Malmö räckte inte till mot Hamburg

Det finns många teorier att lägga upp kring varför Malmö Redhawks inte orkade genomföra en stark prestation mot Hamburg under fredagskvällen. Oavsett om vi ska dra upp det faktum att laget hade en lång resa hem från Norge i kroppen eller att laget tränat hårt (vilket lag har inte gjort det?) så kan det ibland bara vara lika bra att erkänna att Malmö inte räckte till mot det tyska laget. Det var bara en sån kväll där det inte fanns mer att krama ur truppen. Det ville sig inte riktigt. Jag tror för övrigt att det kan vara direkt nyttigt att förlora på det här viset tillsammans som grupp. Hur hanterar man det, både som individ och grupp? På så vis sätter sig rollerna ytterligare. 

Om vi ska se det lagmässigt först så fungerade inte powerplay alls lika tillfredsställande som tidigare under försäsongen. Och det var väl egentligen där som Redhawks förlorade matchen. Hade man utnyttjat sina numerära överlägen så hade faktiskt segern varit i hamn på nytt, en sämre insats överlag till trots. Överhuvudtaget hade Leif Strömbergs mannar svårt att bita sig fast i offensiv zon. Det skapades inte tillräckligt många kvalitativa chanser på grund av det. 

Individuellt så ska två spelare plussas mest. Det rör sig om målvakten Hannu Toivonen som var tät, stor och rörlig i målet samt kvicke, tekniske och välmotiverade Alexander Barta. De höjde sig över mängden och jag hoppas verkligen att Barta har satt sin standard genom den här insatsen. För då har Malmö den tillgång jag räknat med på förhand. Även Jesper Mattsson och till viss del Morten Green och Ivan Ciernik ska ha plus för sina insatser. Däremot väntar jag mig oerhört mycket mer utav lagets "energikillar". Spelare som Tomas Kollar, Lukas Ericsson och Miroslav Lazo var väldigt bleka. Lazo var tam i sina ageranden med puck, något som oroar åtminstone mig inför fortsättningen. 

Besviken även på tvillingarna Pathrik och Ponthus Westerholm. Framförallt den sistnämnde hade en svag afton med pucktapp och valpigt uppträdande i egen zon. Pathrik var mest osynlig. Men så är det. Det kommer gå upp och ner för de unga annars så underhållande anfallsspelarna. 

Hamburg var för övrigt ett lag fyllt med rätt så många stora och tunga spelare. En nyttig läxa för Malmö, som i år har ett rätt så kortväxt lag, att få känna på hur ett fysiskt tufft lag kan ställa till problem. 

/Olsson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0