Då var det äntligen matchdags igen. Har längtat rätt bra sen måndagens batalj, faktiskt. Det gjorde jag inte många gånger förra säsongen, men efter den säkra trean mot Bofors och den sköna vändningen mot Mora borta i premiären har positiva vindar börjat blåsa kring hockeyn i Malmö igen. Förutom att Västerås mycket väl kan vara ett bättre lag än de Redhawks tagit sig an tidigare så är jag mest orolig just nu för att det har blivit så självklart att Malmö ska vara ett topplag som enkelt kan ta segrar i den här upplagan av Allsvenskan.

Glöm det.
Det kommer krävas hårt jobb. Hela vägen. Ingen falsk trygghet nu utan låt oss skapa en egen bubbla där vi inte lyssnar på någon utifrån. Säsongen har bara börjat och Malmö har definitivt inte mött seriens främsta lag än (även om Mora kan sluta som ett topplag nästa vår). Det gäller att nollställa sig och göra samma grundläggande jobb med samma inlevelse som mot Bofors.

Dessutom anar jag att Västerås är lite mer varnade. Bofors kom hit med stor respekt från första nedsläpp. Det lär inte VIK göra på riktigt samma sätt. Gästerna har trots allt inlett med en 4-1-seger mot Troja/Ljungby samt 4-1-seger mot Borås och bör ha det ganska gott ställt med självförtroendet. Kapaciteten är i grunden också större hos VIK. Se upp med Mats Waltins powerplay som hittills är nästan 42-procentigt.

Om vi ser till Redhawks då så kan vi hoppas på att kedjan med Ivan Ciernik, Alexander Barta och Robin Alvarez får det att lossna poängmässigt. Ciernik är ju en spelare som nästan uteslutande lever på sin produktion så det är viktigt att få med honom på resan nu. Ska även bli intressant att följa Miroslav Lazo, kan han få upp sitt självförtroende ordentligt efter två poäng, varav ett mål, i senaste matchen?

Sista frågeställningen inför VIK-matchen blir huruvida vi lyckas fylla Malmö Arena med över 6000 åskådare på nytt. Efter den senaste insatsen borde det inte vara orimligt. Se till att vara på plats och ge oss en fin start på säsongen, blir min uppmaning!

/Olsson