Fem minuter. Det är allt som var någorlunda positivt med kvällens match mot Mora. Då spelade Malmö Redhawks på ungefär samma sätt som hemma mot Örebro i fredags. Därefter växte Mora in i matchen. Gästerna försvarade sig bra och utnyttjade de många individuella missarna i Malmö.

Här skulle jag faktiskt vilja belysa den text jag skrev om underhållningsvärde, som jag skrev för någon dag sedan. Tror inte någon kan skriva under på att Mora bjöd på någon direkt underhållande produkt i Malmö Arena. Tror ni att någon bryr sig? Det tror inte jag. Masarna spelade smart, tight i defensiven kring Daniel Hansen och utnyttjade de möjligheter som skapades.

För att fokusera med på Malmö så är det inte många som ska vara nöjda med sin prestation. Alexander Barta sliter alltid som ett djur och är en av väldigt få jag kan ge godkänt. Robin Weihager skulle kunna vara en annan.

En spelare som saknas något helt enormt mycket i årets upplaga av Malmö Redhawks är Nichlas Hardt. En attitydsspelare som får igång hemmapubliken genom att nyttja sin kropp och spela fysiskt. När killar som Robin Alvarez står vid sidan, Robert Carlsson tvingas kliva av redan efter ett par minuter och Miroslav Lazo bara knuffar lite på spelare sisådär sekunden efter att de spelat ifrån sig pucken är avsaknaden extra stor.

Det fysiska spelet är ack så viktigt för att få publiken att trivas någorlunda. Hade Redhawks stått upp som ett lag, spelat fysiskt och åtminstone sett mer intresserade ut av att ta sig tillbaka in i matchen är jag säker på att merparten av alla supportrar hade kunnat köpa förlusten. Men i dag såg det riktigt illa ut.

Jag hoppas att många rannsakar sin egen insats under kvällen och morgondagen. Jag skulle vilja påstå att Malmö inte har råd med ett enda poängtapp till hemma i Malmö Arena om man vill vara med i kampen om en direktplats till Kvalserien.

/Winnberg