Måndag. Ny vecka. Tre extremt viktiga matcher för Malmö Redhawks. Jag väljer att lägga helgens skriverier bakom mig, åtminstone i nuläget. Jag hoppas att laget kan göra detsamma. I morgon kommer Västerås på besök i Malmö Arena – en match som Malmö måste vinna. Jag tycker inte om att prata i sådana termer, men skall hoppet om en topp 3-placering hållas vid liv har man inte råd att ge bort tre poäng till tabelltrean.

Hur skall det då vara möjligt att besegra seriens bästa bortalag? Det viktigaste är att samtliga spelare nu är redo att ta kampen, dra på sig blåstället och våga få lite skit under naglarna. Hittills är det tyvärr för få som klivit in på isen och bara kört. Det är många s.k. attitydsspelare som inte levt upp till förväntningarna.

Även om Miroslav Lazo inte har förmågan att göra så mycket vettigt med pucken så trodde jag att han åtminstone skulle kunna sprida positiv energi genom att vara en pain in the ass och få det att sjunga rejält i sargen. Men istället åker och åker han, men det händer mer eller mindre inget.

Tomas Kollar må vara en kanonkille, men hans skridskoåkning gör att han inte är en spelare för dagens hockey. Han passar kort och gott inte in i det spel som är HockeyAllsvenskan säsongen 2011/2012. Hockeyn har utvecklats, men Kollars spelstil och skridskoåkning är densamma.

Jag har svårt att förstå att en spelare som Björn Svensson inte varit prioriterad att få till klubben. Han står för fart, en del finess och på köpet hade Stefan Nyman dessutom fått en spelare som publiken hade kunnat personifiera sig med. En blandning mellan hemvävt och ihopvärvat hade troligtvis inneburit en större toleransnivå från fansens sida. När det nu egentligen bara är Robin Weihager och Robin Alvarez som får ordentligt med speltid, av de ”lokala” spelare som finns i truppen, då blir tålamodet också kort.

För att återgå till ämnet, det är dags att samtliga spelare i truppen lägger manken till i varje byte, slutar glida ut till båset när det är dags att skicka in en medspelare och är beredd att ta stryk i sarghörnen för att få med sig tre poäng i morgon. Detta gäller även spelare som Linus Klasen, Dragan Umicevic och Tim Heed.

/Winnberg

Malmö Redhawks är sex poäng ifrån en kvalserieplats.
Ja, det är jag mycket väl medveten om.

Jag kan dock inte någonstans acceptera det som håller på att hända Malmö nu. Rätt så väntat vill tvillingarna, Ponthus och Pathrik Westerholm, lämna klubben. För lite istid i stort och inget förtroende i viktiga offensiva lägen gör att de nu vill hitta en ny adress där de kan få chans att blomma ut. Jag förstår "ungtupparna" fullt ut. Om man redan förra säsongen fick spela powerplay och i stort ha en central roll där man platsat på tre kedjor är det orealistiskt att ta ett så pass stort steg tillbaka ett halvår senare.

Om vi ser säsongen i sin helhet hittills så är det värsta att Westerholms, oftast tillsammans med Roger Ohlsson, är de som varit spelmässigt mest utstickande för laget. Det har varit fjärdekedjan som agerat inspirerat, irrationellt, med vilja och fart. När tränarna väl har berömt tvillingarna, vilket ändå hänt efter en fyra-fem matcher under hösten, så har det ändå inte räckt för att få större förtroende i matcherna. I stället har det oftast följts upp av en bänkning en eller två bataljer senare. Inte minst för Ponthus Westerholm.

I ett par matcher kan jag köpa Leif Strömbergs val att bänka Westerholms. För där finns defensiva brister. Ponthus har haft ett par matcher med direkt svaga defensiva ageranden och Pathrik hade ett grymt "juniorbetonat" byte mot Almtuna som inte är acceptabelt. Fine där. Problemet är bara att det finns ingen annan som blir bänkad under samma förhållanden som Westerholms i truppen i övrigt.

Heter du Stefan Lassen kan du göra misstag på misstag och ändå få istid som en topp 3-back i laget.
Heter du Dragan Umicevic kan du agera oinspirerat, ointresserat och göra defensiva blunders men ändå vara given i förstakedjan och dessutom lyftas in i seriens tidigare överlägset bästa PP1.
Heter du Tim Heed kan du bli ikappåkt, ifrånåkt och knappt lyfta ett finger i defensiven utan åtgärd.
Heter du Tomas Kollar kan du ha -11 i +/- -statistiken, vara trög och tam i 5-5-spelet och spela utan intensitet i boxplay men ändå bara få köra vidare som vanligt.
Heter du Ivan Ciernik kan du få underprestera å det grövsta och vara direkt dålig men ändå spela i andrakedjan match efter match.

Den här listan kan göras ännu längre, men är en del exempel.
Tyvärr. Jag har inget förtroende för nuvarande sportslig ledning. Ni har gjort bort er under ett halvårs tid och skickar fullkomligt absurda signaler emellanåt.

Dagens spelare står inte upp för klubbens färger.
Hur många klara förluster ska man ta på en höst?
Hur många matcher kan man förlora redan i en första period på en höst?
Hur många individuella misstag kan ett lag göra över 20 matcher?
Hur många matcher kan man spela utan ordentlig fart och med bristande inställning?

Rädda klubben i tid. Frågan är bara vem som ska göra det?

/Olsson

Jag har extremt svårt att se hur Dragan Umicevic kan få oceaner med istid i match efter match. Han är den spelare som senast anlände i Malmö Redhawks trupp. I match efter match presterar han under den nivå man kan förvänta sig av en spelare som lämnar Elitserien för spel i den svenska andradivisionen. Ändå får han chans på chans på chans.

I dag skulle jag vilja påstå att det är just Dragan som ger Bofors matchen. Nummer ett, två och tre på prioritetslistan i Nobelhallen bör vara att inte bjuda på något. Att tappa puck på offensiva blå som siste gubbe är förvisso aldrig någonsin bra, men jag kan köpa att det händer. Men att man därefter visar prov på noll karaktär och bara låter Johan Nilsson svischa förbi är fullständigt oacceptabelt.

Hade jag varit en lagkamrat som suttit på bänken och bevittnat detta hade min moral sänkts något helt enormt. Inte minst med tanke på att 84:an får fortsätta spela som om ingenting har hänt.

Jag saknar också en konsekvent coachning. Det finns spelare som får nöta bänk direkt efter ett misstag – samtidigt som andra, i min värld främst herr Umicevic – får fortsatt förtroende.

Om man kommer in sent i ett lag, borde det vara en självklarhet att man föregår med gott exempel och är den som jobbar hårdast för att visa att man faktiskt är bättre än övriga spelare i truppen, och därigenom också förtjänar en plats i någon av toppformationerna? Leva på gamla meriter håller inte - dags att visa något på isen!

/Winnberg

Det börjar faktiskt bli aningen pinsamt nu, att gång på gång läsa att Bofors Sportchef, Stefan Bengtzén, har kommentarer kring Malmö Redhawks i allmänhet och Linus Klasen i synnerhet.

Vi vet alla redan att det har spenderats stora summor pengar på årets upplaga av Malmö Redhawks.
Vi vet alla redan att Linus Klasen är den bäst betalde ishockeyspelaren i Sverige.
Vi vet alla redan att Malmö Redhawks hittills har underpresterat.
Vi vet alla redan att Stefan Bengtzén haft både ett och två uttalande som enbart fokuserat kring ekonomin i Malmö Redhawks.
Ändå fortsätter Bofors Sportchef att fokusera på en klubb som för tillfället parkerar tolv poäng bakom hans eget i HockeyAllsvenskan.

Hela hösten har Bengtzén raljerat i tidningarna kring hur hans lag tjänar mindre än vad Malmös lagkapten gör. Jag har på något sätt oerhört svårt att få ihop det. Räknar vi på att medellönen hos värmlänningarna är 15.000 och att samtliga spelare går på 8-månaderskontrakt får vi ut en totalsumma på 2,4 miljoner. Och detta är räknat utan arbetsgivaravgiftet - och på extremt låga löner.

Men nu var det inte Bofors spelarbudget jag ville belysa med detta inlägg.

Jag börjar tycka att Bengtzén är oerhört fjantig. Hans första utspel var löjligt i sig. Att han sedan väljer att upprepa sig vid flertalet tillfällen känns bara löjligt.

Det verkar dessutom mer och mer som att han står och ljuger i intervjuerna. I dagens Kvällsposten påstår han exempelvis att han inte visste vem Linus Klasen var när Malmö värvarde honom. Jo, tjena! Arbetar man heltid inom ishockeyn bör man nog ha koll på vem en spelare från Elitseriens absolut poängtopp är. Det är lite som att påstå att man inte vet vem exempelvis Calle Järnkrok eller Jacob Silfwerberg är.

Det som är extra tråkigt är att Klasen nu valt att hugga tillbaka. Jag hade önskat att han bara hade svalt dessa patetiska påhoppen från Bengtzéns sida och istället klivit ut på isen i kväll och visat vart skåpet skall stå.

Nu är det förvisso möjligt att han gör det ändå. Vi kan inte annat än hoppas!

Det är hög tid att plocka hem en trepoängare i Nobelhallen. Det har inte skett sedan den 10 mars 2010, då Göran Karlströms mannar plockade hem en uddamålsseger i playoffspelet.

/Winnberg

Bofors väntar på fredag kväll. En match åtminstone jag bävar för rätt mycket. Malmös 3-2-förlust mot Bofors borta sitter fortfarande på näthinnan där BIK gjorde ett par riktigt billiga mål på ett genant dåligt Malmö-försvar i oktober månad. 3-0-underläge kan Redhawks givetvis inte hamna i igen om det ska finnas poängchans. Nu krävs det verkligen att många vill prestera personbästa för säsongen och att man gillar utmaningen i att på allvar få topp-3-känning igen. Det är de rutinerade spelarna som måste kliva fram, agera noggrannt och vara villiga att ta smällar för lagets bästa. Ja, en upprepning av Örebro hemma helt enkelt.

Jag vet dock inte riktigt vad som talar för att det ska se ut så igen och då på bortais. Malmö har ju gjort ett par riktiga bottennapp sen Örebro-insatsen och ska man vara ärlig så ser det spelmässigt väldigt ojämnt ut i Redhawks alltjämt. Det jag hoppas är att laget inser vikten av att årets satsning inte spårar ur fullständigt. Trovärdigheten för klubben står på spel och någon form av framgång är ett måste inför framtiden.

Det positiva att ha med sig från Almtuna-bataljen är framförallt andrakedjans lyft. Robin Alvarez och Alexander Barta gjorde riktigt starka insatser och det är inte förvånande att spelare med fart och fläkt sticker ut i den typen av matcher och också får utdelning. Även Ivan Ciernik drogs med till viss del. Annars också en något stabilare backsida genom Daniel Josefssons comeback, som jag var inne på i går. Däremot måste flera meriterade spelare upp i kvalitet. Linus Klasen behöver få igång produktion och förstärka inlevelsen, tycker även Jesper Mattsson faller in i den kategorin. Likväl som jag vill se en revanschsugen Pathrik Westerholm med kedjekamrater.

Stefan Nyman är med all rätt en alltmer ifrågasatt person och jag såg att Niklas Wikegård vill till och med att han ska försvinna från klubben och låta tränarna få göra sitt jobb med att forma Malmö Redhawks. Jag har tidigare lagt fram, precis som många andra, att han borde överge båset och träningarna. Vi får väl se vad som sker på den punkten. Nyman uttalade sig för första gången på länge som den sportchef han faktiskt är i dagens KVP:
"Vi är en i process där vi har börjat från scratch. Många stirrar sig blinda på våra resultat, och det är kanske naturligt i sig, men det finns fler bitar än det som är viktiga, pusselbitar som alla kanske inte ser."

Well, Nyman. Om vi bortser från resultat.
Hur bra klickar spelet och kemin ute på isen?
Hur många spelare har tagit personliga kliv framåt under hösten?
Hur bra är inställnings- och motivationsnivån?

Det enda sättet att täppa till truten på oss som klagar är att vinna mot Bofors. 
Att faktiskt bevisa något. Genom hårt arbete och vilja samt viss finess.

/Olsson

I kväll gästar Malmö Redhawk som bekant Uppsala för match mot Almtuna. Efter Leksands överraskande förlust borta mot Sundsvall i går kväll har Malmö fått en gratischans att komma tillbaka in i den absoluta kampen runt Kvalseriestrecket. En trepoängare i kväll skulle helt klart lysa upp i mörkret som hängt över oss efter den allt annat än lyckade matchen mot Mora.

Tänk också på att Västerås har en ytterst tuff match i kväll, borta mot Örebro. I den bästa av världar är Malmö bara tre poäng från tredjeplatsen i HockeyAllsvenskan när klockan når 21.30 i kväll.

Dock vågar jag inte riktigt hoppas på detta. Malmö har alltid haft det tufft i Gränby och kvällens match lär knappast bli något undantag. Det går dock inte att bortse från att detta är en match som Malmö ska vinna. Almtuna ligger tolva i serien och vill Malmö gå till Kvalserien som ett av HockeyAllsvenskans tre främsta lag har man inte råd med fler poängtapp mot lagen i botten av tabellen. Tråkigt, men sant!

/Winnberg

När morgondagens match mot Almtuna är avklarad är halva HockeyAllsvenskan anno 2011/2012 spelad. Det innebär också att Malmö Redhawks har ställts mot samtliga lag två gånger, en match hemma och en borta.

Under denna halva säsong har Malmös hemmaspel sett helt okej ut, åtminstone fram till lördagens förlust mot Mora. När denna matchen led mot sitt slut påpekade Kristoffer Martín en mindre rolig sak för mig. Bortsett från Leksand har Malmö Redhawks förlorat hemmamatchen mot alla lag som man bortavann mot i lagens första inbördes möte för säsongen.

Vi staplar upp det för att få en klar bild över det hela:
Mora borta, vinst 4-3
Mora hemma, förlust 2-5
Rögle borta, vinst 5-2
Rögle hemma, förlust 2-4
Sundsvall borta, vinst 3-2
Sundsvall hemma, förlust 3-4 efter straffar

Kanske inte världens klaraste trend, men med tanke på att Malmö fyra av sina inledande sju bortamatcher är det ändå anmärkningsvärt att motsvarande möte förlorades hemma i Malmö Arena i tre av fallen.

# # #

På tal om bortamatcher och anmärkningsvärda saker så är det ganska galet att titta på Västerås presterar hemma respektive borta. Poängmässigt är det ganska jämt fördelat, men tittar man på målproduktionen så visar det sig att "gurkorna" målgladast på bortaplan, men också näst målsnålast hemma i Rocklunda.

55 mål borta mot 28 hemma innebär att laget får utdelning dubbelt så ofta på bortais. Dessutom har VIK spelat en match mer hemma än borta. För att ytterligare belysa hur imponerande 55 mål är kan vi jämföra med suveräna Örebro, som öser in mål, men som ändå gjort färre mål hemma i Behrn Arena än vad Västerås gjort runt om i landet.

Bara att lyfta på hatten!

/Winnberg

Frölundas ekonomiska kris lär knappast ha undgått någon. I går säkrade laget verksamheten för den innevarande säsongen tack vare ett lån. Att det lag med flest åskådare i landet hamnat i den här situationen bör vara en varningsklocka för många andra. Vi skall komma ihåg att Frölunda, trots vacklande resultat, även i fjol hade det klart högsta publiksnittet i Hockeysverige.

Samtidigt har göteborgarna kastat ut pengar på diverse stjärnspelare. Spelare som sedan underpresterat å det grövsta. I årets upplaga av Frölunda finns en hel del stjärnor. Hemvändande spelare som Joel Lundqvist, Per-Johan Axelsson och Christian Bäckman lär knappast sitta på några små lönekuvert, och detta är pengar som skall utbetalas även framöver.

Jag ser många likheter mellan Frölunda och Malmö Redhawks. Enorma summor pengar har satsats på spelare som inte presterat - och kanske inte heller brytt sig det minsta. Peter Andersson skrev en del kontrakt som var förödande för ekonomin inom Malmö Redhawks. Återtåget till Elitserien 2005/2006 var långt ifrån billigt, men målet nåddes trots allt. Satsningen säsongen efter var dock allt annat än lyckad. Andersson kastade pengarna i sjön när han satsade på exempelvis Ross Lupaschuk, Radek Duda, Milan Bartovic och Andrej Nedorost. Att dessa sedan byttes ut mot ett gäng finländare mitt under säsongen var knappast heller det en billig historia. Och det räckte ändå inte för att hålla sig kvar i Elitserien.

Dessutom kommer vi sent att glömma den finska stjärntrion Jani Hurme, Mikko Eloranta och Ville Nieminen, som skulle göra jobbet 2007/2008 - men faktiskt var sämst när det gällde som mest i slutskedet av Kvalserien.

Jag vill ogärna dra paralleller till dagens Malmö Redhawks. Men visst finns det likheter. Jag har ingen som helst koll på hur mycket de olika spelarna tjänar, men det är inte svårt att räkna ut att fler än bara Linus Klasen sitter på riktiga drömlöner. Nu skall det inte vara några problem att finansiera dessa, med tanke på att Hugo Stenbecks miljoner finns som fundament. Men klubben måste ha med sig sin historia i de beslut som tas framöver.

# # #

Noterar att de två senaste inläggen bara gått upp i rök. Därav att det varit väldigt dött här de senaste dagarna.

/Winnberg

Robin Alvarez, Alexander Ribbenstrand och Daniel Josefsson. De fanns uppsatta på skadelistan redan innan kvällens match. Mot Mora klev lagets kanske viktigaste pjäs hittills, Robert Carlsson, av efter en smäll mot huvudet. Inte heller Jean-Luc Grand-Pierre fullföljde matchen. Även här var det huvudet som tog stryk, sedan han fått ett skott någonstans i trakten kring tinningen – om mitt öga inte svek mig.

Nu är det väl förvisso så att både Alvarez och Josefsson kan vara tillbaka i spel vilken dag som helst – och de behövs verkligen på isen. Det positiva med ett par spelare på skadelistan skulle vara att någon J20-kille gavs förtroende. Nicolai Meyer hade jag gärna sett. Jag tycker förvisso att han spelar något omständigt i J20 SuperElit, men det är möjligt att det blir ett rakare och mer rejält spel från hans sida när han ställs mot bättre spelare. Oavsett vad så hade det varit intressant att se vad han kunnat åstadkomma. En sak är i alla fall säker, dansken har farten Malmö Redhawks i mångt och mycket saknar. Detta i kombination med en fin teknik gör honom till en spelare som kan bryta mönstret.

/Winnberg

Fem minuter. Det är allt som var någorlunda positivt med kvällens match mot Mora. Då spelade Malmö Redhawks på ungefär samma sätt som hemma mot Örebro i fredags. Därefter växte Mora in i matchen. Gästerna försvarade sig bra och utnyttjade de många individuella missarna i Malmö.

Här skulle jag faktiskt vilja belysa den text jag skrev om underhållningsvärde, som jag skrev för någon dag sedan. Tror inte någon kan skriva under på att Mora bjöd på någon direkt underhållande produkt i Malmö Arena. Tror ni att någon bryr sig? Det tror inte jag. Masarna spelade smart, tight i defensiven kring Daniel Hansen och utnyttjade de möjligheter som skapades.

För att fokusera med på Malmö så är det inte många som ska vara nöjda med sin prestation. Alexander Barta sliter alltid som ett djur och är en av väldigt få jag kan ge godkänt. Robin Weihager skulle kunna vara en annan.

En spelare som saknas något helt enormt mycket i årets upplaga av Malmö Redhawks är Nichlas Hardt. En attitydsspelare som får igång hemmapubliken genom att nyttja sin kropp och spela fysiskt. När killar som Robin Alvarez står vid sidan, Robert Carlsson tvingas kliva av redan efter ett par minuter och Miroslav Lazo bara knuffar lite på spelare sisådär sekunden efter att de spelat ifrån sig pucken är avsaknaden extra stor.

Det fysiska spelet är ack så viktigt för att få publiken att trivas någorlunda. Hade Redhawks stått upp som ett lag, spelat fysiskt och åtminstone sett mer intresserade ut av att ta sig tillbaka in i matchen är jag säker på att merparten av alla supportrar hade kunnat köpa förlusten. Men i dag såg det riktigt illa ut.

Jag hoppas att många rannsakar sin egen insats under kvällen och morgondagen. Jag skulle vilja påstå att Malmö inte har råd med ett enda poängtapp till hemma i Malmö Arena om man vill vara med i kampen om en direktplats till Kvalserien.

/Winnberg

För första gången på väldigt länge lämnade tabelltvåan Bofors en hockeyrink utan poäng. Oskarshamn lade i går kväll beslag på samtliga pinnar i lagens möte på den småländska östkusten. Att Ugglorna dessutom avgjorde under slutminuterna kom som en smärre chock. Att avgöra under de sista tio minuterna har ju varit Bofors adelsmärke hittills, men kanske jinxade MrMadhawk detta när han påpekade hur många matcher värmlänningarna avgjort i slutminuterna.

Jag tror att ett lag som Leksand kommer att gå direkt till Kvalserien, som ett av tre lag. Örebro kommer garanterat att göra det. Det innebär att Malmö Redhawks bara har en plats kvar att slåss om. I nuläget är Bofors det lag som Malmö i så fall har längst upp till, närmare bestämt tolv poäng.

Gårdagens poängtapp innebär att Malmö har ett guldläge att hämta in lite i dagens hemmamatch mot Mora. Samtidigt gäller det att inte fokusera på hur tabelläget ser ut, utan bara gå in och köra. För att använda en sliten klyscha – det gäller att ta en match i taget.

Upp till en Kvalserieplats är det just nu sex poäng, detta sedan Västerås planenligt besegrat Troja/Ljungby hemma i Rocklunda i går. Tack vare segern avancerade VIK också upp på tredjeplatsen, men den kan Leksand mycket väl återta i dag när man tar emot Rögle hemma i Tegera Arena.

Vinst för både Malmö och Leksand betyder hursomhelst att tabelltoppen trycks ihop en aning. Det kommer med största sannolikhet att vara ett riktigt getingbo kring strecket ända in i omgång 52.

/Winnberg

Malmö Redhawks kommer i morgon hem för spel i Malmö Arena efter två raka matcher på bortais. Veckans matcher var utan tvekan olika på alla plan. Måndagens match mot Södertälje vill alla med Malmösympatier glömma snarast möjligt. Gårdagens match mot Borås var förvisso inte heller särskilt mycket att hänga i granen, men det blev trots allt tre poäng – poäng som dessutom spelades hem hyfsat komfortabelt.

Nu glömmer vi dessa matcher och tar sikte på lördagens hemmakamp mot Mora IK. Senaste hemmamatchen, den för en vecka sedan mot Örebro, var en match jag sent kommer att glömma. En match där Malmö Redhawks såväl visade upp en bra produkt som prov på att det finns stake i laget. Trots flertalet jobbiga underlägen jobbade killarna vidare och skulle helt enkelt bara vinna matchen. Den inställningen hoppas jag få se under samtliga hemmamatcher framöver. Malmö Arena skall vara en ointaglig borg. Inget lag ska kunna skrinna in på isen hemma hos oss och tro att det skall lämna stället med några poäng.

Något jag framför allt gillade med matchen mot Örebro var hur hela publiken levde sig med i matchen. Det är också något jag hoppas på under resterande del av säsongen, att vi fans kan göra allt vi kan för att hjälpa laget mot nya poäng. Inget snack om att det behövs draghjälp från spelarna på isen – men matchen mot Örebro fick mig att för första gången på bra länge känna hur det skulle kunna vara att uppleva en Kvalserie i Malmö Arena.

Nu jobbar vi stenhårt för att ta oss dit. Med start i morgon.

/Winnberg

Efter gårdagens seger mot Borås, en match där Malmö Redhawks faktiskt till stor del hade full kontroll på händelserna, gnälls det något helt otroligt på att det var en väldigt tråkig match att titta på.

Hur viktigt är då egentligen underhållningsvärdet?

På hemmaplan är det väldigt viktigt att bjuda på en bra produkt. Självklart är spelet det viktigaste i denna produkt, men allting runtomkring gör också sitt till för att locka marginalåskådare, inte bara till arenan en första gång, utan även få dem att återkomma på match efter match.

Så här långt in på säsongen har väl spelet varit sisådär på hemmais. I vissa matcher bjuds det på högkvalitativ underhållning, samtidigt som andra kan kännas som rena sömnpillret. Men det som har skett har skett. Med en kortare tillbakablick finner jag fredagens match mot Örebro. Den fann jag som extremt underhållande över sextio minuter. Två lag som ville spela hockey och där Malmö var klart bättre på det. Jag har svårt att se vilket fredagsnöje som skulle ha varit bättre än den matchen. Faktiskt.

För att återgå till matchen i Borås Ishall. Malmö vann med klara 3-1. Segern var aldrig hotad, trots fem raka numerära underlägen i den tredje perioden. Underhållningen var måttlig. Men varför skall ett lag bjuda på något extra 30 mil hemifrån? Visst fanns det en del supportrar med Malmösympatier på plats, men jag har svårt att se att dessa hellre hade stått och sett ett Malmö som till stora delar spelade ut Borås, men istället förlorade matchen. På bortaplan är det viktiga att hämta hem poäng. Inget annat.

Självklart är drömmen att spela ut varje lag efter noter och vinna med ett par måls marginal hela tiden, men HockeyAllsvenskan är alldeles för bra för det. Borås HC må ligga sist i tabellen, men det är knappast ett dåligt lag. Om vi ska gå in på underhållning igen så tycker jag att BHC spelar en betydligt roligare hockey än flertalet av de lag som infinner sig längre upp i tabellen. Men – återigen – det är poängen som räknas. Ett roligt spel ger dessvärre inga stilpoäng.

/Winnberg

Malmö Redhawks fixade en livsviktig seger i Borås. Förlust och direktplatserna till Kvalserien hade försvunnit iväg. Redhawks hade helt enkelt fått spela en biroll i toppen av HockeyAllsvenskan. Nu är det faktiskt bara fem poäng till Leksand på tredjeplatsen. Och trots att Malmö har haft svårt att rada upp segrar och – kanske främst – ett förtroende ingivande spel, så har laget häng på en plats ovanför det så betydelsefulla strecket.

Kvällens match mot BHC var kanske ingen match som går till historien som den mest välspelade. Men det viktigaste var att plocka med sig tre poäng hem till Malmö. Powerplay fortsätter att imponera. I kväll kom två av tre mål i den spelformen. Och två av tre var också utdelninssiffran.

Ska jag gå in på individuell spelarkritik tycker jag att Robin Weihager svarat för ett antal förtroendeingivande insatser på rad. Han har fått utstå hård kritik från supportrar under såväl fjolårets som årets säsong. Men jag tycker att han ligger på helt rätt nivå just nu. Han spelar rejält både med och utan puck, är en spelare det gör ont att möta längs med sargerna och han klyddar inte när han själv har pucken på sitt blad. Precis så jag vill se honom agera, som den defensiva back han är.

Annars vill jag även passa på att berömma kvällens linjemän. Jag brukar inte vara något större fan av dessa killar i randigt, främst pga den icingbedömning som brukar vara aktuell på allsvenska rinkar. Just denna bedömning var emellertid helt klockren i kväll. Tydliga i beskeden till spelarna när icingpuckarna slogs av. Ett stort plus i min bok!

/Winnberg

Spelet från fredagens match mot Örebro var som bortblåst när Malmö Redhawks i kväll gästade Södertälje. Det märktes tydligt vilket lag som ville mest. Ivrigt påhejade av en stundtals galen hemmapublik fick SSK:arna mängder av energi när det dessutom trillade in två snabba mål i början av den andra perioden.

Efter de två målen hade förvisso Malmö ett par heta målchanser som kunde ha resulterat, men när trean istället kom var matchen förlorad.

Klart anmärkningsvärt är att Malmö inte förmådde att göra något positivt av den härliga stämning som det trots allt var i Scaniarinken denna afton. Att helt enkelt försöka få det i ryggen istället för att känna pressen. Det gäller att älska att vara hatad!

Nu är det dags att rulla hemåt ett par timmar. Ska försöka få ur mig lite mer under morgondagen.

/Winnberg

Så var det då dags för ny match för Malmö Redhawks del. Södertälje borta i morgon. SSK mot SSK Syd med andra ord. Med tanke på hur många tidigare Täljeprofiler som återfinns i årets upplaga av Redhawks borde det kunna bli en riktigt het match. Tyvärr verkar det se ganska dåligt ut på biljettförsäljningsfronten.

Det fokus som finns på Malmös kopplingar till kringelstaden går att läsa om på så många andra ställen att jag inte tänker beröra ämnet mer. Istället väljer jag att titta tillbaka lite på fredagens match. Ser spelet ut på det sättet fortsättningsvis så kommer det att trilla in ordentligt med poäng. Segern mot Örebro kan ha varit en av de skönaste jag någonsin varit med om. Detta trots att det faktiskt bara var en match i serielunken. Men den inställning, vilja och attityd som Redhawks visade upp fick mig att gå igång på alla cylindrar.

Tar killarna med sig den här moralen in i morgondagens match har jag svårt att se hur Södertälje ska kunna rå på Malmö. Jag vill vara naiv och tro att fredagsmatchen var den stora vändningen för det här laget. Jag tänker tro stenhårt på det så länge det bara går. Nu är det upp till spelarna att visa att jag gör rätt som tror på dem.

/Winnberg

Riktigt skönt att kunna få njuta efter en match den här säsongen. Jag vet faktiskt inte om jag har gjort det fullt ut tidigare, men denna gång så vann Malmö klart rättvist, arbetade hårdare än sina motståndare och visade en grym beslutsamhet. Jag hoppas att detta kan bli en injektion till ett lag som tidigare sett så viljelöst och tamt ut. Kanske kan framförallt självförtroendet få sig en kick samt lagsammanhållningen ute på isen växa något snäpp. Det är ett måste om det ska bli allvar av den här säsongen.

Det finns naturligtvis mycket att lyfta fram i en sådan här seger. Det faktum att Malmö gjorde fyra mål i powerplay, det faktum att Tomas Kollar fixade tre mål och det faktum att Dragan Umicevic svarade för fyra passningspoäng var smått fantastiskt. Jag måste konstatera hur mycket upp och ner det är i årets Redhawks hittills. Umicevic och Linus Klasen, som avgjorde på ett strålande sätt, var slätstrukna i Oskarshamn i onsdags. I kväll visade de prov på sin offensiva kapacitet när den är som allra bäst. Det som måste till är att hitta någon form av jämnhet i prestationerna.

Ska även lyfta fram publiken i kväll. Riktigt go stämning i en arena som borde ha haft fler besökare. Inför framtiden var det dock en ren nödvändighet att börja kampanjen "vinna tillbaka publiken" efter exempelvis nederlagen mot Rögle (inför fullsatta läktare) och Sundsvall (tabelljumbon). Jag vill tro, men kanske främst hoppas, att spelarna nu börjar inse vilken gryta det kan bli i ännu större matcher om laget sköter sina kort rätt.

En negativ sak tvingas jag trots allt lyfta fram. Hannu Toivonen. Ajaj, det ser inte lovande ut. Jag funderar som bäst på vad Malmö ska hitta på här. Vi har en finländsk keeper med svagt självförtroende och som inte levererat en bra match sen han höll nollan mot Almtuna den 26 oktober. Det är aldrig optimalt att ha en så pass meriterad målvakt som reserv, samtidigt tror jag inte Pontus Sjögren räcker till fullt ut om Malmö ska konkurrera om topp-3-platserna heller. Nu har det ändå lossnat någorlunda på forwardssidan, i stället är problemen klart relaterade till defensiven.

Jag tar denna trea och går nu på semester. 
Winnberg får hålla er sällskap inför, efter och mellan matcherna den närmaste tiden.
Kör hårt!

/Olsson

Jag vet inte om jag skulle vilja säga att Oskarshamnsmatchen var ett klart steg i rätt riktning för Malmö. Självklart är det bra för ett lag som förlorat så pass många bortamatcher i rad att plocka två poäng och göra fyra mål. Insatsen i sig pekar dock på att Redhawks inte riktigt kommer loss. Det släpper aldrig fullt ut, spelarna som förväntas vara tämligen pålitliga fortsätter att pendla i kvalitet. Som läget ser ut är dagens Malmö ett lag för platserna 4-7. Det kommer nämligen krävas en helt annan stabilitet för att knipa en topp-3-plats.

Vad ska då hända framöver för att förändra situationen? Jag är nog inne på det spår som jag vet att exempelvis Sydsvenskans Kent Jönsson har skrivit om i ett tidigare skede. Sportchef Stefan Nyman bör fundera över att överge båset och även sluta delta i den vardagliga träningen/coachningen. Tidigare har jag verkligen gillat Nymans engagemang och delaktighet i lagets bildande, men problemet nu när det visar sig att lagbygget är felkonstruerat samt har attityd- och fokuseringsbekymmer är att det antagligen blir svårare att ta tuffa men nödvändiga beslut för Stefan.

Dessutom vill jag lyfta fram framtidsaspekten. Nyman har litat stenhårt på spelare som han tidigare har haft och faktum är att han faktiskt har lyckats rätt så väl med de värvningarna. Däremot har nästan alla övriga nytillskott varit misslyckade, somliga rejält misslyckade. Hur ska Stefan bygga vidare Malmö? Sportchefen sitter trots allt på ett längre avtal och tanken är att han ska sköta A-lagets utveckling under flera år. Träffsäkerheten måste bli bättre och framförallt gäller det att hitta spelare som passar in i den moderna ishockeyn och en gnutta lokal prägel skadar inte.

Stefans huvudprioritet borde vara att börja scouta, leta och samla in information för att göra ett bättre jobb på sikt. Hans första trumfkort med att värva en rad spelare som han har haft tidigare har ju faktiskt inte gett tillräcklig effekt. För den biten försvarades med att laget snabbt skulle komma samman, både som grupp och ute på isen i spelet. Nu gäller det att hitta en vettig strategi samt vrida och vända på varje sten. Rätt fystränare? Rätt ledarstab? Rätt spelidé? Hur ska pengarna förvaltas bäst? Jag vill se professionalism på den här punkten. Klubben behöver ju också utvecklas i sig. Därför tror jag Nyman gör större nytta på kontoret samt på resande fot (scoutning) än tätt ihop med laget. 

Vad säger ni läsare? Hur ska klubben utvecklas på sikt?

/Olsson