Säsongens mest svårbedömda lag. Södertälje har tvingats genomgå samma stålbad som Rögle gjorde i fjol, dvs mer eller mindre hela fjolårstruppen har valt att lämna. Detta behöver dock inte enbart vara något dåligt. Bevisligen lyckades de spelare som representerade SSK under fjolåret inte hålla laget kvar i Elitserien – och ett nybygge är kanske den rätta vägen att vandra. Dock har man åkt på ett antal tunga tapp. Då jag är något färgad i ärendet tänker jag utesluta trion som lämnat för spel i Malmö, men spelare som Lukas Kilström, Fredric Andersson och Mattias Carlsson hade varit guld värda att få med sig på återtåget. Detta är dessutom spelare som kanske hade mått bra av att ta ett år i HockeyAllsvenskan och få vara dominerande spelare i serien. Nu har Per Nygårds fått bygga från scratch, men han saknar fortfarande den kanske viktigaste pusselbiten – vem ska vakta kassen? SSK står fortfarande utan keeper. Hittar lagledningen en kanon här kan det bära hela vägen till Kvalserien, annars tror jag det kan bli en något tung vinter i Kringelstaden.

Nyförvärv

Fredrik Sonntag (back), Andreas Hjelm (back), Kurt Davis (back), Ziga Jeglic (forward), Robert Sabolic (forward), Tony Lagerström (forward), Emil Billberg (forward) och Chistofer Bild (forward).

Förluster

Riku Helenius (målvakt), Pontus Sjögren (målvakt), Lukas Kilström (back), Markus Seikola (back), Timo Seppänen (back), Aarto Laatikainen (back), Tim Heed (back), Ryan Lasch (forward), Robert Carlsson (forward), Fredric Andersson (forward), Mattias Carlsson (forward), Linus Videll (forward) och Jonas Almtorp (forward).

Stjärnan

Robert Sabolic

Den unge slovenen svarade för en mycket fin säsong i den österrikiska ligan under fjolåret. Han placerade sig på en sjätte plats i poängligan och var seriens näst bäste målskytt. Dessutom svarade Sabolic för ett fint VM, där han noterades för fyra poäng på sex matcher. I dagsläget en av de klarast lysande stjärnorna på Södertäljehimlen.

Doldisen

Tony Lagerström

Stockholmsgrabben är tillbaka i Södertälje efter tre års exil i Mora, där han aldrig lyfte riktigt till de höjder som han mycket väl kan komma att nå i vinter. Lagerström är en potentiell stjärna på allsvensk nivå och jag tror att miljöombytet kan vara precis det han behöver för att explodera. Med rätt support från ledarhåll kan han mycket väl växa ut till poängkung i årets upplaga av SSK.

Kanonen

Thom Flodqvist

Snart 21-årige Flodqvist var under junioråren ständigt Södertäljes J20-lags farligaste vapen framåt. Han har ännu inte hunnit göra några större avtryck i A-laget, men i vinter kommer han att få chansen att göra det. Han visade i fjol att han håller på allsvensk nivå genom att göra 8 poäng på 14 matcher i Oskarshamn, där han befann sig på ett kortare lån. Jag tror vi kommer att få se mycket av Thom Flodqvist i vinter.

Kalkonen

Mathias Månsson

Han var en av få från fjolårslaget som valde att förlänga sitt kontrakt. Jag ska inte sitta här och vara synisk, men jag har svårt att se att han hade särskilt många erbjudande från andra håll. Åtminstone inga attraktiva sådana. Jag har aldrig varit något fan av Månsson och jag har fortfarande svårt att se att han faktiskt representerat Tre Kronor i VM-sammanhang. Nej, det blir ett nytt dystert år för Gävlekillen.

1.

2.

3.

4.

5.

6. Södertälje SK

7. VIK Västerås IK

8. Mora IK

9. Bofors IK

10. IK Oskarshamn

11. IF Troja-Ljungby

12. Tingsryds AIF

13. Borås HC

14. IF Sundsvall Hockey

/Winnberg

Förre Malmöjunioren, Hampus Gustafsson, vänder som väntat hemåt till Europa efter två säsonger i den kanadensiska juniorligan. Nu står det klart att han kommer att spendera vintern i Norge, sedan han tidigare i dag kritade på ett ettårskontrakt med Stjernen från Fredrikstad. I klubben blir han lagkamrat med landsmännen Markus Karlsson och Johan Skinnars. Den norske landslagskeepern Pål Grotnes återfinns också i truppen.

- Han kommer att passa perfekt in i Stjernen med sitt hårda arbete och professionella inställning, kommenterar lagets Sportchef, Rino Bråten.

Jag trodde nog faktiskt att vi skulle få återse ”Hampe” hos en allsvensk konkurrent, men han väljer alltså inte samma väg som jämngamle Jacob Berglund, som ju kommer att representera Troja/Ljungby under den kommande säsongen.

/Winnberg

De småländska ugglorna kan komma att bli såväl flipp som flopp under säsongen. Jag har svårt att gå grepp om Oskarshamns lagbygge. Man har tappat ett par tunga namn, men har också ett antal spännande nyförvärv. På förhand tycker jag att backsidan känns väldigt tunn, inte minst om har i åtanke att flera konkurrenter spetsat ganska ordentligt på det offensiva planet. Men här finns förvisso en del unga killar som säkert kan ta ett par kliv i vinter. Daniel Ljungkvist lär dock få dra ett tungt lass. Forwardsmässigt ser det betydligt bättre ut. Evan McGrath är en klasspelare på allsvensk nivå, David Rodman har potential att bli en stor attraktion och Nicklas Jadeland visade redan i fjol vilken kapacitet han besitter. Jag ser med spänning fram emot att få följa Victor Löfstedt också. Tryout-spelaren har varit en flitig producent i Division I – och med tanke på att han är från Trelleborg och är född 1986 måste jag ha mött honom i våra unga dagar.

Nyförvärv

Alexander Bengtsson (målvakt), Maksim Matushkin (back), Tobias Jonsson (back), Carl-Johan Svensson (forward), Morten H. Poulsen (forward), Mikael Lidhammar (forward), Evan McGrath (forward), Victor Löfstedt (forward) och David Rodman (forward).

Förluster

Jens Holmström (målvakt), Alexander Johansson (back), Tero Konttinen (back), Joonas Rönnberg (back), Ragnar Karlsson (forward), Lukas Ericsson (forward), Johan Ryno (forward) och Stefan Pettersson (forward).

Stjärnan

David Rodman

Kommer från ett antal poängstarka säsonger i Österrike och bör återfinnas i toppen av poängligan när vi summerar HockeyAllsvenskan i början av mars. Var Sloveniens poängmässigt bästa spelare i VM tillsammans med Tomaz Razingar och SSK-förvärvet Robert Sabolic.

Doldisen

Morten H. Poulsen

Den danske forwarden fick förvisso lämna VM utan att ha registrerats för en endaste poäng, men Poulsen visade under den gångna säsongen att han kan producera när han kom tvåa i poängligan i Danmark med mäktiga 60 poäng på 39 matcher.

Kanonen

Nicklas Jadeland

Fick ett genombrott redan i fjol när han prickade in 20 mål och var en av lagets absolut bästa spelare. Jag ser inget som talar emot att han skulle ta ytterligare kliv under säsongen som kommer.

Kalkonen

Andreas Valdix

Till skillnad från sin kollega med rötterna i Malmö tror jag att Valdix kan gå mot en tung vinter – igen. Han har förvisso producerat i hyfsad utsträckning under de senaste säsongerna – en halv pinne i snitt per match – men med tanke på vilka verktyg han egentligen ha så borde han kunna nå mycket högre. Skadorna är förvisso ett stort problem.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10. IK Oskarshamn

11. IF Troja-Ljungby

12. Tingsryds AIF

13. Borås HC

14. IF Sundsvall Hockey

/Winnberg

Helgen lider mot sitt slut. Som vanligt har det inte varit någon vidare aktivitet på silly season-fronten under veckoslutet, men en del uppseendeväckande saker finns det trots allt att rapportera om.

Det mest spännande, Moras eventuella lån av den ryske JVM-mästaren Denis Golubev, är dock fortfarande bara ett rykte, men kan mycket väl bli en realitet när Dalaklubben i morgon har årsmöte – och enligt klubbdirektör Johan Sares kommer att presentera ett par nya spelare.

Golubev hade absolut höjt temperaturen på HockeyAllsvenskan ytterligare. Det kommer att krylla av spännande spelare i serien nästa säsong, inget snack om den saken. Och det roligaste med detta är att de återfinns i flera olika lag, något som bör innebära att serien kommer att vara riktigt jämn från första nedsläpp till hesa Fredrik ljuder i omgång 52.

På Elitserienivå så fortsätter Växjö att värva smart. Den centerbesättning man nu besitter, med Brad Moran, Erik Josefsson, Dennis Rasmussen samt dagens nyförvärv, Mike Iggulden, ser mycket spännande ut. Jag ställer mig dock fortfarande frågande till de bakre leden. Håller Oscar Alsenfelt i Elitserien? Och kommer Per Hållberg, Ilkka Heikkinen och Dan Spang att spetsa till den redan på allsvensk nivå inte alltför imponerande backbesättning tillräckligt mycket? Offensivt ser det utan tvekan lovande ut och Växjös forwards har tidigare haft förmåga att jobba stenhårt även i defensiven, något som knappast kommer vara annorlunda när det nu vankas Elitseriespel.

Tänkte avsluta med en riktig icke-nyhet. I fredags kväll rapporterade Röglebloggaren Sumo att Mika Hannula inte var aktuell för spel i Malmö. Att en sådan icke-nyhet sedan dessutom sprider sig till Sportbladets Silly-blogg innebär att vad som helst kan hamna där. Jag har nämligen hört, från min morbrors arbetskollegas lillasysters man att Roger Nordström inte är aktuell för målvaktsposten i Stefan Nymans lagbygge.

/Winnberg

Ni glömmer väl inte bort att gratulera era mödrar i dag. Personligen har jag världens bästa mamma och självklart ska hon firas!

# # #

Brynäs- och VM-stjärnan, nu känner jag mig nästan som en kvällstidningsjournalist, Jacob Silfverberg har bestämt sig för att skjuta upp NHL-äventyret ytterligare en säsong och stannar hemma i Elitserien även över 2011/2012. De svenska Elitseriearenorna får därmed besök en av seriens större attraktioner ytterligare ett par gånger innan Ottawa Senators kommer att få dra nytta av Silfverbergs tjänster.

# # #

Riksidrottsförbundet, RF, hade i dag en stämma där man röstade igenom en bibehållen 51-procentsregel. Jag vet inte riktigt om detta på något sätt påverkar Malmö Redhawks. Hugo Stenbeck är som bekant majoritetsägare, men att 51-procentsregeln fortfarande finns kvar borde det betyda att han endast har en majoritet av aktierna, men att klubben fortfarande har en majoritet av rösterna. Finns det någon kunnig läsare som har koll i detta ämne? Jag känner att jag egentligen borde vara mer insatt i detta med tanke på att jag faktiskt studerar just ekonomi, men icke sa nicke! Enlighten me!

/Winnberg

Då står det klart att ytterligare en spelare får lämna Malmö Redhawks. MrMadhawk.se uppger att Victor Svensson har skrivit på för Kallinge/Ronneby. Ett ettårskontrakt är undertecknat enligt honom själv. Division 1-klubben har i Victor en oerhört laglojal spelare som kan användas främst både som ytterforward och center men, som han bevisade den gångna säsongen, även som back vid krissituationer.

21-åringen har varit med på A-lagsnivå i tre säsonger i Malmö. Sakta men säkert har han tagit steg framåt och den senaste säsongen fick vi äntligen se attityd och större delaktighet i spelet från Svensson. Framförallt är det många som uppskattade hans helhjärtade inställning kväll ut och kväll in.

Jag själv har förespråkat hela tiden att Victor skulle få förlängt med ett år. Uppsidorna är trots allt flera. Precis som jag nämnt tidigare så är det en spelare med stor karaktär (eller hjärta om vi ska tala i sådana termer) och han är användbar på flera positioner i truppen. Dessutom har han gett intryck av att alltid vilja lagets bästa och inte klaga vid för lite speltid.

Å andra sidan är trots allt uppsidorna större för Victor nu. Ordentligt med istid i ettan kan faktiskt vara en perfekt väg att gå. Redhawks årgång 2011/2012 är inte i första hand ett lagbygge för framtid och utveckling utan för att prestera resultat. Det har vi ju fått på köpet med alla Stenbeck moneys.

/Olsson

Det är inte mycket action just nu på den svenska hockeyfronten. Det gör också att skrivkrampen är enorm, men vi hoppas kunna komma med några insiktsfulla inlägg även i dessa tider.

Det har varit en hel del kring IK Pantern de senaste dagarna, inte minst har Kent Jönsson på Sydsvenskan bjudit på intressanta tankegångarna – som han alltid gör. På ”backarna” lär vi kommande säsong finna en hel del spelare med förslutet i Redhawks. Juniorkeepern Robert Vysehrad tar klivet upp på A-lagsnivå och kommer att representera Pantern till hösten, samtidigt som klubben är intresserad av tre färska Redhawksbackar i Victor Mångs, Christoffer Hjert och Henrik Sandmark. När dessa nu inte blir kvar i klubben känns det åtminstone bra att det de förblir inom ”organisationen”, som vi väl ändå kan kalla Malmöklubbarna med det nya samarbete som finns dem emellan.

Skulle det uppstå skadebekymmer i Redhawks finns det spännande spelare att tillgå inom stadsgränserna. Sandmark trodde jag väldigt mycket på inför den gångna säsongen och kanske kan han ta ytterligare kliv med hjälp av ett stort förtroende, om det nu skulle visa sig bli spel i Pantern. Detsamma gäller Hjert, som under de senaste säsongerna varit en riktig klippa på J20-nivå. Det kommer faktiskt att vara oerhört vemodigt att bevittna säsongens J20-matcher utan att få beskåda Christoffer iklädd tröja nummer 7. Han har potential att bli en stabil back på allsvensk nivå, och jag tror att Division I-spel är helt rätt väg att gå. Och vad skulle då kunna passa bättre än Pantern?

/Winnberg

Det har hänt en hel del i Malmö Redhawks de senaste dagarna, så den allsvenska genomgången har hamnat i skymundan. I dag återupptar jag emellertid den och vi kör från och med Mora till och med degraderade Södertälje.

Mora

Succélaget på vårkanten, Mora, kan bygga vidare på sin kultur och har en stabil stomme. Tappen av Mikael Zettergren och Martin Johansson känns såklart men Alexander Sundström (Brynäs) och Tobias Ericsson (AIK) förstärker från Elitserien. Ett ungt målvaktspar blir spännande i Christoffer Bengtsberg och Daniel Hansen. Ser genuint och stabilt ut. Harald Lückner vet alltid vad han gör och Mora blir en svår nöt att knäcka även kommande säsong.

Oskarshamn

Att tappa forwards som Mattias Guter, Lukas Ericsson samt Johan Ryno är naturligtvis aldrig roligt för ett lag som slutade på nedre halvan av tabellen den gångna säsongen. Stefan Pettersson är dessutom ett frågetecken alltjämt. Evan McGrath är ett bra nyförvärv och Morten H. Poulsen kan bli riktigt intressant men inte mycket pekar i dag på att IKO kommer avancera särskilt mycket till hösten.

Rögle

Det ser ljust ut för Rögle. Har fått behålla en rejäl stomme från förra årets fina säsong och just kontinuiteten kommer ge effekt. Om RBK kan hitta goda ersättare till Victor Bartley och Christoffer Persson på backen så finns där chans att konkurrera om en elitserieplats - igen. Känns som att Rögle värvar spelare som har ultimat potential att växa till starka producenter på allsvensk nivå. Tänker på Magnus Häggström och Alexander Bergström framförallt.

Sundsvall

Laget som alltid hänger med i Allsvenskan men som egentligen engagerar väldigt få. Tappet av lagkaptenen Daniel Olsson, som väljer att sluta, blir kännbart. Intressant att se vad den finske forwarden Aatu Hämäläinen kan bidra med, om Adam Rundqvist, Dennis Bozic (med kort förflutet i Malmö) och Magnus Svanberg kan ta nästa steg i karriärren. Sundsvall brukar ju vara en språngbräda till större uppgifter. Ett givet bottenlag i utgångsläget.

Södertälje

På många sätt är väl Malmö Redhawks det mest intressanta laget i årets allsvenska sett till vad som kommer hända rent resultatmässigt. Det känns oförutsägbart, minst sagt. Därefter följer nog Södertälje. Elitserielaget från 2010/2011 har helt raserats och nu har Per Nygårds en enormt svårbemästrad uppgift. Jag har svårt att se en elitseriesatsning för dagens SSK. Visst finns där gott om tid än att förstärka laget och bygga ihop en klart konkurrenskraftig variant men det har varit många tunga tapp som kanske skulle utgjort grunden i lagbygget. Tänker på Lukas Kilström, Fredric Andersson, Robert Carlsson och Linus Videll. Nu är förvisso ett par av de nämnda för bra för allsvenkt spel men det är eller var SSK-ikoner. Troligen blir det ett mycket ungt Södertälje till hösten och jag undrar allt om klubben kommer kunna sikta högre än playoff från start.

/Olsson

Äntligen! Nu står det nämligen klart att Malmö Redhawks och Patrik Nevalainen bryter samarbetet.

Jag kan tänka mig att ”Neva” tillsammans med sin agent kommit fram till att det är lönlöst att stanna i Malmö. Förvisso hade han fått lön för det kommande året, men att bara sitta av ett kontrakt känns knappast som rätt väg att gå i det här fallet. Särskilt inte om man dessutom tar hans relativt unga ålder i anspråk.

Jag förutser att detta inte kommer leda till att klubben är skyldiga Nevalainen något för den kommande säsongen, utan att den klubb han kommer att representera under vintern tar hand om alla kostnader för backen.

Även om jag länge har väntat på just detta besked så vill jag passa på att önska Patrik Nevalainen ett stort lycka till i den fortsatta hockeykarriären!

/Winnberg

Det ser inte ut att bli några utdragna matcherserier i Stanley Cup-slutspelets Conferencesemifinaler. Washingtons många superstjärnor visade även denna gång att man är sämst när det gäller som mest och nu blir det antagligen till att svinga klubbor på gräs istället för på is.

# # #

Washingtons uttåg innebär förvisso att ett par väldigt intressanta namn kan bli aktuella för VM-spel. Även om Niklas Bäckström långt ifrån rosat marknaden i Stanley Cup så skulle Tre Kronor må bra av att få in en så pass spelskicklig center. Jag ser gärna att även Marcus Johansson får en flygbiljett till Slovakien.

# # #

Boston fick sannerligen en kalasstart på nattens hemmamatch mot Philly. Redan efter en dryg minut hade Bryan Boucher tvingats att vittja nätet två gånger om. Ungefär så länge höll jag mig också vaken. Alla planer på analys kring den matchen jag hade tänkt spana in uteblir alltså.

# # #

Skulle Mojo dyka upp i VM så innehåller Tre Kronors trupp faktiskt hela fyra spelare som någon gång i karriären representerat Malmö.

# # #

Även pensionärerna i Detroit ligger skrynkligt till. Förlust i natt igen och San José är nu bara en match ifrån avancemang. Här finns ju faktiskt också mängder med svenskar som skulle kunna bli VM-aktuella.

# # #

I dag känns VM lite mer avslaget än normalt – detta trots att vi faktiskt kliver in i mellanrundan och alltså blir av med de sämsta blåbärsnationerna. Ni vet Österrike och sådana lag som tvingar en svensk målvakt att fullständigt stå på huvudet för att ett nytt fiasko skulle undvikas. I morgon hettar det dock till lite. Då ska Kanada köra över USA. Vaktar Al Montoya kassen även i den matchen kommer jänkarna få en jobbig eftermiddag.

/Winnberg

Sedan i går står det klart att Sebastian Dyk lämnar Malmö. Precis som i fallen kring Carl Söderberg och Victor Öhman tror jag att detta är bäst för båda parter. Det råder inga som helst tvivel om att Dyk har talang nog för att lira allsvensk ishockey, men det handlar om att kunna omsätta denna talang till något som gagnar det egna laget. Och under den gångna säsongen hade Sebastian oerhört svårt att vara vägvinnande i sitt spel – faktiskt inte bara i A-laget utan även i J20-sammanhang.

Jag hoppas innerligt att han hittar tillbaka till den utvecklingskruva som pekade rakt uppåt för ett par säsonger sedan.

# # #

Jag nämnde i mitt senaste inlägg att Morten Green figurerar som lagkapten för det danska landslaget. Frågan är om inte Green är ett hett alternativ som kapten även för Malmö till den kommande säsongen. Tomas Kollar lär självklart vara ett hett alternativ, men jag är inget större fan av att ett nyförvärv kliver rakt in och blir kapten.

Vad tycker ni? Vem ser ni helst som kapten till hösten?

/Winnberg

Efter en något temposvag period känner jag att det är dags att höja tempen här igen. Och i väntan på att nattens Stanley Cup ska dra igång så kan det vara läge att reflektera lite kring övriga händelser i turneringen.

Som den ”malmöit” jag är (ja, när det gäller klubbtillhörighet alltså) så gläds jag givetvis åt det danska avancemanget. Kul för kaptenen Morten Green, Nichlas Hardt, Kim Staal och Håkan Karlsson, som bekant fungerar som danskarnas materialare under turneringen.

Även våra två andra grannar var i farten under dagen. Finland åkte på torsk mot en av de stora guldfavoriterna, Tjeckien. Den tjeckiska segern kändes planenlig, men av det jag kunnat läsa mig till så verkar finnarna ha stått upp bra mot de regerande mästarna.

För svenskt vidkommande hade det inte suttit helt fel om Österrike hade tvålat till Norge. Hade ett sådant scenario inträffat hade Tre Kronor avancerat till mellanrundan med maximala sex poäng, men alpjoddlarna var inte ens nära att störa Norge denna dag. Svenskarnas banemän vann klart med hela 5-0 och jag känner spontant att Norge kanske är årets motsvarighet till fjolårets Danmark. För visst minns ni att danskarna charmade hela hockeyvärlden och tog sig fram till en kvartsfinal där det till slut tog stopp mot Sverige? Det som egentligen är mest imponerande med Norge är att man gör succé utan sina två bästa spelare i Mats Zuccarello Aasen och Patrick Thoresen.

Jag undrar förresten lite hur man lottat årets VM. Hur Grupp E kan innehålla Ryssland, Tjeckien, Slovakien, Tyskland och Finland samtidigt som Grupp F egentligen bara ståtar med Sverige, Kanada, USA och i viss mån Schweiz är för mig ofattbart. I E-gruppen är det högst troligt att en ”toppnation” får respass redan innan kvartsfinalspelet påbörjas – inte minst med tanke på att Tyskland fortsatt befinner sig på stark frammarsch och kliver in i mellanrundan med sex poäng. Slovakien hänger verkligen löst, men såväl Finland som Ryssland kan också få det knivigt.

Nej, nu blir det fokus på Stanley Cup. Ett dilemma uppstår dock inom ett par minuter. Såväl Tampa Bay – Washington som Boston – Philadelphia drar igång kl 01.00 svensk tid. Och det innebär att jag måste göra ett aktivt val kring huruvida jag ska se den ena matchen eller den andra. Ibland är livet lite extra jobbigt!

/Winnberg

Har precis sett min första hela VM-match för det här året. Och svenskarna verkar ha vaknat till liv. Jag drar vissa paralleller till Czech Hockey Games. Där svarade Tre Kronor för två plattmatcher (mot Ryssland och Finland) innan man helt plötsligt gick in och gjorde en riktigt fin insats (mot Tjeckien). Kan det vara så att Pär Mårts pojkar behöver två matcher för att komma igång?

Jag gillade att svenskarna tog tag i taktpinnen direkt från första nedsläpp. Under matchupptakten var det faktiskt bara ett lag på banan och därför var det lite surt att det var oavgjort efter första perren. Men utdelningen kom retroaktivt – mycket till stor del beroende på Al Montoyas värdelösa målvaktsspel. För i ärlighetens namn så fick Tre Kronor tre, fyra mål som en målvakt absolut inte får lov att släppa.

Men trots det undermåliga amerikanska målvaktsspelet så såg jag flera ljusglimtar i det svenska spelet.

Dock är det fortfarande för mycket svart eller vitt när det gäller Tre Kronors insatser. När det blir förlust mot Norge är devalveringen så kraftig att laget inte ens är värt en femöring – och när det blir seger mot USA, som i ärlighetens namn kanske är VM:s sjunde, åttonde lag, så är VM-guldet nästintill redan hemma.

Jag väntar gärna ett par matcher till innan jag tar ställning till hur långt det här laget kan nå. Närmast väntar – Frankrike… Första riktiga värdemätaren låter alltså vänta på sig.

/Winnberg

Det är alltid kul med alla olika åsikter i Silly Season-tider. Fans till ett lag som precis blivit av med en spelare till ett annat, gärna konkurrerande, lag ska in och bedöma vad det nya lagets fans egentligen ska förvänta sig. En objektiv beskrivning eller ej, den finns där alltid. Oftast väldigt kritisk. Det viktiga i det här är att man måste se helheten. Lägga pusselbitarna och inse eller spekulera i vilken roll spelaren är tänkt i. Senaste exemplet är självfallet dagens värvning, Pontus Sjögren.

Det är en målvakt som jag själv ansett inte varit tillräckligt bra för att vara etta i ett elitserielag. Jag tror därför att Sjögren gör helt rätt som kliver ner en nivå. Att han sedan väljer att göra det i just Malmö kan jag nog ifrågasätta lite mer. Nye VD:n Anders Olson vill gärna ha ett par affischnamn och vad passar då bättre än att ta in en välmeriterad målvakt. Det har jag tidigare skrivit om och det borde kunna bli verklighet i en elitseriesatsning.

Således kan det bli så att Sjögren får en tuff konkurrenssituation - i Allsvenskan. Fast å andra sidan så har ju såväl Henrik Karlsson som Markus Svensson nått väldigt långt i förhållande till var de stod i karriären när de anslöt till Redhawks. Dessutom med en på pappret tuff utmanare. Karlsson gick in som reservkeeper till Jani Hurme. Svensson gick in som backup till Karlsson. I dag är Henrik i Calgary Flames organisation och Markus i ett elitserie-AIK. Kristoffer Martin har trots allt lyckats väl i utvecklingen av svenska målvakter runtomkring Pontus ålder.

För att se det mer ur Malmö Redhawks perspektiv så retar sig en del av supporterskaran på att det värvas spelare utav allsvensk klass. Jag skulle nog ändå vilja se det som att Stefan Nyman vill bygga en grundstomme med svenska spelare som sätter tonen. Just nu finns 12 svenska spelare på kontrakt. Med tanke på att Nyman bedömer den inhemska marknaden som mer eller mindre tömd så blir det ju en rad utländska spelare i nästa säsongs trupp. Då måste där finnas en grund. Karaktärsspelare som tänker stå upp för Redhawks i dag, i morgon, om två veckor och också om ett halvår.

Malmö Redhawks 2011/2012

Målvakt: Pontus Sjögren (-13).
Backar: Robin Weihager (-12), Patrik Nevalainen (-12), Tero Konttinen (-13), Alexander Ribbenstrand (-13), Daniel Josefsson (-14), Emil Carnestad (-13).
Centrar: Morten Green (-13), Roger Ohlsson (-13).
Forwards: Pathrik Westerholm (-13), Ponthus Westerholm (-13), Robin Alvarez (-12), Tomas Kollar (-13), Lukas Ericsson (-13).

/Olsson

Som MrMadhawk berättade i går är Pontus Sjögren nu klar för spel i Malmö Redhawks under de kommande två säsongerna. Detta är nu även officiellt bekräftat.

Sjögren kommer närmast från spel i Södertälje där han under den gångna säsongen konkurrerade ut den betydligt mer meriterade finländaren Riku Helenius. Rent statistiskt var hans säsong kanske inte någon dundersuccé, men en räddningsprocent på 90 i ett lag – som tillsammans med Timrå – släppte in flest mål under säsongen, får trots allt ses som ganska bra.

Och jag räknar kallt med att en minst lika bra målvakt kommer att ingå i truppen för den kommande säsongen.

Vad tycker ni om värvningen av Pontus Sjögren? Fågel, fisk eller mittemellan?

/Winnberg