MrMadhawk.se har nyligen publicerat en kort intervju med Patrik Nevalainen, en av endast två backar som innehar ett kontrakt med Malmö Redhawks. ”Nevas” vara och icke vara i laget har debatterats flitigt hittills under den löjliga säsongen och många har nog varit inställda på att Umeåsonen skulle nyttja den klausul som finns inskriven i hans kontrakt, som ger honom rätt att bryta fram till den siste april. Nu ser det istället ut som att han biter ihop och kör vidare här nere.

Jag, precis som många andra, har varit aningen kritisk mot det spel som 24-åringen visade upp under vintern. Jag vill inte påstå att jag hade höga krav på honom inför den gångna säsongen, men jag hade stora förväntningar – förväntningar som inte närmelsevis motsvarades.

Alla ni som känner mig någorlunda vet att jag har ett varmt hjärta till just den spelartyp där Patrik ingår. Jag gillar lite mindre och skridskoskickliga spelare. Men Patrik måste jobba hårt på vissa bitar för att åter vinna förtroende hos mig. Det håller inte att gå ner sig fullständigt när det bär lite emot. Det gäller att jobba ännu hårdare och visa att man verkligen förtjänar en plats i laget.

Visar han upp en sida av sig där han borrar ner huvudet och kör så tror jag att Malmö kan få stor nytta utav den spelbegåvning som han trots allt besitter. Han är långt ifrån oäven i det offensiva spelet och med en stabil, defensiv backpartner kan han faktiskt explodera till hösten. Men då gäller det också att mentaliteten är en annan.

Och jag hoppas innerligt att han bevisar att den gångna säsongen bara var ett olycksfall i arbetet.

/Winnberg

Efter att ha haft ett år med ekonomiskt stålbad som prioritet blåser det onekligen andra vindar nu. Det märks att det finns större pengar att spendera för den kommande säsongen. Vi kan ju bara ta ledarsidan som ett exempel. Malmö Redhawks har gått från att ha haft det minst erfarna tränarparet, Robert Olsson och Marcus Magnertoft, till troligen det mest erfarna i Leif Strömberg och Ulf Taavola. Det ser dessutom ut att bli även en tredje tränare i båset. Stefan Nyman vill skapa ett fundament, ett ledarteam som både har ett brett kunskapsregister och brinner för uppgiften med noggrannhet.

Jag tror faktiskt att just satsningen på ledarsidan är något som kan rätta till Malmös försämrade rykte. Spelare kan komma hit och bli utbildade och utvecklas. Därför är det ingen slump att unga lovande grabbar som Lukas Eriksson, Oskarshamn, och Martin Johansson, Mora, nu kan bli aktuella för spel i Malmö. Visst, själva elitseriesatsningen, med allt vad det innebär, spelar så klart roll också.

Att satsa på just tre tränare ser jag som en självklarhet. Malmö ska ha en plats i ledarstaben där en före detta spelare med ledarambitioner ska få ta plats. Marcus Magnertoft är ett bra namn i sig men har väl fått sig en viss törn efter förra säsongens problem. Visserligen kan man undra hur mycket "Mackan" hade att säga till om. Att ta lärdom av Strömberg-Taavola är ju dessutom en helt annan sak än att göra det av Robert Olsson. Om det inte blir Magnertoft ser jag även namn som Juha Riihijärvi och Jesper Damgaard som aktuella. Tycker klubben har tre starka profiler här när det kommer till personligheter och karaktärer.

Annars har Malmö fler ledare att ta hänsyn till. Göran Karlström ska ha en roll i och med kontrakt. Petri Liimatainen knackar på dörren också. Jag har tidigare tyckt att Karlström ska ha utvecklingstjänsten och står fast vid det. Liimatainen är för mig svårbedömd. Tycker Petri har haft en mindre ödmjuk stil tidigare som spelare, men det kan ju ha förändrats.
Det känns som att Nyman har goda chanser att sätta ihop en stark ledarstab i klubben. Sen krävs då ord som tålamod och ödmjukhet för att det ska bli lyckat på sikt. En nog så viktig strid att ta.

/Olsson

Grattis MODO! Grattis Tingsryd! Välkomna till HockeyAllsvenskan, Södertälje!

Inte helt oväntat klarade MODO av att besegra Södertälje i den sista omgången av Kvalserien. Och jag tycker faktiskt att det är på tiden som profillösa och tråkiga SSK äntligen försvinner ur svensk hockeys finrum. Det har egentligen bara varit en tidsfråga innan det skulle bli ett faktum.

Södertälje visade klart och tydligt i kvällens match att man inte har något att göra i Elitserien. Man hade egentligen inte något att sätta emot ett betydligt mer spelskickligt hemmalag, som dessutom borde vunnit med större siffror än de 2-0 som slutresultatet skrevs till.

Nu är Tälje alltså åter ett allsvenskt lag. Och jag tror att uppvaknandet kommer att bli väldigt jobbigt. Jag ser ingen som helst framtid för klubben. Ekonomi är svag, publikintresset nästintill obefintligt och jag undrar hur man ska kunna locka kvalitativa spelare till staden och laget. I mina ögon ser Södertälje ut som ett nytt Mora – ett lag som får börja om från scratch och börja bygga på ett helt nytt sätt. Samtidigt tror jag att detta kan vara bra för Södertälje. Nästan hälften av de lag som representerat SSK i år har varit importer (tio spelare) och många av dessa skulle jag vilja klassificera som rena breddspelare. Den typen av spelare bör man, utan några större problem, kunna finna antingen inom den egna organisationen eller genom att leta i exempelvis HockeyAllsvenskan.

Nu får man rikta in sig på en ny filosofi. Merparten av årets spelare kommer att lämna – och det är kanske lika bra det. Jag hoppas för SSK:s skull att Peter Popovic blir kvar som huvudtränare och att man lyckas knyta upp Lukas Kilström. Det är en av få spelare som jag verkligen har respekt för i Södertälje.

Och glömde jag skriva det tidigare, välkomna till Malmö Arena!

/Winnberg

Den assisterande tränaren är alltså på plats. Ulf Taavola återvänder till Malmö Redhawks. Norrlänningen agerade hjälptränare säsongen 1996/1997 i Skåneklubben. Nu är det dags igen. Den gången var Redhawks fyllt med stjärnor som Marko Kiprusoff, Janne Ojanen, Juha Riihijärvi, Mikko Peltola, Mats Lusth och Robert Burakovsky men resultaten var relativt skrala. Den här gången är läget ett helt annat och Taavola kommer troligen vara betydligt mer involverad i upplägg och få tillgång till spelare som mer står för den ishockey som han (och Leif Strömberg) vill spela.

Jag blev spontant förvånad av den lösning vi nu ser, men läser man på lite mer så faller det sig ganska naturligt. Strömberg har fått in en assisterande tränare som han verkligen vill ha. Taavola är en tränare som lever hockey dygnet runt när det väl är säsong och dessutom väldigt noggrann i det han gör.

Det enda jag är lite oroad för är att det är för enkla lösningar i det här. Först Stefan Nyman. Sen Leif Strömberg. Därefter Tomas Kollar. Och nu Ulf Taavola. Kulturbärare hela högen, med Södertälje SK som gemensam nämnare. Är det risk att Malmö Redhawks blir ett SSK Light eller kan det faktiskt vara ett genidrag att på olika positioner ta in personer som bär den kultur man vill skapa?

Vill passa på att tipsa om denna långa och ruskigt intressanta artikel. Lär känna Ulf Taavola:
http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=5423743

/Olsson

Ulf Taavola är alltså mannen som ska komplettera Leif Strömberg under de kommande två säsongerna. Jag tror att norrlänningen är det perfekta valet. Det känns som att dessa två passar varandra som handen i handsken, att de har samma filosofi vad gäller vilken sorts hockey som ska spelas och de kommer att kräva max från killarna varje minut av varje dag.

Många har klagat på att Malmö sett ut att ha varit dåligt tränade under de senaste säsongerna. Jag anser inte att jag är rätt person att bedöma om så verkligen har varit fallet, men när nu Strömberg och Taavola ska leda styrkorna så känner jag, rent spontant, att det kommer att vara aningen jobbigare att spela i Redhawks kommande säsong.  Blåslampan kommer att brinna rejält.

När tränarna nu är klara råder det, enligt mig, inte heller någon som helst tvekan på hur Malmö Redhawks kommer att spela till hösten. Det kommer knappast bjudas på champangehockey, men det tror jag faktiskt inte att någon supporter till Redhawks heller bryr sig om. Efter tre år av mer eller mindre misär så vill vi bara uppleva positiva resultat. Det är dags att ta laget till Kvalserien – sen kvittar det hur det ser ut på isen.

/Winnberg

Färjestad fortsätter att dominera i SM-slutspelet. Skellefteå hade förvisso betydligt mer att säga till om i kvällens match jämfört med final numero uno, men vargarna från Karlstad har hela tiden en växel till att slänga i. Det känns som att ytterligare ett SM-tecken till kaffelaget är oundvikligt i detta läge. Nu väntar en väldigt viktig förlängning i Skellefteå Kraft, en förlängning som hemmalaget nog gör bäst i att vinna.

# # #

Patrik Lundh dominerade ordentligt i Bofors och HockeyAllsvenskan i fjol. När han till den här säsongen lämnade Karlskoga för Karlstad så trodde jag faktiskt att han skulle hamna i en liten roll i en fjärdeformation. Men ”Peppes” utveckling har fortsatt och han är en av de absolut mest spännande spelarna i den här finalen. Han speed och frenesi är underbar att skåda – och jag tror att han är en man för Tre Kronor till kommande säsong.

# # #

Min bloggkollega fick äran att skriva om Tomas Kollar. Detta har varit på tapeten sedan Stefan Nyman tog över som ny Sportchef och att det nu är officiellt bekräftat känns så klart bra. Halva forwardsuppsättningen är klar nu – och då är vi bara i början av april. Till alla er som gnällt på att det är tyst kring Redhawks har jag bara en uppmaning. Sitt lugnt i båten! Låt Nyman jobba lugnt och metodiskt så ska det nog kunna bli hur bra som helst till hösten. Vi har trots allt nästan fyra månader kvar till det är dags för första ispasset. Med andra ord en ocean av tid till att bygga ett slagkraftigt lag.

/Winnberg

Här satt jag och förberedde ett inlägg om att Karlskrona hade tagit klivet upp i HockeyAllsvenskan. Det fick jag äta upp på mindre än en minut, när Tom Koivisto tog saken i egna händer och ordnade ett oavgjort resultat i Tingsryds viktiga hemmamöte mot jumbon Asplöven.

Nu blir det istället nya, heta matcher på fredag. Karlskrona ska upp till Stockholm och möta Huddinge. Det blir inte bara att åka upp och säkra kontraktet. Samtidigt åker Tingsryd till Ljungby för att möta ett omotiverat Troja. Det kan bli riktigt rafflande. Karlskrona kommer dock hursomhelst att ha åtminstone två poäng tillgodo på TAIF - poäng som kan komma att bli väldigt avgörande.

# # #

I kväll blev det däremot helt klart att Rögle spelar allsvensk ishockey även kommande säsong. Skönt att vi får uppleva heta Skånederbyn även till hösten.

På fredag får vi möjlighet att ta del av en väldigt kittlande tillställning i Fjällräven Center. Det är verkligen do or die när de två tidigare Elitserielagen, MODO och Södertälje, ska göra upp om en plats i svensk hockeys finrum.

Det bästa för Malmö rent sportsligt skulle nog vara om SSK åker ur. Det känns inte som att det finns varken ekonomiskt eller publikt underlag för någon vidare satsning i kringelstaden.

Rent underhållningsmässigt tycker jag dock att det hade varit trevligare med MODO. Där kommer det garanterat att satsas. Inte omöjligt att både Markus Näslund och Peter Forsberg kommer att hosta upp några slantar från egen ficka för att hjälp klubben tillbaka upp i Elitserien. Det hade onekligen kunnat bli kul att följa på nära håll – samtidigt som MODO säkerligen hade lockat ett par extra marginalåskådare till Malmö Arena i vinter.

På fredag kväll vet vi vilket som blir det trettonde respektive fjortonde laget i nästa säsongs serie.

/Winnberg

Omgång nio i såväl Kvalserien till Elitserien som till HockeyAllsvenskan väntar denna afton. I kampen om den sista Elitserieplatsen är samtliga tre matcher högintressanta. Hur klarar sig Rögle borta mot ett omotiverat Växjö? Lyckas MODO ta tre nödvändiga poäng i Vinterstadion eller ska Socker-Conny se till att degradera hans hemstads stolthet? Och kan Södertälje undvika samma miss i kvällens drabbning mot Mora som man svarade för hemma mot Örebro?

Rögle kan trilla bort i kväll. Förlust mot Växjö och det är kört för ängelholmarna. Eller helt kört är det inte, då det kan bli en målskillnadsaffär. Men då ska allt studsa lagets väg. Såväl SSK som MODO måste i så fall också förlora i kväll och sedan kryssa i den sista omgången, när de tidigare Elitserielagen ställs öga mot öga.

Det känns som att det är vinna eller försvinna för de tre lagen. MODO har förvisso en hyfsat god möjlighet att ta sig upp även om man förlorar, eftersom man har Södertälje hemma i sista och har en betydligt bättre målskillnad än sina två konkurrenter.

Men vill man vara med i racet gör man bäst i att plocka tre poäng i kväll.

# # #

Kvalet till HockeyAllsvenskan är minst lika spännande. Tingsryd har gjort det oerhört bra som nu, trots en oerhört svag start, åter är med i hetluften.

Karlskrona sitter dock i förarsätet – och inte heller Huddinge ska räknas bort helt ännu. Tingsryd bör inte ha några större problem med att fixa en seger när jumbon Asplöven gästar Dackehallen. Karlskrona har det något tuffare när man tar emot redan klara Troja. Smålänningarna har gått fram som en ångvält och bara tappat en enda poäng under de åtta omgångar som spelats. Ett helt fantastiskt facit.

Fråga är nu hur det ser ut med motivationen i Troja, när laget nu redan säkrat sin allsvenska plats. Faktum är dessutom att trojanerna kommer att spela en huvudroll även i kampen om andraplatsen. I kväll gästar man alltså Telenor Arena och i den sista omgången tar man emot Tingsryd. Man skulle nästan kunna säga att Martin Karlssons lag kan ”bestämma” vilket lag man vill ha med sig upp.

Det blir helt enkelt en spännande kväll framför såväl TV som dator.

/Winnberg

I går tog Malmö Redhawks säsong slut på riktigt och den här måndagen innebär ett avstamp mot nästa. Vi har under en månads tid haft förmånen att följa J20, men gårdagens förlust i Skellefteå Kraft Arena innebär att det nu även är färdigspelat för dem.

Säsongen har lämnat en hel del övrigt att önska för oss Malmöfans. A-laget floppade lika illa som under Babyhawkssäsongen. Att inte ens ta sig till playoff när målsättningen var att sluta topp-3 i serien är naturligtvis en stor missräkning. J18 tog sig till Allsvenskan, något som måste ses som en klart godkänd insats, även om man sedan inte hade en chans i den serien.

J20 har väl egentligen varit det enda glädjeämnet denna vinter. Detta trots att flera tongivande spelare försvann upp till A-laget mitt under brinnande säsong. En slutspelshelg i Stockholm hade varit pricken över i:et, men nu får man ta nya tag mot nästa säsong.

Till hösten kommer det kännas vemodigt att återse J20 utan två spelare som utgjord stora delar av ryggraden i de senaste två säsongernas lag; Oliver Widding-Persson och Christoffer Hjert. De båda backarna blir överåriga och även om de kanske inte är så sexiga i sin spelstil så är det två ruskigt stabila backar på den här nivån. Jag kan inget annat att önska dem ett stort lycka till i den fortsatta karriären.

/Winnberg

Växjö Lakers som elitserielag. Ja, det är verklighet våren 2011. Utvecklingskurvan på detmesta som har med Lakers att göra är imponerande och även om jag vet att exempelvis min bloggkollega inte är överförtjust i Växjös avancemang så tycker jag det är riktigt bra gjort. Att också kunna gå upp lagom till klubben får sin nya arena, det är väl lite som en saga. Hatten av för Janne Karlsson i båset. Förbaskat grymt. Respekt.

Rögle förlorade emellertid på hemmaplan mot Södertälje och utgångsläget ser så klart inte lika bra ut längre. Det är dock många speciella matcher här på slutet. Varken Örebro eller Mora har haft något att spela för under ett bra tag nu och nu adderar vi även Växjö till den skaran, men med en mer positiv klang. Tror ändå Lakers vill avsluta snyggt och fira sin elitserieplats med att ta en trea mot RBK i Lakerdome på onsdag.

Jag tror att MODO till slut kommer greja det här. Proppen ur idag mot Mora och sen har man avsågade Örebro borta och SSK hemma. Önskedrömmen för mig är ändå att SSK klarar sig kvar. Att ha MODO i Allsvenskan och RBK kvar med derbyna hade smakat mumma i underhållningsväg.

# # #

Mina spekulationer kring Jens Olsson visade sig inte vara helt korrekta. I stället har det varit så att Jens bestämt sig för att spela vidare ute i Europa på ett tidigt stadium. Detta enligt sportchef Stefan Nyman i en kommentar till "Inside Redhawks".

/Olsson

Malmö studsade tillbaka riktigt bra till dagens avgörande kvartsfinal mot Skellefteå. Grabbarna tog matchen till förlängning – trots ett tvåmålsunderläge halvvägs in på densamma – men väl där var det AIK som avgjorde.

Malmö fick ett jätteläge att spela hem det. Powerplay och spel fyra mot tre ska vara mål. Men det var faktiskt inte ens nära. När hemmalaget senare fick sin chans, på en väääääldigt billig utvisning om jag får säga mitt, behövde man bara elva sekunder på sig. Ett riktigt snyggt mål avgjorde den här matchen och J20:s säsong tog därmed slut.

Killarna har svarat för en jättebra säsong och man var också nära att ta sig till Stockholm och ”det riktiga” slutspelet som avgörs där till helgen. Nu blir det istället Skellefteå som får göra upp med HV 71, Djurgården och Frölunda. Måste också passa på att säga att det är vansinnigt starkt av AIK att ta sig dit. De tre andra lagen har laddat ner stjärnor som Patrik Cehlin, John Norman, Jesper Fasth, Adam Almquist, John Klingberg och Johan Sundström – för att nämna några.  Därför hoppas jag att AIK kan knipa guldet även på J20-nivå.

Nu blir det resa till Umeå för att spana in Rögle-Södertälje och kränga lite mat på O’Learys. Hockeyn är trots allt bara en bisyssla på de här resorna. Det är maten som är det viktiga!

/Winnberg

I går var Redhawks mer eller mindre chanslösa mot Skellefteå. Hemmalaget svarade för en riktigt bra match. Men i dag är allt det glömt. Om knappt två timmar ska det hela avgöras. Och då börjar vi om på ruta ett igen. Det viktigaste för Redhawks blir att hålla ihop defensiven. Det håller inte att ge bort så många chanser som man faktiskt gjorde under gårdagen. Lägg fokus på att spela en tight defensiv och försök utnyttja kontringarna – det tror jag är rätt melodi för seger i dag.

Ni vet väl om att ni kan följa matchen live genom att klicka här.

/Winnberg

Det ville sig inte för J20 i dagens bortamatch mot Skellefteå. Hemmalaget vann med 6-2 och det innebär att kvartsfinalserien också är kvitterad. Redan klockan elva i morgon stundar den tredje och avgörande matchen. Det gäller alltså att repa sig snabbt.

Malmö fick faktiskt en riktig kalasstart på matchen, då Pathrik Westerholm kunde göra 0-1 redan efter tre minuters spel. Men om vi ska vara helt ärliga – och det ska vi ju – så var AIK det bättre laget denna dag.

Jonatan Bjurö svarade för en mycket fin förstaperiod. Då höll han samma höga klass som under första mötet lagen emellan, men under andra perioden tappade han något. Bjurö hade behövt komma upp stort under sextio minuter för att ge sitt lag chansen att vinna denna match, något som tyvärr alltså inte var fallet. Jag hoppas att han studsar tillbaka och bjuder på en kanoninsats i morgon.

En sak som kändes väldigt matchavgörande var att hemmalaget gick fram till en 2-1-ledning. Det målet hade Redhawks behövt. Och faktum är att man också borde ha haft det. Sebastian Dyk bjöd Victor Öhman på ett öppet mål, men nummer 67 sköt skyhigh och pucken hamnade i droppnätet ovanför plexiglaset istället för i målnätet. Ett bättre avslut där och matchbilden hade kunnat vara en annan.

Oavsett hur det går i morgondagens match så har J20 svarat för en fin säsong. Som hockeynörd har killarna dessutom förlängt den säsong som annars tog slut den 3 mars. Nu har jag fått möjlighet att stilla min abstinens under ytterligare en månads tid, något som naturligtvis kommer att underlätta under de fyra månader som är kvar till A-laget går på is inför kommande säsong.

Men innan vi lägger årets säsong till handlingarna ska morgondagens match genomföras. Jag tror förvisso att Skellefteå är en för tuff nöt att knäcka – men hoppet är det sista som överger en.

/Winnberg