I går såg jag stora delar av den förmodade toppmatchen mellan Leksand och Örebro. En match med bra tempo där framför allt gästerna imponerade stort på mig. Peter Anderssons lag kommer utan tvekan att återfinnas i den absoluta toppen när vi summerar HockeyAllsvenskan i början av mars.

Jag tycker att Örebro har det mesta som krävs för att vara en dominerande faktor i ligan den här säsongen. Ja, det mesta för att till och med kunna ta klivet upp.

I Nicklas Dahlberg har man en mycket vass sista utpost, där Andro Michel dessutom är en mycket bra back-up.

Backsidan ser bra ut med ett par namn som sticker ut och i övrigt gedigna försvarsspelare som gör det enkelt ute på banan.

Offensivt har laget en nästintill oändlig arsenal. I går var en personlig favorit i Jon Palmebjörk trettondeforward. Det skvallrar till viss del om hur väl ställt Örebro har det i sin forwardsbesättning.

Kanadensaren Matt Keith blev jag genast svag för. Det var mycket i hans spel som föll mig i smaken, även om jag har svårt att sätta fingret på något speciellt. Keith är en spelare som ger Örebro en bredare spets. I fjol var det främst kedjan med Johan Wiklander, Henrik Löwdahl och Conny Strömberg som motståndarna behövde fokusera på. Till årets säsong känns samtliga fyra enheter som ett hot.

Det ser ut att bli en trevlig hockeyvinter i Örebro.

# # #

Malmö då. Jo, det är ju spelledigt fram till på lördag. Suget efter nya matcher är stort – och inte blev det mindre när jag på nytt kollade in sammandraget från hemmapremiären.

/Winnberg