Malmö hade som bekant en rätt så stark start på årets seriespel, men föll i mitten ner flera hack. Formsvackan, om vi nu ska kalla de dåliga resultaten för det, såg aldrig ut att gå mot sitt slut men äntligen har Redhawks lyft något och har nu chans att rädda lite av hedern. Jag skulle vilja hävda att det inte hade varit möjligt om inte Ulf Taavola och Patrik Sylvegård släppt fram spelarna som lever på att kämpa, kriga och/eller åka, åka och åter åka.

Den som ska lyftas fram mest är Lukas Ericsson, som verkligen har kommit igång på ett strålande sätt. Imponerad att Taavola såg hans kapacitet, inte minst då hans självförtroende var kört i botten och spelet väldigt stelt och segt. I dag är han en viljeorkan som bara "går för det" i varje byte. Dessutom viktig i såväl powerplay som boxplay.

Utöver Lukas måste Roger Ohlsson nämnas som också gjort ett stort jobb, visserligen är istiden något mer begränsad men Roger är väldigt viktig som lagspelare han med. Spelarna som gjort inhopp på slutet alternativt värvats har också haft positiv effekt. Tänker på Viktor Holmkvist (visserligen bara ett par byten), André Burakovsky och Magnus Häggström. Även Tomas Kollar, som har lyft sig mot slutet. Det är sådana spelare som ger balans till ett lag som i övrigt har många spelskickliga och inte alltid lika hårt arbetande spelare.  

Bra då att Roger Ohlsson är tillbaka till matchen mot Leksand i kväll.
Det kommer att behövas uppe i Tegera Arena.

/Olsson