Förlustraden stannade vid en och blev aldrig en trend. Malmö gick ut och tog, i konkurrens med Bofors-viktorian, säsongens enklaste seger efter fin koncentration, hög spelskicklighet och stark beslutsamhet. Det som laget gjorde fel i fredags gjorde man så rätt i kväll. Dessutom var Jesper Mattsson tillbaka i laget efter hjärnskakningen och han var tillbaka med besked.

Leif Strömbergs drag att flytta upp Mattsson till Linus Klasen och Robert Carlsson i 5-5-spelet var riktigt bra. Utmärkt coachning att på så sätt få ut tekningssvage Carlsson på en kant samtidigt som "ungtuppskedjan" med Pathrik Westerholm, Roger Ohlsson och Ponthus Westerholm fick vara intakt efter trions succé på slutet. Tycker också det var rätt att Miroslav Lazo har åkt ner i hierarkin, samtidigt som Lukas Ericsson fått börja om från början som trettonde forward. Det har helt enkelt hänt alldeles för lite på olika håll och kanter för att man bara ska få köra på.

Mattsson-Klasen-samarbetet är riktigt intressant inför fortsättningen. Duon såg till att 5-5-spelet äntligen börjat lossna lite för fler formationer än Westerholms-Olsson-linen. Powerplay gav fin utdelning direkt med #21 tillbaka för övrigt. Mattsson ska såklart hyllas för det, men även Klasen som gjorde en av sina klart bättre matcher i Malmö-tröjan så här långt.

Jean-Luc Grand-Pierre då? Ja, det var klart godkänt. Jag var och är fortfarande kritisk till värvningen i sig, men självklart ska jag ge honom en ärlig chans i mina bedömningar. Och ska jag vara helt ärlig så är känslan att det verkligen behövdes en stor, stark defensiv tuffing i försvarsleden. Små, tekniska backar har Redhawks gott om men när det kommer till boxplay och när det blir tätt mot slutet av matcher har Strömberg och Ulf Taavola inte haft ultimat konkurrens bland backarna.

Avslutningsvis, skönt att stå som segrare igen.

/Olsson