Den direkt svaga insatsen mot Sundsvall har fått landa lite under måndagen. Jag kan fortfarande reta mig något fruktansvärt på prestationen. Malmö har verkligen skänkt bort matcher på slutet och känslan är att det inte finns något stopp. Det finns inga ledare (bland spelarna) som sätter ner foten och stabiliserar upp laget när det väl börjar blåsa storm. Det förvånar mig för jag anser att det finns spelare som ska kunna göra det i den här truppen. Skulle kunna vara så att vissa spelares bristande attityd har förstört mycket för laget i stort och att de spelare som i den absoluta inledningen av säsongen tog ansvar nu tröttnat.

I början av säsongen var det framförallt centersidan som var framstående på punkten "ansvar". Robert Carlsson jobbade hårt i båda riktningarna, spelade koncentrerat och hade vilja. I dag..tja, han glider ungefär lika mycket som så många andra. Alexander Barta var finurlig, hade frenesi och spelade för laget i alla lägen. Tysken har fortsatt en hög lägstanivå men har betydligt mer ängslighet i sig och hittar sällan de enkla vägarna. Morten Green accepterade sin roll och prioriterade defensiven på ett utmärkt sätt. Förvisso producerar han alltmer för stunden men defensiven är en smärre katastrof och baklängesmålen har strömmat in (-6 i +/- där statistiken säger 14 minusmål i 5-5/5-4). Jesper Mattsson var skicklig på att lugna ner spelet, agerade noggrannt och rutinerat. Visst kommer där poäng alltjämt men i spelet i stort kan "Jeppe" ännu mer.

Det blir en hel del negativ fokusering även i den här texten av mig. Det är såklart inte kul. Självklart önskar jag att det blir en ordentlig vändning på den här situationen och, som jag poängterat tidigare, så har laget kapacitet nog för att nå en kvalserie. Det är dock så förvånande att saker och ting får gå så långt. Vi har i Malmö upplevt stora motgångar under en tioårsperiod. Jag tror dock att trenden den senaste tiden är bland det värsta som har presterats.

SH (h): Gästerna gick från 2-1 till 2-3 på 21(!) sekunder. Slutade i sudden death-förlust.
TAIF (b): 1-2-ledning förvandlades till 4-2-underläge på 6 minuter och 10 sekunder.
RBK (h): RBK svarade för fyra mål i mittperioden. Bland annat två mål på 23 sekunder.
BIK (b): Bofors införskaffade 3-0-ledning på en period. Vann matchen på det (3-2).
ÖHK (b): Efter 10.43 i inledningsronden hade Örebro en 3-0-ledning. Slutade 6-3.
T/L (b): 2.05 i första akten. 2-0 på tavlan. 37 sekunder mellan målen. Malmö hämtade sig aldrig.

Uppenbarligen ska man gå på knock mot Malmö för att få bästa effekt. För det är faktiskt så att när Malmö väl fått stopp på sina motståndare i jämna matcher har man lyckats gå segrande ur dem. Att släppa in flera mål på så kort tid knäcker givetvis vilket lag som helst. Ännu värre i ett nykomponerat lag då. Den stora frågan att fokusera kring är snarast hur det kan komma sig att laget kan uppträda på det här sättet. Hur kan målen bara få flöda in, dessutom oavsett kvalitet på motstånd.

Nu är det då alltså Leksand på tisdagskvällen. Egentligen spelar det ingen roll vem Malmö möter i det här läget. Leksand har en fin formkurva och den ska man ha respekt för. Å andra sidan, har man förlorat två matcher i följd mot två av seriens sämsta lag så gäller det nog enbart att fokusera på det egna. För bara hårt jobb, passion för det man gör och disciplin kan vända det här. Och så fart, fart, fart...

/Olsson