed och finess kommer han att vålla stora problem för motståndarna under vintern.

Doldisen

Frederik Andersen

Den danske målvakten har förvisso redan visat prov på sin klass både i den danska ligan och i det senaste Världsmästerskapet. Detta till trots får han ses som en doldis inför debuten i Elitserien. Jag tror det kommer att bli en hård kamp mellan honom och Magnus Hellberg om förstaspaden – och jag kunde lika gärna ha valt Hellberg på den här positionen. Frölunda har seriens mest spännande målvaktspar.

Kanonen

Magnus Kahnberg

Efter en katastrofalt svag säsong i Brynäs är göteborgaren tillbaka i hemstaden. Jag tror att det kommer sluta med succé. Kahnberg har varit strålande i European Trophy och han kan mycket väl komma att stå på över tjugo fullträffar när vi summerar säsongen.

Kalkonen

Dragan Umicevic

Talangen försvann i fjol i mängden i Färjestad och flytten till Frölunda gav inte heller den en tjuts i rätt riktning. Jag har svårt att se var offensive Dragan ska ta plats i göteborgarnas laguppställning. Dessutom har jag alltid varit av uppfattningen att Umicevic spelar mer för sig själv än för laget.

1.

2.

3.

4.

5. Frölunda HC

6. Skellefteå AIK

7. HV 71

8. Växjö Lakers HC

9. MODO Hockey

10. Brynäs IF

11. AIK IF

12. Timrå IK

/Winnberg

Skellefteå har under de senaste åren stadigt förbättrat sig vad gäller såväl tabellplacering som framgångar i SM-slutspelet. I år kan mycket väl ett bakslag komma. Flera av lagets unga, tongivande spelare har försvunnit till Nordamerika och Anders Forsberg får till stora delar ett nytt lag att leka med, ett lag som kanske inte kan spela samma frejdiga och offensiva spel som fjolårets.

Nyförvärv

Fredrik Styrman (back), Jan-Axel Alavaara (back), Hannu Pikkarainen (back), Tomas Skogs (back), Marcus Sörensen (forward), Fredrik Hynning (forward), Oscar Möller (forward), Lee Goren (forward) och Bud Holloway (forward).

Förluster

Ivan Majesky (back), Ville Koistinen (back), Tim Erixon (back), Fredrik Bergdahl (back), Adam Larsson (back), Yared Hagos (forward), Mikko Lehtonen (forward), Fredrik Warg (forward), Mattias Lindström (forward) och Joakim Lindström (forward).

Stjärnan

Oscar Möller

Djurgårdens supertalang är tillbaka i svensk hockey efter fem säsonger i Nordamerika, där det under de tre senaste blev 87 NHL-matcher. Merparten av tiden spenderades dock i Manchester Monarchs, där han var en ledande spelare som gjorde ordentligt med poäng. I Elitserien är det han som ska leda Skellefteås offensiv.

Doldisen

Oscar Lindberg

I mångt och mycket en tränarfavorit som gör precis det som han blir tillsagd att göra. Kan spela i en producerande enhet såväl som i en checkingline – och svarar för ett fullgott arbete oavsett var han slängs in. Trots sin unga ålder är han mycket mogen i sitt spel, en center som Skellefteå kan få mycket stor nytta av under de kommande säsongerna.

Kanonen

Rasmus Edström

Den skicklige 19-åringen, som är junior även denna säsong, har allt som krävs för att vara nästa backtalang som skolats fram i Skellefteås regim. Har det mesta som krävs för att slå igenom även på Elitserienivå och han imponerade stort på mig under fjolårets J20-slutspel.

Kalkonen

Hannu Pikkarainen

En något otacksam nominering av Hannu här, men med tanke på att det i första hand är han som ska fylla luckorna efter David Rundblad, Tim Erixon och Adam Larsson tror jag att AIK-fansen kommer att bli besvikna.

1.

2.

3.

4.

5.

6. Skellefteå AIK

7. HV 71

8. Växjö Lakers HC

9. MODO Hockey

10. Brynäs IF

11. AIK IF

12. Timrå IK

/Winnberg

Med gårdagens tragedi i tankarna valde vi att inte publicera någon tippning i går. I dag kommer två stycken att delges er. Först ut är den klubb som i mångt och mycket är synonym med Stefan Liv.

# # #

Stormakten HV 71 ser sämre ut än på många år. I fjol plockade man hem seriesegern i sista omgången för att sedan få respass i fyra raka matcher mot nykomlingen AIK. Kan det vara så att eran som Sveriges bästa lag nu är slut? Jag befarar att så är fallet. Lagets värvningar imponerar inte det minsta, samtidigt som Jönköpingslaget åkte på en hel del tunga tapp i sommar. Det kan inte vara många som har HV 71 som guldfavorit inför den kommande säsongen. Kanske passar det laget bra att för en gång skull kunna slå lite ur underläge.

Nyförvärv

Mattias Karlsson (back), Mats Trygg (back), Noah Welch (back), Jason Krog (forward), Jesse Joensuu (forward) och Patrik Carlsson (forward).

Förluster

Nichlas Torp (back), Johan Björk (back), Juuso Hietanan (back), Pasi Puistola (back), Simon Önerud (forward), André Peterson (forward), Teemu Laine (forward) och Kris Beech (forward).

Stjärnan

Jason Krog

Den 35-årige kanadensaren har skördat stora framgångar i AHL genom åren. På 535 matcher i farmarligan har Jason Krog skrapat ihop hela 598 poäng och den skridskoskicklige och tekniske forwarden borde vara som klippt och skuren för Elitserien. Hans gästspel i Frölunda säsongen 2005/2006 var okej, men knappast mer. I European Trophy har succén hittills uteblivit. Sparar han sig månne inför seriestarten?

Doldisen

Daniel Grillfors

Enköpingssonen får sällan de stora rubrikerna, men är en back som ständigt svarar för ett fullgott arbete ute på banan. Användbar såväl offensivt som defensivt. Kanske kan han få större utrymme i just det offensiva spelet nu när backar som Juuso Hietanen och Pasi Puistola har lämnat?

Kanonen

Jesper Fasth

Förstaårssenioren gjorde ett stort avtryck redan under fjolåret. Hans speediga spelstil är något som faller mig väl i smaken och smålänningen har allt som krävs för att bli en stor publikfavorit. Fasth är dessutom långt ifrån att vara en endimensionell, offensiv spelare. Han har även goda egenskaper när det gäller spelet i den egna zonen – något som bör ta honom långt i hockeykarriären.

Kalkonen

Jukka Voutilainen

Den forne skyttekungen kan mycket väl komma att gå en tung vinter till mötes. Finländaren hade en nedåtgående trend vad gäller såväl mål som poäng under den senaste säsongen. Skadade sig under European Trophy. Och formationen med Johan Davidsson och Martin Thörnberg är dessutom spräckt sedan den sistnämnde flyttat till KHL.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7. HV 71

8. Växjö Lakers HC

9. MODO Hockey

10. Brynäs IF

11. AIK IF

12. Timrå IK

/Winnberg

Elitserienykomlingen Växjö Lakers ser väldigt spännande ut i mina ögon. Jag håller inte direkt laget nära mitt eget hjärta, men kan knappast blunda för det faktum att såväl målvakts- som forwardsbesättningen håller hög Elitserieklass. Det stora frågetecknet rör helt klart backsidan, där jag tycker att nivån ligger på medelmåttig allsvensk klass. Växjö är dessutom det enda Elitserielag jag sett på plats under årets försäsong och jag imponerades direkt av ett par spelare.

Nyförvärv

Martin Gerber (målvakt), Ilkka Heikkinen (back), Per Hållberg (back), Mitja Robar (back), Dennis Rasmussen (forward), Mikael Eriksson (forward), Tomi Kallio (forward), Jan Urbas (forward), Liam Reddox (forward) och Mike Iggulden (forward).

Förluster

Christoffer Bengtsberg (målvakt), Karol Krizan (målvakt), Nicklas Rahm (back), Joakim Larsson (back), David Lundbohm (forward), Joakim Hillding (forward), David Laudius (forward), Dustin Johner (forward) och Christian Magnusson (forward).

Stjärnan

Tomi Kallio

Med nio Elitseriesäsonger, inkluderat två SM-guld, flertalet VM-turneringar och övriga landskamper med de finska lejonen samt en treårig sejour i NHL kommer Tomi Kallio att bidra med ovärderlig rutin till Växjö. Lägg därtill att han fortfarande är en mycket skicklig ishockeyspelare och vi finner en av spelarna laget kommer att byggas kring.

Doldisen

Erik Josefsson

Den assisterande lagkaptenen är redan en stor favorit bland fansen. Han är en spelare som sätter en stor ära i att göra det hårda jobbet i det tysta. Tillsammans med Johan Markusson är han en viktig kugge när det handlar om att mala ner motståndaren. Jag tror att Erik kommer att vara lika framgångsrik med detta även på Elitserienivå.

Kanonen

Liam Reddox

I den kanadensiske snabbskrinnaren får Växjö en spelare med få övermän i Elitserien vad gäller just fart. Reddox imponerade stort på mig i den match jag såg Växjö göra och jag tror att han kommer att göra succé i svensk hockey. Kan mycket väl återfinnas i toppen av seriens poängliga när vi summerar säsongen i april.

Kalkonen

Björn Karlsson

Den reslige backen fick enorma lovord under Kvalserien. Jag har svårt att se varför. I mina ögon är Karlsson en oerhört begränsad ishockeyspelare och jag tycker nästan att jag är orättvis som tar med honom som kalkon. Jag räknar redan på förhand med att han kommer att få stora problem i den högsta serien. Karlsson får här representera det faktum att jag tror hela backbesättningen kommer att få det tufft.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8. Växjö Lakers HC

9. MODO Hockey

10. Brynäs IF

11. AIK IF

12. Timrå IK

/Winnberg

Ångermanlänningarna har gjort en total makeover i sommar. Nytt folk på kansliet, nya tränare och en hel del nya spelare. Försäsongen har dock lämnat en hel del i övrigt att önska. Det finns dock massvis med potential på såväl spelar- som ledarnivå, jag tror dock att det kan dröja en säsong till innan folket i Örnsköldsvik får uppleva lite framgång igen.

Nyförvärv

Mikael Tellqvist (målvakt), Thomas Pöck (back), Patrik Hersley (back), Jonas Ahnelöv (back), Freddy Meyer (back), Joonas Lehtivuori (back), Fredric Andersson (forward), Dick Axelsson (forward), Måns Krüger (forward), Rob Schremp (forward) och Mika Hannula (forward).

Förluster

Nicklas Dahlberg (målvakt), Tuomas Tarkki (målvakt), Daniel Josefsson (back), Anders Eriksson (back), Per Hållberg (back), Mattias Timander (back), Hannu Pikkarainen (back), Alexander Bonsaksen (back), Robert Rosén (forward), Byron Ritchie (forward), Jacob Blomqvist (forward), Magnus Häggström (forward), Lubos Bartecko (forward) och Ladislav Nagy (forward)

Stjärnan

Dick Axelsson

Prestigevärvningen av teknikern Axelsson är imponerande. Det var mycket snack om en flytt till Detroit under slutskedet av fjolårssäsongen, men till slut blev det MODO som vann kampen om hans signatur. Dick bör bli en attraktion i Fjällräven Center under den kommande vintern.

Doldisen

Freddy Meyer

Den amerikanske backen är okänd i svensk ishockey. I NHL har han knappast gjort något större väsen av sig, men på Elitserienivå borde han kunna bli en stor tillgång. Meyer är bra såväl offensivt som defensivt, rörlig i sitt spel och klyddar inte med pucken.

Kanonen

Rob Schremp

Den tidigare supertalangen lyckades aldrig göra något större avtryck i NHL. Nu går karriären vidare i MODO. Och den tekniske och spelskicklige forwarden har allt som krävs för att bli en publikfavorit. Jag tror på succé.

Kalkonen

Mika Hannula

Den forne landslagsspelaren har bara kontrakt till mitten av oktober. Och tur är kanske det. Han producerade förvisso hyfsat efter återkomsten till svensk ishockey och Djurgården i fjol. Trots det har jag svårt att se att Hannula, som säkerligen dessutom har ganska höga lönekrav, skulle kunna göra något större avtryck i Ö-vik.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9. MODO

10. Brynäs

11. AIK

12. Timrå

/Winnberg

Anrika Brynäs ser ut att gå en ganska jobbig vinter till mötes. Laget ser förvisso ganska spännande ut, inte minst tack vare mång unga, spännande spelare – men jag tycker att den sista lilla spetsen saknas. Detta i kombination med att jag ställer mig väldigt frågande till målvaktsparet Johan Holmqvist/Niklas Svedberg gör att jag har svårt att se att Gävlelaget ska kunna ta sig till slutspel denna säsong.

Nyförvärv

Johan Holmqvist (målvakt), Ryan Gunderson (back), Jesper Ollas (forward), Martin Johansson (forward), Mats Lavander (forward) och Daniel Widing (forward).

Förluster

Björn Bjurling (målvakt), Dale Clarke (back), Mattias Ekholm (back), Eero Somervuori (forward), Ludvig Rensfeldt (forward), Alexander Sundström (forward) och Magnus Kahnberg (forward).

Stjärnan

Jakob Silfverberg

Den unge forwarden är en spelare som jag gillar skarpt. Han är en vass målskytt likväl som en grovjobbare i samma kropp. I vinter kan det mycket väl vara så att han är den som får bära sitt Brynäs, något han kommer att göra med bravur. En potentiell skytteligavinnare?

Doldisen

Martin Johansson

Landskronasonen såg jag som en drömvärvning för Malmö Redhawks. Nu blev det istället spel i Elitserien, där han kan kliva in utan några större förväntningar. Med sin fart och sitt hårda arbete kommer han att bli en favorit bland Brynäsfansen.

Kanonen

Jesper Ollas

Leksingen har i flera säsonger varit en publikfavorit uppe i Tegera Arena. Han har dessutom visat att han kan producera i HockeyAllsvenskan. Jag tror att hans spel kommer att passa alldeles utmärkt även i Elitserien.

Kalkonen

Johan Holmqvist

”Honken” rosade långt ifrån marknaden under åren i Frölunda. Förväntningarna var höga, men det slutade nästintill med pannkaka. Nu är han hemma i Gävle igen – och jag har svårt att se att han åter skulle nå upp i gammal fin potential. Brynäs får nog ställa sitt hopp till Niklas Svedberg istället.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10. Brynäs IF

11. AIK IF

12. Timrå IK

/Winnberg

I fjol tog Viktor Fasth på egen hand sitt AIK till SM-slutspel, där laget sedan skrällde sig vidare till en semifinal. Jag tror att den kommande säsongen kan bli en ordentlig bakfylla för Solnagänget. Vid en närmare titt på truppen är det sannerligen inget som imponerar. Varken back- eller forwardsbesättningen är något som skrämmer och jag tror inte att Fasth ensam ska kunna rädda laget även denna vinter.

Nyförvärv

Markus Svensson (målvakt), Tobias Viklund (back), Christopher Aspeqvist (back), Linus Videll (forward) och Robert Rosén (forward).

Förluster

Vesa Toskala (målvakt), Christopher Heino-Lindberg (målvakt), Mikael Österberg (back), Filip Olsson (back), Peter Nolander (back), Mattias Beck (forward), Rastislav Pavlikovsky (forward), Richard Zednik (forward), Johan Andersson (forward) och Tobias Ericsson (forward).

Stjärnan

Viktor Fasth

Det enda riktigt stora namnet. En spelare som egentligen borde återfunnits på andra sidan Atlanten, inte minst efter det som han visade upp under VM i våras. Viktor Fasth är enligt mig det enda som står mellan AIK och den Kvalserie som ska avgöras till våren.

Doldisen

Robert Rosén

Vi som följer HockeyAllsvenskan vet att Alvestasonen har potential att bli en klasspelare även på Elitserienivå. Jag såg honom som en drömvärvning för mitt Malmö inför den kommande säsongen. Nu blev det istället et flytt till AIK och här bör han kunna få betydligt mer istid jämfört med fjolårssäsongen i MODO.

Kanonen

Christian Sandberg

Den lille centern var redan i fjol en av lagets främsta poängplockare. Detta under sin första Elitseriesäsong. Nu har han fått välbehövlig rutin från spel i den högsta serien och vägen mot en ännu större succé ligger därmed vidöppen.

Kalkonen

Tobias Viklund

Den lille backen är förvisso en spelare som är stöpt i precis den form som många av mina favoritspelare. För ett par år sedan trodde jag också mycket på Viklund, men han har haft väldigt svårt att visa något i såväl Skellefteå som Frölunda. Jag tror inte det kommer någon bättring efter flytten till Stockholm.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11. AIK IF

12. Timrå IK

/Winnberg

Mitt allsvenska tips är lagt sedan en tid tillbaka, ett tips som inte kommer att revideras det minsta inför seriestarten. Istället tänkte jag ge er min syn på årets Elitserie. I dag drar jag igång tippningen av tabellen och tänker bjuda på ett lag varje dag fram till och med Elitseriepremiären på tisdag om en och en halv vecka, då Frölunda tar emot nykomlingen Växjö.

# # #

Jag ser det som omöjligt att inte hålla Timrå på jumboplatsen inför den kommande säsongen. Medelpadingarna ser väldigt svaga ut – trots dagens värvning av den lettiske backen Aleksandrs Jerofejevs. Ska Timrå IK undvika Kvalserien vill det till att flera av lagets yngre spelare tar stora kliv framåt.

Nyförvärv

Joakim Lundström (målvakt), Stefan Ridderwall (målvakt), Marcus Högström (back), Nichlas Torp (back), Mat Robinson (back), Oscar Hedman (back), Aleksandrs Jerofejevs (back), Max Friberg (forward), Simon Önerud (forward), Johan Andersson), Yared Hagos (forward), Johan Andersson (forward), Petr Vampola (forward), Viktor Hertzberg (forward) och Jonathan Hedström (forward).

Förluster

Juha Pitkämäki (målvakt), Magnus Åkerlund (målvakt), Pär Styf (back), Mattias Karlsson (back), Sebastian Erixon (back), Fredrik Sonntag (back), Mikko Jokela (back), Tomas Skogs (back), Anton Axelsson (forward), Gabriel Karlsson (forward), Anton Lander (forward), Fredrik Hynning (forward), Kim Hirschovits (forward), Björn Svensson (forward) och Jamie Lundmark (forward).

Stjärnan

Timo Pärssinen

Den lille finländaren var i fjol Timrås främste spelare. Trots att han – som vanligt – hade diverse problem med skador och därmed också missade en hel del matcher, producerade han helt okej med poäng. En skadefri Pärssinen lär behövas om det inte ska bli en mörk vinter i E.ON Arena.

Doldisen

Elias Granath

Den defensive backen får inte några stora rubriker, men gör allt som oftast sitt jobb i det tysta. Med sin storlek och styrka är han bra på att hålla spelare borta från det egna målet.

Kanonen

Simon Önerud

Den 23-årige forwarden fick aldrig den stora möjligheten att blomma ut i HV 71. I Timrå bör han få mer speltid, något som mycket möjligt kan ge honom större utrymme även i det offensiva spelet. Att Simon är en god tvåvägsspelare råder det inga tvivel kring. Kan han explodera i vinter?

Kalkonen

Petr Vampola

Den tjeckiske landslagsmannen har producerat flitigt på hemmais, men utflykten till Ryssland och KHL lämnade en del övrigt att önska. En assist på sexton Euro Hockey Tour-landskamper är inte heller något som imponerar. Tror förväntningarna på Vampola är ganska stora, men jag tror att succén kommer att utebli.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12. Timrå IK

/Winnberg

I dag, på Nationaldagen, drar Expressen fram ryktet att MODO rycker i Andreas Thuresson igen, något som Örnsköldsviks Allehanda släppte redan för flera veckor sedan. Men nu verkar det inte enbart vara Markus Näslund som fått upp ögonen för Tyringesonen, även Färjestad uppges vara intresserade.

Som jag skrivit flera gånger tidigare så är Andreas Thuresson min absoluta drömvärvning till Malmö Redhawks och jag hoppas därför innerligt att jag slipper se honom i något annat svenskt lag. Jag har dock svårt att se att han skulle flytta hem, om han får ett nytt förslag från Nashville Predators vill säga. Jag tror han vill fortsätta att köra på andra sidan pölen, och det är väl också just det som framkommit så fort han ryktats till Europa och Elitserien.

/Winnberg

Semifinalen i norr mellan Skellefteå och Luleå är utan tvekan het. Tisdagens match låg kanske inte på allra högsta underhållningsnivå, men jämt och tätt är det.

Nu var det inte det jag skulle ta upp i detta, det första riktigt inlägget här. Jonas Fahlman meddelade nämligen under kvällen att han kommer att ta en time out på obestämd tid. Detta efter de attacker som förekommit mot honom som person.

Att det ska få gå så långt är en katastrof. Att inte tycka om en journalist, det är helt okej. Jag har själv inte några höga tankar om Gunnar Brink (för att nämna någon), men att man bara kan komma på tanken att hota en yrkesverksam journalist som bara sköter sitt jobb är helt obegripligt.

Jag rekommenderar alla att läsa Jonas egen text där han berättar om sitt beslut och bakgrunden till det:

http://www.folkbladet.nu/248317/2011/03/30/time-out

Jag hoppas, av hela mitt hjärta, att han kommer tillbaka starkare än någonsin inom en väldigt snar framtid!

/Winnberg