Jag blir jäkligt fundersam
Rent generellt skriker coachningen om att ledarstaben har sina favoriter som man tänker köra med oavsett vad. Visst är Robin Weihager inne på ett baklängesmål men sett till formen på slutet är det vansinnigt att han bänkas till förmån för Ribbenstrand, Lassen och även exempelvis bleke Tim Heed. Varför Emil Carnestad inte skulle kunna tävla på lika villkor övergår också mitt förstånd. Så länge backarnas uppträdande är så pass svagt ska ingen skyddas.
Att coacha sina favoriter hårt märks lika väl på forwardssidan. Jag är helt med på att Leif Strömberg vill försöka få igång tunga pjäser som Ivan Ciernik och Dragan Umicevic. Ciernik har tre pinnar på fjorton matcher. Det är riktig fiaskostämpel på det. Slovaken är här för att producera, ingenting annat. Hårdjobbare klarar han ändå inte av att agera som i långa loppet. Umicevics säsong har förvisso nästan precis börjat i och med att han startade säsongen som petad, men inställningen är fruktansvärt frustrerande att se. Dragan har absolut skicklighet nog mot slutet för att göra ett kvitteringsmål men om han inte är med i matchens första 59 minuter lär han antagligen inte vara redo att göra skillnad i matchens sista minut.
Det här med att inleda matcher så svagt då? Det gör mig jäkligt fundersam. Jag undrar vad som ligger bakom. Vad Leif Strömberg vill ha ut av matchens första tjugo minuter. För Malmö har sällan börjat bra i höstens bataljer. Det är väldigt avvaktande, försiktigt och alldeles för mycket hålla pucken inom laget på fel ställe på banan. För att spela back-back och sen starta anfall, ja, det är inte lätt mot samlade och kvicka allsvenska lag som alltför ofta avväpnar Redhawks-anfallarna. Det känns som att den offensiva kompetens som Stefan Nyman har värvat ihop har krockat hårt med Strömbergs filosofi. Det är nästan det mest förvånande i det här. Kanske är det också därför som vissa offensiva spelare underpresterat så hårt hittills.
/Olsson
Äntligen ett Alvarez-mål
Bra är det i alla fall att Leif Strömberg justerar kedjorna en aning. Tycker det känns mycket bättre när Ivan Ciernik och Alexander Barta får sällskap av Robin Alvarez. Dragan Umicevic är fortsatt inte bra, men lyfter åtminstone sig något snäpp när han får lira loss med Linus Klasen. Längre ner i hierarkin känns det som att Morten Green knackar på dörren för att få en ännu större roll i laget. Viljan finns, men att spela fjärdekedjahockey med Tomas Kollar och Ponthus Westerholm (normalt sett Miroslav Lazo) ger inte de ultimata förutsättningarna.
Alvarez fick för övrigt göra sitt första seriemål för denna säsong. Äntligen! Hoppas att det lossnar nu för Robin på allvar. För Malmö behöver en ytterforward med speed som har bra självförtroende. En spelare som just Alvarez kan förändra spelet i 5-5 och också fixa fram powerplay-lägen till ett normalt sett sylvasst powerplay. Då krävs emellertid alltså självförtroende.
Chansen att vända på steken i kväll? Ganska små. Trots allt. Ett tidigt 3-2-mål i tredje är självklart nyckeln.
/Olsson
Katastrofal inledningsperiod igen
Jag lider mest med Pontus Sjögren i mål. Det finns inte mycket att göra åt Stefan Lassens pucktittande, Alexander Ribbenstrands usla en-mot-en-insats och ytterligare markeringsmiss. Jag tycker det är beklagligt att Ribbenstrand får spela vidare efter att ha blivit totalt förnedrad av Linus Persson. Malmö har trots allt åtta backar i truppen i dag. Spelare som inte är på tårna ska heller inte spela.
Offensivt får väl på sin höjd Alexander Barta godkänt, en del ytterforwards kämpar hårt också men det räcker inte. Tempot måste upp. Omedelbart.
/Olsson
I morgon förespråkar jag Sjögren i mål
Malmös målbur har vaktats av Hannu Toivonen under de tre senaste matcherna. I morgondagens möte med Bofors ser jag gärna att Pontus Sjögren får förtroendet. Varför förespråkar jag då denna förändring? Tycker jag att Hannu har varit dålig? Nej, raka motsatsen faktiskt. Toivonen har under de senaste matcherna, mot Almtuna, Borås, Södertälje och faktiskt även Örebro, visat att han är en klassmålvakt ut i fingerspetsarna. Till morgondagens match är det helt andra faktorer som spelar in.
Nobelhallen en fredagskväll är allt som oftast ett rent helvete. Det gäller att verkligen älska känslan att vara extremt hatad redan när du intar isen. Pontus Sjögren visade i bortaderbyt mot Rögle att han verkligen pallar trycket. Samtidigt ser jag ett visst orosmoment i det faktum att Toivonen kanske inte riktigt vet vad det är som kommer att vänta honom.
Vi vet alla hur Bofors spelar. Det är tufft, inte bara för utespelarna. Målvakterna är långt ifrån fredade i Nobelhallen och får räkna med ett antal smällar och pååkningar. Lägg därtill det faktum att Sjögren faktiskt nollade Bofors hemma i Malmö Arena i den andra omgången av årets HockeyAllsvenska.
Just därför tycker jag det är läge att slänga in Pontus mellan stolparna i morgon.
Dessutom brukar Malmös finska målvakter ha det aningen tungt mot just Bosse.
Vad tycker ni läsare?
/Winnberg
Ny seger men passionen saknas
Skåne-laget har alltjämt mycket att arbeta på, jag tycker fortsatt att det är ett slöseri att försöka med Dragan Umicevic, Alexander Barta och Ivan Ciernik tillsammans. Ciernik försökte i alla fall mot Almtuna, men passningsspelet var direkt svagt. Umicevic verkar ha en övertro på sin egen kapacitet, skönt dock att få göra ett mål i tom bur för honom. Barta har tappat flytet i sitt spel och att han inte utnyttjade ett enda av sina skottlägen känns som ett bevis på något sämre självförtroende för stunden.
Nåväl, allt är absolut inte negativt. Hannu Toivonen gjorde en väldigt bra match mellan stolparna och det känns riktigt bra att finländaren har klivit upp ett hack nu. Tycker det är helt rätt att i detta läget satsa på att få igång Toivonen fullt ut. Pontus Sjögren kommer få sina chanser igen men Hannu skall vara huvudalternativet.
Annars får jag också lyfta fram Roger Ohlsson sköna slit i det tysta, Robin Alvarez som gjorde en av sina piggaste insatser i serien hittills, Robert Carlsson som gick in och smällde på då och då (dock en svagare insats i övrigt) samt Lukas Ericsson som tog chansen när han fick vara med från start. Notabelt också att backarnas prestation överlag var klart mer stabila än tidigare.
Jag skulle avslutningsvis vilja hävda att Almtuna spelade på ett sätt som verkligen bekräftade lagets placering i tabellen. Där finns offensiv kompetens men i stort är jag inte imponerad av vad laget presterar. Just nu ska man vara glada att Borås, Tingsryd och Sundsvall ligger på den nivå som man gör.
/Olsson
Almtuna utan Bobo klart hot
Dock ska man ha klart för sig att det finns många spelare i Almtuna som presterar under förväntan i dag. Stefan Gråhns har bara fem poäng, Mattias Guter knapra två passningspoäng och William Wallén ett mål. Dessutom förväntades AIK-samarbetet generera i ännu bättre djup för laget, något som inte känts av så här långt. Helt klart är i alla fall att där finns potential i Almtuna, framförallt offensivt. Det ska bli intressant att se vad tränarbytet leder till i det här läget.
Det bör emellertid inte bli några stora förändringar på kort sikt. Johan Silfwerplatz tar ett steg framåt och likaså Marcus Ragnarsson. Däremot kan det bli en speciell känsla i gruppen där man knyter näven och gör allt för att vända trenden. Därigenom kan Almtuna bli ett klart hot. Det får Malmö givetvis se upp med på onsdagskvällen i Malmö Arena. Samtidigt kan Redhawks tryggt tugga på och inte på något sätt drabbas av panik. Det finns en bra bredd i laget, tabellplaceringen är godkänd och det handlar mycket om att skapa rätt vanor varje dag.
Annars hoppas jag på att Hannu Toivonen får fortsatt förtroende i mål. Det är viktigt nu att få igång finländaren fullt ut. Pontus Sjögren ska stå nästa gång då Toivonen gjort en dålig match, i mina ögon. Annars är det läge att köra Hannu så att han hittar sitt flyt mellan stolparna. Jag hoppas också på att kedjan med Ivan Ciernik, Alexander Barta och Dragan Umicevic spräcks men vad det verkar, enligt mrmadhawk.se, så kör trion vidare på träningarna så det blir antagligen samma kedjor som senast.
/Olsson
Konttinen slutligen klar att lämna
I och med att det bara blev en handfull träningsmatcher totalt så känns det dock som att andra saker kan ligga bakom också. Vad får vi antagligen inte reda på. Ingen kan ha undgått Malmös backproblem under inledningen av säsongen och naturligtvis hade Konttinen i ett "normalt" läge kunnat konkurrera om istid med exempelvis Stefan Lassen och J.D. Forrest.
Hursomhelst är det väldigt bra att en lösning har nåtts. Nästa klubbadress ska enligt MrMadhawk.se kunna bli danska Herning. Vi får helt enkelt avvakta och se på den punkten.
/Olsson
Var håller de hus i dag?
Jag tänkte så här på söndagskvällen titta närmare på vad några av de senaste säsongernas Malmöspelare har för sig i dag. Vilka gör succé och vilka har det något tyngre?
Patrik Hersley
Klubb: MODO
Kommentar: Flytten till Ångermanland, MODO och Elitserien blev nog inte alls vad Patrik hade hoppats på. Långt ner i hierarkin och tom korttidsutlånad till Sundsvall. Trots att han har styrkan i det offensiva spelet står han på noll poäng hittills – i såväl Elitserien som HockeyAllsvenskan.
Saknad i Malmö? Inte ens nästan enligt mitt sett att se på saken.
Zebastian Ilestedt
Klubb: Kallinge/Ronneby
Kommentar: Var aldrig någon ordinarie A-lagsspelare i Malmö Redhawks, men en skicklig lirare på J20-nivå. Karlskronasonen flyttade inför den här säsongen hem till Blekinge och är nu en tongivande spelare i KRIF, där han i dag förresten sköt ett mål i segern mot Olofström.
Saknad i Malmö? Nej. Spel i Division I är helt rätt för förstaårssenioren.
Nichlas Hardt
Klubb: Jokerit
Kommentar: Den store publikfavoriten från de senaste säsongerna var troligtvis Malmö Redhawks tyngsta spelarförlust inför årets säsong. Sedan flytten till Finland har han nästintill snittat en poäng per match, men är nu borta med en ”lower body injury”.
Saknad i Malmö? Absolut! En spelare med Hardts inställning och kompetens växer inte på träd.
Carl Söderberg
Klubb: Linköping
Kommentar: Kung Carl har tagit Elitserien med storm och gjort succé i LHC. Han har bevisat att han är en av landets frästa lirare. Dessvärre har framfarten stoppats upp av en handskada som nu håller honom borta från spel. Hade troligtvis varit given i Tre Kronors trupp till Karjala Tournament annars.
Saknad i Malmö? Ja, det tycker jag nog. Men skilsmässan, eller ”pausen” i relationen, var en nödvändighet.
Anton Blomqvist
Klubb: Springfield Falcons
Kommentar: Den storväxte backen lämnade Malmö för AHL-spel i slutet av förra säsongen. Vad jag förstod så gjorde han bra ifrån sig ”over there”, men hittills i år verkar han ha matchats sparsamt.
Saknad i Malmö? Nej. En back som skulle kunna vara bra, men han saknar ett par viktiga detaljer i sitt spel.
Jan Urbas
Klubb: Växjö Lakers
Kommentar: Skadehelvetet fortsätter för ”Ubbe”. Slovenen har bara hunnit med två Elitseriematcher och nu håller axeln åter honom borta från spel. Med tanke på tidigare konvalescenstid för just Urbas finns risk att det blir en längre vila. Men han kommer säkert tillbaka till matchandet innan en svensk gjort mål för Växjö.
Saknad i Malmö: Ja. Jag är ett stort fan av Urbas och hade gärna sett honom kvar i klubben. Skadorna till trots.
Marcus Olsson
Klubb: Jesenice
Kommentar: Det blev aldrig något spel i norska Frisk Asker, där Marcus Olsson hade tänkt spendera den innevarande säsongen. Ekonomiska bekymmer för klubben gjorde att han istället hamnade i slovenska Jesenice, som håller till i den österrikiska ligan. Där har Olsson producerat rejält med poäng och snittar faktiskt mer än en poäng per match.
Saknad i Malmö? Nej. Han stod stilla i utvecklingen och hade en väldigt svag fjolårssäsong.
Det här var ett urval av spelare som representerat Malmö Redhawks under den senaste säsongen. Det är möjligt att detta kan bli ett återkommande inslag, men det kommer i så fall att ske med oregelbundna mellanrum.
/Winnberg
En plan för framtiden
Tänkte snabbt gå igenom de yngre spelarnas situation:
Emil Carnestad spelade drygt 20 matcher förra säsongen med gott om istid. Han funkade överlag väldigt bra i sitt enkla och säkra spel. +3 i plus/minus-statistiken var godkänt i ett lag som slutade åtta i serien. I år har han varit sjundeback i en handfull matcher och fått spela lite grann i 5-5-spelet. Har fått alldeles för lite förtroende sett till hur skakigt det har varit på backsidan till och från. I och med att Jean-Luc Grand-Pierre har tillkommit är Carnestad endast med på träningarna. I min värld borde han lånas ut till antingen ett lag som Tingsryd i botten av Allsvenskan eller ett topplag i division 1. A-lagstid är vad Emil behöver, J20 räcker inte.
Ponthus Westerholm har hela tiden haft kritiska ögon på sig från ledarstaben. Det är min känsla. Hans uttalande i Viasat förra veckan igen kan säkerligen ha kostat honom en del ytterligare i förtroendebrist. För nu är han på läktaren, detta trots att han har ingått i den spelmässigt bästa kedjan i några matcher i sträck tidigare. Ponthus har defensiva problem, ja. Han är inte lika snabb som brodern. Ändå finns där ju en kemi som är svår att bortse ifrån. Vad göra? I mina ögon borde juniortrion återförenas, inlevelsen är en perfekt mix till laget i övrigt. Annars är det ju även här en fråga om det inte är utlåning snarast. A-lagshockey är prioritet. Det vore dock märkligt om Ponthus inte släpps fram igen.
Pathrik Westerholm har haft ganska stort förtroende hela vägen. Helt korrekt. Spelmässigt håller han rätt hög klass, framförallt har skridskostyrkan förbättrats från förra säsongen. Är helt övertygad om att Pathrik kan bli en riktigt vass forward, det gäller dock att han får förtroendet i rätt lägen. Lite PP-istid hade faktiskt inte skadat. Skickligheten finns där onekligen. Har svårt att se Pathrik bänkas eller petas.
Roger Ohlsson har lyckats etablera sig som center i hårdsatsande Nyman-bygget. Lite förvånande på ett sätt, då jag var helt övertygad om att man ville ha renodlat rutinerade centrar i laget. Ohlsson jobbar alltid stenhårt och har ett defensivt samvete som passar Leif Strömberg-filosofin som hand i handsken. Roliga med Roger är att han också kan göra en del mål från sin defensiva centerposition. Självklart är det dock så att han hela tiden ligger på gränsen, kan mycket väl petas på sikt och då borde inte heller här J20 vara svaret.
Vad säger ni läsare? Hur borde Malmö gå vidare med sina 92:or?
/Olsson
Supergiftigt PP gav tre poäng
Det har varit lite upp och ner på slutet resultat- och spelmässigt för Malmö. Att bottenlaget Borås då kom på besök i arenan borde ha passat laget riktigt bra. Det passade väl... sådär. Det blev en hyfsat säker seger till slut, men det satt klart hårdare åt än vad jag förväntat mig. Först tio minuter in i den tredje perioden fixade Linus Klasen ett 4-2-mål med en individuell slutprestation som stängde bataljen. Skotten slutade 28-45 vilket dock inte speglade matchen i stort. Förklaringen stavas till att Borås la många enkla och nätta puckar på mål, många bara för att få blockering och byte till följd.
Spel 5-5 var det emellertid en jämn match, Borås hade framförallt en stark mittperiod med mycket puck och det kunde ha slutat illa där. Hannu Toivonen var dock på tårna och stod upp bra för laget. Den stora skillnaden lagen emellan blev powerplay samt individuellt starkare spelare. Då tänker jag framförallt på Linus Klasen med sina tre mål och Jesper Mattsson med tre passningspoäng.
Rätt intressant det här med hur många av Malmös motståndare som anser sig vara bättre i 5-5-spelet. Och i många fall får jag ge de tränarna rätt. Det är ju dock så att powerplay och boxplay också räknas och i synnerhet när ett lag nästan har 40 procentig utdelning i PP på tolv spelade matcher. Det måste man ju räkna in i helheten och se som en enorm styrka för ett lag. Jag vidhåller dock att Redhawks måste upp i 5-5-spelet och få mer naturlig fart. Det är för omständigt alltjämt och för lite rakt på mål. För få snabba omställningar från defensiv till offensiv.
Annars tycker jag det är kul för Tomas Kollar att få komma med i poängprotokollet, två gånger om för övrigt. Han gör allt som oftast jobbet och utan hans fina arbete precis framför motståndarmålvakten hade inte PP haft lika bra utdelning. Sen får jag också berömma Jean-Luc Grand-Pierre för hans åkförmåga och sättet som han fyllde på i anfallen och uppspelen. Det behövs lite fler oväntade initiativ i laget. Man ser till exempel så tydligt hur spelet förändras när Daniel Josefsson följer med upp och utnyttjar sin skridskostyrka.
Stora minuset i kväll blir de tunga yttrarna på varsin sida om Alexander Barta. Ivan Ciernik och Dragan Umicevic hittar ingen kemi och det känns som att det är en stor tank för mycket i den här kedjan. En snabbare ytter som Robin Alvarez hade passat utmärkt här igen, fast denna gång i stället för Ciernik. Både han och Miroslav Lazo har svårt att hitta sina platser i laget. Lazo bänkades efter ett par mindre lyckades insatser i mittronden. Synd, för Miroslav hade en bra insats på gång dessförinnan. Helt rätt av Leif Strömberg att ge Lukas Ericsson istid igen. Det gäller att hålla igång alla spelare och på så sätt upprätthålla konkurrensen.
/Olsson
Borås ett ultimat test i inställning
Laguppställningsmässigt hoppas jag på att Hannu Toivonen får ny chans mellan stolparna. Det känns viktigt att han får komma igång på allvar nu. Jag sätter ett litet frågetecken för 1-2-pucken mot SSK men i övrigt svarade finländaren för en stark insats senast. Gjorde en del viktiga räddningar i den tredje perioden samt i förlängningen.
En annan viktig detalj för Malmö blir att försöka få upp effektiviteten i 5-5-spelet. Man är beroende av powerplay för att ta hem de flesta matcher och även om det givetvis finns en plan i att vara starka i PP, såväl tränings- som värvningsmässigt, så behövs det fler "enkla" mål. Jag skulle framförallt vilja se utdelning hos kedjan med Ivan Ciernik, Alexander Barta och Dragan Umicevic. Ciernik missade som bekant ett par ypperliga lägen senast och Umicevic var tämligen blek i hemmadebuten.
Klockan 16.00 sker nedsläpp.
/Olsson
Intressant Malmöstatistik
Malmö Redhawks har HockeyAllsvenskans främsta powerplay. Hittills har det blivit 17 mål i den spelformen – och en utdelning på hela 35,42 %.
Många har poängterat att Malmö har extremt svårt att göra mål i spel fem mot fem och att mer eller mindre samtliga mål kommer i just powerplay. Statistiken ser ut enligt följande:
Malmö har totalt gjort 40 mål (näst flest i serien).
17 av dessa har alltså tillverkats i numerärt överläge.
1 mål, gårdagens avgörande signerat Jesper Mattsson, kom på straff.
Lägg därtill att 2 mål gjorts i numerärt underläge.
Således har Malmö Redhawks hittills gjort 20 mål om vi bortser från ”special teams”. På elva matcher ger det knappt 2 mål i snitt per match. Tar vi dessutom med det faktum att ytterligare 1 mål har skjutits i tom bur (Mortens Greens borta mot Rögle är redan medräknat i målen som gjorts i numerärt underläge) är vi nere på 19 mål. En siffra som långt ifrån imponerar, men tack vare ett riktigt vasst spel i powerplay har Malmö trots allt plockat hem en hel del matcher.
# # #
Tittade även närmare på Alexander Barta. Den tyske centern har hittills skjutit 4 mål. Och här kan vi sannerligen prata om viktiga mål.
* 3-3 borta mot Mora i seriepremiären.
* Matchvinnande 2-3 borta mot Rögle – i numerärt underläge efter en fantastisk individuell prestation.
* 1-1 borta mot Sundsvall i en match där Malmö vann med uddamålet och hade oerhört svårt att såväl skapa chanser som att få målmässig utdelning.
* Och i går var det han som tryckte in viktiga 2-2, målet som tog matchen till förlängning.
Här kan vi prata om att leverera när det gäller som mest!
# # #
Övrigt att notera från dagen/kvällen.
Pathrik Westerholm togs ut i J20-landslagets sista trupp innan JVM. Ett tecken så klart som något som visar att han helt klart finns med i diskussionerna kring den trupp som ska representera Sverige vid vinterns höjdpunkt.
Dessutom sköt Sebastian Dyk i kväll sitt första Elitseriemål när hans HV 71 hemmabesegrade Frölunda.
/Winnberg
Viktiga poäng men frågetecknen växer
Problemet med just inställningen och viljan att jobba för varandra, som ett lag får faktiskt Nyman-Strömberg ta på sig. I stället för att ha is i magen, bygga ihop en stomme har Jean-Luc Grand-Pierre och Dragan Umicevic värvats redan i oktober månad. Det fanns trots allt en gedigen bredd i laget, ändå ville Nyman in och röra om i grytan direkt när tillfälle gavs. Bara för att pengar finns måste man inte nappa på första bästa lediga spelare på marknaden. För Grand-Pierre i stället för Robin Weihager - det är ingen uppgradering. Jag vet att många där ute är kritiska till Weihager, men JLGP har verkligen inte mer att tillföra. Puckhanteringen är bitvis pinsam.
Umicevic kan mycket väl bli en bra värvning på sikt, men han har rört om i laget på så sätt att kedjan med tvillingarna Ponthus och Pathrik Westerholm samt Roger Ohlsson har spräckts för att få plats med Robin Alvarez någonstans. Jag förstår verkligen, fullt ut, att lagharmonin omöjligtvis kan vara på topp i det här läget. Prestation går inte före meriter och det är en väldigt farlig väg men framförallt också kanske feg väg att gå.
Ett nykomponerat lag behöver tålamod från omgivningen. Det har jag påpekat tidigare. Problemet nu är att laget innehåller så pass mycket spelskicklighet och rutin att tålamodsaspekten är som bortblåst. Nu kräver såklart alla att laget presterar. Varje kväll. I kväll såldes det lite mer än 8000 biljetter. Kanske 6500 var på plats. Stämningen var, i synnerhet från sittplats, knappast stöttande. För när spelarna går ut och inte är redo att ta fighten fullt ut blir allt ett antiklimax.
För att avsluta lite snyggare får jag väl passa på att berömma Tomas Kollar som slet och stred framför mål och läng sargerna, Robert Carlsson som spelar enkelt men bra, Alexander Barta som har drivet och viljan i spelet samt Jesper Mattsson som kanske inte gjorde en fantastisk insats men som ändå producerar i en takt som är klart beundransvärd.
/Olsson
Intressant match väntar
Förlust senast bort mot Örebro där främst försvarsspelet felade. För många enkla misstag i den egna zonen fällde laget i det toppmötet. Under onsdagen är det nytt toppmöte – eller åtminstone ett inför säsongen väntat toppmöte. Södertälje, som för tillfället återfinns en bra bit ner i tabellen, väntar hemma i Malmö Arena.
Även om det är mycket jippo över morgondagens match så är det viktigaste trots allt att bärga tre poäng. Jag är av uppfattningen att all publicitet är bra publicitet. Nu nämns dessutom Malmö Redhawks helt och hållet i positivt ordalag med vilket självklart är kanon. Jag har faktiskt svårt att förstå de som orkar lägga energi på klagomål kring morgondagens evenemang.
Tillbaka till det viktiga. Tre poäng står på spel och det gäller att hänga på Västerås i tabelltoppen. Morgondagens gäster lär dessutom vara oerhört intresserade av ett trendbrott, och plocka första segern på bortais sedan premiärvinsten mot i Gränby Ishall mot Almtuna. Sedan dess har kringlorna radat upp förluster utanför Scaniarinken – där man faktiskt även gick på pumpen så sent som i söndags. Ska SSK hänga på i det övre skiktet gäller det nog att plocka poäng med sig hem i morgon.
Nyckeln till vinst för Malmö Redhawks del är att spela enklare och rakare i egen zon. Det behöver inte alla vara konstruktivt spel där nere, det funkar att spela sarg ut i trängda lägen. Malmös stora sjuka hittills den här säsongen är den ofina förmågan att spela fast sig i den defensiva zonen.
Vågar jag hoppas att detta endast är en barnsjukdom som försvinner när säsongen blir äldre och laget mer samspelt? Jag hoppas åtminstone på det!
/Winnberg
Positivt med matchvila
Är det då så konstigt? Lagharmonin måste ju ha fått sig en törn av att truppen fylls på konstant. En spelare som Emil Carnestad kanske inte är nöjd, men har i alla fall ett J20-lag att vända sig till för att få välbehövlig istid. Men utfryste Tero Konttinen? Petade Robin Weihager? Från start bänkade Lukas Ericsson? Till och med assisterande lagkaptenen Robin Alvarez började Örebro-bataljen sittandes. Vad skickar det för signaler? Jag saknar sportchef Stefan Nymans plan just på andra sidan av myntet. Att värva spelare är enkelt när man har ekonomiska muskler, men hur löses allt praktiskt? Vem ska få lämna och vart ska de ta vägen? Laget hade inför Örebro-förlusten haft en fin inledning på säsongen, men med ett nytt bottennapp där det blev tal om sex insläppta - precis som mot Västerås i omgång tre - och lite frågetecken kring inställningsbiten, då finns där plötsligt problem i stället för arbetsro.
Vi hör tvillingarna Pathrik och Ponthus Westerholm öppet tala om att det inte tävlas på lika villkor och jag är beredd att hålla med till viss del. Som sagt, Nyman och Leif Strömberg har saker och ting att klura ut nu. Det måste finnas en plan. En utstakad väg och det omgående. Därför tror jag det är väldigt nyttigt att det är matchvila mellan fredag kväll och onsdag kväll. Dessutom väntar tre raka hemmamatcher. Ta itu med de bekymmer som uppkommit på en gång och hitta rätt väg igen.
För den kritik som nu kommer fram från experter som Andreas Johansson på Viasat och Leif Boork på Expressen känns inte helt nyanserad. Att Malmö exempelvis skulle ha en medioker backuppsättning för Allsvenskan, som Johansson drog till med i fredagskvällens sändning, känns som ett klart övertramp.
En sak är i alla fall säker. Det blir en intressant höst att följa Malmö. Onekligen.
/Olsson
En potentiell tredjetröja?
Gårdagens förlust är ett minne blott. Nu tittar vi framåt mot onsdagens hemmamatch mot Södertälje - en match där det förhoppningsvis kommer en hel del publik till Malmö Arena. Med fokus på lite annat hittade jag en matchtröja skapad av Fredrik Gustafsson som verkligen föll mig i smaken. Han driver bloggen Hockeymode, en sida som också tilltalar mig. Här bjuder han på snygga tröjdesigner och då bland annat tröjan nedan, som skulle kunna fungera som en tredjetröja för Malmö Redhawks räkning.
Vad tycker ni läsare om dressen?
/Winnberg
Lite tankar dagen efter bortaförlusten
Med lite perspektiv på gårdagsmatchen så är det solklart var Malmö Redhawks förlorade drabbningen i Behrn Arena. Att kliva ut och spela smågulligt i egen zon håller inte. Stefan Lassen är den största syndaren, när han hade en uppsjö av tid innan Jonas Karlsson helt enkelt bara snor pucken från honom bakom Malmös mål vid 2-0-målet.
I Malmö finns många backar som vill vara konstruktiva i sitt spel. Men jag finner ingen anledning att hela tiden söka medspelares klubblad i egen zon. Det är okej att slå sarg ut – inte minst på borta is där det gäller att minimera misstagen och inte bjuda på något. I går bjöds Örebro på alldeles för mycket, samtidigt som deras spel i numerärt överläge var äckligt starkt.
I den inledande perioden anser jag att det är Malmö som för spelet. Inte minst efter Örebros 3-0-mål. Malmö skapade många bra lägen för att få in fler än de två mål som till slut kom och det kändes lovande inför den andra akten, med de psykologiska mål som Linus Klasen prickade in bara fyra sekunder från pausvilan. Men i andra var man aldrig riktigt nära att få matchen till likaläge. Istället rann Örebro iväg.
På tal om Klasen så har jag inte undgått att notera att Andreas Johansson sågade honom med fotknölarna, att Klasen helt saknar inställning. Här tycker jag att ”experten” är helt ute och cyklar. Jag anser att det är just lagkaptenen som försöker driva detta framåt, som tar ansvar för att något ska ske och som faktiskt även jobbar ganska hårt. Det gäller såväl för gårdagsmatchen som i förra fredagens förlust mot Troja.
Spelare som däremot var helt under isen i går, på forwardssidan, var Jesper Mattsson och – inte minst – Ivan Ciernik. Jag tror det är livsviktigt att få igång den store slovaken inom en väldigt snar framtid. Och kommer han igång på allvar kommer han att vara en enorm tillgång. Men just nu händer det dessvärre lite för lite från hans sida.
/Winnberg
Snabba baklängesmål sänkte Malmö igen
Två insläppta på knappt två minuter mot Troja/Ljungby direkt förra veckan. Tre insläppta på 10.43 i kväll mot Örebro. Naturligtvis fungerar det inte att inleda bortamatcher på det viset. Då blir det inga poäng. Att Malmö började komma ikapp, både till 3-2 och 4-3, är ett tecken på att kapacitet onekligen finns där, men laget måste vara med från första till sista nedsläpp. Inga ursäkter accepteras och det är jag glad över att Leif Strömberg på nytt poängterade efter matchen.
Det känns som att Malmö nu behöver hitta rätt fokus igen. Rimligtvis borde Tero Konttinen samt en forward få lämna truppen för att få en sund konkurrenssituation. Därefter gäller det att svetsa samman laget. Hitta roller till samtliga spelare, rätt roller. Det går inte att röra runt i grytan för mycket, utan då blir det just det här spelet där var och en spelare kör sitt eget race ute på isen.
Mycket mer än så här har jag inte att tillägga i kväll. Jag har på grund av jobb enbart sett den tredje perioden och kan inte uttala mig så mycket. Bloggkollegan befinner sig just nu uppe i Örebro. Förhoppningsvis bjuder han på någon form av analys framöver kring kvällens match.
Annars får gärna ni läsare fylla på i kommentatorsfältet. Var inställningsproblemet så omfattande som Viasats Andreas Johansson ville få det till?
/Olsson
Svårt att klandra Nyman
Det finns många aspekter kring ämnet Malmö och före detta SSK-spelare. Redhawks får förstås utstå kritik för det här och jag köper det till viss del. Jag har dock svårt att klandra Stefan Nyman och till viss del då Leif Strömberg som väljer att värva spelare de har god koll på. Sydsvenskans Kent Jönsson talar om problemen på lång sikt och visst, jag förstår hans tankebanor. Å andra sidan, kan du verkligen bygga på lång sikt i dagens hockeyvärld? Är det ens möjligt? I synnerhet när man ligger i Allsvenskan och siktar uppåt. Självklart hade det varit lite extra roligt att få ihop ett lag som har lite mer ankytning till staden, men hade det verkligen gått? Lojaliteten kommer i dag väldigt långt ner på listan och det finns också exempel på spelare som tappat fort i kvalitet på grund av bristande inspiration och/eller motivation trots att de har haft lokal anknytning.
Det kanske viktigaste i sammanhanget är att Nyman lyckats allra bäst, åtminstone så här långt in på säsongen, med sina "trygga" värvningar. Pontus Sjögren är tvåa i målvaktsligan och obesegrad. Tim Heed är poängbäst av backarna i Allsvenskan och är en väldigt viktig powerplay-spelare. Daniel Josefssons högstanivå är högst bland backarna och hans allroundkunskaper minst lika viktiga. Robert Carlsson har varit en given nyckelspelare, jobbat hårt i båda riktningarna och producerat en pinne per match. Anses dessutom vara den "nye" Mikael Wahlberg. Linus Klasen är två i Allsvenskans poängliga. Tomas Kollar har gjort ett grymt jobb framför motståndarkassen i kritiska lägen. Lägg därtill Jesper Mattsson (inte ex-SSK:are men tidigare coachad av Strömberg) med sitt finfina poängsnitt.
Tittar vi å andra sidan på nyförvärv som Nyman och/eller Strömberg inte har haft så har Hannu Toivonen totalt sett inte nått upp till förväntningarna, Leksands-insatsen till trots. J.D. Forrest är ifrågasatt med sitt spel sett över hela banan. Tero Konttinen platsar inte ens. Lukas Ericsson är bänkad. Välavlönade Ivan Ciernik har inte alls producerat enligt mall. Miroslav Lazo håller kvalitetsmässigt lägre klass än förväntat och är nere i fjärdekedjan och tampas om en plats. Två mest lyckade värvningarna utan ett Nyman/Strömberg-förflutet är Alexander Barta och Alexander Ribbenstrand, men den finurlige, laglojale tysken samt den enkelt spelande backen är också ensamma om att komma upp i bra alternativt riktigt bra betyg. Hittills.
Att nu Dragan Umicevic tar plats i lagbygget är svårt att argumentera emot. Han håller i sina bästa stunder riktigt hög klass. Samtidigt känns träffsäkerheten relativt stabil. För firma Nyman-Strömberg vet hur han skall användas och hur Dragan bäst hittar tillbaka till sin spelstil igen.
/Olsson
Trycket på ledarteamet ökar
En värvning av Umicevic utökar Södertälje-kolonin i Malmö Redhawks. SSK-fansen kokar på nytt och det råder inga tvivel om att detta lyfts fram på de flesta håll och kanter i hockey-Sverige, som sig bör, får jag faktiskt säga. Det är en naturlig reaktion. Just den här SSK-biten tycker jag vi kan titta närmare på framöver. Framförallt när det drar ihop sig att möta Tälje, såväl hemma som borta. Matchen i AXA Sports Center kommer ju bli galen. Linus Klasen, Dragan Umicevic, Pontus Sjögren, Stefan Nyman och de övriga kommer få utstå både det ena och det andra där uppe. En match väl värd att se för alla, tror jag.
Att Umicevic nu kliver in i truppen gör att trycket på ledarteamet med Leif Strömberg, Ulf Taavola och Stefan Nyman ökar. Ännu en individualist som ska passa med övriga. Och med plötsligt nio backar och fjorton forwards i truppen blir det extra viktigt att hålla uppe stämningen. Som det verkar kan det bli tal om att, utöver backarna Emil Carnestad och Tero Konttinen, Lukas Ericsson och Miroslav Lazo hamnar på bänken alternativt läktaren. Vem hade trott det i somras?
MrMadhawk.se berättar att Umicevic går in i en kedja med Alexander Barta och Ivan Ciernik. Det innebär samtidigt att vi kan få en fjärdekedja med Robin Alvarez, Morten Green och Tomas Kollar. Rätt skapligt, får sägas.
/Olsson
