Tänka sig att Peter "Pekka" Lindmark till slut får sin tröja hissad i Malmö Redhawks hemmaborg. Det känns som att det kommer väldigt sent, är min spontana reaktion. En efterhandskonstruktion som är till för att flörta med klubbens historia och ta fram idétänket att Malmö har lyckats tidigare i en hårdsatsning. Jag tror ändå att många som följde Malmö IF under slutet av 80-talet och tidigt 90-tal är mycket nöjda med att Lindmarks tröja, nummer 1, ska upp i taket till slut. Jag är inte emot att just "Pekka" ska få ha sin tröja i klubben, men i och med att Andreas Hadelöv spelat med samma nummer under så många år så förstörs lite av grejen. Det har ju dessutom varit samma sak med Kaj Olssons 25:a, som Niklas Sundblad använde under sin första sejour i Redhawks. Om man ska skapa tradition så gäller det också att följa spelets regler, kan jag känna.

När det kommer till vilka tröjor som verkligen skall hissas upp är det alltid svårt att säga rätt eller fel. Kaj Olsson kan jag inte uttala mig om alls. Patrik Sylvegård såg jag från 1995 och visst var han en ruskigt skön kämpe som alltid brann för laget. 12 säsonger i klubben dessutom. Mästerskapsvinnare. Ja, där finns många kriterier där för att få behålla sitt tröjnummer. Sen finns där ju en del andra, exempelvis Raimo Helminen. En legendar på så många vis. Ska han få sin 10:a? Även där har väl Robert Burakovsky gått in och lirat med nummer tio under en säsong efter.

Juha Riihijärvi då? Lite mer nutid. Vinnare av Elitseriens poängliga. Under så många år en ledande spelare i klubben. Ingen mästerskapstitel dock. Väl ett avancemang till Elitserien. Jag tycker att klubben borde sätta upp regler för vad som krävs för att kunna pensionera ett nummer. Det ska vara någonting riktigt stort att vara "där uppe" enligt mig. Plötsligt slog det mig att materialförvaltare Håkan Karlsson lagt undan Marcus Magnertofts tröja också, på egen hand. Som sagt, det här är rörigt.

Vilka nummer borde hissas och hur ska Malmö bestämma sig en gång för alla om vad som gäller?

/Olsson