Dags att skapa hockeyfester i höst
Med sju trepoängare på nio matcher har Malmö Redhawks inlett hösten starkt. Jag tycker för en gångs skull att Malmö Redhawks-anställda har fått draghjälp av sportsliga insatser så här i inledningen på säsongen, vilket inte hänt på flera år nu. Det måste vara bra mycket enklare att "sälja in" produkten i och med den här starten. Den stora massan är emellertid den som skapar stämning och atmosfär i arenan och här är det hög tid att nu ställa upp på den satsning som har genomförts och som åtminstone inledningsvis har ändrat de sportsliga resultaten på klart rätt håll.
Om den här produkten ska bli hållbar på sikt måste publiksiffrorna upp. 6397 åskådare mot Bofors i premiären var riktigt kul och imponerande. Däremot har det stabiliserat sig på en lägre nivå därefter (Tingsryds-bataljen presenterades faktiska siffran, inte antalet sålda biljetter). Det känns som att det är dags att vrida upp knappen lite nu och få till ett par rikigt fina publiksiffror den närmaste månaden.
Tre matcher har klart störst potential:
* Södertälje (19/10). Förra säsongen i Elitserien, nu ett lag som till stora delar fått börja om. En klubb som Malmö fått nära koppling till genom hela ledarteamet samt ett antal spelare som tidigare gjort resan som Redhawks vill göra med Södertälje. Naturligtvis kommer SSK-Malmö i Tälje vara snäppet hetare, men det är ändå speciellt för Linus Klasen, Tim Heed, Stefan Nyman och övriga att möta Södertälje en första gång. Lägg därtill att gästerna kommer vilja göra allt för att slå "SSK Syd". Deras fans skulle njuta länge vid poängtagning i Malmö Arena.
* Rögle (2/11). Slaget om Skåne del två, del ett i Malmö för säsongen. Förra säsongen tog Redhawks full pott i arenan, trots ett i övrigt svagt år. Det finns ingen anledning att ändra på det under Leif Strömbergs ledning. RBK kommer extra revanschsugna efter att ha förlorat i Ängelholm i slutminuterna där som bekant Alexander Barta avgjorde i boxplay. Låt oss få en fullsatt arena igen. I andra mötet 2010 kom det "bara" 7310 personer. Där ska vi inte hamna fler gånger.
* Leksand (8/11). Ett snudd på klassiskt möte i modern tid. Två lag som har rustat under många år i Allsvenskan men som båda just är kvar i andradivisionen. Sen är ju Leksand Leksand, även om den romansen nog blir allt svagare. Det var säsongens match i arenan i ett par år, men förra säsongens noteringar ska slås. För visst blir vi fler än 6079 respektive 5602?
In och boka på ticnet.se nu. Vi vill väl alla ha hockeyfester i arenan igen?...
/Olsson
Malmö kan vara helt rätt för Dragan
Ännu en spelare som ledartrojkan har haft tidigare, protesterar många - i synnerhet ute i landet. Fast tittar vi på Nymans värvningar så här långt så känns det som att hans träffsäkerhet ligger betydligt högre på spelare han och/eller Leif Strömberg har haft tidigare under 2000-talet. Till skillnad från när Malmö Redhawks värvade tillbaka före detta MIF-spelare runt åtta-tio år sedan så har de flesta ex-SSK/LIF:are fortfarande lång tid kvar av sina karriärer. Det är en viktig skillnad.
Vad skulle en Umicevic-förstärkning innebär konkret i truppen? Jag är rätt övertygad om att en meriterad spelare hade fått lämna. Vi har två slovaker i Miroslav Lazo och Ivan Ciernik som inte riktigt motsvarat förväntningarna än så länge. Lukas Ericsson var bänkad från start igår. Det är dock väldigt tidigt än. Egentligen borde arbetsro vara ett nyckelord för laget nu, för många förändringar i ett redan väldigt förändrat lag känns inte ultimat. Risken är att laget splittras i olika läger på sikt.
Vi lär få anledning att återkomma i ämnet framöver. Var så säkra.
/Olsson
Fin tillbakastuds med hjälp av Mattsson
Förlustraden stannade vid en och blev aldrig en trend. Malmö gick ut och tog, i konkurrens med Bofors-viktorian, säsongens enklaste seger efter fin koncentration, hög spelskicklighet och stark beslutsamhet. Det som laget gjorde fel i fredags gjorde man så rätt i kväll. Dessutom var Jesper Mattsson tillbaka i laget efter hjärnskakningen och han var tillbaka med besked.
Leif Strömbergs drag att flytta upp Mattsson till Linus Klasen och Robert Carlsson i 5-5-spelet var riktigt bra. Utmärkt coachning att på så sätt få ut tekningssvage Carlsson på en kant samtidigt som "ungtuppskedjan" med Pathrik Westerholm, Roger Ohlsson och Ponthus Westerholm fick vara intakt efter trions succé på slutet. Tycker också det var rätt att Miroslav Lazo har åkt ner i hierarkin, samtidigt som Lukas Ericsson fått börja om från början som trettonde forward. Det har helt enkelt hänt alldeles för lite på olika håll och kanter för att man bara ska få köra på.
Mattsson-Klasen-samarbetet är riktigt intressant inför fortsättningen. Duon såg till att 5-5-spelet äntligen börjat lossna lite för fler formationer än Westerholms-Olsson-linen. Powerplay gav fin utdelning direkt med #21 tillbaka för övrigt. Mattsson ska såklart hyllas för det, men även Klasen som gjorde en av sina klart bättre matcher i Malmö-tröjan så här långt.
Jean-Luc Grand-Pierre då? Ja, det var klart godkänt. Jag var och är fortfarande kritisk till värvningen i sig, men självklart ska jag ge honom en ärlig chans i mina bedömningar. Och ska jag vara helt ärlig så är känslan att det verkligen behövdes en stor, stark defensiv tuffing i försvarsleden. Små, tekniska backar har Redhawks gott om men när det kommer till boxplay och när det blir tätt mot slutet av matcher har Strömberg och Ulf Taavola inte haft ultimat konkurrens bland backarna.
Avslutningsvis, skönt att stå som segrare igen.
/Olsson
Rom byggdes inte på en dag
I morgon är det åter dags för match. Ugglorna från Oskarshamn kommer på besök när Malmö spelar sin blott andra hemmamatch på två veckor.
Reaktionerna efter förlusten i Ljungby har varit oproportionerligt stora. Självklart kommer det ibland ett bakslag och jag tycker i ärlighetens namn inte att prestationen uppe i Småland var så värdelös som ack så många supportrar vill göra gällande. Men ibland möter man ett lag som gör en kanonmatch – och då kvittar det om motståndet heter Troja eller Linköping.
Visst, de två första målen som mer eller mindre gavs bort var självklart extremt onödiga och egentligen det som låg bakom förlusten.
Rom byggdes varken på en eller två dagar. Det kommer att ta tid att få allt att klaffa till 110 procent. Därför känns det bra att lagets leds av en tränartrojka som verkligen vet vad de vill.
Och i dagsläget ser jag förlusten mot Troja som ett olycksfall i arbetet. Några större växlar tänker jag inte dra av den.
/Winnberg
Tålamod är fortsatt nyckelordet
Nåväl, det svänger fort i ishockeyn och det är inte lönt att dra till överreaktioner. Malmö har fortfarande inlett serien bra och har en viss arbetsro tack vare de inspelade poängen. Jag tycker dock det allra viktigaste nu är att få fart på spelet ytterligare, växa i 5-5-spelet och skapa fler högkvalitativa chanser vid sidan av powerplay-lägena. Jag vidhåller att det är centralt att få igång produktionen på olika håll och kanter. Få det att lossna. Se bara på Linus Klasen som får rejäla självförtroende-boostar av att få göra mål. Pressen släpper lite. Och att just få upp det offensiva självförtroendet är viktigt för Ivan Ciernik, Robin Alvarez, Lukas Ericsson och Morten Green för att nämna några.
Jag hoppas annars att Jesper Mattsson är på gång tillbaka snarast. Det behövs både för powerplay och även för att lugna ner laget i stort. Mattsson har förmågan att göra rätt avvägningar när det kommer till att hålla pucken inom laget via pass hem till back respektive gå framåt och försöka etablera tryck fort med kedjekamrater. Den rutinen har saknats sen #21 försvann med hjärnskakning.
Oskarshamn väntar nu på hemmais på måndag. Väldigt viktigt att studsa tillbaka och verkligen prestera i arenan inför hemmafansen. IKO har gått mycket upp och ner under säsongsinledningen. Man kan definitivt störa topplagen, vilket främst har gjorts på hemmaplan. Trenden på slutet är dock ganska svag, en seger på de fyra senaste. Redhawks kommer framförallt få se upp med "släkten är värst"-syndromet. Nicklas Jadeland har varit riktigt bra hittills medan Andreas Valdix har haft svårt att komma loss. I mål hittar vi Alexander Bengtsson.
Jag känner mig något tjatig på slutet kring ett par punkter, men jag vill ånyo lyfta fram att tålamod är nyckelordet i år. Det går inte att döma laget för hårt för enstaka matcher. Med så många nya spelare kommer det att gå upp och ner i spelet och sen tar det tid att bygga upp en gemenskap och stolthet för klubbens färger.
/Olsson
Klasens mål förgäves
Att försvarsspelet behöver lyftas genom mer tyngd och kraft på backsidan får jag hålla med sportchef Stefan Nyman fullt ut på. Titta bara på Tim Heeds svaga agerande vid Trojas 4-2-mål. Sen är då frågan om Jean-Luc Grand-Pierre är mannen vi söker för att skapa stabilitet. Tero Konttinen är för övrigt snart i en ny klubb, det finns väl dock en hel del att lösa vad gäller kontraktsbiten. En ny klubb borde vara tämligen lätt för finländaren att hitta med tanke på att han hade en bra säsong i Oskarshamn förra året.
Segerraden stannade vid fyra raka och säsongens första bortaförlust är ett faktum. Ett nederlag som min bloggkollega faktiskt varnade för tidigare under dagen. Själv hade jag ingen riktig magkänsla men det tog inte lång tid att förstå att det skulle bli svårt att plocka tre poäng i kväll.
# # #
Får gratulera Västerås till en fullkomligt galen bra start på serien. 2-7-seger mot Almtuna på fredagen. Det är inte klokt egentligen. Mats Waltins grabbar har sju poäng ner till fyran(!) Södertälje.
/Olsson
Arbetsinsatsen är inte tillräcklig
Andra perioden blir mer tillknäppt. Ändå slinker ett 3-1-mål in i powerplay för Troja/Ljungby. Kan inte säga att det är direkt orättvist. Malmö arbetar inte tillräckligt hårt. Är inte tillräckligt ödmjuka. Det handlar om för många "ta för givet"-insatser och för lite tryck i åkningen. Redhawks anpassar sig ännu en gång till det tempo som motståndet vill ha.
Jag hävdar med en dåres envishet att förstakedjan måste kliva fram i en sån här match. Linus Klasen som lagkapten, med sitt register och sin kunskap. Det måste hända mer. Skapas fler chanser. Ihop med Robert Carlsson och Ivan Ciernik blir det inget riktigt flyt i spelet. Framförallt eftersom Ciernik just nu är iskall i den sista tredjedelen.
En period kvar att gå på. Det ser tufft ut, men Malmö har kapacitet nog i truppen att komma ikapp. Då krävs emellertid en helt annan inställning och frågan är om man kan plocka fram den så här dags. Ett par förändringar i kedjeformationerna hade inte suttit fel. Helst tre femmor med tanke på att nästa match är först på måndag igen.
/Olsson
Baksmälla i inledningen
Prestationsmässigt är det återigen tvillingarna Westerholm och Roger Ohlsson som gör det bra. Oroar allt som oftast. Tycker även Tomas Kollar, Morten Green och Lukas Ericsson tuggar på bra. Dock vill jag se mer utav förstakedjan där det verkligen behöver hända något offensivt i 5-5-spel. Bland backarna måste för övrigt Alexander Ribbenstrand upp ett snäpp.
Hur detta ska vändas? Tja, Malmö måste bruka allvar. Kämpa fram powerplay-möjligheter och jobba utifrån det.
/Olsson
Bortamatch inget hinder
Att spela bortamatch känns inte längre som något hinder eller ett problem. Tänk att vi nu har fyra trepoängare på lika många försök. Förra säsongen fixade Robert Olsson ihop sex(!) trepoängare på hela säsongen. Vilken förvandling. Att vi spelar den hockey vi gör nu under Strömberg är lagmässigt väldigt effektivt. Däremot har, åtminstone än så länge, ett par individualister försvunnit lite grann. Jag tänker på Ivan Ciernik som bara står på 1+1 i poängskörd, Robin Alvarez med två assist, Lukas Ericsson och Tomas Kollar med också "bara" två pinnar vardera. Det hade givetvis varit skönt med en ketchupeffekt på ett par forwards men jag undrar allt om vi inte kommer få lägga om kalkylerna på sikt. Det är inte säkert att exempelvis Ciernik kommer få utrymme nog att ösa in poäng. Mot Leksand var han exempelvis en hårdjobbare till slut. Ett sätt att rätta sig in i leden månne?
Det är väldigt tidigt på säsongen alltjämt. Det ska vi komma ihåg. Men det finns fyra lag som inlett serien lite sådär sett till förväntningar inför starten. Tänker på Södertälje (7), Leksand (8), Mora (9) och Rögle (10). Det räcker självklart med en vinstrad på tre-fyra matcher för att ändra på saker och ting, men det känns som att någon utav nämnda lag inte kommer att hänga med som förväntat. Ser vi till SSK så har man lite problem på bortais. Leksand har haft det tufft i förväntat svåra matcher med något undantag. Mora har ett ungt lag som vanligt men borde komma mer och mer ju längre säsongen lider. Rögle har en del skadeproblem som spökar och så då tränarsituationen, där jag tror det är av yttersta vikt att hitta en permanent lösning så fort som det bara går.
I morgon väntar Troja/Ljungby i Ljungby för Malmö. Veckans andra och sista match. Lite klurig batalj ändå. Troja kan prestera på hemmaplan, vilket inte minst vändningen mot Södertälje visade. Dessutom har Redhawks inte riktigt övertygat i liknande matcher tidigare mot Tingsryd och Sundsvall. Min förhoppning är att Leif Strömberg matchar fjärdekedjan med Ponthus Westerholm, Pathrik Westerholm samt Roger Ohlsson riktigt hårt. Den trion kommer passa utmärkt i en drabbning där just inställning kommer betyda mycket för Malmö.
/Olsson
Vilken revansch, Toivonen
Malmö fortsätter på vinnarspåret och plockade i kväll tre nya imponerande poäng uppe i Leksand. Inte helt oväntat fick Hannu Toivonen chans mellan stolparna efter att ha varit bänkad tre matcher på raken. En chans han tog på allra bästa sätt. Vilken revansch från Toivonens sida. De högkvalitativa räddningarna i denna match kan räknas på upp mot två händer. Fantastiskt. Det var detta målvaktsspel som finländaren stod för i ett par matcher under försäsongen.
Annars måste fjärdekedjan med Ponthus Westerholm, Pathrik Westerholm och Roger Olsson lyftas fram. Härlig snurr, underbar press och enormt engagemang i varje byte. Utdelning blev det också, men de "enkla" målen kom också tack vare ett oerhört noggrannt och hårt jobb över hela isen. Det var ingen slump. Alls.
Redhawks vann matchen tack vare just bredden i laget samt ett målvaktsspel som var klart mycket säkrare.
Det var många bra arbetsinsatser i övrigt hos Malmö. Tänker på framförallt Robin Alvarez men även Alexander Barta, exempelvis då i boxplay. Tomas Kollar framför motståndarkassen gjorde stor nytta, Lukas Ericsson rev och slet, Morten Green tog kampen. Daniel Josefsson tog stort ansvar. Ja, det går att nämna många spelare i en sån här laginsats.
Spelmässigt var det för laget ett steg framåt efter mindre imponerande insatser på slutet, segrarna till trots. Visst skapade Leksand mycket, i synnerhet mot slutet, men det ska ett lag av Leksands kaliber kunna göra. Det är ju trots allt så att vi har motståndare som gör saker bra också.
Malmö har onekligen fått en drömstart på säsongen. Ett så pass nytt, ihopplockat lag har levererat treor mot Mora, Rögle och Leksand på bortais. Hatten av för Leif Strömberg och övriga ledarteamet där.
/Olsson
Ses vi på O'Learys i kväll?
I kväll stundar stormatch mellan Leksands IF och Malmö Redhawks. Spelplatsen är Tegera Arena i Dalarna, vilket gör att det är svårt att ta sig till matchen. Efter att ha varit på plats under Malmös sex inledande seriematcher känns det faktiskt lite surt att missa denna, men får det vara.
När man nu inte kan vara på plats får man göra det bästa av situationen. Därför tycker jag att det är alldeles ypperligt att Redhawks Support tagit ett initiativ till att samla likasinnade på O’Learys, där vi tillsammans kan följa matchen.
Vad kan egentligen vara bättre än att äta och dricka gott – samtidigt som Malmö (förhoppningsvis) spelar hem tre nya poäng.
Har du inte anmält dig ännu så här av dig till Linda Magnusson på 0709-188324.
Vi ses i kväll!
/Winnberg
En svår väg är vald, Nyman
Malmö Redhawks har förhållandevis få defensiva, stora och starka backar i årets upplaga. Därför värvades Stefan Lassen in lagom till seriestarten. Några omgångar in på serien visar det sig nu att Stefan Nyman inte var nöjd där. Han har alltså i dag valt att värva Jean-Luc Grand-Pierre. JLGP har haft svårt att hitta en ny klubbadress sen Leksand avviserat att han inte ingick i framtidsplanerna i våras. Senare köptes han ut och nu har han väntat på att få en ny klubbadress.
Malmö, med sina elitserieambitioner, går alltså in och plockar upp en back som haft svårt att leverera i Allsvenskan under ett par säsonger. Det känns verkligen inte rätt. Det känns..helt galet. Grand-Pierre är redan från början kraftigt ifrågasatt och sportchef Nyman har valt en svår väg nu. Det må vara så att han var en ekonomiskt billig lösning, men han upptar trots allt en icke EU-plats och det kan ge problem framöver.
Dessutom undrar man varför tålamodet är så dåligt i Redhawks. Det måste finnas bra mycket mer kvalificerade backar som en klubb med Malmös nuvarande resurser kan värva. Kanske också läge att ta upp situationen med Tero Konttinen. Vad händer där? Konttinen lär väl försvinna snarast i och med en ny backvärvning, detta innan finländaren ens har fått göra säsongsdebut i Malmö-tröjan.
Jag är besviken. För Nymans skull hoppas jag verkligen att han är rätt ute.
/Olsson
Laddar upp inför Leksand
Det är givetvis väldigt tidigt än på säsongen. Det ska man självklart komma ihåg i sammanhanget, men om Malmö skulle lyckas ta en ny trea är det plötsligt åtta poängs marginal ner till Leksand. Det hade givetvis smakat mumma. Den kanske största fokuset inför matchen blir ändå på målvaktssidan. Där är det rätt öppet i båda lagen. Leksand har Erik Hanses som en tänkt förstemålvakt, men Jens Holmström har två nollor på två matcher. Förvisso har Holmström hållit nollan mot så kallat "sämre lag" men kan man verkligen peta honom efter en ny nolla?
För Malmös del handlar det om att Pontus Sjögren, åtminstone för stunden, tagit över förstaspaden från den betydligt mer meriterade och högt rankade Hannu Toivonen. Finländaren har nu bara fått stå två av sex matcher och känslan är att han måste in i hetluften snarast igen. Det gäller att få med sig alla på resan och Hannu har ju en stor kapacitet i grunden, det har vi sett under försäsongen. Nu måste självförtroendet upp igen och en stark insats mot ett annat förmodat topplag skulle kunna förändra situationen en hel del.
Intressant annars att André Burakovsky får följa med upp till Leksand. Jesper Mattsson saknas alltjämt så där finns plats i truppen. Frågan är bara om "Lill-Burra" kommer få spela. Jag anar dock det, Leif Strömberg verkar väldigt förtjust i spelartypen som 16-åringen står för. Det blir utan tvekan en spännande kväll i Dalarna.
/Olsson
Två veckors allsvenska: Summering
Spelet då? Ja, det har inte sett alltför bra ut. Där är vi nog alla överens. Bofors-matchen var tämligen klockren. Rögle-matchen, nja, det var i alla fall en match med bra pondus i laget. I övrigt är det svårt att plocka fram godbitarna spelmässigt. Är jag förvånad? Inte ett dugg faktiskt. Eller, jag trodde mer på att det skulle vara lite klenare poängutdelning men hyfsat spel bitvis. Det här kommer ta tid och det måste vi supportrar kunna ha acceptans för. Tänk vilken fantastisk möjlighet vi har fått i Malmö när det kommer till att forma ett lag som ska ha chans att förändra "dödläget" med tre säsonger på raken utan att ens delta i Kvalserien. Då gäller det också att uppskatta situationen och göra det bästa utav det. En bra början är att faktiskt ta sig till hemmamatcherna.
Om vi ser till spelarnas insatser så här långt så finns där egentligen få som har överpresterat. Fler har definitivt underpresterat. Det mest förvånande är väl egentligen målvaktssituationen där Pontus Sjögren blivit etta för stunden. Oväntat, trots allt.
Vi kör lite spelare för spelare.
Pontus Sjögren har som sagt startat säsongen utmärkt. Har överglänst konkurrenten och fått stått mest. Säker och lugn i sina ageranden. Visade i Ängelholm att han pallar trycket i täta och svåra matcher.
Hannu Toivonen har inte riktigt kommit in i säsongen så som önskat. En premiär mot Mora är inte så mycket att orda om, men insatsen mot Västerås var direkt usel. Försvarsspelet var inte heller bra, men Toivonen visade inte att han vill vara solklar etta. Nu blir det intressant att se när Hannu får chansen nästa gång. Kanske ändå läge mot Leksand? Laget har börjat poängmässigt bra, behöver inte känna någon press uppe i Dalarna och finländaren skulle få chansen i en skön utmaning.
Emil Carnestad har haft sparsamt med istid och oftast fått ta Tim Heeds plats i 5-5-spelet. Sett till hur ojämnt backspelet har varit är jag förvånad över att Carnestad inte fått större utrymme. Emil är en solid, säker försvarsspelare som tänker på defensiven i första hand. Lite fegt av ledarteamet.
J.D. Forrest är en av de mest ifrågasatta värvningarna. Det har inte riktigt lossnat och produktionen är inte enligt förväntningarna. Å andra sidan är inte Forrest nummer ett bland backarna när det kommer till powerplay. Hade fina tendenser i Tignsryds-bataljen men i övrigt är amerikanen en besvikelse hittills.
Tim Heed har varit Allsvenskans främste back när det kommer till den offensiva delen av spelet. Fantastiskt skicklig i powerplay där han, Jesper Mattsson och Linus Klasen utgör det stora hotet. Defensivt uppges sportchef Stefan Nyman ha jobbat med Heed under försäsongen och visst såg det hyfsat ut under de inledande matcherna, men på slutet har han börjat tappa.
Daniel Josefsson var riktigt bra under stora delar av försäsongen men har inte växlat upp i Allsvenskan fullt ut. Än så länge för ojämna insatser för att vara den ledande backen. Händelsen med Stefan Livs bortgång har naturligtvis varit svår att hantera i sammanhanget. Jag tror Daniel kommer att komma mer och mer i spelet ju längre tiden går.
Tero Konttinen står på noll. Inga spelade matcher, inget förtroende. Skadad i slutet av försäsongen, visst, men nånting stämmer inte riktigt här. Tero borde ha fått chansen i en normal konkurrenssituation.
Stefan Lassen känns inte helt klockren än så länge. Har haft rätt så stort förtroende av Ulf Taavola (som coachar backarna i första hand). Förvisso är Lassen en av få backar med tyngd och storlek att sätta in, men bitvis är positionsspelet inte godkänt för en i första hand defensiv back.
Alexander Ribbenstrand har varit en solid back som oftast tillfört enkelhet i ett lag som har många puckskickliga lirare. Hade någon svagare match men på det stora hela stått för det han är värvad för. Bra.
Robin Weihager har coachats på helt rätt sätt i säsongsupptakten. Inget powerplay alls utan koncentration på boxplay och defensiven i stort. Problemet med Weihager precis som många andra i laget är förmågan att inte kunna vara konsekvent i spelet. Om Robin fortsätter leta efter enkelheten i spelet så blir han på sikt perfekt för ett tredje backpar.
Robin Alvarez svarade för en enormt bra försäsong men efter tacklingen i Mora i premiären har formsvackan varit total. Tycker ändå att Alvarez har arbetat sig tillbaka sakta men säkert och på slutet har det åtminstone blivit ett par passningspoäng samt mer delaktiga insatser till laget. Hans boxplay-jobb skall icke glömmas bort i sammanhanget.
Alexander Barta har tillhört topp-3 i laget och gjort viktiga mål för laget. Kvitteringen uppe i Mora var fantastisk, avgörande målet i Ängelholm var grymt. Spelmässigt tillhör han den mest jämna och säkra i laget. Bäste tekare och riktigt vass i boxplay.
Robert Carlsson hade en bra start och var bland de främsta i laget under de tre första matcherna. Därefter har det gått en aning trögare, men i stort en nyttig lagspelare.
Ivan Ciernik skulle vara en av de stora poängmakarna och en naturlig målskytt. Det har vi inte alls sett hittills. Har gjort två pinnar än så länge varav bara den ena haft större betydelse för matchens utgång. Det gäller att fortsätta leta efter en ultimat omgivning för slovaken tills man hittar den. För Ciernik ska kunna bidra betydligt mer än så här framöver.
Lukas Ericssons roll i Malmö kan nog inte riktigt jämföras med den i Oskarshamn. Känslan är att det inte är riktigt samma fokus på att producera i Redhawks utan snarare göra jobbet och spela fysiskt. Ericsson har bra tendenser, kommer säkert växa i kostymen.
Morten Greens tröga säsongsinledningar (inlusive försäsong) är snudd på en klassiker men precis som tidigare år släpper det ett par omgångar in i serien. Blir en viktig kugge även i höst.
Linus Klasen har haft ett stort fokus på sig, såklart, under inledningen. Fick till slut mot Sundsvall borta göra det förlösande första målet för säsongen. Annars trots allt nio passningspoäng. Nånstans anser jag ändå Klasen lika viktig när det kommer till att ge andra spelare utrymmet. För när motståndarna fokuserar på att hålla bort Linus öppnar chanser upp sig för lagkamraterna. Har en bra bit kvar till sin absoluta toppform, dock.
Tomas Kollar har kommit betydligt mer sen det blev seriespel. Ett par mål har det blivit framför motståndarkassen och där har han svarat för ett stort och viktigt jobb, inte minst mot Rögle. Det enda jag saknar från Kollar är nog den fysiska biten. Den är inte vad den har varit.
Miroslav Lazo blev tidigt ifrågasatt, inte minst av undertecknad. Förutom Bofors-matchen har han emellertid inte gjort något större väsen av sig. Jag har fortsatt svårt att se hans plats i laget. Det känns inte rätt att han upptar istid sett till hur lite han presterar. Dock väldigt tidigt på säsongen alltjämt.
Jesper Mattssons comeback har minst sagt varit succéartad. Oerhört viktig i powerplay och överhuvudtaget betydelsefull när det kommer till att lugna ner laget och hålla i pucken. Topp-3 i laget hittills. Nu håller vi tummarna för att han kommer tillbaka snabbt efter hjärnskakningen.
Roger Ohlssons istid har varit klart begränsad. Fått chansen i hälften av matcherna i fjärdekedjan och gjort jobbet, men kanske inte synts så mycket. En utlåning borde snart vara aktuell.
Pathrik Westerholm har till skillnad från brodern haft förtroendet i varje match. Potentialen finns där ju verkligen, Pathrik kan bli riktigt bra. Det räcker dock inte att bara spela hockey från fjärdekedjan. Att en så pass offensiv spelare inte har förtroendet högre upp är en felmatchning från Leif Strömbergs sida.
Ponthus Westerholms förtroende har varit betydligt mer oberäkneligt. Bänkad till en början, men har sedan fått jobba sig in i det. Både han och Pathrik behöver dock mer offensiv istid, så att säga. För tendenserna i deras spel visar att duon är på uppgång.
/Olsson
Ett imponerande poängsnitt
Malmö Redhawks fixade i går tre nya poäng. Man gjorde det utan att glänsa – men tre poäng är värda precis lika mycket i en 3-2-seger som vid en 7-0-seger. Och det är tre poäng som är målet med varje match.
Det faktum att laget vunnit fem av de inledande sex matcherna är något jag tänker fokusera på här. För hur har det egentligen sett ut under de senaste säsongerna. Många gånger har prestationen på isen liknat gårdagens, men med en väsentlig skillnad. Redhawks har åkt hem utan poäng.
Så här långt in på säsongen så har Malmö fixat segrar i åtminstone tre matcher som i fjol garanterat hade slutat med poängförlust. Fjolårsmalmö hade inte vänt i slutminuterna borta mot Mora. Fjolårsmalmö hade inte avgjort sent borta mot Rögle. Och Fjolårsmalmö hade inte fått med sig sex poäng från de senaste två matcherna, mot Tingsryd och Sundsvall, om spelet sett likadant ut.
Att det är en styrka att vinna även när spelet inte är på topp råder det inget tvivel om. Samtidigt är det mer eller mindre lika självklart att spelet behöver bli bättre om Malmö på någon vänster ska kunna hota framåt våren. Men vi ska inte förglömma det faktum att laget till mångt och mycket är helt nytt. Det kommer att komma matcher där spelet inte klickar hundraprocentigt, inte minst under serieupptakten. Och så länge laget vinner finner jag ingen större anledning att ha invändningar på spelet.
Malmö Redhawks har den här säsongen spelat in 15 poäng på 6 matcher. Det ger ett snitt på 2,5 poäng per match.
Och till syvende och sist är det poängen som räknas!
/Winnberg
Destination Sundsvall
I kväll väntar ny ”måstematch” för Malmö Redhawks. Kanske inte en måstematch i ordets rätta bemärkelse, men likväl en match som ett tilltänkt topplag bara ska vinna. Visst, det finns inte längre några enkla matcher i HockeyAllsvenskan. Och matchen är den fjärde inom loppet av en vecka. De tre poängen som står på spel i kväll är värda precis lika mycket som de som säkrades i måndagens derby.
Matchen mot Tingsryd var i ärlighetens namn mindre underhållande. Men det är poängen som räknas när vi summerar tabellen i mars månad. Då spelar det absolut ingen roll att det sett sisådär ut i ett par matcher. Och jag bryr mig inte heller speciellt mycket hur spelet ser ut denna afton. Med så pass tufft matchande som laget haft under serieupptakten har jag full förståelse för att det inte presteras hockeypropaganda på löpande band.
Undertecknad sitter förresten i skrivande stund på ett tåg mellan Stockholm och Sundsvall och kommer ha den stora äran att besöka Gärdehov och bevittna matchen på plats. Detta görs samma dag som bloggen fyller sex månader.
Ni som inte drar till Norrland har möjlighet att se matchen på dumburken. Och det är inte bara Viasat Hockey som gäller. Det är fredag, vilket innebär att det är magasinsprogram på TV10 – och huvudmatchen denna afton är just Sundsvall – Malmö.
/Winnberg
Tre poäng är tre poäng
Tala om skillnader. Derby med allt vad det innebär i måndags med en enorm glädje, tillbaka i den allsvenska vardagen i kväll och ett tämligen sömnigt Malmö. Inte minst i inledningen av matchen där exempelvis Tim Heed agerade fruktansvärt svagt i egen zon och knappt rörde på benen. Redhawks blev också straffat, Pontus Sjögren släppte en ganska enkel puck via Tomas Larssons skott och hemmalaget fick jobba i uppförsbacke. Tack vare powerplay kom dock Malmö tillbaka och spetskompetensen där var det som avgjorde bataljen.
Tre powerplay-mål blev det till slut tal om samtidigt som det var stängt bakåt i boxplay. 4-1-viktorian gav tre poäng och tre poäng var kravet mot ett Tingsryd som ännu inte vunnit i årets allsvenska. Malmö har ändå skaffat sig lite arbetsro nu. Självförtroendet är starkt när det kommer till boxplay och strålande när det rör sig om powerplay. Däremot gäller det nu för Leif Strömberg att få ut mer utav 5-5-spelet. Eller är det så här "Strumpan" vill att Malmö ska spela i 5-5? Lite fler flygande anfall som på sikt kan ge utdelning hade varit välkommet. Inte minst för spelare som inte får utrymme i powerplay, tänker på Pathrik och Ponthus Westerholm, Lukas Ericsson samt Miroslav Lazo framförallt.
Största plusen i kväll ska J.D. Forrest, Alexander Barta, Tomas Kollar och Morten Green ha. Även Robin Alvarez, som åtminstone fick med sig en passningspoäng i kväll, blev bättre och bättre under matchens gång. Alvarez-Barta i boxplay fungerade ånyo alldeles utmärkt. Riktigt skönt par där. För övrigt gjorde Pontus Sjögren en riktigt fin prestation mellan stolparna på nytt. Det insläppta målet var lite typiskt "skitmål" för Sjögren att släppa in men hans säsongsinledning i stort är riktigt bra.
Vill egentligen bara påminna om en sak slutligen. Malmö Redhawks må ha en klart större spelarbudget än de flesta övriga lag. Vi har å andra sidan sexton nya spelare som ska spelas ihop till ett lag. Glöm inte bort det, när det ser lite halvknackigt ut på isen.
Allra sist så.
Under 4000 åskådare.
Det var faktiskt pinsamt efter segern i derbyt.
/Olsson
Dagen efter bortaderbyt: Spelarkritik
Bloggkollegan befinner sig mitt uppe i en flytt. Därför har han inte kommit med sitt sedvanliga inlägg så här dagen efter en match, där han går igenom samtliga spelares insatser. I Olssons frånvaro plockar jag upp pucken och ger er mina tankar.
Målvakt
Pontus Sjögren var kanske rinkens främste i går. Utstrålar ett oerhört lugn och håller också de flesta puckar som kommer i hans väg. Det tidiga målet bekom honom inte det minsta.
1:a femman
Daniel Josefsson har blandat och gett en del under de inledande omgångarna i HockeyAllsvenskan. I går började han något svajigt, men spelade upp sig ju längre matchen led.
Tim Heed är utan tvekan seriens främsta powerplayback. Och den unge högerskytten producerar i en fantastisk utsträckning. Ett mål och en assist i går.
Linus Klasen tycker själv att han är långt ifrån där han borde vara. Visst, han har perioder där han försvinner lite ur matchbilden, men han är en spelare som kan göra skillnaden i varje byte. Skicklig inte minst på att styra spelet i powerplay. Och ni missade väl inte den lilla nätta dragningen på en av hemmaspelarna i går, där denne han få både två och tre korvar uppe på läktaren.
Robert Carlsson svarar alltid för ett hårt jobb. I går tyckte jag att han kom något fel in i matchen och jag vet att han kan bättre. Men ändå ett helt okej dagsverke för den viktige centern.
Ivan Ciernik tog plats i förstaformationen och var precis den tank som han var under försäsongen. En bra insats från slovaken, som dessutom fick spräcka sin målnolla i slutminuten.
2:a femman
Justin Forrest har det stundtals jobbigt i egen zon. Jag tycker ändå att han gjorde det bra i går. Studsade upp efter en mindre bra match mot Västerås. Visserligen något felplacerad på Rögles kvitteringsmål.
Alexander Ribbenstrand är en spelare jag verkligen gillar. Han har överraskat positivt på mig och gjorde jobbet stålande i går.
Robin Alvarez har inte fått det att stämma än. Det fina spelet från försäsongen finns där någonstans, men kanske har tacklingen på Dion Knelsen påverkat Robin mycket.
Alexander Barta svarade som vanligt för ett stort jobb – och hans mål behöver jag knappast skriva något om egentligen. Det var helt fantastiskt.
Miroslav Lazo har inte lyft än. Målet i hemmapremiären mot Bofors trodde jag var just det som behövdes, men frågan är vilken roll slovaken ska ha.
3:e femman
Stefan Lassen är viktig i defensiven. Men positionsspelet på Rögles tidiga ledningsmål imponerade dessvärre inte.
Robin Weihager får som vanligt mycket skit från alla möjliga håll. Något suspekt positionsspel vid Rögles 1-0, men i övrigt tycker jag han svarar för en mycket god insats. Står upp bra i defensiven.
Tomas Kollar slet oerhört hårt matchen igenom. Kanske hans främsta match i Malmötröjan. Borde nog gjort ett mål när Morten Green serverade honom i slottet.
Morten Green fick spräcka sin målnolla när han hittade det tomma målet i slutminuterna. En god match från danskens sida där han hade en del fina playmakertendenser och tog det tunga jobbet.
Lukas Ericsson jobbade även han på bra. Klättrade en del på sargen och var med och slet fram ett par målchanser. På väg att komma in i det bättre nu månne?
4:e femman
Emil Carnestad spelade inte.
Roger Ohlsson spelade inte.
Ponthus Westerholm gjorde sin klart främsta insats sedan säsongsdebuten i träningsmatchen borta mot Växjö. Bra snurr i anfallszon och fixade även fram ett par målchanser.
Jesper Mattsson började inte alldeles strålande, men växte matchen igenom. Livsfarlig i powerplayspelet där han dundrade in ett mål och spelade fram till ett annat. Dessutom ovärderlig i box play och enormt skicklig på att hålla i pucken och lunga ner spelet.
Pathrik Westerholm var, tillsammans med sin tvillingbror, den som öppnade matchen bäst. Kemin med brorsan och Mattsson var fin att skåda och speltiden bör kunna öka om det fortsätter så här.
Viktiga poäng på spel
Gårdagens derbyseger är nog den skönaste jag någonsin upplevt. Visst var det fantastiskt när Jesper Damgaard dunkade in tre mål i fjol, men det var ändå på hemmais – och i hemmaborgen har jag alltid förväntningar på bra poängutdelning. Att nu vinna i Lindab, få avgöra sent och på ett spektakulärt sätt gjorde att segern firades ordentligt.
Vi ska emellertid inte glömma bort att gårdagens seger inte gav mer än tre poäng i tabellen. Och redan i morgon står nya poäng på spel. Tingsryd gästar Malmö Arena och det är en match som Malmö Redhawks givetvis ska vinna om man ska vara med i den absoluta toppen. Jag hoppas att laget har hunnit ladda om inför denna ganska osexiga match, och att tankarna inte sitter fast i derbyvinsten.
Veckan inleddes utan tvekan på bästa sätt och allt är egentligen upplagt för att Malmö Redhawks ska kunna hämta in ytterligare sex poäng innan vi summerar de första två veckorna av årets HockeyAllsvenska. Tingsryd och Sundsvall är lag som är ack så viktiga att besegra för att övertyga alla tvivlare, som tycker att laget sett trögt ut under säsongsupptakten.
Men vi tar en match i sänder. Först ska skogssmurfarna från Tingsryd skickas hem poänglösa.
/Winnberg
Sanslöst avgörande av Barta
Redhawks stod dock ändå upp bra på många sätt. Framförallt höll man sig kalla i rätt lägen och trodde på det man gjorde. Sen har Malmö självklart flyt i det här och möjligtvis något domslut med sig i mittperioden. Att RBK la för mycket energi på det rådde det inga tvivel om. Redan inför den tredje perioden gjorde huvudtränaren Björn Hellqvist bort sig genom att överfokusera på domarens insats. Hemmalaget fick ju dessutom all möjlig chans att plocka hem matchen genom tre raka numerära överlägen i tredje akten.
/Olsson
