Då har det gått drygt två veckor sen premiären i Allsvenskan där Redhawks tog sig an Mora uppe i Dalarna. Sex omgångar har avverkats och Malmö ligger som bekant på en fin andraplats med femton inspelade poäng. Klart godkänt. Till och med väl godkänt. Storförlusten mot Västerås på hemmaplan var oväntad men laget har å andra sidan kompenserat med framförallt bortasegrarna mot Mora innan och Rögle efter. De två fullpoängarna är faktiskt riktigt imponerande för ett så pass nykomponerat lag som Leif Strömbergs mannar är. Mora har exempelvis besegrat såväl Leksand som Södertälje efter premiären på hemmais och bara släppt in ett mål mot respektive lag. Så att ta tre pinnar uppe i Mora är en stark prestation.

Spelet då? Ja, det har inte sett alltför bra ut. Där är vi nog alla överens. Bofors-matchen var tämligen klockren. Rögle-matchen, nja, det var i alla fall en match med bra pondus i laget. I övrigt är det svårt att plocka fram godbitarna spelmässigt. Är jag förvånad? Inte ett dugg faktiskt. Eller, jag trodde mer på att det skulle vara lite klenare poängutdelning men hyfsat spel bitvis. Det här kommer ta tid och det måste vi supportrar kunna ha acceptans för. Tänk vilken fantastisk möjlighet vi har fått i Malmö när det kommer till att forma ett lag som ska ha chans att förändra "dödläget" med tre säsonger på raken utan att ens delta i Kvalserien. Då gäller det också att uppskatta situationen och göra det bästa utav det. En bra början är att faktiskt ta sig till hemmamatcherna.

Om vi ser till spelarnas insatser så här långt så finns där egentligen få som har överpresterat. Fler har definitivt underpresterat. Det mest förvånande är väl egentligen målvaktssituationen där Pontus Sjögren blivit etta för stunden. Oväntat, trots allt.

Vi kör lite spelare för spelare.

Pontus Sjögren har som sagt startat säsongen utmärkt. Har överglänst konkurrenten och fått stått mest. Säker och lugn i sina ageranden. Visade i Ängelholm att han pallar trycket i täta och svåra matcher.

Hannu Toivonen har inte riktigt kommit in i säsongen så som önskat. En premiär mot Mora är inte så mycket att orda om, men insatsen mot Västerås var direkt usel. Försvarsspelet var inte heller bra, men Toivonen visade inte att han vill vara solklar etta. Nu blir det intressant att se när Hannu får chansen nästa gång. Kanske ändå läge mot Leksand? Laget har börjat poängmässigt bra, behöver inte känna någon press uppe i Dalarna och finländaren skulle få chansen i en skön utmaning.

Emil Carnestad har haft sparsamt med istid och oftast fått ta Tim Heeds plats i 5-5-spelet. Sett till hur ojämnt backspelet har varit är jag förvånad över att Carnestad inte fått större utrymme. Emil är en solid, säker försvarsspelare som tänker på defensiven i första hand. Lite fegt av ledarteamet.

J.D. Forrest är en av de mest ifrågasatta värvningarna. Det har inte riktigt lossnat och produktionen är inte enligt förväntningarna. Å andra sidan är inte Forrest nummer ett bland backarna när det kommer till powerplay. Hade fina tendenser i Tignsryds-bataljen men i övrigt är amerikanen en besvikelse hittills.

Tim Heed har varit Allsvenskans främste back när det kommer till den offensiva delen av spelet. Fantastiskt skicklig i powerplay där han, Jesper Mattsson och Linus Klasen utgör det stora hotet. Defensivt uppges sportchef Stefan Nyman ha jobbat med Heed under försäsongen och visst såg det hyfsat ut under de inledande matcherna, men på slutet har han börjat tappa.

Daniel Josefsson var riktigt bra under stora delar av försäsongen men har inte växlat upp i Allsvenskan fullt ut. Än så länge för ojämna insatser för att vara den ledande backen. Händelsen med Stefan Livs bortgång har naturligtvis varit svår att hantera i sammanhanget. Jag tror Daniel kommer att komma mer och mer i spelet ju längre tiden går.

Tero Konttinen står på noll. Inga spelade matcher, inget förtroende. Skadad i slutet av försäsongen, visst, men nånting stämmer inte riktigt här. Tero borde ha fått chansen i en normal konkurrenssituation.

Stefan Lassen känns inte helt klockren än så länge. Har haft rätt så stort förtroende av Ulf Taavola (som coachar backarna i första hand). Förvisso är Lassen en av få backar med tyngd och storlek att sätta in, men bitvis är positionsspelet inte godkänt för en i första hand defensiv back.

Alexander Ribbenstrand har varit en solid back som oftast tillfört enkelhet i ett lag som har många puckskickliga lirare. Hade någon svagare match men på det stora hela stått för det han är värvad för. Bra.

Robin Weihager har coachats på helt rätt sätt i säsongsupptakten. Inget powerplay alls utan koncentration på boxplay och defensiven i stort. Problemet med Weihager precis som många andra i laget är förmågan att inte kunna vara konsekvent i spelet. Om Robin fortsätter leta efter enkelheten i spelet så blir han på sikt perfekt för ett tredje backpar.

Robin Alvarez svarade för en enormt bra försäsong men efter tacklingen i Mora i premiären har formsvackan varit total. Tycker ändå att Alvarez har arbetat sig tillbaka sakta men säkert och på slutet har det åtminstone blivit ett par passningspoäng samt mer delaktiga insatser till laget. Hans boxplay-jobb skall icke glömmas bort i sammanhanget.

Alexander Barta har tillhört topp-3 i laget och gjort viktiga mål för laget. Kvitteringen uppe i Mora var fantastisk, avgörande målet i Ängelholm var grymt. Spelmässigt tillhör han den mest jämna och säkra i laget. Bäste tekare och riktigt vass i boxplay.

Robert Carlsson hade en bra start och var bland de främsta i laget under de tre första matcherna. Därefter har det gått en aning trögare, men i stort en nyttig lagspelare.

Ivan Ciernik skulle vara en av de stora poängmakarna och en naturlig målskytt. Det har vi inte alls sett hittills. Har gjort två pinnar än så länge varav bara den ena haft större betydelse för matchens utgång. Det gäller att fortsätta leta efter en ultimat omgivning för slovaken tills man hittar den. För Ciernik ska kunna bidra betydligt mer än så här framöver.

Lukas Ericssons roll i Malmö kan nog inte riktigt jämföras med den i Oskarshamn. Känslan är att det inte är riktigt samma fokus på att producera i Redhawks utan snarare göra jobbet och spela fysiskt. Ericsson har bra tendenser, kommer säkert växa i kostymen.  

Morten Greens tröga säsongsinledningar (inlusive försäsong) är snudd på en klassiker men precis som tidigare år släpper det ett par omgångar in i serien. Blir en viktig kugge även i höst.

Linus Klasen har haft ett stort fokus på sig, såklart, under inledningen. Fick till slut mot Sundsvall borta göra det förlösande första målet för säsongen. Annars trots allt nio passningspoäng. Nånstans anser jag ändå Klasen lika viktig när det kommer till att ge andra spelare utrymmet. För när motståndarna fokuserar på att hålla bort Linus öppnar chanser upp sig för lagkamraterna. Har en bra bit kvar till sin absoluta toppform, dock.

Tomas Kollar har kommit betydligt mer sen det blev seriespel. Ett par mål har det blivit framför motståndarkassen och där har han svarat för ett stort och viktigt jobb, inte minst mot Rögle. Det enda jag saknar från Kollar är nog den fysiska biten. Den är inte vad den har varit.  

Miroslav Lazo blev tidigt ifrågasatt, inte minst av undertecknad. Förutom Bofors-matchen har han emellertid inte gjort något större väsen av sig. Jag har fortsatt svårt att se hans plats i laget. Det känns inte rätt att han upptar istid sett till hur lite han presterar. Dock väldigt tidigt på säsongen alltjämt.

Jesper Mattssons comeback har minst sagt varit succéartad. Oerhört viktig i powerplay och överhuvudtaget betydelsefull när det kommer till att lugna ner laget och hålla i pucken. Topp-3 i laget hittills. Nu håller vi tummarna för att han kommer tillbaka snabbt efter hjärnskakningen.

Roger Ohlssons istid har varit klart begränsad. Fått chansen i hälften av matcherna i fjärdekedjan och gjort jobbet, men kanske inte synts så mycket. En utlåning borde snart vara aktuell.

Pathrik Westerholm har till skillnad från brodern haft förtroendet i varje match. Potentialen finns där ju verkligen, Pathrik kan bli riktigt bra. Det räcker dock inte att bara spela hockey från fjärdekedjan. Att en så pass offensiv spelare inte har förtroendet högre upp är en felmatchning från Leif Strömbergs sida.

Ponthus Westerholms förtroende har varit betydligt mer oberäkneligt. Bänkad till en början, men har sedan fått jobba sig in i det. Både han och Pathrik behöver dock mer offensiv istid, så att säga. För tendenserna i deras spel visar att duon är på uppgång.

/Olsson