Kvällen har, kanske inte helt oväntat, spenderats med hockey. Luleå straffbesegrade Kärpät på hemmais i European Trophy, turnering där Malmö Redhawks i fjol var ett av de deltagande lagen. Jag gillar väldigt mycket av det jag ser från Luleå. Under de inledande femton minuterna av matchen var det spel mot ett mål, men oförmågan att få till de sista lilla var stor. Men vilket spel norrbottningarna bjöd på i offensiv zon. Rörelse, intensitet, finess och ett sällan skådat passningsspel. Men det handlar trots allt om att göra mål. Och att förhindra att man släpper in mål. Spelar Luleå som man gjorde i kväll när Elitserien är i full gång kommer man utan tvekan att knipa en plats bland de fyra främsta. Spelar David Rautio som han gjorde i dag så kommer han inte att vara värld vatten på marknaden efter säsongen. Jag har sällan, eller kanske aldrig, sett en så dålig målvaktsinsats. Luleå får nog hoppas att utvecklingskurvan är fortsatt god på 19-årige Johan Gustafsson, för Rautio är inget att satsa på i längden.

# # #

När Malmö Redhawks fixade oavgjort borta mot Växjö i lördags började jag omgående spåna på hur längesedan det är jag hade förmånen att lämna Växjö Ishall utan att ha inkasserat en förlust. Det skedde den 12 november 2007. Malmö vann med 4-1. Antti Bruun debuterade och prickade in avgörande 3-1 i tom bur, då han kom direkt från utvisningsbåset.

En seger har dock spelats hem efter det, något som skedde den 14 januari 2009, då Carl Söderberg avgjorde en straffläggning i en av Göran Karlströms första matcher som tränare för klubben. Då hade jag inte möjlighet att närvara.

Kanske uppstår det en ny chans att bryta sviten även i tävlingssammanhang under säsongens gång?

/Winnberg