Det blev en tung förlust mot Oskarshamn till sist i fredagskvällens härliga batalj. Härlig på så sätt att kvaliteten på matchen var klart högre än vad vi sett under grundserien, dessutom med ett bättre tryck på läktaren än på länge. Malmö inledde matchen strålande och första perioden borde ha räckt till en ledning med två mål. Dock hade Linus Fernström en sån där kväll när allt gick med honom och Malmö, som tidigare i veckan har haft rätt så bra utdelning och fint flyt exempelvis mot RBK borta, fick känna av att tur och otur kan jämna ut sig obehagligt fort.

I mittperioden började förvisso Redhawks tappa lite av sitt fokus och spelet haltade lite grann som vi vant oss vid under grundserien. Ändå fanns inställningen där och jag skulle vilja påstå att Ulf Taavolas mannar gjorde ännu en klart godkänd insats. Det som saknades var utdelning, effektivitet - ja, mål helt enkelt. Dragan Umicevic borde ha satt dit en puck, han var nämligen oerhört stark och kreativ igen. Bristen på måltjuvar överlag blev väldigt uppenbar för Malmölaget, för övrigt.

En sur förlust kort och gott. Nicklas Jadeland avgjorde dessutom sent, vilket kändes extra retfullt. Malmö sköt över 30 skott, hade en handfull högkvalitativa målmöjligheter och fick chansen i tre powerplay mot Oskarshamns noll. Jag tror, förlusten till trots, att det inte är kört för Malmö än. Är det något lag som ska resa sig sent så verkar det vara årets upplaga av Malmö Redhawks. Tre poäng mot RBK krävs förstås. Skulle det bli så kommer allting ställas på sin spets i en sista omgång även för Malmös del. Det hade varit riktigt fräckt.

/Olsson