En kollektiv kollaps i arenan
Det handlade om en kollektiv kollaps där ytterst få kunde komma undan med godkänt i betyg. Jag ska inte nämna alla spelare men måste ändå gå in lite djupare här och var. Hannu Toivonen hade en dubbelräddning i den första perioden, därefter stod han för en målvaktsinsats som var direkt usel. Returer hit och dit, dåligt fokus på uppgiften. Samtidigt skall sägas att utespelarnas agerande framför finländaren var om möjligt ännu svagare. Daniel Josefsson har förhoppningsvis presterat sin sämsta match för säsongen i och med gårdagen. J.D. Forrest agerade helt utan pondus. Alexander Ribbenstrand spelade ett spel han inte klarade av att bemästra, alltså för överambitiöst. Tim Heed hade det också svårt i vändningarna.
I övrigt måste forwards hitta tillbaka till en kombination av både hårt jobb och teknisk finurlighet. Det fungerar inte att enbart förlita sig till spelskicklighet. Det är nog dags att se över formationerna för att få in lite av varje i de olika kedjorna. Jesper Mattsson med tvillingarna Pathrik och Ponthus Westerholm blev en puckkär för mycket. Lukas Ericsson och Tomas Kollar i samma enhet känns som kaka på kaka, där dessutom Morten Green har svårt att komma loss offensivt. Ivan Ciernik behöver få det att lossna och borde antagligen byta enhet.
När det kommer till Linus Klasen så fick vi väl egentligen se ett smakprov på hur det kan se ut när det inte går hans egna lags väg. Det blir lätt för mycket puckhållande och för lite passningar. Helhetsmässigt blir laget lidande i och med att tempot sänks. Tendenserna med Klasen känns igen precis på samma sätt som med Carl Söderberg. Att göra det oväntade är deras bästa vapen och det behöver inte innebära att man ska testa en ny fint själv utan i stället kanske släppa pucken i ett tidigare skede till medspelare i fart.
Leif Strömbergs mannar måste nu studsa tillbaka. Att den här säsongen skulle bli en lätt resa hoppas jag fortfarande att ingen trott, för då är man bra naiv. Ett nästan helt nytt lag skall formas och spelarna ska hitta rätt roller. Dessutom är konkurrensen stark i serien. Därmed inte sagt att det går att ursäkta en förnedrande 2-6-förlust i arenan. Det får ledartrion ta på sig. Så får det inte se ut igen. Punkt.
Rögle väntar redan i morgon. Då förväntar jag mig en helt annan insats och en helt annan inställning.
/Olsson
Gameday
Äntligen matchdag. I och med dagens sammankomst med Västerås så kliver Malmö Redhawks in på ett oerhört hårt matchande, där det vankas kamp varannan dag fram till nästa helg.
Dagens match kan eventuellt vara det tuffaste testet hittills, även om bortamatchen mot Mora i premiären var en väldigt tuff nöt att knäcka. Gurkorna från Västerås har inlett HockeyAllsvenskan mycket bra. Två raka segrar, bara två insläppta mål och en offensiv som har kuggat i från första nedsläpp. Dessutom har nyförvärv som Broc Little infriat förväntningarna och producerat i stor utsträckning.
Eftermiddagen har allt som krävs för att bjuda på stor underhållning. Matcherna mellan just Malmö och Västerås har dessutom en historia att vara oerhört täta och det hade varit riktigt roligt med en jämn och välspelad match – där Malmö till slut står som segrare.
Vi ses väl på matchen?
/Winnberg
Låt oss skapa en bubbla
Glöm det.
Det kommer krävas hårt jobb. Hela vägen. Ingen falsk trygghet nu utan låt oss skapa en egen bubbla där vi inte lyssnar på någon utifrån. Säsongen har bara börjat och Malmö har definitivt inte mött seriens främsta lag än (även om Mora kan sluta som ett topplag nästa vår). Det gäller att nollställa sig och göra samma grundläggande jobb med samma inlevelse som mot Bofors.
Dessutom anar jag att Västerås är lite mer varnade. Bofors kom hit med stor respekt från första nedsläpp. Det lär inte VIK göra på riktigt samma sätt. Gästerna har trots allt inlett med en 4-1-seger mot Troja/Ljungby samt 4-1-seger mot Borås och bör ha det ganska gott ställt med självförtroendet. Kapaciteten är i grunden också större hos VIK. Se upp med Mats Waltins powerplay som hittills är nästan 42-procentigt.
Om vi ser till Redhawks då så kan vi hoppas på att kedjan med Ivan Ciernik, Alexander Barta och Robin Alvarez får det att lossna poängmässigt. Ciernik är ju en spelare som nästan uteslutande lever på sin produktion så det är viktigt att få med honom på resan nu. Ska även bli intressant att följa Miroslav Lazo, kan han få upp sitt självförtroende ordentligt efter två poäng, varav ett mål, i senaste matchen?
Sista frågeställningen inför VIK-matchen blir huruvida vi lyckas fylla Malmö Arena med över 6000 åskådare på nytt. Efter den senaste insatsen borde det inte vara orimligt. Se till att vara på plats och ge oss en fin start på säsongen, blir min uppmaning!
/Olsson
Kul att få agera "expert"
Måste ta tillfället i akt att göra lite reklam för mig själv som ”expert”. John Wikberg hade i går en Malmöspecial där en expertpanel, bestående av undertecknad, Sydsvenskans Kent Jönsson och Johan Svensson – a.k.a. MrMadhawk, fick besvara en del frågor kring klubben.
Jag passar på att länka till inlägget här!
# # #
Har faktiskt spelat lite i kväll, något som inte tillhör vanligheterna för min del.
Följande lapp ligger:
Elfsborg – Helsingborg 2
Almtuna – Rögle 1
Leksand – Örebro 1
Västerås – Borås 1
Tror ni jag har någon som helst möjlighet att plocka hem lite slantar?
/Winnberg
Dagen efter hemmapremiären: Spelarkritik
Nåväl.
Spelare för spelare.
Målvakt
Pontus Sjögren agerade tryggt och enkelt i mål. Bofors skapade i ärlighetens namn få heta möjligheter, men Sjögren känns som en klockren konkurrent till Hannu Toivonen. Det gäller att prestera, även på målvaktssidan.
1:a femman
Daniel Josefsson tog för sig på ett helt annat sätt än senast. Pucksäker och vill verkligen ha "gummitrissan". Ett klart steg framåt.
Tim Heed är så skicklig i powerplay. Undan för undan jobbas det på defensiven också och när även den sitter helt har Redhawks en väldigt komplett back.
Linus Klasen kunde göra lite som han ville ute på isen bitvis. Mot Bofors såg jag mer utav den "trollgubben" Klasen verkligen är än vad fallet var uppe i Mora. Sen är det självklart enklare att spela ut inför över 6000 hemmafans. Har fått igång poängproduktionen direkt, väldigt nära att göra säsongens första (dröm)mål.
Robert Carlsson ansåg jag vara bäst rent arbetsmässigt i premiären. I hemmapremiären var han tillsammans med Klasen bäst i laget. Carlsson hade två mål genom styrningar och låg bakom väldigt mycket i Redhawks offensiv. Däremellan fixade han defensiven på ett superbt sätt.
Miroslav Lazo har jag kritiserat bra nu. Äntligen lossnade det lite för slovaken. Inte bara genom ett mål och en assist. Spelmässigt var där en helt annan inlevelse och ett sug efter att få visa upp sig. Tycker det är härligt att se en slovakisk spelare som kramar om Stefan Nyman, Ulf Taavola och så vidare efter att han gjort säsongens första fullträff.
2:a femman
J.D. Forrest fick spräcka sin nolla via 1-0-målet. I övrigt spelade Forrest ett enkelt och säkert spel över hela banan. Förväntar mig fortfarande lite mer av Forrest sett till vad som investerats i amerikanen. Ibland måste man emellertid hitta grunderna innan man kan briljera.
Alexander Ribbenstrand gjorde på nytt sitt jobb och spelade efter resurserna. Viktig när det kommer till att stå upp för laget och bekänna färg i den fysiska biten.
Robin Alvarez har inte varit sig lik sen tacklingen i Mora. Mot Bofors syntes han väldigt lite. Formkurvan som var så ruskigt stark på slutet av försäsongen är plötsligt utraderad. Noll pinnar på nio gjorda mål för laget hittills. Måste upp.
Alexander Barta var det stora glädjeämnet i kedjan. Han tog ett stort ansvar över hela banan, löste småsituationerna så bra. Dessutom lagets överlägset bäste tekare. Har riktigt fin inställning och det avspeglade sig matchen igenom. Genuin insats.
Ivan Ciernik höjde sig jämfört med Mora-bataljen. Dock inte tillräckligt bra än. Sen är det så att Ciernik är i Malmö för att producera. Det har han inte gjort än. Får hoppas på islossning här snarast.
3:e femman
Stefan Lassen svarade för en gedigen insats. Stark defensiv, allt bättre på att följa med upp i anfallen. Avlossade ett par skott, men behöver sikta in sig.
Robin Weihager stod upp bra och fick koncentrera sig på att ta hand om grisiga Boforsare. Det är precis så här jag tycker man ska använda Robin. Skippa offensiven, fokusera på att stå upp framför målvakten och göra ett jobbigt intryck i defensiven på motståndarna.
Tomas Kollar försökte slita och komma framåt. Inställningen är där, men det vill sig inte riktigt offensivt. Dock riktigt härligt att se hur Kollar stod upp för laget och satte stopp för Bofors larvigheter.
Morten Green har också inställningen, men har än så länge inte lyckats komma in i säsongen på allvar. Antagligen sitter inte kemin på det sätt som behövs. Tveksamt om två brunkare med Green kommer ge dansken chans att producera en poäng per match.
Lukas Ericsson gjorde jobbet, men kändes inte alltför farlig. Känns som att Malmö har sparkapital på en del håll och kanter nu.
4:e femman
Emil Carnestad fick spela hela matchen och gjorde en allmänt stabil insats. Viktigt att ge Carnestad chansen att komma in i säsongen.
Ponthus Westerholm fick hoppa in ett par gånger i den tredje perioden men hann inte få igång något samarbete med Pathrik.
Roger Ohlsson svarade för en fin arbetsinsats. Därför han går före Ponthus Westerholm just nu är för att Roger tar ansvar för defensiven på ett helt annat sätt. Sen är frågan om man verkligen får ut max av kedjan på det sättet?
Jesper Mattsson har verkligen kommit tillbaka till Malmö med besked. Oerhört viktig för powerplay, klart betydelsefull för boxplay. Och så ett mål igen. Mycket bra.
Pathrik Westerholm visade att han verkligen vill komma in i säsongen på allvar. Skulle behöva lite mer istid för att kunna växla upp på allvar. Kanske är det läge att testa en match nu med tvillingbrodern.
Väldigt säker trea i hemmapremiären
Några svaga minuter i inledningen med för lite fart i spelet. Sen tog Malmö Redhawks över helt och hade matchen i ett grepp som Bofors aldrig kunde störa. 6397 åskådare fick se J.D. Forrest inleda målskyttet med ett skott som nog italienske målvakten Daniel Bellissimo borde tagit. När sedan Robert Carlsson fem minuter senare kunde styra in Daniel Josefssons skott till 2-0 grundlades segern.
Carlsson var bra i premiären mot Mora, i hemmapremiären var han riktigt, riktigt bra. 3-0 kom också via en styrning, denna gång på Linus Klasens skott. Genom powerplay-utdelning följde Jesper Mattsson upp till 4-0. Och matchens sista mål fick Miroslav Lazo sätta redan 15.26 in i mittronden. Klasen höll i pucken länge, länge och slog sedan sidledspassen till Miro som enkelt kunde trycka dit femman.
Pontus Sjögren fick förtroendet mellan stolparna och gjorde en riktigt stabil insats. Tycker det är riktigt kul för Pontus att få visa att han också håller hög klass, något som en del ifrågasatt på förhand. Härligt att se Sjögrens vinnarskalle på slutet där han blev rosenrasande för att domartrion nonchalerade en handpass i offensiv zon av Bofors, som gav ett skapligt läge att spräcka hans nolla.
Även fantastiskt kul att se hur lycklig Lazo blev över att få göra sitt mål. Ett "enkelt" mål förvisso, men betydelsefullt för Miros självförtroende. Har nästan aldrig sett en spelare som kramar om sina tränare efter ett mål på det viset i en seriematch. Ett sätt att tacka för förtroendet i förstakedjan, antar jag. Speciellt efter den speciella premiärmatchen med bänkning efter en period.
/Olsson
Dagen efter premiären: Spelarkritik
Spelare för spelare så.
Målvakt
Hannu Toivonen hade framförallt en matchavgörande räddning som var fantastisk. Överlag en klart okej premiärmatch, inte strålande dock. Tämligen chanslös på samtliga mål, där Moras tredje fullträff såg underlig ut.
1:a femman
Daniel Josefsson var inte den ledare jag förväntar mig. Kan mer, men ändå godkänd. Skulle vilja se Daniel fylla på ännu mer i anfallen genom sin skridskostyrka.
Tim Heed blev säsongens förste målskytt och var bra offensivt, defensivt behövs lite större noggrannhet.
Linus Klasen gjorde tre assist. Det i sig borde grundlägga ett starkt betyg, men Linus var knappast någon dominant kraft där ute. Samtidigt är det kanske dags att inse att Linus kommer tas extra hårt av motståndarna. Det kommer inte alltid bli lätt för honom att få utrymme för sin arsenal.
Robert Carlsson var den arbetsmässigt bäste spelaren i Redhawks. Gjorde ett stort jobb i boxplay och tog ansvar. Visade vilken erfarenhet han har av liknande matcher.
Miroslav Lazo blev bänkad efter en period. Det hände helt enkelt inget, varken för honom eller förstakedjan. Då var det givet att plocka bort energispelaren.
2:a femman
J.D. Forrest stack inte ut men gjorde en stabil insats. Vill gärna se honom i fler powerplay-situationer framöver.
Alexander Ribbenstrand kommer allt närmare titeln "viktigaste back för defensiven". Han gjorde stor nytta framför eget mål och har fin rörlighet i spelet.
Robin Alvarez inledde bra men efter tacklingen förändrades läget. Det har jag varit inne på tidigare och mer än så går inte att lyfta fram. Förhoppningsvis studsar Robin nu tillbaka till Bofors-bataljen.
Alexander Barta var i konkurrens med Jesper Mattsson och Robert Carlsson bäst i laget. Centrarna betydde överlag mycket i det böljande spelet, dock var det bara Barta som var godkänd när det kommer till tekningar. 3-3-målet var ett smakprov på tyskens höga klass.
Ivan Ciernik hade en rätt tung afton. Hade svårt med tempot bitvis, fick inte ut särskilt mycket av sin storlek. Här krävs bättring till nästa match.
3:e femman
Stefan Lassen var överlag en positiv injektion i laget. Var till stor nytta i defensiven och fick avgöra matchen med ett slumpskott. Bortgjord på 2-2-målet, men det började å andra sidan högre upp i banan med att backpartnern gick bort sig.
Robin Weihager har så svårt med att vara konsekvent i sina ageranden. Kan ta riktigt bra initiativ för att sen gå bort sig eller slarvpassa. Insatsen mot Mora borde ge Emil Carnestad chansen mot Bofors - i en sund konkurrensvärld vill säga.
Tomas Kollar gjorde sitt dagsverk. Bra energi, ville lägga näsan i blöt. Det ser allt bättre ut hos energispelaren.
Morten Green hade en något svagare premiärmatch än vad jag hade förhoppningar på. Förlorade för många tekningar, var inne på ett par baklängesmål. Kan bättre sammanfattningsvis.
Lukas Ericsson kommer mer och mer precis som kedjekamraten Kollar. Klättrade längs sargen ett par gånger och vann de situationerna. Framspelningen till Jesper Mattssons 1-2-mål var ett riktigt starkt förarbete. Bra säsongsdebut.
4:e kedjan
Roger Ohlsson började intensivt och bra. Är på väg uppåt i form, helt klart. Bänkades dock efter en period. Tyvärr.
Jesper Mattsson var riktigt bra. 1+2 i poängutdelning och utmärkt delaktighet i spelet. Slog avgörande pass och såg ut att trivas fint oavsett kedjetillhörighet. Började som center i fjärdekedjan för att sedan gå över som ytterforward i förstakedjan.
Pathrik Westerholm inledde matchen, precis som Ohlsson, intensivt. Bänkades likaså efter en period. Tyvärr.
Emil Carnestad och Ponthus Westerholm spelade inte alls.
/Olsson
Sen vändning gav lycklig start
När Robin Alvarez sedan fick in en rejäl tackling på öppen isyta förändrades matchen. Första perioden avbröts, lite obehagliga scener uppkom när Mora-spelaren togs av isen. Enligt rapporter klarade han sig förhållandevis väl, dock med kraftig hjärnskakning.
Malmö hade precis som i en del träningsmatcher svårt att ta tag i matchbilden i mittperioden. Att man sedan klev ut i tredje perioden och spelade upp sig var därför inte heller oväntat. 1-2 av Jesper Mattsson, som tillhörde en av de största plusvarianterna i Malmö, kändes emellertid inte helt rättvist men som ett stort steg mot poänggaranti. MIK kom dock tillbaka på nytt och vände till 3-2.
Redhawks hade ånyo svårt att ta tag i spelet men genom spetskompetens kom Skåne-laget tillbaka. Alexander Barta, som också var riktigt bra, fixade på egen hand 3-3. Direkt orättvist och tämligen osannolikt skickade Stefan Lassen sen in 3-4 i slutminuterna. Leif Strömbergs mannar höll undan och kunde bärga tre sköna poäng i svårspelade FM Mattsson Arena.
Strömberg valde tidigt att gå ner på tre femmor. Visserligen korrekt, men att Pathrik Westerholm och Roger Ohlsson åsidosattes kändes inte bra. Miroslav Lazos bänkning var däremot odiskutabel och jag undrar om Miro blir kvar i klubben under en längre tid. Tidigt än, men bänkad efter en period i premiären är aldrig ett gott betyg.
/Olsson
Bara timmar kvar till premiären
Bloggkollegan Olsson befinner sig i skrivande stund på en buss med destination Mora. Själv befinner jag mig redan i den pittoreska staden i Dalarna.
Vi har nu bara timmar kvar till seriepremiären mot stadens stolthet, MIK. Jag vet i ärlighetens namn inte riktigt vad jag ska förvänta mig av eftermiddagens match. Seger hoppas jag givetvis på, och jag tror även att Leif Strömbergs mannar kommer att fixa en sådan. Men samtidigt känner åtminstone jag mig något osäker på var laget står inför den här säsongen. Malmö Redhawks har inte ställts mot ett enda allsvenskt lag, men å andra sidan har kvalitativt motstånd i form av Hamburg, Hannover och Växjö stått på andra sidan i inte mindre än fem av åtta träningsmatcher.
Jag tycker att hela klubben andas optimist inför säsongsstarten. Låt oss hoppas att vi kan fortsätta med samma känsla under kvällen.
/Winnberg
Dagen C är här
Med tanke på att det i morgon är Dagen D för Malmö Redhawks, dagen då det är upp till bevis i seriepremiären borta mot Mora, måste vi nu ha upptagit Dagen C.
På schemat denna dag står resande. Om en dryg timme lämnar bussen Malmö med destination Mora. Längtan efter seriestarten har varit oändlig, åtminstone för egen del. Det ska bli oerhört skönt att det drar igång nu.
Jag hoppas och tror att ni alla känner likadant. Jag hoppas även att vi antingen ses på bussen i dag eller i FM Mattsson Arena i morgon. Gör vi inte det, då hoppas jag att ni åtminstone ser till att säkra er plats till måndagens hemmapremiär. Det ser ut att kunna komma en hel del folk till den matchen, en match som förhoppningsvis kommer att bli en häftig tillställning.
Men en sak i sänder. Först seriepremiären. Säsongen 2011/2012 – nu kör vi!
/Winnberg
Spekulationer och teorier inför premiären
Mora i en premiär på bortais är det som gäller i år. Lite småtuff inledning men å andra sidan ett utmärkt sätt att vänja sig vid den allsvenska vardagen direkt. Jag vet inte om hallen brukar direkt koka uppe i Mora, åtminstone inte de senaste åren, men så som förutsättningarna är nu med Malmös satsning och även med MIK:s vårframgångar så känns det upplagt för en skön premiärtillställning.
Vad blir viktigast för Malmö på lördag?
Jag tror genrepet nere i Tyskland var en utmärkt genomkörare. Hamburg var ett hyfsat storväxt, fysiskt lag men också spelglatt och tunga att möta när de fick "vind i segeln". Malmö hade svårt att bryta mönstret i den andra perioden där, men till slut arbetade sig laget tillbaka och stod upp bra. Precis samma gäller mot Mora. Det vill säga att ha förmågan att bryta mönstret om MIK skulle ta över matchbilden och att inte på något vis vika ner sig. Redhawks anno 2011/2012 har så pass många skickliga spelare att det alltid finns utrymme för att vända matcher.
Tittar vi formeringsmässigt så känns det som att laget i genrepet bör vara det som åtminstone på det stora hela gäller i premiären också. Kampen mellan Hannu Toivonen och Pontus Sjögren är kittlande. Toivonen är förstemålvakt i min bok, han har faktiskt gjort en väldigt stabil försäsong. Sjögren är snarare utmanaren, men har å andra sidan gjort en ruskigt stark försäsong. Känns som att Toivonen bör starta. Han är ändå tänkt som en av de absoluta nyckelspelarna.
Backsidan så. Daniel Josefsson-Tim Heed kommer få ett stort ansvar, Heed då i offensiven framförallt. Formkurvan är något otydlig på bägge två. Tim har dippat lite på slutet. Daniel har personliga angelägenheter som självfallet påverkat i och med Stefan Livs bortgång.
J.D. Forrest-Alexander Ribbenstrand blir det kanske mest intressanta paret att följa i och med att Forrest haft en trög försäsong, där han egentligen växlade upp först nere i Hamburg i genrepet. Ribbenstrand har varit väldigt stark i träningsmatchandet.
Stefan Lassen-Robin Weihager blir den defensivt viktigaste duon. Lassen har kommit in sent men har hunnit visa att defensiven är förstärkt. Weihager ska hitta ett spel som passar hans talang. Det är nyckeln under hela hösten för #3. Därutöver finns Emil Carnestad som egentligen går in bra bredvid valfri backkollega. Tero Konttinen är troligen inte helt redo för match än.
Framåt förväntar jag mig att Linus Klasen har ungefär samma taggning som i hemmapremiären i augusti mot Sparta. Lite mer dominans än på slutet hade varit välkommet. Snacka om att Klasen kommer ha ögonen på sig, speciellt nu i början. Ihop med Robert Carlsson och Miroslav Lazo gäller det att hela kedjan kan komma igång. Lazo måste verkligen börja prestera nu efter en väldigt blek försäsong.
Desto trevligare är det då att tala om trion som fungerat ypperligt på slutet. Ivan Ciernik-Alexander Barta-Robin Alvarez har drivit laget och jag blir förvånad om de tre inte fixar minst ett mål på lördag. Så pass bra funkar kemin där. Sen tror jag att Tomas Kollar-Morten Green-Lukas Ericsson nu kommer att komma mer och mer för var match som spelas i början. Just tävlingssammanhang passar kämpar och fysiskt starka forwards som Kollar samt Ericsson så mycket bättre. Green har inte presterat väl under en försäsong på flera, flera år - i synnerhet inte sett till poängproduktion. Så vad gäller dansken är jag inte alls orolig.
Avslutningsvis då fjärdekedjan där Jesper Mattsson centrar "ungtupparna". Frågan är om det verkligen blir tvillingarna Ponthus och Pathrik Westerholm tillsammans. Efter att ha sett J20 spela i veckan, där såväl Ponthus Westerholm som Roger Ohlsson deltog, så ser Ohlsson ut att vara i bra mycket bättre form för stunden. Även självförtroendemässigt skiljer det sig. Mitt utgångstips blir Pathrik W.-Mattsson-Ohlsson från start, Ponthus på bänken.
Lördag 16.00 i FM Mattsson Arena är det dags.
Underbart!
/Olsson
Head-to-head: Nya mot gamla - uppföljningen
För två och en halv månad sedan gav jag er min syn på hur nyförvärven står sig gentemot de spelare som försvunnit från klubben, en sammanställning spelare mot spelare. Då lovade jag att återkomma med en uppdaterad lista under försäsongen, men jag har valt att hålla på den till nu. För vad passar egentligen bättre än att ta den så här dagarna innan seriepremiären. Jag är väldigt intresserad av att få reda på vad ni tycker och tänker – så ös på i kommentatorsfältet!
Skalan som används för jämförelsen är följande:
+++ Mycket bättre
++ Bättre
+ Något bättre
- Något sämre
-- Sämre
--- Mycket sämre
Hannu Toivonen vs. Markus Svensson
Betyg: ++
Kommentar: På gränsen till mycket bättre. Finländaren har varit väldigt stabil under försäsongen och utstrålar såväl lugn som pondus. Något som också sprider sig till hans medspelare som ska försvara framför honom. Markus Svensson är under inga omständigheter en dåligt målvakt – men det råder ingen tvekan om att Hannu Toivonen är åtminstone något snäpp bättre.
Pontus Sjögren vs. Jonatan Bjurö
Betyg: +++
Kommentar: Marie Hallman höll dessa båda målvakter som jämnvärdiga. Något som är helt uppåt väggarna. Sjögren kommer till HockeyAllsvenskan med över 40 Elitseriematcher från föregående säsong. Konkurrensen på målvaktssidan kommer att vara en helt annan under den kommande säsongen jämfört med föregående, då Bjurö tydligt visade att han dessvärre inte höll måttet. Lägg därtill att Pontus Sjögren radat upp bra matcher på försäsongen.
Alexander Ribbenstrand vs. Per-Anton Lundström
Betyg: +++
Kommentar: Västeråsförvärvet ser jag som den stora positiva överraskningen i Malmö Redhawks – hittills. Han svarar för ett enkelt och resolut spel där han inte kladdar på pucken i onödan. En perfekt back för spelet i egen zon. Lägger man dessutom till ”Ribbens” rörlighet så är han flera klasser bättre än P-A Lundström i min bok.
Tim Heed vs. Patrik Nevalainen
Betyg: +++
Kommentar: Förhoppningarna på ”Neva” var stora när han värvades till Malmö Redhawks inför fjolårssäsongen. Jag tänker inte sticka under stol med att jag själv också tyckte det kändes riktigt bra att ha den skridskoskicklige backen i laguppställning. Förhoppningarna förmådde han dock inte att infria. I Tim Heed har Stefan Nyman värvat kanske seriens främsta powerplayback. En oerhört spelskicklig kille vars svaghet finns i defensiven – även om denna inte blottats nämnvärt under försäsongen. Heed kan mycket väl komma att bli ett stort utropstecken i vinter.
Daniel Josefsson vs. Patrik Hersley
Betyg: ++
Kommentar: Ryggraden i Malmö Redhawks försvar den kommande säsongen kommer att heta Daniel Josefsson. Han har ett stort förtroende hos ledartrion och kommer att få gott om speltid i såväl power- som boxplay. I jämförelse med Patrik Hersley så får Malmö – i ”trejden” med MODO – en betydligt mer allroundkunnig back. Hersley stora förtjänst låg i offensiven och inte minst hans skott. Men det loja spel som han under långa stunder visade upp kommer ingen att sakna. Jag tror faktiskt inte att någon malmöit kommer att sakna högerskytten i vinter.
J.D. Forrest vs. Jesper Damgaard
Betyg: +
Kommentar: Amerikanen Forrest har förvisso inte visat särskilt mycket under försäsongen, dock tog han ett stort steg i rätt riktning senast mot Hamburg. Jag tror att han kommer att komma ju längre säsongen går. I jämförelse med ”Faxe” tror jag han står sig väl. Den danske landslagskaptenen gick dessutom skadad under merparten av fjolåret, vilket gör att betyget på honom blir en aning lägre jämfört med vad det hade varit om han varit disponibel hela säsongen.
Tero Konttinen vs. Ossi-Petteri Grönholm
Betyg: +
Kommentar: Finnkampen vinner Tero Konttinen knappt. Jag gillar hans spelstil skarpt och han har infriat mina förväntningar under försäsongen. O-P Grönholm var en back som blandade och gav extremt mycket. Klockrena ingripanden växlades med rena juniormisstag. Konttinen vinner dessutom den här kampen mycket tack vare sin rörlighet och pucksäkerhet.
Stefan Lassen vs. Anton Blomqvist
Betyg: +++
Kommentar: ”Blomman” var fjolårets stora hackkyckling för min del. Jag tycker att han har så mycket i sin verktygslåda, men att han verkligen inte får ut något bra överhuvudtaget. Att han flyttat till Nordamerika är ingen större förlust för Redhawks del. I en liknande roll finner vi nu istället den danske landslagsmannen, Stefan Lassen. En back som gör sitt jobb i det tysta – precis så det ska vara för en defensiv back.
Alexander Barta vs. Mikael Wahlberg
Betyg: +++
Kommentar: Den tyske VM-centern är enligt mitt sätt att se på hockey lagets främsta utespelare. En grovjobbare som ständigt ger allt för laget, men som även behärskar finliret samt rollen som playmaker. I jämförelse med ”Sälen” så är det som natt och dag. Mikael Wahlbergs comeback i Malmö blev totalt misslyckad. Mina tidigare favoritspelare hade inte mycket soppa kvar i tanken och blev inte den nyckelspelare så många av oss hoppades på.
Robert Carlsson vs. Marcus Olsson
Betyg: +++
Kommentar: När jag gjorde detta inslaget senast höll jag Carlsson som ytterforward. Efter åtta träningsmatcher står det klart att han kommer att centra en formation, troligtvis den med Linus Klasen. ”Robban” är en lagspelare ut i fingerspetsarna. Laget går alltid före jaget, därför tycker jag att det är utmärkt att jämföra honom med Marcus Olsson. Och att den förre SSK-spelaren är ett par klasser bättre är givet enligt mig. Inte minst när man tänker på det faktum att Olsson var svag under fjolårssäsongen.
Lukas Ericsson vs. Nichlas Hardt
Betyg: ---
Kommentar: Oskarshamnsförvärvet har under försäsongen haft svårt att komma upp på den nivå jag hoppas få se honom på, något som gör att han har mycket att bevisa. I jämförelse med Nichlas Hardt är det ett nerköp, även om jag tror mycket på Ericsson. Men i Hardt hade Malmö en spelare som såväl kunde sätta in de tunga tacklingarna, döda utvisningar och göra mål. En närmast komplett lirare på allsvensk nivå – och utan tvekan det tyngsta tappet inför säsongen.
Linus Klasen vs. Carl Söderberg
Betyg: ++
Kommentar: Superstjärnan i Malmö Redhawks är utbytt. Carl Söderberg har lämnat för Elitserien och skilsmässan – eller ”pausen” – i relationen mellan Carl och Redhawks var nog det bästa som kunde hända bägge parter. I Söderbergs roll finner vi nu istället Linus Klasen, hela seriens affischnamn. En skada har hållit honom borta från fyra träningsmatcher och i de övriga har det varit ömsom vin, ömsom vatten. Jag har dock svårt att se att han inte ska prestera på en hög nivå när HockeyAllsvenskan väl drar igång.
Tomas Kollar vs. Tomas Larsson
Betyg: +++
Kommentar: Två liknande spelartyper i form av grovjobbare, men ändå vitt skilda. Kollar kommer som en ledare som sätter laget i främsta rummet. Tomas Larsson skulle vara ”en jobbig jävel” för motståndarna, men jag tycker aldrig att han lyckades leva upp till detta. Ska jag vara riktigt hård så vill jag säga att jag tycker att Larsson är en ganska meningslös spelare som inte är särskilt bra på något alls. Således är Tomas Kollar en stor plusvariant på den här fronten.
Ivan Ciernik vs. Jan Urbas
Betyg: ++
Kommentar: Jag kommer utan tvekan att sakna Jan Urbas i årets upplaga av Malmö Redhawks. Kanske inte för att behovet av honom kommer att vara stort, utan för att jag gillar honom som spelare, med sin fart, arbetsinställning och målfarlighet. I Ivan Ciernik har truppen dock spetsats med en riktig klasspelare. Han har imponerat stort på mig under försäsongen och jag ser ingen anledning till att han skulle falla tillbaka under säsongen.
Miroslav Lazo vs. Victor Svensson
Betyg: -
Kommentar: Slovaken är hittills den stora besvikelsen i Malmö Redhawks trupp. Jag hade höga förhoppningar på hans fart, skott och aggressivitet. Av detta har vi inte sett särskilt mycket, framför allt ställer jag mig frågande till just förmågan att avsluta. Lazo kommer säkerligen att vara nyttig, men jag är ett stort fan av Victor Svensson – och tar även med kostnadsfrågan i den här bedömningen (även om det bara är ett antagande att Lazo tjänar ganska mycket mer än den nuvarande Kallinge/Ronnebyspelaren).
/Winnberg
J20 imponerade stort på mig
Jag tog ett litet snack med Roger Öhman inför kvällens J20-premiär och det märktes tydligt på honom att han var osäker på hur pass slagkraftigt hans manskap kommer att vara under denna säsong. Det började också lite taffligt och kanske även nervöst, men ju längre matchen led desto mer imponerade småpågarna.
Att ett oprövat Redhawks skulle förmå att föra matchen mot ett topptippat lag som HV 71 imponerar verkligen på mig. Okej, vi ska inte glömma det faktum att laget var spetsat med såväl Emil Carnestad som Pontus Westerholm och Roger Ohlsson. Särskilt den sistnämnde gjorde ett stort avtryck ute på isen och visade verkligen prov på att han är en A-lagsspelare.
Om vi ser till de renodlade juniorspelarna då, vilka glänste bland dessa? Kedjan med Sebastian Vidmar, André Burakovsky och Joel Kellman fortsätter att vara lagets främsta. Fart, finess och målfarlighet, även om produktion uteblev denna afton. Viktor Holmkvist kommer att vara nyttig och är en ledare i laget. Nicolai Meyer har all potential som krävs för att blomma ut på allvar i år. Kreativ som få andra. Och Scott Nordh är en back som faller mig i smaken, inte minst det faktum att han är hård som ett granitblock när han kliver in i närkamperna.
Matchen vann de småländska gästerna efter straffläggning. Ett resultat som inte alls speglade matchbilden. För under åtminstone två perioder dominerade Redhawks fullständigt. Med lite flyt hade Malmö vunnit matchen med två, tre puckar, men det grinade emot i dag. Tar laget med sig detta spel till fortsättningen av serien kommer det trots kvällens poängförlust att bli en ny, rolig säsong för J20.
/Winnberg
Abstinensbefriare så god som någon
Den HockeyAllsvenska seriepremiären står runt knuten. Det är sannerligen inte lång tid kvar innan första nedsläpp sker nu. Almtuna och Södertälje tjuvstartar dessutom på fredag, innan resten av lagen premiärspelar på lördag. Matchen i Gränby Ishall blir en utmärkt uppladdning inför Malmös bortamatch mot Mora.
Redan i kväll finns det en alldeles ypperlig chans att stilla abstinensen. J20 SuperElit södra drar igång och Malmö tar emot HV 71 hemma på Isstadion.
Det kryllar av spännande spelare i J20-serien. Malmö ståtar självklart även med en del, inte minst André Burakovsky och Nicolai Meyer. Men även spelare som Joel Kellman, Sebastian Vidmar, Scott Nordh, Simon Karlsson, Alfred Larsson etc. är spelare som jag försöker hålla ett extra öga på.
Juniorhockey är aldrig tråkigt och besöket i den gamla ladan blir troligtvis kvällens höjdpunkt för min egen del. Jag hoppas att ni vill spendera onsdagskvällen på samma sätt som jag.
/Winnberg
Revansch mot Hamburg i genrepet
Tänkte gå igenom spelare för spelare lite snabbt:
Pontus Sjögren var fullkomligt strålande, bortsett från ett mål (2-2) som han skänkte bort. Ett par frilägesräddningar och några sidledsförflyttningar som verkligen imponerade. Sjögren är redo för allvaret.
Daniel Josefsson hade en något tuffare dag. Händelserna i veckan har påverkat. Nog ändå skönt för Daniel att få en genomkörare innan seriepremiär. Tim Heed svarade för sin svagaste insats under försäsongen. Hade stora problem att komma till sin rätt när Hamburg stressade och satte press.
Robin Weihager blandade och gav. Hade ett par fina uppspel men hade också mindre lyckade situationer. Stefan Lassen agerade starkt i defensiven och gjorde precis det som han är här för.
Emil Carnestad visade att han pallar trycket och spelade precis så som vi vant oss vid. Lite väl lite istid bara.
Miroslav Lazo trampade mycket vatten som vanligt. Det finns inget som tyder på att han kommer vara en nyckelspelare till hösten i dagens läge. Kan ju ändras vid tävlingsmatchkaraktär men det ska mycket till, är min känsla. Ihop med Robert Carlsson och Linus Klasen utgjorde man en kedja som försökte komma igång men hade svårigheter med att få ordentligt tryck offensivt. Klasen höjde sig ändå en aning i tredje perioden, men utstrålar inte spelglädje och självförtroende i stora mått.
Bästa formationen, som vanligt nuförtiden, var den med Robin Alvarez, Alexander Barta och Ivan Ciernik. Den har allt för att skapa oreda i motståndarnas försvarszon. Alvarez har två viktiga mål (3-3 och 3-4) och är i en ruskig form för stunden. Barta har växt undan för undan under försäsongen och går in som etta i rangordningen på centersidan. Ciernik fortsätter ånga på med sin storlek och styrka.
Lukas Ericsson, Morten Green och Tomas Kollar gick lite upp och ner under matchen men såväl Ericsson som Kollar är klart mer delaktiga i spelet nu jämfört med i början av träningsmatchandet. Kollar fick igång lite produktion via ett mål och en assist. Känns som att denna trio varvar upp nu när det blir seriespel.
Ponthus och Pathrik Westerholm kom åter i princip ingenstans. Det är stopp mot fysiskt tuffa motstånd. Tyvärr. Varken Ponthus eller Pathrik går in i serien med större självförtroende. Ett par bra byten kan säkerligen förändra läget. Frågan är emellertid om Strömbergs fokus på att förändra Westerholms ansvarsmodell kan spöka lite här. Tvillingarna behöver också få släppa loss lite, för offensiva är ju vad de är i första hand. Jesper Mattsson var för övrigt okej, rätt bra i powerplay.
/Olsson
Ganska avslaget i arenan
Prestationsmässigt håller jag Hannu Toivonen högt. Han såg ånyo riktigt stabil ut och just känslan av att han är stor i målet inger verkligen lugn till försvaret. Bland backarna saknade åtminstone jag verkligen Daniel Josefsson idag. Han kommer vara ledaren där bak, det är jag helt övertygad om. Emil Carnestad fick större utrymme och det skötte han bra. Alexander Ribbenstrand ser fortsatt riktigt intressant ut.
Offensivt var det kedjan med Robin Alvarez, Alexander Barta och Ivan Ciernik som höll uppe pressen och skapade chanser. Däremot imponerade inte alls Linus Klasen i sin comeback. Rent generellt hade de överkonstruktiva spelarna som Klasen, Jesper Mattsson och Tim Heed det svårt att hitta rätt avvägningar i när man skulle hålla i puck respektive bara släppa snabba pass vidare.
2319 åskådare blev publiksiffran ikväll. Ser det ändå som ett gott tecken. Och tänk, snart är det dags för allvar med riktig nerv i matcherna. Ska bli underbart.
/Olsson
Svar på tal av Malmö
Jag är klart imponerad och jag tycker att detta ger ett kvitto på att Redhawks har kvaliteter som i kombination med rätt motivationsnivå kan räcka långt i höst. Dessutom är det glädjande att Lukas Ericsson gick in och producerade och enligt MrMadhawk.se gjorde bra ifrån sig. Att även Tomas Kollar visade framfötterna känns förträffligt. Riktigt kul.
I övrigt får vi idag hänvisa till MrMadhawk.se och sydsvenskan.se som har bra texter och information om matchen.
/Olsson
Veckans enda träningsmatch
Känns bra att Linus Klasen är tillbaka efter sin fingerskada. Gäller att få ihop "leading line" för Malmö och där ingår ju i allra högsta grad trollgubben Klasen. Robert Carlsson centrar alltjämt den kedjan men nu har man Miroslav Lazo där som en tredje länk. Bättre chans än så här får inte slovaken att visa vad han går för.
Backsidan är väl det som blir allra mest intressant nu i och med Stefan Lassens inträde. Jag undrar lite var Lassen står i konkurrensen på backsidan. Hursomhelst är det viktigt att det just blir en konkurrenssituation framöver även bland backarna. Nu saknas förvisso Tero Konttinen mot Hannover, men när alla är friska är det trots allt ett klart hälsosamt läge i försvarsleden. Lassen ska enligt MrMadhawk.se spela med Robin Weihager till en början. I övrigt känns det som att Leif Strömberg verkligen har hittat sitt förstapar i Tim Heed och Daniel Josefsson.
Bloggen närvarar tyvärr inte på matchen, men vi kommer av allt att döma finnas på plats i nästa veckas bägge matcher mot Växjö (hemma) och mot Hamburg (borta).
/Olsson
En titt på powerplay
Malmö Redhawks powerplayspel har sett mycket bra ut hittills under försäsongen. Sex mål har tillverkats i spelet med en man mer på banan. Hela 24 procent av möjligheterna har utnyttjats – och då ska vi ha i åtanke att Malmö misslyckades med att göra mål i numerärt överläge hemma mot Hamburg, trots hela sju möjligheter.
Räknar vi bara de fyra första matcherna höjs procenten till mäktiga 33,3. Kan laget ligga på denna nivå när seriespelet drar igång lär motståndarna göra rätt i att hålla sig på isen.
Tittar vi på truppen är det faktiskt inte heller konstigt att just spelet i powerplay ser betydligt bättre ut. Pucksäkra spelare som Tim Heed, Jesper Mattsson, Alexander Barta, Morten Green och Linus Klasen kan samtliga styra och ställa i offensiv zon. Dessutom stressar ovan nämnda spelare mer eller mindre aldrig bort en passning, vilket gör att man kan dra på sig motståndare och därmed ge sina medspelare större ytor.
Att sedan Robert Carlsson, Robin Alvarez, Ivan Ciernik etc. gång på gång gör ett stort jobb i målvakternas ansikte är en annan orsak till att powerplay givit resultat i form av mål gång på gång.
/Winnberg
Ett nytt försök vore lägligt på Björn
Enligt Kent Jönssons blogg, Inside Redhawks, så är det dock Tyskland som verkar vara huvudspåret alltjämt. Pappa Gunnar Svensson berättar att man jobbar mot andra klubbar i samma land som söker forwards. Ska bli intressant att se hur det utvecklar sig. Det verkar onekligen vara en allt trögare marknad för spelarna nuförtiden. För Redhawks hade det även varit kul att ha ytterligare en betydelsefull spelare som är från just Malmö (moderklubben).
Med Björn i laget hade formationerna kunnat se ut på följande sätt:
Vilken press på att prestera det hade varit. Dessutom skulle Stefan Nyman skaffa sig ett läge där han har råd att släppa iväg en eventuell misslyckad värvning. För med så pass många nya kan vi ju faktiskt inte förvänta oss att alla värvningar går så bra som förväntat.
En annan aspekt att väga in är dock vad det gör med lagharmonin och kemin som man är ute efter att skapa. Det är väl egentligen det mest känsliga i sammanhanget.
/Olsson
