Det finns många aspekter kring ämnet Malmö och före detta SSK-spelare. Redhawks får förstås utstå kritik för det här och jag köper det till viss del. Jag har dock svårt att klandra Stefan Nyman och till viss del då Leif Strömberg som väljer att värva spelare de har god koll på. Sydsvenskans Kent Jönsson talar om problemen på lång sikt och visst, jag förstår hans tankebanor. Å andra sidan, kan du verkligen bygga på lång sikt i dagens hockeyvärld? Är det ens möjligt? I synnerhet när man ligger i Allsvenskan och siktar uppåt. Självklart hade det varit lite extra roligt att få ihop ett lag som har lite mer ankytning till staden, men hade det verkligen gått? Lojaliteten kommer i dag väldigt långt ner på listan och det finns också exempel på spelare som tappat fort i kvalitet på grund av bristande inspiration och/eller motivation trots att de har haft lokal anknytning.

Det kanske viktigaste i sammanhanget är att Nyman lyckats allra bäst, åtminstone så här långt in på säsongen, med sina "trygga" värvningar. Pontus Sjögren är tvåa i målvaktsligan och obesegrad. Tim Heed är poängbäst av backarna i Allsvenskan och är en väldigt viktig powerplay-spelare. Daniel Josefssons högstanivå är högst bland backarna och hans allroundkunskaper minst lika viktiga. Robert Carlsson har varit en given nyckelspelare, jobbat hårt i båda riktningarna och producerat en pinne per match. Anses dessutom vara den "nye" Mikael Wahlberg. Linus Klasen är två i Allsvenskans poängliga. Tomas Kollar har gjort ett grymt jobb framför motståndarkassen i kritiska lägen. Lägg därtill Jesper Mattsson (inte ex-SSK:are men tidigare coachad av Strömberg) med sitt finfina poängsnitt.

Tittar vi å andra sidan på nyförvärv som Nyman och/eller Strömberg inte har haft så har Hannu Toivonen totalt sett inte nått upp till förväntningarna, Leksands-insatsen till trots. J.D. Forrest är ifrågasatt med sitt spel sett över hela banan. Tero Konttinen platsar inte ens. Lukas Ericsson är bänkad. Välavlönade Ivan Ciernik har inte alls producerat enligt mall. Miroslav Lazo håller kvalitetsmässigt lägre klass än förväntat och är nere i fjärdekedjan och tampas om en plats. Två mest lyckade värvningarna utan ett Nyman/Strömberg-förflutet är Alexander Barta och Alexander Ribbenstrand, men den finurlige, laglojale tysken samt den enkelt spelande backen är också ensamma om att komma upp i bra alternativt riktigt bra betyg. Hittills.

Att nu Dragan Umicevic tar plats i lagbygget är svårt att argumentera emot. Han håller i sina bästa stunder riktigt hög klass. Samtidigt känns träffsäkerheten relativt stabil. För firma Nyman-Strömberg vet hur han skall användas och hur Dragan bäst hittar tillbaka till sin spelstil igen.

/Olsson