Det är nästan lite osannolikt att jag sätter ihop en rubrik som den ovan. 20 omgångar in i serien är Malmös möte mot Oskarshamn borta en form av nyckelmatch inför fortsättningen. Så går det dock när man plockar så pass få poäng som Redhawks har gjort på slutet. Malmö innehar en femteplats för närvarande och Oskarshamn placerar sig precis under som nummer sex. IKO har kommit ganska starkt de senaste veckorna och har framförallt haft ett målvaktsspel som mäter sig med övriga lagets kvaliteter. Malmös förre förstemålvakt, Markus Svensson, är den som främst har fått fart på IKO, men även talangen Niklas Lundström har gjort ett par bra inhopp. Det skulle emellertid förvåna mig oerhört om Svensson stod mot Malmö på onsdagen med tanke på den succé han gjorde för AIK i derbyt mot Djurgården i måndags kväll.

Bataljen mot Oskarshamn blir inte bara viktig med tanke på tabelläget, där det alltså skiljer lagen fyra pinnar emellan. Malmö måste få till ett långvarigt trendbrott, få upp självförtroendet i laget och visa att det finns hopp för denna säsong även om det har sett riktigt risigt ut under en längre tid. Det är ju faktiskt så att nuvarande lag har ett ansvar, inte minst för intresset kring ishockeyn i Malmö. Ett framgångsrikt lag hade kunnat skapa stora publikfester i Malmö Arena och fått med sig en hel stad. Även om publiksiffran låg på över 5000 mot Troja/Ljungby så gapade det stora hål nästan lite överallt. Troligen var runt 3000 på plats, således är det ett riktigt bottenbetyg till laget att så pass många väljer att stanna hemma trots köpt biljett och även med tanke på att det i övrigt inte finns så mycket att konkurrera med i novembers höstmörker.

Jag har dock full förståelse. Malmö spelar en primitiv ishockey och får inte ut den kapacitet som finns. Jag hoppas dock att Leif Strömberg nu kan köra vidare på de förändringar som skedde under Troja-matchen. Pathrik Westerholm och Ponthus Westerholm ihop med Roger Ohlsson är en klockren line som skapar, åker och förändrar matchbilder. Sen är jag verkligen inne på att köra Jesper Mattsson som back tills vidare. Ge honom en ordentlig chans att komma in i den rollen och utvärdera om han kan peta undan exempelvis  J.D. Forrest på sikt. Det finns för många spelare som "duttar med pucken" i Redhawks i dag, Forrest är definitivt en av dem.

Sen vill det till att "leading line" fortsätter att producera framöver. Nu har Dragan Umicevic gjort sin första riktigt bra match i Malmös tröja. Det är viktigt att inte slå sig till ro utan att fortsätta använda kroppen och agera med fart. Först då kan kedjan med Umicevic, Robert Carlsson och Linus Klasen bli det hot de skall vara på allsvensk nivå. Annars också viktigt att få med sig en kedja till som kan producera. Jag tänker främst på Ivan Ciernik, Alexander Barta och Robin Alvarez. En trio som onekligen blandar och ger för stunden. Alvarez har gjort flera bra matcher tidigare, Barta är stabil men skulle behöva producera ett snäpp mer medan Ciernik har flaxat till i ett par matcher för att sedan tappa igen.

Den viktiga bataljen mot IKO visas för övrigt på S24.

/Olsson

Det blev en tillbakastuds av Malmö ånyo. Tre poäng mot Troja/Ljungby var en direkt nödvändighet efter den genanta förlusten mot Västerås. Redhawks tog en tämligen rättvis trea mot Troja i kväll, men det var inte mer än så. Det kunde med lite oflyt ha slutat i ännu en batalj med poängtapp mot slutet. Denna gång hade dock Skåne-laget lite tur på sin sida och jag tror inte det är en slump utan den här gången jobbade Malmö tillräckligt hårt för att kunna vinna.

Den andra perioden blev den som skilde lagen åt. Malmö började äntligen pumpa upp lite tempo i spelet och tog fram sin offensiva spetskompetens. Förstakedjan visade för en gångs skull varför man är just "leading line" och skaffade två mål på 43 sekunder. Framförallt klev en av mina största hackkycklingar, Dragan Umicevic, fram och levererade. I dag agerade Dragan ungefär så som jag förväntat mig. Han var högst delaktig i spelet, använde kroppen och utnyttjade sin teknik i rätt lägen.

Annars var det förstås kul att se Pathrik Westerholm och Ponthus Westerholm tillbaka tillsammans. Det skapades chanser och det kommer att komma mål framöver om man nu har lite tålamod här. Det bästa vore om Westerholms kan få köra vidare med Roger Ohlsson som center, som det var på slutet av matchen. Roger är en riktigt "städgumma" och har bäst kapacitet att balansera upp tvillingarna. Jesper Mattsson började ju som center här men fick gå ner som back då Daniel Josefsson försvann. Tycker Mattsson som back är klart tänkvärt inför fortsättningen. Jag förespråkar som bekant betydligt mer fart i spelet och tror att "Jeppe" kan hjälpa till med det bättre från en backposition än från en forwardsposition.

Backsituationen oroar väl en aning i och med att framförallt Josefsson försvann. J.D. Forrest har inte gjort någon större säsong hittills så det känns inte som något större avbräck, mer än att konkurrensen förstås minskar. Jag hoppas dock att vi får se mer noggrannhet från exempelvis Emil Carnestad när han nu får en ordentlig chans. Fast det är klart, misstag har majoriteten av Malmös backar gjort i ganska så stora mängder under hösten.

Blir intressant att se nu huruvida Leif Strömbergs mannar kan prestera i två matcher i följd. För drabbningen mot Oskarshamn på onsdag blir självklart superviktig.

/Olsson

Nej, Malmö. Det här håller inte. En seger mot Leksand med inlevelse och hyfsad fart. Sen tog det stopp igen. De individuella misstagen haglar in och Västerås behövde inte göra mycket mer än att ligga rätt i banan och ta tillvara på de kanonlägen som Redhawks serverade. Det här är pinsamt. Jag finner inga andra konkreta ord att skriva i kväll.

Visst, Leif Strömbergs mannar har inte turen på sin sida direkt, men det finns inga hemliga knep. Det ÄR hårt jobb i sextio minuter i match, därefter på träning, därefter på nytt i sextio minuter i match och så vidare som gäller. Spelarna var inte där i kväll. Inställningen var återigen på en sådan nivå att det måste bli rejäla konsekvenser. Antingen får ledarstaben se till att det sker eller så får ledarstaben kliva åt sidan. Jag ser tyvärr ingen annan väg ut.

Att Dragan Umicevic får komma ner till Malmö och "casha in" utan att anstränga sig alls är ett sätt att sätta klubbens framtid på spel. Trovärdigheten i att lira Dragan i en förstakedja när han tillför så lite, agerar tamt och ointresserat samtidigt som yngre spelare med vilja får stå tillbaka kan stå Malmö Redhawks väldigt dyrt inom en ganska så snar framtid. Jag påstår inte att Ponthus Westerholm är en spelare som skulle avgöra en match för Redhawks i första taget men det kommer sannerligen inte Umicevic göra heller med den genanta attityd han visar upp. Tidigare i veckan talade Dragan om att Malmö måste bli ett "krigarlag". Seriöst?!

Redhawks inledde säsongen med fyra raka trepoängare på bortais. Nu har man fem raka nollpoängare ute i landet. På de sex senaste matcherna har Malmö en vinst. Ett facit som pekar på att någonting är oerhört fel. Jag är inte övertygad om att lagmoralen och sammanhållningen är så bra i årets upplaga. Tyvärr. Ett lag som brinner och vill, tillsammans, uppträder inte så som Malmö gjort och gör just nu...

/Olsson

Är det inte tråkigt att vi i lilla landet lagom alltid ska titta snett på den som har en högre lön eller bara bättre ekonomiska förutsättningar än vad vi själva har?

Expressen väljer i dag att köra storyn om Linus Klasens höga lön en vända till. Att han tjänar mycket är inget nytt. Att han fick en stor sign on-bonus är inte heller något nytt. Sydsvenskans Kent Jönsson redogjorde för mer eller mindre exakt samma siffror – och detta dessutom för ett bra tag sedan.

Varför bryr vi oss då egentligen så mycket kring vad en spelare tjänar? Det är pengar som betalas ut från klubbens/Hugo Stenbecks ficka och knappast från min. Hade det varit så att klubben chockhöjt biljettpriserna i samband med värvningen av Klasen hade jag förstått att folk varit upprörda. Men nu har ju Malmö faktiskt billigare matchbiljetter än flertalet andra lag i serien.

I fjol var det dessutom samma snack. Då var det Carl Söderbergs lön som flitigt debatterades.

Nej, i min värld känns det som att det enbart handlar om avundsjuka. Att en spelare får så bra betalt för att göra det som han troligtvis tycker är något av det bästa han vet. Vad olika spelare har i lön skiter jag högaktningsfullt i, åtminstone så länge som vi inte har något lönetak i svensk hockey. Jag väljer att se till prestationen på isen. Mig kvittar det om spelaren i fråga tjänar 5 000 eller 500 000 i månaden, om han är 16 eller 45 år eller vilken nationalitet som står i passet.

Jag hade gärna haft bara en ynka procent av den lön som Linus Klasen uppges ha. Men jag överlever hur bra som helst på mitt bidrag som student kryddat med lite extrakneg. Framför allt mår jag förjäkla bra av att inte gå omkring och vara avundsjuk på vad någon annan har i lön. Den energin lägger jag hellre på något annat.

/Winnberg

Om ni, mot all förmodan, missade hyllningen av ”Pekka” Lindmark i Malmö Arena inför matchen mot Leksand finns klippet nu på Malmö Redhawks YouTube-kanal. Ni kan även se den här nedan.

Jag vill passa på att slå ett slag för de videomaterial som klubben lägger upp. Välproducerade inslag som dessutom är ett stående inslag i rapporteringen kring laget.

/Winnberg

I går tog Malmö Redhawks äntligen en trepoängare igen. En direkt nödvändig sådan för att hänga med i kampen om en direktplats till Kvalserien.

De spel som laget presterade i går var det som jag förväntat mig att se enda sedan det stod klart vilka som skulle leda laget. Jag har aldrig väntat mig någon propagandahockey där motståndarna spelas ut med ett klapp-klapp-spel. Däremot räknade jag med att Leif Strömberg skulle få alla sina spelare att kriga för varandra – varje byte, i varje match.

Tidigare kan jag tycka att det varit aningen för individualistiskt. Inte minst vid underläge, då flertalet av spelarna kanske haft för stor vilja att ”rätta till” resultatet. Detta har utmynnat i alltför många soloåkningar och chanser till snabba spelvändningar som bara runnit ut i sanden.

I går, främst under den första perioden, tyckte jag mig se ett rakare spel, med fler långa passningar upp i banan, ett spel som också var tempohöjande. Dessutom visade Malmö Redhawks prov på en mycket bra forechecking i offensiv zon. Framför allt kedjan med Robin Alvarez, Alexander Barta och Ivan Ciernik borrade ner sina huvuden och körde – och gjorde det tillsammans, som en enhet. Dessutom fick formationen utdelning i form av två mål, där framför allt Alvarez 2-0 var frukten av ett hårt jobb.

Nu gäller det att fortsätta på den inslagna vägen, glömma gårdagssegern och lägga fullt fokus på morgondagens tuffa drabbning med Västerås i Rocklunda.

Avslutningsvis vill jag sticka ut hakan en aning. Ivan Ciernik är en spelare som fått mycket kritik för att han inte har producerat, kritik som helt klart varit befogad. Fortsätter slovaken på den inslagna vägen, med samma spel som i går, tror jag att han mycket väl kan ligga runt 20 mål när vi summerar HockeyAllsvenskan 2011/2012.

/Winnberg

Kvällens match mot Leksand betydde så mycket för Malmö. En femte raka förlust, varav i sådana fall en tredje raka hemmaförlust, hade skapat en motvind av sällan skådat slag. Nu gick äntligen Redhawks ut och tog tag i matchen direkt. Man hade fart, vilja och koncentration. Äntligen fanns där forechecking värd namnet. Det gav också utdelning. Först via ett powerplay där Linus Klasen hittade in på ett utmärkt sätt till Tomas Kollar, som hittade en lucka bakom Erik Hanses. Notabelt var att både Kollar och Robert Carlsson befann sig precis framför Leksandsmålvakten. En fin överbelastning mot mål av denna powerplay-enhet.

Bara 3.42 senare kom ett 2-0-mål efter att Leksand gjort ett enkelt misstag i egen zon och Alexander Barta fann Robin Alvarez som med en backhand kunde utöka. Drömstart för ett lag som haft problem att få snabb utdelning på slutet. Första perioden ska laget i stort ha beröm för. Så här vill vi nog alla se Malmö spela betydligt oftare. För det krävs just närvaro och hårt jobb utöver spelskicklighet för att plocka poäng i Allsvenskan.

Mittperioden var början på att komma tillbaka till gamla synder och det såg mindre bra ut även i början på tredje ronden. Självklart var det också så att Leksand höjde sig efter en sämre inledningsakt. Malmö uppträdde länge väl avvaktande men till slut fick man bättre balans och Ivan Cierniks något udda mål till 3-1 avgjorde drabbningen. Ska passa på att berömma Ciernik. Han har haft enorma problem att producera, få utdelning, men Ivan är nu uppe i en sådan arbetskapacitet att mål och passningspoäng kommer. Hans kedjekamrater var för övrigt också bäst på isen i kväll. Riktigt fint att se Barta och Alvarez köra stenhårt och agera så noggrannt.

Jag skulle vilja påstå att det var till Malmös fördel att ett par spelare saknades i laguppställningen. Att Stefan Lassen (landslagsuppdrag), Alexander Ribbenstrand (skadad) och Pathrik Westerholm (landslagsuppdrag) inte fanns med gjorde att andra spelare fick kliva fram mer. Att gå på sex backar är inte alls fel väg att gå. Dessutom få in Emil Carnestad som spelade i parti med sina kvaliteter i stället för Lassen, som överskattar sin egen förmåga med puck alltför ofta, skärpte försvarsspelet.

Jag hoppas verkligen att Malmö nu kan fortsätta spela med ett något bättre tempo och lite rakare, enklare. Det kommer krävas. Inte minst på bortaplan och där väntar Västerås härnäst.

/Olsson

Det är lätt att vända kappan efter vinden. Ja, ni vet det där klassiska uttrycket. Men jag måste säga att jag har aldrig någonsin tappat förtroendet för en ledarstab på så här kort tid. Malmö har trots allt haft mängder med ledare och tränare under ja, modern tid. Jag köper verkligen inte signalerna som Leif Strömberg tillsammans med Ulf Taavola och Stefan Nyman skickar ut. Vi kan tala individuella misstag hur länge som helst. Faktum är dock att Redhawks på sina senaste matcher har gjort lika många grova misstag som är okej att göra över ungefär en halv säsong. På sin höjd. Nånting måste vara ruttet och det kan jag utan problem förstå. Konkurrenssituationen i och runt A-laget är, för att använda ett uttryck jag egentligen inte gillar, under all kritik.  

Jag talade tidigare om att skapa en kultur där det måste vara okej att göra misstag, nånstans vid försäsongsstarten. Jag trodde dock inte att jag på tre dagar skulle få se Morten Green och Dragan Umicevic slå urusla indianare på precis samma sätt. Det är inte okej att spelare med deras rutin gör så. Och det värsta är att det är bara toppen av isberget. Vi har exempelvis förstakedjan med Robert Carlsson, Green och Linus Klasen som svarade för ett svagt hemjobb och överlag gav ett förvirrat intryck i egen zon. 

Malmö har definitivt kapacitet. Det finns spelare i det här laget som har skicklighet nog för att lotsa Malmö till en kvalserie. Jag undrar dock om det går när formationsmixen är så bristfällig. Dessutom är det acceptabelt att du som välmeriterad spelare kan göra precis vad du vill. Speltid får du ändå som vanligt. Dålig inställning eller bristande respekt för att laget är större än jaget är heller inget som betyder ett skvatt.

Så här kan det ju fortgå. Då vill jag dock lyfta ett varningens finger för vilka stora konsekvenser det kan ge på sikt. Tänk bara sponsor- och publikmässigt. Publikt har det ju blivit ett trendbrott under hösten i och med satsningen, men nuvarande lag har snart skrämt iväg "spontanpubliken" igen. Ett varningens finger också för vad som kommer hända med de unga spelarna med potential. Mitt råd till Ponthus Westerholm efter Strömbergs uttalande på presskonferensen i dag är att byta klubb. Rädda din egen karriär. Kanske ta med Pathrik också så att ni kan få utlopp för er kemi och naturliga rörelseschema samt spela i mer offensiva enheter.

Jag har sällan förespråkat ledar-/tränarbyten tidigare. Malmö har ju gjort ofattbart många genom historien. Den här gången...ja, ni har nog redan förstått. 

/Olsson

Mörka november är här. För Malmö Redhawks del har upptakten av månaden varit nattsvart, åtminstone om vi ser allting i svart eller vitt. Resultaten har inte varit de önskvärda i onsdagens hemmaderby och gårdagens bortamatch mot Tingsryd. Men om vi tittar på prestation istället för resultat, har det då verkligen varit så dåligt?

Det är säkert många av er som sett presskonferensen efter gårdagsmatchen. Kvällspostens Alf Karlsson försökte sätta press på Leif Strömberg med diverse frågor kring de uteblivna resultaten. Jag skriver direkt under på åtminstone 90 % av ”Leffes” svar. Jag tycker att Malmö spelmässigt var bättre än såväl Rögle som Tingsryd. Problemet är att motståndarna har fått sina mål alldeles för enkelt.

Om vi tar gårdagsmatchen. Malmö dominerade den andra perioden totalt. Hade det inte varit för att tre raka utvisningar ryckte sönder Malmös offensiva spel hade ledningen varit större en ett mål efter fyrtio minuter.

Det som sedan händer under de inledande minuterna av tredje är ofattbart. Först trillar ett höstlöv in, sen lyckas Tingsryd komma tre mot en när Malmö har powerplay och helvetet avslutas med att Morten Green av alla spelare slår en indianare av sällan skådat slag.

Individuella misstag har kostat laget sex poäng på de två senaste matcherna. Det är bara att hoppas att vi sett tillräckligt många mål uppstå på det sättet nu och att motståndarna hädanefter tvingas spela sig till heta chanser för att kunna få utdelning.

Att läget är tufft just nu är inget att sticka under stol med. I morgon väntar Sundsvall hemma i Malmö Arena. Förhoppningsvis ett ypperligt läge att vända trenden.

/Winnberg

Jag har fått samla mig rätt så ordentligt sen i går och även hunnit med ett arbetspass. Det är snart dags att även för oss supportrar snegla på nästa match i form av fredagens batalj mot Tingsryd borta, men jag måste ändå hänga kvar lite kring derbyt och uttrycka mig med lite mer djup och noggrannhet.

Förlusten mot Rögle, den svider givetvis. Jag anser dock inte att Rögle vann matchen tack vare att man jobbade så mycket hårdare och "visade hjärta". Åkte mer skridskor det gjorde RBK. Fart i spelet är en enorm flaskhals i Malmö Redhawks prestationer hittills. Där skilde sig lagen åt i går. Därutöver ser jag egentligen bara en stor skillnad. Målvaktsagerandet. Du kan inte förvänta dig att en jämn och tät derbymatch slutar på något annat sätt än i en förlust när din rutinerade och tilltänkte förstemålvakt släpper två fruktansvärt billiga mål på mindre än 30 sekunder. Hur ska man kunna resa sig på allvar efter det?

För när laget sen trots det väl reste sig, fixade 1-3-mål och sedan även ett 2-3-mål, ja, då dömdes det bort högst tvivelaktigt och dessutom följde en ofattbar bestraffning i form av en ensam tvåminutare på Dragan Umicevic. Hannu Toivonens två insläppta var "mental knäck #1". Bortdömda målet med boxplay som följd "mental knäck #2". Och sen då ett 1-4-mål som ett brev på posten "mental knäck #3". Vi talar ju om rätt kort tidsperspektiv här också. Även om det var direkt dåligt att inte göra mål i det långa 5-3-spelet lite senare så var det ändå nånstans fullt mänskligt att det bara inte gick att komma tillbaka på nytt. Ska Malmö verkligen kritiseras så löjligt hårt som man har gjorts för det?

Jag har varit betydligt mer kritisk tidigare under hösten, när det faktiskt såg bättre ut resultatmässigt. För tidigare har jag saknat passionen, bitvis inställningen och inlevelsen i Malmös matcher. Gårdagens match var ett steg i rätt riktning på de punkterna. Så ser jag det i alla fall. Det jag däremot vill ifrågasätta är hur Stefan Nyman har kunnat bygga ett så pass omodernt lag. Hur kan det komma sig att Redhawks ska bygga sitt spel på långa, sega pucktransporter och utan en uns av kontringsspel? När laget redan har visat att det saknas fart i spelet så fick även Dragan Umicevic ansluta. Det är så svårt att förstå. Malmö hade behövt en speedkula i stället och egentligen till och med två yttrar med naturligt hög fart. Det tror jag hade förändrat väldigt mycket.

För att göra en kanske lite halvdålig jämförelse så är jag övertygad om att en Milan Bartovic-typ hade gjort klart mycket större skillnad för laget än vad en Ivan Ciernik-typ gör i en serie som Allsvenskan. Fart måste mötas med fart, inte minst i 5-5-spelet. Nyman gick in i den här säsongen med bara tre(?) spelare på kontrakt där dessutom två försvann (Markus Svensson och Patrik Nevalainen) under sommaren. Han har verkligen haft alla förutsättningar för att sätta ihop ett komplett lag som har varierande och spännande kvaliteter. Så har det tyvärr inte blivit och av allt att döma kommer en städning i truppen bli en nödvändighet inom en snar framtid.

Avslutningsvis måste jag fortsätta vädra missnöjet över att unga spelare bänkas konstant. Det kvittar nog vad Westerholms (som det rörde sig om tidigare), Roger Ohlsson och Lukas Ericsson hittar på. Jag undrar hur den biten kommer sluta på lite längre sikt. Jag anar, men hoppas någonstans att jag har fel... 

/Olsson

På onsdagskvällen är det derby nummer två för säsongen. Slaget om Skåne ska avgöras i Malmö Arena för första gången denna säsong. En match som betyder så mycket. Faktiskt för båda lagen. Pressen på Malmö att åter vinna en hemmamatch blev extra stor i och med fredagens svidande 3-2-nederlag mot Bofors borta, där en usel inledning målmässigt ännu en gång kostade poäng. Pressen på Rögle att ta en trea är i mina ögon ännu större. Där finns liksom inga ursäkter längre.

Det är på grund av ovan nämnda inte helt säkert att det blir en sprudlande fest. Jag tycker inte att det går att tala om att prestation går före utdelning i den här situationen utan det gäller att hänga på tåget nu. Malmö har förvisso spelat en eller flera matcher färre än sina konkurrenter, men topp-3 är målet och ingenting annat. Dessutom kommer det att komma över 10.000 åskådare till arenan i morgon. Då gäller det att leverera.

MrMadhawk.se har rapporterat om formationsförändringar och det ska bli intressant att se om det kan göra nån skillnad i spelet. Det är ju onekligen så att försvarssidan har haft problem, inte minst på bortais. Så att förändringarna enbart kommer på forwardssidan är lite motsägelsefullt. Å andra sidan har vi flera forwards som faktiskt underpresterar, det får inte glömmas bort i sammanhanget.

Tänkte gå igenom anfallskedjorna lite snabbt:

Klasen - Green - Carlsson
Bra att Morten Green flyttas upp från fjärdekedjan. Det har känts som ett slöseri att spela honom där. Frågan är dock om kedjan i sig förändras så mycket på det här.

Umicevic - Mattsson - Kollar
Det behövdes onekligen en ny omgivning för Dragan Umicevic. Tror Jesper Mattsson kan hjälpa Dragan bättre än Alexander Barta. En kämpe i Tomas Kollar är perfekt här. Kollar tar kampen framför mål och därigenom får Umicevic chans att lira fullt ut. Jag sätter dock frågetecken för tempot i kedjan.

Ciernik - Barta - Alvarez
Försäsongens främsta line är tillbaka från start. Robin Alvarez har gjort ett par riktigt bra matcher i rad nu. Det kan göra att Barta kommer upp ett hack igen då han får en kvick spelare bredvid sig och kanske, kanske kan Ivan Ciernik få igång produktionen.

Ericsson - Ohlsson - Lazo
En mer renodlad fjärdekedja. Lukas Ericsson har kommit tillbaka efter petningen på ett klart godkänt sätt. Roger Ohlsson är en ultimat center här. Även Miroslav Lazo hör ju hemma här nere. Tror denna enhet kan göra stor nytta mot RBK.

/Olsson

Tänka sig att Peter "Pekka" Lindmark till slut får sin tröja hissad i Malmö Redhawks hemmaborg. Det känns som att det kommer väldigt sent, är min spontana reaktion. En efterhandskonstruktion som är till för att flörta med klubbens historia och ta fram idétänket att Malmö har lyckats tidigare i en hårdsatsning. Jag tror ändå att många som följde Malmö IF under slutet av 80-talet och tidigt 90-tal är mycket nöjda med att Lindmarks tröja, nummer 1, ska upp i taket till slut. Jag är inte emot att just "Pekka" ska få ha sin tröja i klubben, men i och med att Andreas Hadelöv spelat med samma nummer under så många år så förstörs lite av grejen. Det har ju dessutom varit samma sak med Kaj Olssons 25:a, som Niklas Sundblad använde under sin första sejour i Redhawks. Om man ska skapa tradition så gäller det också att följa spelets regler, kan jag känna.

När det kommer till vilka tröjor som verkligen skall hissas upp är det alltid svårt att säga rätt eller fel. Kaj Olsson kan jag inte uttala mig om alls. Patrik Sylvegård såg jag från 1995 och visst var han en ruskigt skön kämpe som alltid brann för laget. 12 säsonger i klubben dessutom. Mästerskapsvinnare. Ja, där finns många kriterier där för att få behålla sitt tröjnummer. Sen finns där ju en del andra, exempelvis Raimo Helminen. En legendar på så många vis. Ska han få sin 10:a? Även där har väl Robert Burakovsky gått in och lirat med nummer tio under en säsong efter.

Juha Riihijärvi då? Lite mer nutid. Vinnare av Elitseriens poängliga. Under så många år en ledande spelare i klubben. Ingen mästerskapstitel dock. Väl ett avancemang till Elitserien. Jag tycker att klubben borde sätta upp regler för vad som krävs för att kunna pensionera ett nummer. Det ska vara någonting riktigt stort att vara "där uppe" enligt mig. Plötsligt slog det mig att materialförvaltare Håkan Karlsson lagt undan Marcus Magnertofts tröja också, på egen hand. Som sagt, det här är rörigt.

Vilka nummer borde hissas och hur ska Malmö bestämma sig en gång för alla om vad som gäller?

/Olsson