Tack och adjö

Som jag skrev efter säsongens sista match så ser bloggen sitt slut. Vill tacka alla läsare och inte minst ni som skrivit alla värmande kommentarer. Det har i sina bästa stunder varit oerhört kul att få tycka till med tanke på den säsong som har varit, men det har också varit väldigt tungt att stå upp för bloggens skull efter en rad svidande förluster och allmänt motiga tider för klubben.

Suget att skriva väcktes exempelvis i dag när fyra spelare blev klara förluster och då tränarduon för kommande säsong spikades helt. Även givetvis när Patrik Sylvegård blev klar som VD och sportchef hade man åsikter och tankar direkt, men motivation samt tid skall räcka hela vägen och inte enstaka dagar/kvällar.

Osvuret är bäst men det ska bli skönt att följa klubben och laget på lagom avstånd igen.

Tack för den här tiden!

/Olsson


Hedersam förlust mot serieettan

Det blev inget trendbrott att tala om för Malmö Redhawks. Segern mot Oskarshamn följdes upp av förlust mot Örebro, 2-1. Malmö tog ledningen i mittperioden men Örebro kom tillbaka i tredje akten och vände med två mål. Ville Nieminen, som premiärspelade för Örebro, styrde in 1-1-kvitteringen och Jared Aulin kunde på tok för billigt avancera från sarghörnet in mot mål och sätta 2-1 bakom klart godkände Hannu Toivonen.

Den stora snackisen efter matchen blev Christoffer Norgrens armbåge på Linus Klasen som gav Klasen hjärnskakning. Blodet rann dessutom från Linus, men någon åtgärd från domaren blev det inte tal om. En skandal i sammanhanget, förstås. Retfullt att domaren sen stod i Viasat Hockey-sändningen och tyckte att man (domartrion) gjorde en bra insats när en sådan situation helt missades. Det har undan för undan växt fram hur motståndarspelare går allt hårdare mot Klasen och respektlösheten med flitig användning av både klubba samt armbåge har ökat. Det här är inte okej. Tyvärr får Linus oerhört mycket skit på grund av vad han tjänar och att han spelar en aning mer egoistiskt än vad jantelagen i Sverige tillåter. Det var faktiskt bara en tidsfråga innan det skulle smälla på allvar och nu hoppas jag innerligt att det här får konsekvenser i efterhand.

Om vi ska återvända till insatsen så såg det rätt skapligt ut för Malmö, bortsett från första perioden där Örebro hade betydligt mer. Framförallt var viljan där med en kämpaglöd som gör fansen nöjda. En förlust är emellertid alltid en förlust och Malmö har inte råd att förlora så mycket mer den här grundserien. Effektiviteten måste upp, målsnittet på slutet är brutalt dåligt om man dessutom kommer ihåg att åtminstone tre av fem mål mot Oskarshamn kom genom målvaktsbjudningar.

Kan Redhawks nu fortsätta kämpa, driva hårdare än tidigare så kan faktiskt en vändning komma även resultatmässigt. Det går dock inte på något sätt att känna sig nöjd efter Örebro-insatsen utan nu måste Malmö kämpa lika hårt mot Södertälje hemma på söndag. Jag hoppas att alla kan ge årets Malmölag en sista chans för upprättelse. Med gratis inträde finns det chans till stor publik och om vi kan få till en skön stämning så kan en oerhört viktig trepoängare spelas hem. För SSK-bataljen är onekligen en nyckelmatch i kampen om en "förkvalserieplats". Så se till att ta er till arenan på söndag!

/Olsson

Gott nytt år!

Vi vill ta tillfället i akt att önska er ett gott slut och ett gott nytt år. Hoppas ni får en riktigt trevlig kväll med såväl god mat som dryck i sällskap med härliga människor.

 

Nu hoppas vi på att 2012 blir ett riktigt bra hockeyår.

 

Vi ses och hörs på det nya året!

 

/Olsson & Winnberg


Redline önskar er en God Jul!

Så har Julafton nått oss. Jag och Olsson vill givetvis passa på att önska er läsare en riktigt god helg. Låt sillen, laxen, skinkan, köttbullarna och Janssonsen smaka väl. Likaså julölen och nubbarna. Så hoppas vi att det finaste klapparna kommer när matchandet drar igång igen.

/Winnberg

En doft av ECHL

I slutet av november månad var jag på en välbehövlig semester. För tredje gången på lite drygt fem år besökte jag Kalifornien med nära och kära. Första gången i den soliga delstaten hann jag med en Stanley Cup-match mellan Anaheim Ducks och Calgary Flames. Denna gång funderade vi på att se San Jose Sharks, men både pris-, lämplighets- samt upplevelsemässigt passade det bättre att prova på något betydligt mer exotiskt, nämligen att se en match i ECHL.

Vi bodde för stunden i Modesto och tog oss till Stockton denna Thanksgiving-helg. Stockton Thunder är ett lag som förses med spelare av NHL-organisationerna San Jose samt Edmonton Oilers. Gästerna för kvällen, Las Vegas Wranglers, är en fristående organisation. Thunder har en relativt nybyggd arena och är det lag som har bäst publiksiffror i hela ECHL. 6353 låg snittet på inför matchen, drygt 5500 kom på denna lördagsmatch. Således ungefär samma nivå intressemässigt som Malmö Redhawks i år ligger på.

Som jag har uppfattat ECHL, genom att ha läst på lite grann, så finns där många unga spelare i ligan. Stockton har exempelvis en rad 90-talister i sitt lag, däribland svenske backen Sebastian Owuya som dock var på skadelistan när matchen spelades. ECHL består av två conferencer som totalt innehåller fem divisioner. I väst ingår två, där Stockton tar plats med just Las Vegas samt Ontario och Bakersfield.

Hur var då spelet? Hur var inlevelsen? Många slagsmål? Jag tycker spelet var av ganska låg klass. Det känns som att det individuella tänket präglar ligan, där många spelare vill uppåt och visa upp sig för att hitta tillbaka till hockeyns framsida. Detta var ju emellertid bara en match, men spelarna i de två lagen visade en del sådana tendenser. Passion för spelet fanns det dock gott om. På slutet började det också visas mer och mer lagkänsla från båda håll, kanske framförallt från Stockton, som hade en del svidande förluster på slutet.

Slagsmål blev det två gånger. Det känns som att det verkligen ingår i produkten. Fansen förväntar sig mål, fart&fläkt samt slagsmål då. I ena fighten tilläts spelarna åka i en halv minut och ladda utan handskar innan det var dags. Det jag dock reagerade på var antalet tacklingar som var rätt så lätträknade. Förvånande, jag trodde det skulle smälla betydligt mer. Det ska sägas att lagen spelade kvällen innan mot varandra, så troligen hade Thunder och Wranglers inte orkat ladda om fullt ut.

Det blev till slut en ruskigt roligt match. Gästerna Las Vegas hade ledningen med 0-1 länge, länge. Sen small det bara till. 1-1-kvitterat med 3.05 kvar av den tredje perioden förvandlades till en seger för hemmalaget med 3-2 under ordinarie tid. Så här gick det till:
18.58 - 2-1 i powerplay av Stockton.
19.14 - 2-2 efter en miss bakom eget mål, där Las Vegas fick öppet mål.
19.49 - 3-2 i en två-mot-en-kontring som bara inte fick ske.
Stocktons underbara hunger, vilja att aldrig ge sig och tro på att en match går att vända och avgöra även med lite tid att spela på imponerade såklart stort. Det är just den passionen man som hockeyälskare vill se. 

I morgon återkommer jag, förhoppningsvis, med lite bilder från bataljen.

/Olsson

Redline testar: Alltrean

Julen nalkas med stormsteg. Det innebär också att matchtempot går ner en aning. I frånvaron av en Malmö Redhawks-match valde jag att spendera gårdagsaftonen i Färs och Frosta Sparbank Arena, för att spana in mötet mellan Lund Giants och Ljungby HK i Alltrean.

 

Jag skall omgående erkänna att jag inte hade några som helst förväntningar på spelet, utan räknade snarare med undermålig underhållning. Men jag blev positivt överraskad. Framför allt imponerade Lund. De spelade med bra fart, finess och god positionsförmåga i den defensiva zonen. Redan från första nedsläpp var det hemmalaget som förde matchen – och just därför var gästernas uddamålsledning, 0-1, efter den första perioden knappast något som speglade matchbilden.

 

Men i de två efterföljande perioderna vände Lund på matchen och tog till slut en kassaskåpssäker seger, 6-1. Att det presterades så pass bra hockey på denna gräsrotsnivå förvånade mig rejält. Jag testade själv på ett par träningar med en Division III-klubb för ett par säsonger sedan (skall sägas att det sannerligen inte var många) och här pratar vid milsvida skillnader mot det jag såg i går. Med i beräkning skall givetvis också tas det faktum att detta är topplagen i trean och att mina träningar gjordes med ett bottenlag.

 

Två hemmaspelare imponerade lite extra på mig – Sylvester Hjerpe och Richard Ursu. Två spelare med bra fart på rören som tog för sig över hela banan. Att forwarden Hjerpe producerat rejält med poäng tidigare under serien är föga förvånande. Jag tyckte mig se flera uppsidor hos den 21-årige yttern. Frejdigheten, tekniken, viljan att driva mot mål och – inte minst – spelsinnet. Jag är inte främmande för att Hjerpe skulle kunna vara aktuell för spel på en betydligt högre nivå än Division III. Och med tanke på hur Lund spelar just nu är det fullt möjligt att han kommer att återfinnas högre upp i seriesystemet till kommande säsong.

 

I går inträffade dessutom något som jag aldrig tidigare upplevt i en hockeyhall. En av gästernas spelare sköt sönder plexiglaset bakom Lundmålvakten Niklas Lundman – även han riktigt bra. Så här i efterhand måste jag påpeka att det är ganska konstigt att det aldrig tidigare skett på en match där jag närvarat. Det har trots allt blivit en och annan match under de senaste åren. Men nu är den oskulden tagen!

 

/Winnberg


En fantastisk reklam

Att hockeyavdelning inom Hammarby IF gick åt pipsvängen för ett par säsonger sedan har säkert många av er full koll på. Istället bildades Bajen Fans Hockey, en klubb som nu avancerat uppåt i seriesystemet och den här säsongen huserar i Division II. Något klubben också uppmärksammar genom en helt fantastisk reklamfilm.

 

 

/Winnberg


Så tippade Olsson & Winnberg

I kväll inleds Elitserien på allvar med full omgång. Till helgen är det Allsvenskans tur.
I kväll fullbordades vår nedräkning inför seriestarterna i och med Olssons sista "Olsson rankar Allsvenskan"-alster. Nedan följer en sammanställning på hur Olsson respektive Winnberg har tippat såväl Elitserien som Allsvenskan. Nästa vår tar vi (kanske) upp hur många rätt vi faktiskt hade.

Elitserien

Olsson:
1. Luleå
2. Djurgården
3. Skellefteå
4. Färjestad
5. Linköping
6. HV 71
7. AIK
8. Frölunda
9. Brynäs
10. Växjö
11. MODO
12. Timrå

Winnberg:
1. Luleå
2. Färjestad
3. Linköping
4. Djurgården
5. Frölunda
6. Skellefteå
7. HV 71
8. Växjö
9. MODO
10. Brynäs
11. AIK
12. Timrå

Allsvenskan

Olsson:
1. Rögle
2. Malmö
3. Örebro
4. Leksand
5. Mora
6. Södertälje
7. Västerås
8. Almtuna
9. Oskarshamn
10. Borås
11. Bofors
12. Tingsryd
13. Troja/Ljungby
14. Sundsvall

Winnberg: 
1. Malmö
2. Rögle
3. Örebro
4. Leksand
5. Almtuna
6. Södertälje
7. Västerås
8. Mora
9. Bofors
10. Oskarshamn
11. Troja-Ljungby
12. Tingsryds
13. Borås
14. Sundsvall

Dödskrasch i Ryssland

Ett plan med passagerare tillhörandes KHL-laget Lokomotiv Jaroslavl har störtat i dag. Endast en resenär har hittills funnits i livet. I Lokomotiv spelar svenske stjärnmålvakten Stefan Liv. Det är oklart huruvida han fanns ombord på planet.

 

/Winnberg


Fler snygga Granlund-mål

Finske talangen Mikael Granlund fortsätter att bjuda hockeypubliken på ögongodis. När hans IFK Helsingfors besegrade Slavia Prag på straffar svarade han för den här godbiten.

 

 

Och när vi ändå är inne på tonåringens mästerverk så kan vi lika bra ta oss en titt på dessa.

 

 

 

 

/Winnberg


Hockey även denna afton

Kvällen har, kanske inte helt oväntat, spenderats med hockey. Luleå straffbesegrade Kärpät på hemmais i European Trophy, turnering där Malmö Redhawks i fjol var ett av de deltagande lagen. Jag gillar väldigt mycket av det jag ser från Luleå. Under de inledande femton minuterna av matchen var det spel mot ett mål, men oförmågan att få till de sista lilla var stor. Men vilket spel norrbottningarna bjöd på i offensiv zon. Rörelse, intensitet, finess och ett sällan skådat passningsspel. Men det handlar trots allt om att göra mål. Och att förhindra att man släpper in mål. Spelar Luleå som man gjorde i kväll när Elitserien är i full gång kommer man utan tvekan att knipa en plats bland de fyra främsta. Spelar David Rautio som han gjorde i dag så kommer han inte att vara värld vatten på marknaden efter säsongen. Jag har sällan, eller kanske aldrig, sett en så dålig målvaktsinsats. Luleå får nog hoppas att utvecklingskurvan är fortsatt god på 19-årige Johan Gustafsson, för Rautio är inget att satsa på i längden.

 

# # #

 

När Malmö Redhawks fixade oavgjort borta mot Växjö i lördags började jag omgående spåna på hur längesedan det är jag hade förmånen att lämna Växjö Ishall utan att ha inkasserat en förlust. Det skedde den 12 november 2007. Malmö vann med 4-1. Antti Bruun debuterade och prickade in avgörande 3-1 i tom bur, då han kom direkt från utvisningsbåset.

 

En seger har dock spelats hem efter det, något som skedde den 14 januari 2009, då Carl Söderberg avgjorde en straffläggning i en av Göran Karlströms första matcher som tränare för klubben. Då hade jag inte möjlighet att närvara.

 

Kanske uppstår det en ny chans att bryta sviten även i tävlingssammanhang under säsongens gång?

 

/Winnberg


Favoriten som försvann

Markus Svensson har under de senaste åren varit en stor publikfavorit i Malmö Arena. Till den kommande säsongen valde han att lämna för spel i Elitserien med AIK. Stockholmsjournalisten Marie Hallman har genomfört en längre intervju med "Mackan", där han berättar om såväl dåtid som framtid. Jag finner absolut detta som läsvärt, inte minst nu när det är ganska stor stilltje på övriga fronter i hockeyvärlden.

Hela intervjun läser ni här!

/Winnberg


Berlin får en ny is-Björn

De regerande tyska mästarna, Eisbären Berlin, fick i dag in en ny Björn i sin trupp - åtminstone om man får tro vad Magnus Pääjärvi twittrat om nu under eftermiddagen. Officiellt är övergången ännu inte bekräftad, men det troliga är att "Maggie" har koll på vad brodern ska ha för sig under den kommande säsongen.

Därmed får också Björn Svensson det tyska kontrakt som jag jagat under ett halvårs tid. I Berlin kommer han dessutom att kunna bekanta sig med Sound Convoys hit, Hey, Wir Wollen Die Eisbären Sehen, som vi ofta får avnjuta i Malmö Arena. Han blir dessutom lagkamrat med en annan nordbo, nämligen dansken Mads Christensen.



/Winnberg


Marcus Olsson mitt i ny ekonomisk kris

Han upplevde det i Malmö Redhawks under säsongen 2008/2009. När hans karriär nu skulle gå vidare i Norge och Frisk Asker hann han inte ens börja spela några matcher innan klubben tvingas till besparingar. Därför står nu Marcus Olsson utan jobb.

Jag har alltid gillat Olssons attityd och hårda jobb på isen. Men under föregående säsong gick han tillbaka något rent prestationsmässigt.

Jag hoppas verkligen att allt löser sig för Marcus - och även för förre Röglebacken, Stefan Erkgärds, vars kontrakt också brutits!

/Winnberg


Fint - men kusligt

För en stund sedan avklarades den tysta minuten för offren i helgens massaker i Oslo och på Utöya. Det finns få saker som är lika fint som när så många människor stannar upp och allt bara står helt stilla. Samtidigt får jag alltid en kuslig känsla kring denna situation. Det faktum att just så många kan vara så stilla och tysta samtidigt känns nästintill overkligt.

/Winnberg


Semestertider på allvar

Bloggen går verkligen in i semestertider nu. Sommaren är ju minst sagt oregelbunden i år, men det gäller att passa på att njuta av juli månad. För väl i augusti trappar ju plötsligt hockeyn upp rejält på prioriteringslistan och det ser vi självklart fram emot. Just nu klarar vi dock inte av att köra uppdatering exakt varje dag. Hoppas ni läsare har ett visst överseende med det!

Tänk ändå vad nära vi är första isträningen.
Första träningsmatchen.
Och serien är ju faktiskt inte så fasligt långt bort heller.

Men i dag njuter vi av sommarvärmen...

/Olsson

Le Tour: En flygande start

Två etapper in på 2011 års upplaga av Tour de France och vi har redan fått vara med om riktigt bra cykelåkning. Jag måste säga att det var ett strålande initiativ av tävlingsledningen att inleda med en riktig etapp istället för en halvdann prolog på sisådär en mil. Nu blev det race på riktigt och Phillipe Gilberts avslutning gick sannerligen inte av för hackor.

 

De flesta av de stora favoriterna fanns med i huvudfältet som rullade i mål sex sekunder bakom Gilbert, men för storstjärnor som Alberto Contador och Samuel Sanchez jobbig, då man fastnade bakom en stor krasch bara ett par kilometer från mål. Tappet fram till konkurrenterna blev hela en minut och fjorton sekunder – tid som blir nog så jobbig att plocka in.

 

I dag bjöds vi på en rafflande lagtempoetapp där sex lag landade inom tio sekunder. Garminstallet plockade hem segern vilket innebär att gårdagstrean, norrmannen Thor Hushovd, kommer att få ikläda sig den gula ledartröjan för fjärde gången i karriären. Den här gången lär han också få behålla den under ett antal dagar, då det vankas spurtetapper och eftersom det i år inte utdelas några bonussekunder till de tre främsta på varje etapp.

 

Vilka var då de andra stallen som svarade för imponerande insatser i dag? Jo, BMC Racing Team, Team Sky och Andy Schlecks Treklag fick se sig besegrade med ynka fyra sekunder. HTC – med superspurtaren Mark Cavendish, skar mållinjen fem sekunder efter. Lägg därtill att Radioshack bara fick stryk med tio sekunder – något som alltså endast räckte till en sjätteplats.

 

Alberto Contador tappade ytterligare. Garmin besegrade Saxo Bank med 28 sekunder och det innebär att fjolårssegraren nu är 1.42 efter Hushovd och 1.38 bakom värsta konkurrenten, Andy Schleck.

 

# # #

 

Såg i kommentatorsfältet till det första cykelinlägget fanns frågor kring varför jag fastnat för just denna sport. Den stora anledningen till att jag fastnat för sporten – och främst just Tour de France – beror på Roberto Vacchis och Anders Adamssons fantastiska sätt att referera från tävlingen. Den rutinerade duon ledsagar tittarna genom sändningen på ett förträffligt sätt som gör att de långa sändningarna tyvärr ofta går alldeles för fort.

 

Jag ska dock erkänna att pannkaksplatta etapper inte direkt är något som jag går igång på. Men att följa en stenhård bergsetapp är ett riktigt sommarnöje. Att se några av världens främsta idrottare ta sig an några av kontinentens tuffaste berg är bättre än det mesta i sportväg. I just Touren är dessutom alla de främsta med och slåss om den gula tröjan. Den stora fascinationen kring sporten kan jag dock inte beskriva.

 

Hursomhelst har mitt intresse för cykel som TV-sport nu också lett till att jag själv investerat i en racer och att jag avverkar ett antal mil i veckan som ren träning. Och en skönare träning finns banne mig inte. Att cykla slår löpning med hästlängder, alla dagar i veckan. Åtminstone enligt min mening.

 

/Winnberg


Idolen kastar in handduken

Min stora idol under uppväxten och hockeytiden var Paul Kariya. Den speediga kanadensaren är i Sverige främst ihågkommen för straffmissen mot Tommy Salo i OS 1994 (då Kariya förresten var 19 år ung), man han åstadkom ganska mycket mer under sin karriär. Detta till trots nådde den aldrig sin klimax. Hjärnskakning på hjärnskakning satte stopp för så mycket av hans framfart och i går meddelade han att han lägger skridskorna på hyllan. Försöket att ta sig tillbaka efter ännu en svår hjärnskakning slutade inte lyckligt och nu hoppas jag att Kariya får leva ett liv utan kroppsliga problem. En stor liten spelare har tackat för sig!

 

 

 

 

/Winnberg


Winnberg tippar allsvenskan - plats 1: Malmö

Så var vi då äntligen framme på plats 1 i min tippning. Med den supersatsning som mitt eget lag just nu genomför kan jag inte annat än att tippa laget som etta – åtminstone som läget ser ut just nu. Lagbygget har egentligen allt som krävs för att kunna ta steget upp i Elitserien, möjligtvis frånsett ännu en back med sina största styrkor i defensiven. Stefan Nymans lagbygge besitter skickliga tränare, puckskickliga backar samt såväl spelfördelande som hårt arbetande forwards. Om jag ska vara något negativ så är jag inte helt nöjd med att man inte fann plats i lagbygget för en del unga spelare – främst Lucas Sandström och Victor Svensson. Jag kommer självklart också att sakna Nichlas Hardt och Jan Urbas, men förhoppningsvis har ersättarna inga problem att fylla deras skor. Pressen på laget kommer att vara stor. Det har nu gått tre säsonger utan att Malmö förmått att ”ens” ta sig till Kvalserien. Jag har absolut inget krav på att man ska gå upp till Elitserien, men en förväntan på att det äntligen ska bli kvalspel i Malmö Arena finns så klart inom mig. Och jag antar att detta också är lagledningens målsättning med säsongen.

 

Nyförvärv

Pontus Sjögren (målvakt), Tero Konttinen (back), J.D. Forrest (back), Alexander Ribbenstrand (back), Daniel Josefsson (back), Tim Heed (back), Jesper Mattsson (forward), Alexander Barta (forward), Linus Klasen (forward), Robert Carlsson (forward), Tomas Kollar (forward), Lukas Ericsson (forward) och Miroslav Lazo (forward).

 

Förluster

Markus Svensson (målvakt), Jonatan Bjurö (målvakt), Per-Anton Lundström (back), Jesper Damgaard (back), Ossi-Petteri Grönholm (back), Patrik Nevalainen (back), Patrik Hersley (back), Anton Blomqvist (back), Sebastian Dyk (forward), Lucas Sandström (forward), Marcus Olsson (forward), Mikael Wahlberg (forward), Tomas Larsson (forward), Carl Söderberg (forward), Jan Urbas (forward), Nichlas Hardt (forward), Victor Svensson (forward) och Victor Öhman (forward).

 

Stjärnan

Linus Klasen

Hela HockeyAllsvenskan största namn är givetvis också Malmö Redhawks fixstjärna. Han är lagkaptenen som ska hänföra publiken även en onsdagskväll i november när Sundsvall besöker arenan. Förhoppningsvis klarar han av att prestera mer eller mindre varje kväll och undviker att falla in i samma problem som Carl Söderberg har haft under de senaste säsongerna. Men Klasen verkar sannerligen brinna för den här utmaningen.

 

Doldisen

Lukas Ericsson

Han kommer förvisso från en galet bra säsong rent poängmässigt, men jag tror trots detta att det inte är särskilt många som har någon vidare bra koll på den store smålänningen. Jag förväntar mig absolut inte någon poängsuccé från Ericsson, men jag är övertygad om att han kommer att komma till jobbet varje kväll. Och i spelet längs med sargerna har han få övermän. Lägg därtill att vi snackar om en kille som springer Coopertestet på sisådär 9.30.

 

Kanonen

Alexander Barta

Den tyske landslagsmannen Barta är kanske på förhand ett bättre nyförvärv en Linus Klasen. I centern för man en spelare som är vass såväl i offensiv som defensiv zon och dessutom är en stor ledare utanför isen. Han är en bra tekare, en god skridskoåkare och en klockren center att spela bredvid Klasen.

 

Kalkonen

Miroslav Lažo

Jag tror egentligen att Lažo har allt det som krävs för att bli en stor publikfavorit, men han risken är faktiskt stor att han blir säsongens stora flopp. Slovaken fyller 34 år i höst och har egentligen aldrig producerat utanför hemlandet. Samtidigt är jag säker på att Stefan Nyman har gjort sin hemläxa kring Lažo. Men jag måste sätta upp någon spelare som kalkon även för Malmös del och då får det helt enkelt bli Miroslav.

 

1. IF Malmö Redhawks

2. Rögle BK

3. Örebro HK

4. Leksands IF

5. Almtuna IS

6. Södertälje SK

7. VIK Västerås Hockey

8. Mora IK

9. Bofors IK

10. IK Oskarshamn

11. IF Troja-Ljungby

12. Tingsryds AIF

13. Borås HC

14. IF Sundsvall Hockey

 

/Winnberg


Kul att ni hittat hit och hänger med!

Efter midsommar har besökarantalet här på bloggen nästintill exploderat. Jag tänkte ta tillfället i akt att tacka er för att ni läser det som vi skriver. För egen del – även om jag är ganska bergsäker på att jag för även min kollegas talan här – är det extremt inspirerande att skriva när jag vet att ni faktiskt läser det!

 

Hoppas att ni känner för att skapa lite mer debatt framöver bara. För tillfället sticker vi kanske inte direkt ut hakan, ”om man säger” (citat Bent-Åke Gustafsson), men det är alltid av intresse att se vad ni tycker och tänker om diverse saker.

 

Avslutningsvis tänkte jag göra ett nytt försök att locka folk till Twitter. Jag tycker att det hade varit superkul om ni ville följa mig där. Jag ska erkänna att jag lägger en del ganska töntiga tweets – och en del som absolut inte handlar om hockey – men där går det att få ut allt man vill få (som inte är för långt) så oerhört snabbt. Därför tycker jag att ni borde hänga på! Bara att söka på C_Winnberg så finner ni mig.

 

Även Mattias finns på Twitter. Han är dock inte aktiv där just nu – och hävdar att han inte heller tänker bli det. Men om vi är en hel massa som börjar följa honom så tror jag att det blir svårt för honom att motstå. HockeyMatti är hans alias på det sociala mediet. Bara att följa!

 

Glöm förresten inte bort att det i dag bara är 33 dagar kvar till Malmö Redhawks gör sitt första ispass. Tiden går fort när man har roligt.

 

/Winnberg


Tidigare inlägg
RSS 2.0