Jag har extremt svårt att se hur Dragan Umicevic kan få oceaner med istid i match efter match. Han är den spelare som senast anlände i Malmö Redhawks trupp. I match efter match presterar han under den nivå man kan förvänta sig av en spelare som lämnar Elitserien för spel i den svenska andradivisionen. Ändå får han chans på chans på chans.

I dag skulle jag vilja påstå att det är just Dragan som ger Bofors matchen. Nummer ett, två och tre på prioritetslistan i Nobelhallen bör vara att inte bjuda på något. Att tappa puck på offensiva blå som siste gubbe är förvisso aldrig någonsin bra, men jag kan köpa att det händer. Men att man därefter visar prov på noll karaktär och bara låter Johan Nilsson svischa förbi är fullständigt oacceptabelt.

Hade jag varit en lagkamrat som suttit på bänken och bevittnat detta hade min moral sänkts något helt enormt. Inte minst med tanke på att 84:an får fortsätta spela som om ingenting har hänt.

Jag saknar också en konsekvent coachning. Det finns spelare som får nöta bänk direkt efter ett misstag – samtidigt som andra, i min värld främst herr Umicevic – får fortsatt förtroende.

Om man kommer in sent i ett lag, borde det vara en självklarhet att man föregår med gott exempel och är den som jobbar hårdast för att visa att man faktiskt är bättre än övriga spelare i truppen, och därigenom också förtjänar en plats i någon av toppformationerna? Leva på gamla meriter håller inte - dags att visa något på isen!

/Winnberg