Jag undrade senast i går vem som skall rädda klubben från det förfall som påbörjats. Anders Olson har i alla fall tagit ett litet steg mot att styra skutan på något mer korrekt kurs. I dagens Sydsvenskan uttalar han sig om att "målsättningen måste vara att killar som Ponthus och Pathrik spelar kvar i Malmö Redhawks. De är två viktiga profiler". Westerholms är en viktig strategisk fråga. Klubbens trovärdighet står på spel. Klubbens identitet står på spel ännu mer än vad den redan har gjort de senaste åren. Då tycker jag att en verkställande direktör definitivt måste reagera och framförallt agera. Det är hans skyldighet och ansvar. Stefan Nyman är sportchef, ja. Nyman har dock under få månader redan bevisat att han inte arbetar för att ta ansvar för klubbens bästa. Då finns det, tyvärr, ingen annan utväg.

Olson sitter trots allt på en högre stol än Nyman. I första hand skall Stefan uttala sig och även få jobba med att forma det sportsliga. Westerholms vara eller icke vara kan dock ge stora effekter för klubben på sikt och då påverkar det plötsligt det som ligger under Olsons bord, det vill säga relationer med sponsorer, fans och media. Ett av de stora problemen med Nyman och även hans underordnade, tränarna Leif Strömberg och Ulf Taavola, är att de underskattar hur mycket relationen med Malmöfolket och inte minst den trognaste skaran av supportrar betyder. Att visa respekt samt att ha nån form av känsla utåt sett är definitivt ett sätt att ta ansvar för klubben på. Där är dock Nyman i princip osynlig. Han säger egentligen inget som lugnar en upprörd supporterskara, som får oss att förstå hur man arbetar på att förändra ett lag som skämmer ut Malmö Redhawks kväll efter kväll, oftast på bortais.

Ser vi till tränarna så är väl Strömberg den som tar något form av ansvar i media och säger att han förstår publikens reaktion i exempelvis mötet mot Mora i förra veckan. Problemet med Leif är att han är allmänt "luddig" i sina uttalanden och att han i vissa lägen försvarar laget på ett sätt som är något överdrivet. Jag förstår att en huvudtränare inte kan stå och såga sitt lag efter förluster men man behöver heller inte hävda att inställningen är på topp eller bra när hela hockey-Sverige kan se att den inte är det. Taavola å sin sida retar mig nästan ännu mer då han aldrig skulle säga något negativt eller ge något form av konkret svar på hur det kan se så risigt ut i varannan match. Hålla skenet uppe är naturligtvis en del i ledarskapet men någonstans måste man mötas med "vanliga folket" och ta ansvar för det genanta uppträdandet.

Det är väl just det här som retar sponsorer och supportrar, tror jag i alla fall. Det verkar finnas en acceptans hos ledarteamet för hur illa det ser ut på isen trots att majoriteten av de meriterade spelarna underpresterar. Nu har man haft tålamod under mer än en halv säsong, knappt bänkat någon rutinerad men däremot omgående bänkat Westerholms, Roger Ohlsson och/eller Emil Carnestad vid första bästa tillfälle. Det skickar dåliga signaler. Så är det bara.

Malmö Redhawks behöver karakteristiska ledare, som ger spelarna en chans att tävla på lika villkor och framförallt matchar laget efter prestation. Malmö har genom historien haft ett par guldkorn på de punkterna men de har fått lämna så fort det börjat blåsa. Tänker till viss del på Göran Karlström, men allra främst på Lars "Osten" Bergström i par med Thomas Bäckström samt Niklas Wikegård.

Vi får väl se hur detta slutar. Just nu känns det vemodigt att behöva gå till Malmö Arena på tisdag.

/Olsson