Mörka november är här. För Malmö Redhawks del har upptakten av månaden varit nattsvart, åtminstone om vi ser allting i svart eller vitt. Resultaten har inte varit de önskvärda i onsdagens hemmaderby och gårdagens bortamatch mot Tingsryd. Men om vi tittar på prestation istället för resultat, har det då verkligen varit så dåligt?

Det är säkert många av er som sett presskonferensen efter gårdagsmatchen. Kvällspostens Alf Karlsson försökte sätta press på Leif Strömberg med diverse frågor kring de uteblivna resultaten. Jag skriver direkt under på åtminstone 90 % av ”Leffes” svar. Jag tycker att Malmö spelmässigt var bättre än såväl Rögle som Tingsryd. Problemet är att motståndarna har fått sina mål alldeles för enkelt.

Om vi tar gårdagsmatchen. Malmö dominerade den andra perioden totalt. Hade det inte varit för att tre raka utvisningar ryckte sönder Malmös offensiva spel hade ledningen varit större en ett mål efter fyrtio minuter.

Det som sedan händer under de inledande minuterna av tredje är ofattbart. Först trillar ett höstlöv in, sen lyckas Tingsryd komma tre mot en när Malmö har powerplay och helvetet avslutas med att Morten Green av alla spelare slår en indianare av sällan skådat slag.

Individuella misstag har kostat laget sex poäng på de två senaste matcherna. Det är bara att hoppas att vi sett tillräckligt många mål uppstå på det sättet nu och att motståndarna hädanefter tvingas spela sig till heta chanser för att kunna få utdelning.

Att läget är tufft just nu är inget att sticka under stol med. I morgon väntar Sundsvall hemma i Malmö Arena. Förhoppningsvis ett ypperligt läge att vända trenden.

/Winnberg