Jag har inte läst Kvällsposten än. Jag vet inte om rubrikerna på förstasidan av KVP är överdrivna eller felvinklade. En sak vet jag. Malmö Redhawks supportrar och lokala sponsorer förtjänar mer än det här. Det måste vara slutlekt nu.

Styrelse in, styrelse ut.
VD in, VD ut.
Sportchef in, sportchef ut (nåja, här finns trots allt lite kontinuitet).
Huvudtränare in, huvudtränare ut.
Spelare in, spelare ut.

Högt uppsatta mål, en helt annan sanning på isen.
Skandaler i olika form.

Och nu då kanske även ägare in, ägare ut.

Suck. Så har kan det ju inte fortgå. Malmö Redhawks har kapacitet till så mycket, men det blir aldrig lugn och ro. Det blir aldrig en enad front. Det viktigaste av allt, det går inte att bygga ett lag som ska ta sig till högsta serien i dag på det sätt som Percy Nilsson gjorde i slutet av 80-talet/början på 90-talet. Ändå ska vi envisas om att gå den vägen. Pengar är nästan alltid i fokus, men likförbaskat ser vi att det är inte bara pengar som gör skillnad. Vi ser det både på nära håll i form av vårat eget lag, men även på håll, ute i landet där exempelvis Bofors är på väg till en kvalserie, där Växjö med relativt små medel tog sig till Elitserien förra säsongen.

För min del så är inte utgången av Hugo Stenbecks ägande avgörande för mitt stöttande och min kärlek till klubben. Det vill säga oavsett om satsningen fortsätter eller om det rentav blir konkurs och division 1-spel så finns ishockeyn där. Det jag däremot vill se är en klubb med harmoni, där det finns nån form av Malmökänsla och trygghet i ledningen. Dit måste vi sträva.

Jag vill se en lösning på den här soppan nu så att Malmö en gång för alla kan enas och se framåt med tillförsikt. Är det för mycket begärt?

/Olsson