Ibland är det faktiskt bra att man inte har tid att skriva direkt efter en lördagsmatch. Västerås-bataljen slutade på sämsta tänkbara sätt. Eller tänkbara och tänkbara, en 2-6-förlust hade jag knappt kunnat föreställa mig i Malmö Arena. Ett nederlag i sig får vi vara redo att ta förstås, Västerås är precis som sex-sju andra lag i serien ett riktigt starkt motstånd. Att dock bli krossade inför över 5000 hemmafans är direkt oacceptabelt. Det fanns ingen som riktigt stod upp för klubbens färger, ingen som satte ner foten och ville förändra matchbilden.

Det handlade om en kollektiv kollaps där ytterst få kunde komma undan med godkänt i betyg. Jag ska inte nämna alla spelare men måste ändå gå in lite djupare här och var. Hannu Toivonen hade en dubbelräddning i den första perioden, därefter stod han för en målvaktsinsats som var direkt usel. Returer hit och dit, dåligt fokus på uppgiften. Samtidigt skall sägas att utespelarnas agerande framför finländaren var om möjligt ännu svagare. Daniel Josefsson har förhoppningsvis presterat sin sämsta match för säsongen i och med gårdagen. J.D. Forrest agerade helt utan pondus. Alexander Ribbenstrand spelade ett spel han inte klarade av att bemästra, alltså för överambitiöst. Tim Heed hade det också svårt i vändningarna. 

I övrigt måste forwards hitta tillbaka till en kombination av både hårt jobb och teknisk finurlighet. Det fungerar inte att enbart förlita sig till spelskicklighet. Det är nog dags att se över formationerna för att få in lite av varje i de olika kedjorna. Jesper Mattsson med tvillingarna Pathrik och Ponthus Westerholm blev en puckkär för mycket. Lukas Ericsson och Tomas Kollar i samma enhet känns som kaka på kaka, där dessutom Morten Green har svårt att komma loss offensivt. Ivan Ciernik behöver få det att lossna och borde antagligen byta enhet.

När det kommer till Linus Klasen så fick vi väl egentligen se ett smakprov på hur det kan se ut när det inte går hans egna lags väg. Det blir lätt för mycket puckhållande och för lite passningar. Helhetsmässigt blir laget lidande i och med att tempot sänks. Tendenserna med Klasen känns igen precis på samma sätt som med Carl Söderberg. Att göra det oväntade är deras bästa vapen och det behöver inte innebära att man ska testa en ny fint själv utan i stället kanske släppa pucken i ett tidigare skede till medspelare i fart.

Leif Strömbergs mannar måste nu studsa tillbaka. Att den här säsongen skulle bli en lätt resa hoppas jag fortfarande att ingen trott, för då är man bra naiv. Ett nästan helt nytt lag skall formas och spelarna ska hitta rätt roller. Dessutom är konkurrensen stark i serien. Därmed inte sagt att det går att ursäkta en förnedrande 2-6-förlust i arenan. Det får ledartrion ta på sig. Så får det inte se ut igen. Punkt.

Rögle väntar redan i morgon. Då förväntar jag mig en helt annan insats och en helt annan inställning.

/Olsson