"Pekkas" tröja i taket svårbedömt
Tänka sig att Peter "Pekka" Lindmark till slut får sin tröja hissad i Malmö Redhawks hemmaborg. Det känns som att det kommer väldigt sent, är min spontana reaktion. En efterhandskonstruktion som är till för att flörta med klubbens historia och ta fram idétänket att Malmö har lyckats tidigare i en hårdsatsning. Jag tror ändå att många som följde Malmö IF under slutet av 80-talet och tidigt 90-tal är mycket nöjda med att Lindmarks tröja, nummer 1, ska upp i taket till slut. Jag är inte emot att just "Pekka" ska få ha sin tröja i klubben, men i och med att Andreas Hadelöv spelat med samma nummer under så många år så förstörs lite av grejen. Det har ju dessutom varit samma sak med Kaj Olssons 25:a, som Niklas Sundblad använde under sin första sejour i Redhawks. Om man ska skapa tradition så gäller det också att följa spelets regler, kan jag känna.
När det kommer till vilka tröjor som verkligen skall hissas upp är det alltid svårt att säga rätt eller fel. Kaj Olsson kan jag inte uttala mig om alls. Patrik Sylvegård såg jag från 1995 och visst var han en ruskigt skön kämpe som alltid brann för laget. 12 säsonger i klubben dessutom. Mästerskapsvinnare. Ja, där finns många kriterier där för att få behålla sitt tröjnummer. Sen finns där ju en del andra, exempelvis Raimo Helminen. En legendar på så många vis. Ska han få sin 10:a? Även där har väl Robert Burakovsky gått in och lirat med nummer tio under en säsong efter.
Juha Riihijärvi då? Lite mer nutid. Vinnare av Elitseriens poängliga. Under så många år en ledande spelare i klubben. Ingen mästerskapstitel dock. Väl ett avancemang till Elitserien. Jag tycker att klubben borde sätta upp regler för vad som krävs för att kunna pensionera ett nummer. Det ska vara någonting riktigt stort att vara "där uppe" enligt mig. Plötsligt slog det mig att materialförvaltare Håkan Karlsson lagt undan Marcus Magnertofts tröja också, på egen hand. Som sagt, det här är rörigt.
Vilka nummer borde hissas och hur ska Malmö bestämma sig en gång för alla om vad som gäller?
/Olsson
Tankar kring "rasisten" Sevc
Helgens stora snackis i Hockeysverige har utan tvekan varit Martin Sevc ”rasistiska” påhopp på Daniel Rahimi. Precis som i diskussionen har detta fått oproportionerligt stora rubriker. Självklart är det inte okej att häva ur sig rasistiska okvädningsord, precis som att en tackling mot huvudet skall beivras, men jag tycker vi kan hålla det hela på en sansad nivå. Dessvärre är inte detta kvällstidningarnas starka sida.
Är Martin Sevc rasist? Det har jag väldigt svårt att tro. Men han skrek ju ”din jävla zigenare”. Ja, visst gjorde han det. Men ett simpelt påhopp i stridens hetta är knappast grund för att sätta en ideologisk stämpel på en person. För rasism är trots allt en arisk ideologi, att ett visst folkslag är ”renare” än övriga.
Jag har under dagen noterat hur Sportbladets experter, med Tomas Ros i spetsen, basunerat ut krav på rena rama rekordbestraffningen. Ros fyller dessutom på med att han tycker att mediastormen varit helt korrekt.
Självklart ska den tjeckiske backen bestraffas, och det kommer han garanterat att bli. För att gå vidare på ”Bladets” experter, så håller jag med Mats Wennerholm, som är betydligt mer sansad i sitt uttalande. Han talar om tre matcher – och det känns klart vettigt. Om jag inte är helt ute och cyklar var det samma straff som Hannes Hyvönen fick för sin huvudtackling – som i min bok är den klart fulaste vi sett hittills.
Med detta inlägg vill jag inte på något sätt sopa undan det faktum att Sevc betett sig oerhört illa. Något han också vet om.
Samtidigt undrar jag lite var man egentligen drar gränsen för rasism. Det händer titt som tätt att vi skåningar blir kallade för ”danskjävlar”. Är det okej? Och är det okej att försöka få en hel nations invånare att framstå som något lågt stående folk? Kanske något att beakta i debatten om ”rasismen”.
Vad tycker ni läsare är ett lämpligt straff för Färjestadsbacken?
# # #
Det är förresten fantastiskt kul att se integrationen som ni läsare svarat för i Olssons inlägg om eventuella formationer. Hoppas ni fortsätter att bidrar med intressanta kommentarer!
/Winnberg
Tänka i nya banor
Det är lite svårt att beräkna på skador såklart. Framförallt huruvida Pathrik Westerholm kan vara i speldugligt skick eller ej mot RBK. Jag utgår ifrån det och sätter ihop följande lag.
Hannu Toivonen (Pontus Sjögren)
Daniel Josefsson - Jean-Luc Grand-Pierre
Tomas Kollar - Morten Green - Robert Carlsson
J.D. Forrest - Robin Weihager
Robin Alvarez - Alexander Barta - Dragan Umicevic
Emil Carnestad - Alexander Ribbenstrand
Linus Klasen - Jesper Mattsson - Lukas Ericsson
Tim Heed
Pathrik Westerholm - Roger Ohlsson - Ponthus Westerholm
Bänken: Ivan Ciernik
Läktaren: Stefan Lassen, Miroslav Lazo
Hur tänker jag då? Jo, jag vill börja matcherna med en inspirationsline. Kollar och Carlsson tillsammans som ytterforwards borgar för hårt jobb och närkamper. Green behöver få spela lite högre upp i hierarkin. Att låta en sådan här kedja spela mycket 5-5-spel tror jag är klockrent. Därutöver är det dags för Josefsson att få spela med en mer defensivt säker back i Grand-Pierre.
Jag anser att Weihager ska spela från start. Offensivt ser vi en skön trio med lite av varje. Barta kommer trivas bättre med snabbe Alvarez. Umicevic går före Ciernik i och med att han är så pass grön (därigenom inte fått lika många chanser än) och dessutom har högerfattning.
Carnestad borde också få en ärlig chans att komma in i denna säsong och Ribbenstrand passar troligen bra mot ett kvickt Ängelholmslag. Visst var jag kritisk mot Alexander i förra matchen men å andra sidan anser jag Lassen vara snäppet närmare en bänkning.
I en tredjekedja ser vi nu tidigare förstakedjan där Lukas Ericsson får ta plats. Tanken är att Ericsson ska ha väldigt lite puck, i stället stå för det fysiska och ta smällar framför mål. Helt enkelt bana väg för Klasen och Mattsson som gärna håller i gummitrissan. I en fjärdekedja så hoppas jag som sagt på att Pathrik är frisk igen. I sådana fall är det dags att återförena succéenheten från tidigare. Ett perfekt sätt att bryta av övriga lagets spelstil. Heed ska spela ytterst sparsamt i 5-5 men däremot i samtliga powerplay.
Ciernik får se matchen från bänken. Lassen och Lazo på läktaren.
Hur skulle ni vilja formera laget?
/Olsson
Jag blir jäkligt fundersam
Rent generellt skriker coachningen om att ledarstaben har sina favoriter som man tänker köra med oavsett vad. Visst är Robin Weihager inne på ett baklängesmål men sett till formen på slutet är det vansinnigt att han bänkas till förmån för Ribbenstrand, Lassen och även exempelvis bleke Tim Heed. Varför Emil Carnestad inte skulle kunna tävla på lika villkor övergår också mitt förstånd. Så länge backarnas uppträdande är så pass svagt ska ingen skyddas.
Att coacha sina favoriter hårt märks lika väl på forwardssidan. Jag är helt med på att Leif Strömberg vill försöka få igång tunga pjäser som Ivan Ciernik och Dragan Umicevic. Ciernik har tre pinnar på fjorton matcher. Det är riktig fiaskostämpel på det. Slovaken är här för att producera, ingenting annat. Hårdjobbare klarar han ändå inte av att agera som i långa loppet. Umicevics säsong har förvisso nästan precis börjat i och med att han startade säsongen som petad, men inställningen är fruktansvärt frustrerande att se. Dragan har absolut skicklighet nog mot slutet för att göra ett kvitteringsmål men om han inte är med i matchens första 59 minuter lär han antagligen inte vara redo att göra skillnad i matchens sista minut.
Det här med att inleda matcher så svagt då? Det gör mig jäkligt fundersam. Jag undrar vad som ligger bakom. Vad Leif Strömberg vill ha ut av matchens första tjugo minuter. För Malmö har sällan börjat bra i höstens bataljer. Det är väldigt avvaktande, försiktigt och alldeles för mycket hålla pucken inom laget på fel ställe på banan. För att spela back-back och sen starta anfall, ja, det är inte lätt mot samlade och kvicka allsvenska lag som alltför ofta avväpnar Redhawks-anfallarna. Det känns som att den offensiva kompetens som Stefan Nyman har värvat ihop har krockat hårt med Strömbergs filosofi. Det är nästan det mest förvånande i det här. Kanske är det också därför som vissa offensiva spelare underpresterat så hårt hittills.
/Olsson
Äntligen ett Alvarez-mål
Bra är det i alla fall att Leif Strömberg justerar kedjorna en aning. Tycker det känns mycket bättre när Ivan Ciernik och Alexander Barta får sällskap av Robin Alvarez. Dragan Umicevic är fortsatt inte bra, men lyfter åtminstone sig något snäpp när han får lira loss med Linus Klasen. Längre ner i hierarkin känns det som att Morten Green knackar på dörren för att få en ännu större roll i laget. Viljan finns, men att spela fjärdekedjahockey med Tomas Kollar och Ponthus Westerholm (normalt sett Miroslav Lazo) ger inte de ultimata förutsättningarna.
Alvarez fick för övrigt göra sitt första seriemål för denna säsong. Äntligen! Hoppas att det lossnar nu för Robin på allvar. För Malmö behöver en ytterforward med speed som har bra självförtroende. En spelare som just Alvarez kan förändra spelet i 5-5 och också fixa fram powerplay-lägen till ett normalt sett sylvasst powerplay. Då krävs emellertid alltså självförtroende.
Chansen att vända på steken i kväll? Ganska små. Trots allt. Ett tidigt 3-2-mål i tredje är självklart nyckeln.
/Olsson
Katastrofal inledningsperiod igen
Jag lider mest med Pontus Sjögren i mål. Det finns inte mycket att göra åt Stefan Lassens pucktittande, Alexander Ribbenstrands usla en-mot-en-insats och ytterligare markeringsmiss. Jag tycker det är beklagligt att Ribbenstrand får spela vidare efter att ha blivit totalt förnedrad av Linus Persson. Malmö har trots allt åtta backar i truppen i dag. Spelare som inte är på tårna ska heller inte spela.
Offensivt får väl på sin höjd Alexander Barta godkänt, en del ytterforwards kämpar hårt också men det räcker inte. Tempot måste upp. Omedelbart.
/Olsson
I morgon förespråkar jag Sjögren i mål
Malmös målbur har vaktats av Hannu Toivonen under de tre senaste matcherna. I morgondagens möte med Bofors ser jag gärna att Pontus Sjögren får förtroendet. Varför förespråkar jag då denna förändring? Tycker jag att Hannu har varit dålig? Nej, raka motsatsen faktiskt. Toivonen har under de senaste matcherna, mot Almtuna, Borås, Södertälje och faktiskt även Örebro, visat att han är en klassmålvakt ut i fingerspetsarna. Till morgondagens match är det helt andra faktorer som spelar in.
Nobelhallen en fredagskväll är allt som oftast ett rent helvete. Det gäller att verkligen älska känslan att vara extremt hatad redan när du intar isen. Pontus Sjögren visade i bortaderbyt mot Rögle att han verkligen pallar trycket. Samtidigt ser jag ett visst orosmoment i det faktum att Toivonen kanske inte riktigt vet vad det är som kommer att vänta honom.
Vi vet alla hur Bofors spelar. Det är tufft, inte bara för utespelarna. Målvakterna är långt ifrån fredade i Nobelhallen och får räkna med ett antal smällar och pååkningar. Lägg därtill det faktum att Sjögren faktiskt nollade Bofors hemma i Malmö Arena i den andra omgången av årets HockeyAllsvenska.
Just därför tycker jag det är läge att slänga in Pontus mellan stolparna i morgon.
Dessutom brukar Malmös finska målvakter ha det aningen tungt mot just Bosse.
Vad tycker ni läsare?
/Winnberg
Mitt lag efter första fjärdedelen
Första fjärdedelen av HockeyAllsvenskan är nu avklarad. Vissa lag har tom hunnit längre än så, men då samtliga lag nått tretton spelade matcher tänkte jag ge mig på att ta ut ”Första fjärdedelens lag”.
Målvakt
Nicklas Dahlberg, Örebro
Det går inte att blunda för det faktum att ”Pumba” varit seriens främsta hittills. Han vet ännu inte hur det känns att förlora en match i HockeyAllsvenskan anno 2011/2012. Lägg därtill att han toppar såväl ligan för räddningsprocent samt den för antal insläppta mål per match, så ser jag Dahlberg som den givne burväktaren för detta laget.
Backar
Jesper Williamsson, Troja/Ljungby
HV 71-lånet har imponerat stort på mig de gånger jag sett Troja in action hittills i höst. 21-åringen har klivit fram som smålänningarnas främsta back – och ingen i Ljungby lär sakna Joel Johansson, som ju flyktade till Örebro efter fjolårets succé. Williamsson har med råge fyllt den luckan. Dessutom målfarligaste back hittills med sex fullträffar.
Robin Gartner, Mora
Jag ska omgående erkänna att jag inte sett särskilt mycket av Mora hittills den här säsongen, men jag gillar det jag har sett av Robin Gartner. 22-åringen tar ständigt kliv framåt och växer alltmer ut som masarnas viktigaste back. Har gjort en hel del poäng, men är också noterad för en fin siffra vad gäller +/- och har bara varit inne på fjuttiga två mål bakåt i spelet med lika många på banan.
Forwards
Broc Little, Västerås
Poängkungen och succéliraren är självklart given i det här laget. Men det är inte enbart för hans fina poängskörd som jag väljer att plocka ut honom. Broc Little är en stor attraktion på isen som jag gladeligen betalar pengar för att bevittna. Han bjuder publiken på det där lilla extra, samtidigt som han lägger ner ett stort arbete i varje byte. Lägg därtill att han redan mäktat med två hattrick, mot Malmö och Södertälje.
William Karlsson, Västerås
Broc Littles radarpartner har kanske imponerat än mer på än amerikanen själv. Juniorens speluppfattning är gudabenådad. Han hittar allt som oftast fram till medspelare som ser ut att vara markerade och har utan tvekan en stor del i Västerås stora succé under den första fjärdedelen av serien. Nominerad till Guldgallret, priset till seriens främsta junior, och fortsätter han på den inslagna vägen är han given för denna utmärkelse.
Jesper Mattsson, Malmö Redhawks
Powerplayspecialisten har kommit tillbaka till Malmö och formligen sprutat in poäng. Har ett poängsnitt på smått ofattbara 1,7 poäng per match och trots att han missade tre matcher med en hjärnskakning återfinns han på tredje plats ipoängligan. Är kanske den viktigaste spelaren i Malmös powerplay och har faktiskt bara varit inne på fyra mål framåt i spelet med lika många spelare på banan.
Bubblare
Daniel Bellissimo, Bofors
Andreas Frisk, Örebro
Tim Heed, Malmö Redhawks
Andreas Hjelm, Södertälje
Kenneth Bergqvist, Västerås
Linus Klasen, Malmö Redhawks
Dustin Johner, Tingsryd
Johan Ryno, Leksand
Saknar ni läsare någon spelare?
/Winnberg
Ny seger men passionen saknas
Skåne-laget har alltjämt mycket att arbeta på, jag tycker fortsatt att det är ett slöseri att försöka med Dragan Umicevic, Alexander Barta och Ivan Ciernik tillsammans. Ciernik försökte i alla fall mot Almtuna, men passningsspelet var direkt svagt. Umicevic verkar ha en övertro på sin egen kapacitet, skönt dock att få göra ett mål i tom bur för honom. Barta har tappat flytet i sitt spel och att han inte utnyttjade ett enda av sina skottlägen känns som ett bevis på något sämre självförtroende för stunden.
Nåväl, allt är absolut inte negativt. Hannu Toivonen gjorde en väldigt bra match mellan stolparna och det känns riktigt bra att finländaren har klivit upp ett hack nu. Tycker det är helt rätt att i detta läget satsa på att få igång Toivonen fullt ut. Pontus Sjögren kommer få sina chanser igen men Hannu skall vara huvudalternativet.
Annars får jag också lyfta fram Roger Ohlsson sköna slit i det tysta, Robin Alvarez som gjorde en av sina piggaste insatser i serien hittills, Robert Carlsson som gick in och smällde på då och då (dock en svagare insats i övrigt) samt Lukas Ericsson som tog chansen när han fick vara med från start. Notabelt också att backarnas prestation överlag var klart mer stabila än tidigare.
Jag skulle avslutningsvis vilja hävda att Almtuna spelade på ett sätt som verkligen bekräftade lagets placering i tabellen. Där finns offensiv kompetens men i stort är jag inte imponerad av vad laget presterar. Just nu ska man vara glada att Borås, Tingsryd och Sundsvall ligger på den nivå som man gör.
/Olsson
Rögles anmärkningsvärda svit
Jag tycker verkligen inte om att sparka på de som redan ligger, och Rögle är sannerligen ett lag som har det tungt just nu. Förlusten i går var den tredje raka i HockeyAllsvenskan och ängelholmarna sladdar rejält i serien. Faktum är att RBK i dagsläget har närmre till kvalspel neråt än uppåt. Något som naturligtvis kommer att ändras under säsongens gång, men ska det bli spel i ”rätt” Kvalserie framåt våren har Rögle en oerhört lång väg att vandra.
I går såg laget faktiskt ut att gå mot en seger. Ledning 2-1 efter två spelade perioder i Arena Oskarshamn. Men nu var det ju Rögles eget bogeyteam, IK Oskarshamn, som tod för motståndet. Och i tredje vände hemmalaget givetvis matchen och vann med 3-2.
I fjol tog Rögle endast två poäng av IKO, detta via en förlängningsseger hemma i Lindab Arena.
Faktum är att Rögle inte tagit en trepoängare mot smålänningarna sedan den 15 februari 2008, då laget vann uppe i Småland med 2-0. Segerskytt då var Christofer Löfberg (vad hände med honom förresten?) som sköt 1-0 med drygt åtta minuter kvar av ordinarie matchtid. Tommy Enström var sedan påpasslig när han spikade slutresultatet i tom kasse.
Sedan dess har resultaten sett ut på följande sett:
2010-09-23 Rögle – Oskarshamn 0-5
2010-11-08 Oskarshamn – Rögle 4-1
2011-01-05 Rögle – Oskarshamn 3-2 efter förlängning
2011-02-04 Oskarshamn – Rögle 5-1
2011-10-25 Oskarshamn – Rögle 3-2
Nästa gång lagen möts är onsdagen den 30 november, då i Ängelholm. Kan det månne vara läge att spräcka sviten där och då?
/Winnberg
Almtuna utan Bobo klart hot
Dock ska man ha klart för sig att det finns många spelare i Almtuna som presterar under förväntan i dag. Stefan Gråhns har bara fem poäng, Mattias Guter knapra två passningspoäng och William Wallén ett mål. Dessutom förväntades AIK-samarbetet generera i ännu bättre djup för laget, något som inte känts av så här långt. Helt klart är i alla fall att där finns potential i Almtuna, framförallt offensivt. Det ska bli intressant att se vad tränarbytet leder till i det här läget.
Det bör emellertid inte bli några stora förändringar på kort sikt. Johan Silfwerplatz tar ett steg framåt och likaså Marcus Ragnarsson. Däremot kan det bli en speciell känsla i gruppen där man knyter näven och gör allt för att vända trenden. Därigenom kan Almtuna bli ett klart hot. Det får Malmö givetvis se upp med på onsdagskvällen i Malmö Arena. Samtidigt kan Redhawks tryggt tugga på och inte på något sätt drabbas av panik. Det finns en bra bredd i laget, tabellplaceringen är godkänd och det handlar mycket om att skapa rätt vanor varje dag.
Annars hoppas jag på att Hannu Toivonen får fortsatt förtroende i mål. Det är viktigt nu att få igång finländaren fullt ut. Pontus Sjögren ska stå nästa gång då Toivonen gjort en dålig match, i mina ögon. Annars är det läge att köra Hannu så att han hittar sitt flyt mellan stolparna. Jag hoppas också på att kedjan med Ivan Ciernik, Alexander Barta och Dragan Umicevic spräcks men vad det verkar, enligt mrmadhawk.se, så kör trion vidare på träningarna så det blir antagligen samma kedjor som senast.
/Olsson
Örebro först till tio
Så blev då Örebro första laget i HockeyAllsvenskan att nå tio segrar efter ordinarie matchtid. I kväll besegrade ”kexen” Södertälje hemma i Behrn Arena. Trots att tabelltvåan bara vann med 2-0 så var det klasskillnad mellan lagen. Jag tyckte inte att SSK hade ett smack att sätta emot Örebro, som svarade för en mycket väl genomförd match. Det blir utan tvekan Kvalseriespel framåt våren i det ombyggda rucklet däruppe.
Örebros målvakt, Nicklas Dahlberg, har imponerat stort under upptakten av serien. Under de senaste åren har försvars- och målvaktsspelet varit Örebros stora akilleshäl, men till den här säsongen har man löst en av punkterna med ”Pumba”. Han har vaktat kassen i nio av Örebros matcher hittills – och vunnit samtliga. Det är den statistiken som är viktigast i mina ögon. Det handlar om att vinna matcher, sen spelar det mindre roll om man släpper in ett eller fem mål.
Men nu har ju Örebro inte släppt in särskilt många mål. Dahlberg snittar 1,22 insläppta mål per match och motar 95.30 % av de skott som kommer mot hans målbur.
Hans facit är fantastiskt.
/Winnberg
Konttinen slutligen klar att lämna
I och med att det bara blev en handfull träningsmatcher totalt så känns det dock som att andra saker kan ligga bakom också. Vad får vi antagligen inte reda på. Ingen kan ha undgått Malmös backproblem under inledningen av säsongen och naturligtvis hade Konttinen i ett "normalt" läge kunnat konkurrera om istid med exempelvis Stefan Lassen och J.D. Forrest.
Hursomhelst är det väldigt bra att en lösning har nåtts. Nästa klubbadress ska enligt MrMadhawk.se kunna bli danska Herning. Vi får helt enkelt avvakta och se på den punkten.
/Olsson
Var håller de hus i dag?
Jag tänkte så här på söndagskvällen titta närmare på vad några av de senaste säsongernas Malmöspelare har för sig i dag. Vilka gör succé och vilka har det något tyngre?
Patrik Hersley
Klubb: MODO
Kommentar: Flytten till Ångermanland, MODO och Elitserien blev nog inte alls vad Patrik hade hoppats på. Långt ner i hierarkin och tom korttidsutlånad till Sundsvall. Trots att han har styrkan i det offensiva spelet står han på noll poäng hittills – i såväl Elitserien som HockeyAllsvenskan.
Saknad i Malmö? Inte ens nästan enligt mitt sett att se på saken.
Zebastian Ilestedt
Klubb: Kallinge/Ronneby
Kommentar: Var aldrig någon ordinarie A-lagsspelare i Malmö Redhawks, men en skicklig lirare på J20-nivå. Karlskronasonen flyttade inför den här säsongen hem till Blekinge och är nu en tongivande spelare i KRIF, där han i dag förresten sköt ett mål i segern mot Olofström.
Saknad i Malmö? Nej. Spel i Division I är helt rätt för förstaårssenioren.
Nichlas Hardt
Klubb: Jokerit
Kommentar: Den store publikfavoriten från de senaste säsongerna var troligtvis Malmö Redhawks tyngsta spelarförlust inför årets säsong. Sedan flytten till Finland har han nästintill snittat en poäng per match, men är nu borta med en ”lower body injury”.
Saknad i Malmö? Absolut! En spelare med Hardts inställning och kompetens växer inte på träd.
Carl Söderberg
Klubb: Linköping
Kommentar: Kung Carl har tagit Elitserien med storm och gjort succé i LHC. Han har bevisat att han är en av landets frästa lirare. Dessvärre har framfarten stoppats upp av en handskada som nu håller honom borta från spel. Hade troligtvis varit given i Tre Kronors trupp till Karjala Tournament annars.
Saknad i Malmö? Ja, det tycker jag nog. Men skilsmässan, eller ”pausen” i relationen, var en nödvändighet.
Anton Blomqvist
Klubb: Springfield Falcons
Kommentar: Den storväxte backen lämnade Malmö för AHL-spel i slutet av förra säsongen. Vad jag förstod så gjorde han bra ifrån sig ”over there”, men hittills i år verkar han ha matchats sparsamt.
Saknad i Malmö? Nej. En back som skulle kunna vara bra, men han saknar ett par viktiga detaljer i sitt spel.
Jan Urbas
Klubb: Växjö Lakers
Kommentar: Skadehelvetet fortsätter för ”Ubbe”. Slovenen har bara hunnit med två Elitseriematcher och nu håller axeln åter honom borta från spel. Med tanke på tidigare konvalescenstid för just Urbas finns risk att det blir en längre vila. Men han kommer säkert tillbaka till matchandet innan en svensk gjort mål för Växjö.
Saknad i Malmö: Ja. Jag är ett stort fan av Urbas och hade gärna sett honom kvar i klubben. Skadorna till trots.
Marcus Olsson
Klubb: Jesenice
Kommentar: Det blev aldrig något spel i norska Frisk Asker, där Marcus Olsson hade tänkt spendera den innevarande säsongen. Ekonomiska bekymmer för klubben gjorde att han istället hamnade i slovenska Jesenice, som håller till i den österrikiska ligan. Där har Olsson producerat rejält med poäng och snittar faktiskt mer än en poäng per match.
Saknad i Malmö? Nej. Han stod stilla i utvecklingen och hade en väldigt svag fjolårssäsong.
Det här var ett urval av spelare som representerat Malmö Redhawks under den senaste säsongen. Det är möjligt att detta kan bli ett återkommande inslag, men det kommer i så fall att ske med oregelbundna mellanrum.
/Winnberg
En plan för framtiden
Tänkte snabbt gå igenom de yngre spelarnas situation:
Emil Carnestad spelade drygt 20 matcher förra säsongen med gott om istid. Han funkade överlag väldigt bra i sitt enkla och säkra spel. +3 i plus/minus-statistiken var godkänt i ett lag som slutade åtta i serien. I år har han varit sjundeback i en handfull matcher och fått spela lite grann i 5-5-spelet. Har fått alldeles för lite förtroende sett till hur skakigt det har varit på backsidan till och från. I och med att Jean-Luc Grand-Pierre har tillkommit är Carnestad endast med på träningarna. I min värld borde han lånas ut till antingen ett lag som Tingsryd i botten av Allsvenskan eller ett topplag i division 1. A-lagstid är vad Emil behöver, J20 räcker inte.
Ponthus Westerholm har hela tiden haft kritiska ögon på sig från ledarstaben. Det är min känsla. Hans uttalande i Viasat förra veckan igen kan säkerligen ha kostat honom en del ytterligare i förtroendebrist. För nu är han på läktaren, detta trots att han har ingått i den spelmässigt bästa kedjan i några matcher i sträck tidigare. Ponthus har defensiva problem, ja. Han är inte lika snabb som brodern. Ändå finns där ju en kemi som är svår att bortse ifrån. Vad göra? I mina ögon borde juniortrion återförenas, inlevelsen är en perfekt mix till laget i övrigt. Annars är det ju även här en fråga om det inte är utlåning snarast. A-lagshockey är prioritet. Det vore dock märkligt om Ponthus inte släpps fram igen.
Pathrik Westerholm har haft ganska stort förtroende hela vägen. Helt korrekt. Spelmässigt håller han rätt hög klass, framförallt har skridskostyrkan förbättrats från förra säsongen. Är helt övertygad om att Pathrik kan bli en riktigt vass forward, det gäller dock att han får förtroendet i rätt lägen. Lite PP-istid hade faktiskt inte skadat. Skickligheten finns där onekligen. Har svårt att se Pathrik bänkas eller petas.
Roger Ohlsson har lyckats etablera sig som center i hårdsatsande Nyman-bygget. Lite förvånande på ett sätt, då jag var helt övertygad om att man ville ha renodlat rutinerade centrar i laget. Ohlsson jobbar alltid stenhårt och har ett defensivt samvete som passar Leif Strömberg-filosofin som hand i handsken. Roliga med Roger är att han också kan göra en del mål från sin defensiva centerposition. Självklart är det dock så att han hela tiden ligger på gränsen, kan mycket väl petas på sikt och då borde inte heller här J20 vara svaret.
Vad säger ni läsare? Hur borde Malmö gå vidare med sina 92:or?
/Olsson
Supergiftigt PP gav tre poäng
Det har varit lite upp och ner på slutet resultat- och spelmässigt för Malmö. Att bottenlaget Borås då kom på besök i arenan borde ha passat laget riktigt bra. Det passade väl... sådär. Det blev en hyfsat säker seger till slut, men det satt klart hårdare åt än vad jag förväntat mig. Först tio minuter in i den tredje perioden fixade Linus Klasen ett 4-2-mål med en individuell slutprestation som stängde bataljen. Skotten slutade 28-45 vilket dock inte speglade matchen i stort. Förklaringen stavas till att Borås la många enkla och nätta puckar på mål, många bara för att få blockering och byte till följd.
Spel 5-5 var det emellertid en jämn match, Borås hade framförallt en stark mittperiod med mycket puck och det kunde ha slutat illa där. Hannu Toivonen var dock på tårna och stod upp bra för laget. Den stora skillnaden lagen emellan blev powerplay samt individuellt starkare spelare. Då tänker jag framförallt på Linus Klasen med sina tre mål och Jesper Mattsson med tre passningspoäng.
Rätt intressant det här med hur många av Malmös motståndare som anser sig vara bättre i 5-5-spelet. Och i många fall får jag ge de tränarna rätt. Det är ju dock så att powerplay och boxplay också räknas och i synnerhet när ett lag nästan har 40 procentig utdelning i PP på tolv spelade matcher. Det måste man ju räkna in i helheten och se som en enorm styrka för ett lag. Jag vidhåller dock att Redhawks måste upp i 5-5-spelet och få mer naturlig fart. Det är för omständigt alltjämt och för lite rakt på mål. För få snabba omställningar från defensiv till offensiv.
Annars tycker jag det är kul för Tomas Kollar att få komma med i poängprotokollet, två gånger om för övrigt. Han gör allt som oftast jobbet och utan hans fina arbete precis framför motståndarmålvakten hade inte PP haft lika bra utdelning. Sen får jag också berömma Jean-Luc Grand-Pierre för hans åkförmåga och sättet som han fyllde på i anfallen och uppspelen. Det behövs lite fler oväntade initiativ i laget. Man ser till exempel så tydligt hur spelet förändras när Daniel Josefsson följer med upp och utnyttjar sin skridskostyrka.
Stora minuset i kväll blir de tunga yttrarna på varsin sida om Alexander Barta. Ivan Ciernik och Dragan Umicevic hittar ingen kemi och det känns som att det är en stor tank för mycket i den här kedjan. En snabbare ytter som Robin Alvarez hade passat utmärkt här igen, fast denna gång i stället för Ciernik. Både han och Miroslav Lazo har svårt att hitta sina platser i laget. Lazo bänkades efter ett par mindre lyckades insatser i mittronden. Synd, för Miroslav hade en bra insats på gång dessförinnan. Helt rätt av Leif Strömberg att ge Lukas Ericsson istid igen. Det gäller att hålla igång alla spelare och på så sätt upprätthålla konkurrensen.
/Olsson
Borås ett ultimat test i inställning
Laguppställningsmässigt hoppas jag på att Hannu Toivonen får ny chans mellan stolparna. Det känns viktigt att han får komma igång på allvar nu. Jag sätter ett litet frågetecken för 1-2-pucken mot SSK men i övrigt svarade finländaren för en stark insats senast. Gjorde en del viktiga räddningar i den tredje perioden samt i förlängningen.
En annan viktig detalj för Malmö blir att försöka få upp effektiviteten i 5-5-spelet. Man är beroende av powerplay för att ta hem de flesta matcher och även om det givetvis finns en plan i att vara starka i PP, såväl tränings- som värvningsmässigt, så behövs det fler "enkla" mål. Jag skulle framförallt vilja se utdelning hos kedjan med Ivan Ciernik, Alexander Barta och Dragan Umicevic. Ciernik missade som bekant ett par ypperliga lägen senast och Umicevic var tämligen blek i hemmadebuten.
Klockan 16.00 sker nedsläpp.
/Olsson
Intressant Malmöstatistik
Malmö Redhawks har HockeyAllsvenskans främsta powerplay. Hittills har det blivit 17 mål i den spelformen – och en utdelning på hela 35,42 %.
Många har poängterat att Malmö har extremt svårt att göra mål i spel fem mot fem och att mer eller mindre samtliga mål kommer i just powerplay. Statistiken ser ut enligt följande:
Malmö har totalt gjort 40 mål (näst flest i serien).
17 av dessa har alltså tillverkats i numerärt överläge.
1 mål, gårdagens avgörande signerat Jesper Mattsson, kom på straff.
Lägg därtill att 2 mål gjorts i numerärt underläge.
Således har Malmö Redhawks hittills gjort 20 mål om vi bortser från ”special teams”. På elva matcher ger det knappt 2 mål i snitt per match. Tar vi dessutom med det faktum att ytterligare 1 mål har skjutits i tom bur (Mortens Greens borta mot Rögle är redan medräknat i målen som gjorts i numerärt underläge) är vi nere på 19 mål. En siffra som långt ifrån imponerar, men tack vare ett riktigt vasst spel i powerplay har Malmö trots allt plockat hem en hel del matcher.
# # #
Tittade även närmare på Alexander Barta. Den tyske centern har hittills skjutit 4 mål. Och här kan vi sannerligen prata om viktiga mål.
* 3-3 borta mot Mora i seriepremiären.
* Matchvinnande 2-3 borta mot Rögle – i numerärt underläge efter en fantastisk individuell prestation.
* 1-1 borta mot Sundsvall i en match där Malmö vann med uddamålet och hade oerhört svårt att såväl skapa chanser som att få målmässig utdelning.
* Och i går var det han som tryckte in viktiga 2-2, målet som tog matchen till förlängning.
Här kan vi prata om att leverera när det gäller som mest!
# # #
Övrigt att notera från dagen/kvällen.
Pathrik Westerholm togs ut i J20-landslagets sista trupp innan JVM. Ett tecken så klart som något som visar att han helt klart finns med i diskussionerna kring den trupp som ska representera Sverige vid vinterns höjdpunkt.
Dessutom sköt Sebastian Dyk i kväll sitt första Elitseriemål när hans HV 71 hemmabesegrade Frölunda.
/Winnberg
Viktiga poäng men frågetecknen växer
Problemet med just inställningen och viljan att jobba för varandra, som ett lag får faktiskt Nyman-Strömberg ta på sig. I stället för att ha is i magen, bygga ihop en stomme har Jean-Luc Grand-Pierre och Dragan Umicevic värvats redan i oktober månad. Det fanns trots allt en gedigen bredd i laget, ändå ville Nyman in och röra om i grytan direkt när tillfälle gavs. Bara för att pengar finns måste man inte nappa på första bästa lediga spelare på marknaden. För Grand-Pierre i stället för Robin Weihager - det är ingen uppgradering. Jag vet att många där ute är kritiska till Weihager, men JLGP har verkligen inte mer att tillföra. Puckhanteringen är bitvis pinsam.
Umicevic kan mycket väl bli en bra värvning på sikt, men han har rört om i laget på så sätt att kedjan med tvillingarna Ponthus och Pathrik Westerholm samt Roger Ohlsson har spräckts för att få plats med Robin Alvarez någonstans. Jag förstår verkligen, fullt ut, att lagharmonin omöjligtvis kan vara på topp i det här läget. Prestation går inte före meriter och det är en väldigt farlig väg men framförallt också kanske feg väg att gå.
Ett nykomponerat lag behöver tålamod från omgivningen. Det har jag påpekat tidigare. Problemet nu är att laget innehåller så pass mycket spelskicklighet och rutin att tålamodsaspekten är som bortblåst. Nu kräver såklart alla att laget presterar. Varje kväll. I kväll såldes det lite mer än 8000 biljetter. Kanske 6500 var på plats. Stämningen var, i synnerhet från sittplats, knappast stöttande. För när spelarna går ut och inte är redo att ta fighten fullt ut blir allt ett antiklimax.
För att avsluta lite snyggare får jag väl passa på att berömma Tomas Kollar som slet och stred framför mål och läng sargerna, Robert Carlsson som spelar enkelt men bra, Alexander Barta som har drivet och viljan i spelet samt Jesper Mattsson som kanske inte gjorde en fantastisk insats men som ändå producerar i en takt som är klart beundransvärd.
/Olsson
Intressant match väntar
Förlust senast bort mot Örebro där främst försvarsspelet felade. För många enkla misstag i den egna zonen fällde laget i det toppmötet. Under onsdagen är det nytt toppmöte – eller åtminstone ett inför säsongen väntat toppmöte. Södertälje, som för tillfället återfinns en bra bit ner i tabellen, väntar hemma i Malmö Arena.
Även om det är mycket jippo över morgondagens match så är det viktigaste trots allt att bärga tre poäng. Jag är av uppfattningen att all publicitet är bra publicitet. Nu nämns dessutom Malmö Redhawks helt och hållet i positivt ordalag med vilket självklart är kanon. Jag har faktiskt svårt att förstå de som orkar lägga energi på klagomål kring morgondagens evenemang.
Tillbaka till det viktiga. Tre poäng står på spel och det gäller att hänga på Västerås i tabelltoppen. Morgondagens gäster lär dessutom vara oerhört intresserade av ett trendbrott, och plocka första segern på bortais sedan premiärvinsten mot i Gränby Ishall mot Almtuna. Sedan dess har kringlorna radat upp förluster utanför Scaniarinken – där man faktiskt även gick på pumpen så sent som i söndags. Ska SSK hänga på i det övre skiktet gäller det nog att plocka poäng med sig hem i morgon.
Nyckeln till vinst för Malmö Redhawks del är att spela enklare och rakare i egen zon. Det behöver inte alla vara konstruktivt spel där nere, det funkar att spela sarg ut i trängda lägen. Malmös stora sjuka hittills den här säsongen är den ofina förmågan att spela fast sig i den defensiva zonen.
Vågar jag hoppas att detta endast är en barnsjukdom som försvinner när säsongen blir äldre och laget mer samspelt? Jag hoppas åtminstone på det!
/Winnberg
Snabb genomgång av Allsvenskan
1. Västerås
Kommentar: Mats Waltins grabbar har gjort något riktigt stort så här långt. Jag såg VIK som ett svårbedömt lag, men trodde knappast att det skulle röra sig om en absolut topplats i serien. Broc Little har varit en fantastisk värvning så här långt. William Karlssons genombrott riktigt roligt. Ytterst oväntat också i sig att Mikael Zettergren, måltjuven från Mora, svarat för bara två passningspoäng. Målvaktsduon Lars Johansson och Daniel Sperrle har skänkt fin stabilitet.
2. Malmö
Kommentar: Laget det händer saker kring var och varannan dag, känns det som. Spelreglerna förändras ständigt under Stefan Nyman och Leif Strömbergs ledning. Just nu sitter man med snudd på fem femmor. Spelmässigt har det gått mycket upp och ner, kanske ganska väntat egentligen. Resultatmässigt klart okej. Bortasegrar mot Mora, Rögle och Leksand har grundlagt tabellplaceringen.
3. Bofors
Kommentar: Sam Hallams Bofors har kommit tillbaka starkt efter ett par sämre år. Jag såg inte någon väg uppåt för BIK inför säsongen, men på hemmais är man just nu bäst i serien. Nu tror jag att Bofors kommer tappa något framöver men Daniel Bellissimo som ny förstemålvakt var en nödvändig förändring för klubben. Daniel Wessner och Fredrik Höggren är med från start i höst. Det betyder mycket.
4. Örebro
Kommentar: Ett lag som gått enligt förväntningarna. Örebro är ett stabilt topplag i Allsvenskan och kommer att tampas om platserna 2-4 under förutsättning att laget inte drabbas av större skadeproblem. Johan Sjödell-Wiklander, Conny Strömberg och Henrik Löwdahl producerar precis som väntat.
5. Leksand
Kommentar: Hade det trögt i början men växlar nu upp och ligger alltmer och lurar i vassen. Leksand har stor grundkapacitet, frågan är bara om man verkligen får ihop det. Johan Ryno blir en spelare att se upp med fortsättningsvis. Annars är LIF:s stora bekymmer powerplay. Sämst(!) i serien. Desto roligare med boxplay då. Bäst(!) i serien.
6. Troja/Ljungby
Kommentar: Det är bara till att gratulera Patrik Ross för det jobb han lägger ner i Ljungby med sitt unga manskap. Samtidigt måste det vara underbart att gå ut och spela matcher utan någon större press, för inte många räknade med Troja högt uppe. T/L kan sikta på bra prestationer, många andra lag "måste" gå ut och vinna. David Åslin har varit fantastisk, för övrigt.
7. Mora
Kommentar: MIK ligger ungefär där jag förväntade mig så här pass tidigt in på säsongen. Harald Lückners lag brukar växa ju längre säsongen lider. Just nu handlar det mycket om att hänga med och plocka en del poäng här och var. Har skön fart i laget, men behöver hitta mer struktur i spelet på sikt. Vem hade förresten förväntat sig att Johan Alcén skulle vara poängkung i Mora?
8. Södertälje
Kommentar: Jag är väldigt osäker på Södertälje i dag. Nästan mer osäker jämfört med i somras, då jag satte ihop min rankning av Allsvenskan. SSK har gott om talanger, men ett färdigt lag är man väldigt långt ifrån. Frågan är om den före detta elitserieklubben kommer hinna få ihop det redan den här säsongen. Det talas om kvalserieinriktning men har man tillräcklig kapacitet för det? Försvarsspelet har varit svagt, målvaktsspelet sämre än väntat och än så länge fungerar inte bortaspelet.
9. Rögle
Kommentar: För mig är Rögle den största negativa överraskningen. Jag tippade som bekant RBK etta och höstens start pekar mot att det blir svårt att nå en topp-3-placering. Självklart väldigt mycket hockey kvar och ska någon lagmaskin kämpa sig tillbaka till absoluta toppen är det nog Rögle. Skadorna måste dock upphöra inom rimlig tid för att det ska bli verklighet. Styrkan i att spela hemma måste också byggas upp på nytt.
10. Oskarshamn
Kommentar: En väldigt väntad placering för IKO. Ett ganska oerfaret lag som inte riktigt har den där bredden som många andra lag stoltserar med. Framförallt är det tveksamt om Alexander Bengtsson är tillräckligt bra för att vara given förstemålvakt? Ska Oskarshamn kunna ta ett par placeringar så måste spelare som Andreas Valdix (en poäng) och Evan McGrath (ett mål) öka produktionen.
11. Almtuna
Kommentar: Nog för att jag inte trott på Almtuna som ett playoff-lag, men elva i tabellen är en underprestation. Daniel Hermansson och Niklas Anger producerar men det räcker inte. Laget är väl ihåligt, har egentligen tappat det mesta av det som gjorde dem så bra under Jonas Rönnqvists ledning. Jag är inte helt övertygad om att det är lika mycket lagmaskin uppe i Uppsala längre.
12. Borås
Kommentar: Jag trodde att BHC skulle stå upp lite mer, men det är tufft att få ett lag att prestera bra när ekonomin är ett problem redan under försäsongen. Att ha Magnus Åkerlund i mål räcker inte, Borås kommer få kriga för sin allsvenska existens. Det är känslan. Intressant att Linus Fagemo inte producerar på svensk mark - igen.
13. Sundsvall
Kommentar: Redan sparkat tränare Pär Djoos. Har börjat ovanligt svagt för att vara Sundsvall. Har inte fått igång sina poänggörare och släpper samtidigt in flest mål i serien. Det ser ut att bli en tuff vinter för den faktiskt ifrågasatta klubben.
14. Tingsryd
Kommentar: Jag är ändå lite förvånad över TAIF:s klena poängutdelning. Joakim Fagervalls mannar har inte hängt med och haft enorma problem att producera. Dustin Johner är väldigt ensam framåt. Finländarna Tom Koivisto och Jari Kauppila är iskalla, samtidigt som de nordamerikanska värvningarna inte slagit väl ut. På målvaktsposten förväntades Michael Zajkowski kunna sno något poäng till, skall påpekas.
/Olsson
Femetta när Gurkorna slog Kringlorna
Västerås ångar på i toppen. I dag bortabesegrade man Södertälje, som därmed åkte på sin första förlust hemma i Scaniarinken för den här säsongen. Och SSK, som ställs mot Malmö Redhawks på onsdag, har det riktigt tungt just nu. Dagens nederlag var det tredje raka (föll mot Leksand och Oskarshamn tidigare i veckan) och glappet upp till tabelltoppen blir större för varje poängtapp laget åker på.
För Västerås är situationen en helt annan. VIK har studsat tillbaka oerhört fint efter Bofors skrällseger i Rocklunda. I fredags hämtade man upp ett 0-3-underläge borta mot Rögle och fick med sig poäng hem därifrån och i dag plockade laget alltså en ny trepoängare.
I dag vill jag dock säga att Västerås vann pga Södertäljes oförmåga att nyttja de klara målchanser som hemmalaget spelade sig fram till. Att bara göra ett mål på åtminstone tio kvalificerade målchanser håller inte om man ska vara ett topplag i HockeyAllsvenskan 2011/2012.
Några som däremot gör det bästa av varje situation ute på banan är Västerås livsfarliga duo med succéjunioren William Karlsson och den amerikanske poängkungen Broc Little. 23-årige Little svarade i dag för sitt andra hattrick för säsongen (det första kom i 6-2-segern i Malmö Arena) och Karlsson var framspelare vid samtliga tre mål.
Västerås seger innebär att laget nu toppar serien fem poäng före trion Malmö, Bofors och Örebro – som förvisso har en match mindre spelad.
# # #
Övrigt att notera denna söndag är att Oskarshamn har gjort klart med en ny back i Sam Lofquist. Jag har absolut noll koll på denna amerikan, men fann åtminstone detta YouTube-klipp. Ser man bara till det verkar det som att HockeyAllsvenskan blir ännu en attraktion rikare.
Positivt med matchvila
Är det då så konstigt? Lagharmonin måste ju ha fått sig en törn av att truppen fylls på konstant. En spelare som Emil Carnestad kanske inte är nöjd, men har i alla fall ett J20-lag att vända sig till för att få välbehövlig istid. Men utfryste Tero Konttinen? Petade Robin Weihager? Från start bänkade Lukas Ericsson? Till och med assisterande lagkaptenen Robin Alvarez började Örebro-bataljen sittandes. Vad skickar det för signaler? Jag saknar sportchef Stefan Nymans plan just på andra sidan av myntet. Att värva spelare är enkelt när man har ekonomiska muskler, men hur löses allt praktiskt? Vem ska få lämna och vart ska de ta vägen? Laget hade inför Örebro-förlusten haft en fin inledning på säsongen, men med ett nytt bottennapp där det blev tal om sex insläppta - precis som mot Västerås i omgång tre - och lite frågetecken kring inställningsbiten, då finns där plötsligt problem i stället för arbetsro.
Vi hör tvillingarna Pathrik och Ponthus Westerholm öppet tala om att det inte tävlas på lika villkor och jag är beredd att hålla med till viss del. Som sagt, Nyman och Leif Strömberg har saker och ting att klura ut nu. Det måste finnas en plan. En utstakad väg och det omgående. Därför tror jag det är väldigt nyttigt att det är matchvila mellan fredag kväll och onsdag kväll. Dessutom väntar tre raka hemmamatcher. Ta itu med de bekymmer som uppkommit på en gång och hitta rätt väg igen.
För den kritik som nu kommer fram från experter som Andreas Johansson på Viasat och Leif Boork på Expressen känns inte helt nyanserad. Att Malmö exempelvis skulle ha en medioker backuppsättning för Allsvenskan, som Johansson drog till med i fredagskvällens sändning, känns som ett klart övertramp.
En sak är i alla fall säker. Det blir en intressant höst att följa Malmö. Onekligen.
/Olsson
En potentiell tredjetröja?
Gårdagens förlust är ett minne blott. Nu tittar vi framåt mot onsdagens hemmamatch mot Södertälje - en match där det förhoppningsvis kommer en hel del publik till Malmö Arena. Med fokus på lite annat hittade jag en matchtröja skapad av Fredrik Gustafsson som verkligen föll mig i smaken. Han driver bloggen Hockeymode, en sida som också tilltalar mig. Här bjuder han på snygga tröjdesigner och då bland annat tröjan nedan, som skulle kunna fungera som en tredjetröja för Malmö Redhawks räkning.
Vad tycker ni läsare om dressen?
/Winnberg
Lite tankar dagen efter bortaförlusten
Med lite perspektiv på gårdagsmatchen så är det solklart var Malmö Redhawks förlorade drabbningen i Behrn Arena. Att kliva ut och spela smågulligt i egen zon håller inte. Stefan Lassen är den största syndaren, när han hade en uppsjö av tid innan Jonas Karlsson helt enkelt bara snor pucken från honom bakom Malmös mål vid 2-0-målet.
I Malmö finns många backar som vill vara konstruktiva i sitt spel. Men jag finner ingen anledning att hela tiden söka medspelares klubblad i egen zon. Det är okej att slå sarg ut – inte minst på borta is där det gäller att minimera misstagen och inte bjuda på något. I går bjöds Örebro på alldeles för mycket, samtidigt som deras spel i numerärt överläge var äckligt starkt.
I den inledande perioden anser jag att det är Malmö som för spelet. Inte minst efter Örebros 3-0-mål. Malmö skapade många bra lägen för att få in fler än de två mål som till slut kom och det kändes lovande inför den andra akten, med de psykologiska mål som Linus Klasen prickade in bara fyra sekunder från pausvilan. Men i andra var man aldrig riktigt nära att få matchen till likaläge. Istället rann Örebro iväg.
På tal om Klasen så har jag inte undgått att notera att Andreas Johansson sågade honom med fotknölarna, att Klasen helt saknar inställning. Här tycker jag att ”experten” är helt ute och cyklar. Jag anser att det är just lagkaptenen som försöker driva detta framåt, som tar ansvar för att något ska ske och som faktiskt även jobbar ganska hårt. Det gäller såväl för gårdagsmatchen som i förra fredagens förlust mot Troja.
Spelare som däremot var helt under isen i går, på forwardssidan, var Jesper Mattsson och – inte minst – Ivan Ciernik. Jag tror det är livsviktigt att få igång den store slovaken inom en väldigt snar framtid. Och kommer han igång på allvar kommer han att vara en enorm tillgång. Men just nu händer det dessvärre lite för lite från hans sida.
/Winnberg
Snabba baklängesmål sänkte Malmö igen
Två insläppta på knappt två minuter mot Troja/Ljungby direkt förra veckan. Tre insläppta på 10.43 i kväll mot Örebro. Naturligtvis fungerar det inte att inleda bortamatcher på det viset. Då blir det inga poäng. Att Malmö började komma ikapp, både till 3-2 och 4-3, är ett tecken på att kapacitet onekligen finns där, men laget måste vara med från första till sista nedsläpp. Inga ursäkter accepteras och det är jag glad över att Leif Strömberg på nytt poängterade efter matchen.
Det känns som att Malmö nu behöver hitta rätt fokus igen. Rimligtvis borde Tero Konttinen samt en forward få lämna truppen för att få en sund konkurrenssituation. Därefter gäller det att svetsa samman laget. Hitta roller till samtliga spelare, rätt roller. Det går inte att röra runt i grytan för mycket, utan då blir det just det här spelet där var och en spelare kör sitt eget race ute på isen.
Mycket mer än så här har jag inte att tillägga i kväll. Jag har på grund av jobb enbart sett den tredje perioden och kan inte uttala mig så mycket. Bloggkollegan befinner sig just nu uppe i Örebro. Förhoppningsvis bjuder han på någon form av analys framöver kring kvällens match.
Annars får gärna ni läsare fylla på i kommentatorsfältet. Var inställningsproblemet så omfattande som Viasats Andreas Johansson ville få det till?
/Olsson
Svårt att klandra Nyman
Det finns många aspekter kring ämnet Malmö och före detta SSK-spelare. Redhawks får förstås utstå kritik för det här och jag köper det till viss del. Jag har dock svårt att klandra Stefan Nyman och till viss del då Leif Strömberg som väljer att värva spelare de har god koll på. Sydsvenskans Kent Jönsson talar om problemen på lång sikt och visst, jag förstår hans tankebanor. Å andra sidan, kan du verkligen bygga på lång sikt i dagens hockeyvärld? Är det ens möjligt? I synnerhet när man ligger i Allsvenskan och siktar uppåt. Självklart hade det varit lite extra roligt att få ihop ett lag som har lite mer ankytning till staden, men hade det verkligen gått? Lojaliteten kommer i dag väldigt långt ner på listan och det finns också exempel på spelare som tappat fort i kvalitet på grund av bristande inspiration och/eller motivation trots att de har haft lokal anknytning.
Det kanske viktigaste i sammanhanget är att Nyman lyckats allra bäst, åtminstone så här långt in på säsongen, med sina "trygga" värvningar. Pontus Sjögren är tvåa i målvaktsligan och obesegrad. Tim Heed är poängbäst av backarna i Allsvenskan och är en väldigt viktig powerplay-spelare. Daniel Josefssons högstanivå är högst bland backarna och hans allroundkunskaper minst lika viktiga. Robert Carlsson har varit en given nyckelspelare, jobbat hårt i båda riktningarna och producerat en pinne per match. Anses dessutom vara den "nye" Mikael Wahlberg. Linus Klasen är två i Allsvenskans poängliga. Tomas Kollar har gjort ett grymt jobb framför motståndarkassen i kritiska lägen. Lägg därtill Jesper Mattsson (inte ex-SSK:are men tidigare coachad av Strömberg) med sitt finfina poängsnitt.
Tittar vi å andra sidan på nyförvärv som Nyman och/eller Strömberg inte har haft så har Hannu Toivonen totalt sett inte nått upp till förväntningarna, Leksands-insatsen till trots. J.D. Forrest är ifrågasatt med sitt spel sett över hela banan. Tero Konttinen platsar inte ens. Lukas Ericsson är bänkad. Välavlönade Ivan Ciernik har inte alls producerat enligt mall. Miroslav Lazo håller kvalitetsmässigt lägre klass än förväntat och är nere i fjärdekedjan och tampas om en plats. Två mest lyckade värvningarna utan ett Nyman/Strömberg-förflutet är Alexander Barta och Alexander Ribbenstrand, men den finurlige, laglojale tysken samt den enkelt spelande backen är också ensamma om att komma upp i bra alternativt riktigt bra betyg. Hittills.
Att nu Dragan Umicevic tar plats i lagbygget är svårt att argumentera emot. Han håller i sina bästa stunder riktigt hög klass. Samtidigt känns träffsäkerheten relativt stabil. För firma Nyman-Strömberg vet hur han skall användas och hur Dragan bäst hittar tillbaka till sin spelstil igen.
/Olsson
Trycket på ledarteamet ökar
En värvning av Umicevic utökar Södertälje-kolonin i Malmö Redhawks. SSK-fansen kokar på nytt och det råder inga tvivel om att detta lyfts fram på de flesta håll och kanter i hockey-Sverige, som sig bör, får jag faktiskt säga. Det är en naturlig reaktion. Just den här SSK-biten tycker jag vi kan titta närmare på framöver. Framförallt när det drar ihop sig att möta Tälje, såväl hemma som borta. Matchen i AXA Sports Center kommer ju bli galen. Linus Klasen, Dragan Umicevic, Pontus Sjögren, Stefan Nyman och de övriga kommer få utstå både det ena och det andra där uppe. En match väl värd att se för alla, tror jag.
Att Umicevic nu kliver in i truppen gör att trycket på ledarteamet med Leif Strömberg, Ulf Taavola och Stefan Nyman ökar. Ännu en individualist som ska passa med övriga. Och med plötsligt nio backar och fjorton forwards i truppen blir det extra viktigt att hålla uppe stämningen. Som det verkar kan det bli tal om att, utöver backarna Emil Carnestad och Tero Konttinen, Lukas Ericsson och Miroslav Lazo hamnar på bänken alternativt läktaren. Vem hade trott det i somras?
MrMadhawk.se berättar att Umicevic går in i en kedja med Alexander Barta och Ivan Ciernik. Det innebär samtidigt att vi kan få en fjärdekedja med Robin Alvarez, Morten Green och Tomas Kollar. Rätt skapligt, får sägas.
/Olsson
En fantastisk reklam
Att hockeyavdelning inom Hammarby IF gick åt pipsvängen för ett par säsonger sedan har säkert många av er full koll på. Istället bildades Bajen Fans Hockey, en klubb som nu avancerat uppåt i seriesystemet och den här säsongen huserar i Division II. Något klubben också uppmärksammar genom en helt fantastisk reklamfilm.
/Winnberg
En afton i hockeyns tecken
Inte helt oväntat avrundades onsdagen med en afton full med hockey. Tankar fanns på att resa till Vida Arena i Växjö för att såväl spana in nybygget som J20:s bortamötet med Lakers. Men så blev inte fallet. Istället blev det hockey här hemma.
Leksand bjöd på hockeyunderhållning när man gjorde 4-0 på SSK på bara 12 minuter och till slut vann med solklara 7-2. Kul att målskyttet lossnade för masarna, som inför matchen bara mäktat med 16 mål på de 8 inledande omgångarna. Ett facit som givetvis inte är tillräckligt bra för ett lag med Kvalserieambitioner.
I kväll var det främst Johan Ryno som tog tag i det hela. Jag har varit ganska förtjust i den forne supertalangen sedan säsongen 2009/2010, då jag tyckte att han var ett av AIK:s absolut största hot – åtminstone i matcherna mot Malmö – och jag blev något förvånad att han inte fick möjlighet att testa vingarna med klubben i Elitserien. Men han är kanske fortfarande något för ojämn i sitt spel. I kväll spelade på topp.
Jens Bergenström imponerade också på mig. Kanske är Borlängesonen på väg mot fornstora dar efter skadefrånvaron. ”Jensa” är en profil i serien som dessutom är oerhört vass, inte bara med klubban, utan även med en penna i hand.
# # #
Så åkte Västerås till slut på sin första förlust. Något oväntat kom den på hemmabana. Bofors blev laget som knyckte tre pinnar i Rocklunda – och värmlänningarna ligger på en alldeles ypperlig tredjeplats i tabellen. Vem hade trott det inför säsongen – eller efter 0-5-nederlag i Malmö Arena i den andra omgången. Inte jag i alla fall. Men jag gläds med Sam Hallam, som jag tycker är en av HockeyAllsvenskans största profiler.
# # #
Rögle fixade tre oerhört viktiga poäng mot deras bogeyteam, Borås. Ändå starkt att få med sig en seger i en bortamatch som man ”ska” vinna. Inte minst med tanke på att skadefrånvaron på ledande forwards fortfarande är galet hög. Trots att mina sympatier finns i de södra delarna av Skåne så hoppas jag att ängelholmarna kommer att finnas med i toppen av serien. Drömmen vore att både Malmö Redhawks och Bandyklubben tar klivet upp i Elitserien i vår.
# # #
Trojanerna har lagt i en hög växel. I dag knep smålänningarna fjärde raka segern. Och det var inte vilken seger som helst. Borta mot Örebro vann man med hela 6-2, ett resultat som imponerar stort på mig. Och tyvärr tror jag att detta resultat kommer innebära att Malmö får det riktigt hett om öronen när man på fredag skrinnar in på isen i Behrn Arena. Örebro lär inte vara det minsta intresserade av två raka nederlag på hemmabanan.
# # #
I övrigt bröt Tingsryd förlustsviten och fixade första trepoängaren via 3-1 hemma mot Almtuna, som därmed dalar något i tabellen. Tingsryd lämnar däremot över sistaplatsen i serien, en position som Sundsvall tar över. Norrlänningarna står kvar på två fjuttiga poäng efter kvällens planenliga förlust borta mot Mora.
/Winnberg
Kung Carl nominerad till Guldpucken
HockeyExpressen och Svenska Ishockeyförbundet har tagit ut sin första kandidat till Guldpucken 2011/2012, priset som går till Elitseriens mest värdefulla spelare. Spelaren som var först att nomineras? Ingen mindre än Malmöpågen Carl Söderberg.
Efter fyra säsongers "harvande" i HockeyAllsvenskan gick flyttlasset inför den här säsongen till Linköping för spel i "Cluben". Succén lät inte vänta på sig. Under säsongsupptakten var det hans formation med Andreas Jämtin och Pär Arlbrandt som bar LHC på sina axlar och Söderberg rusade snabbt upp i ledning av den totala poängligan. På sina sju första matcher svarade han för fyra mål och fyra assist. Dessutom var tre av hans mål direkt matchavgörande - och han vände ett hemmamöte med rivalen HV 71 på egen hand, genom två sena mål.
Sedan dess har tyvärr en skada satt stopp för hans framfart. Men trots detta nomineras han nu till Elitseriens finaste pris. Ett bevis så stor som något på han verkligen är en av svensk hockeys främsta.
Motiveringen lyder enligt följande:
"Carl Söderberg är förste spelare den här säsongen som nomineras till tidningen Expressen och svenska ishockeyförbundets pris Guldpucken, som delas ut till den bäste spelaren i svensk hockey. Söderberg har efter fyra säsonger i allsvenskan gjort comeback i högsta serien och har från första omgången spelat ishockey på allra högsta nivå. Söderberg har varit med i toppen av poängligan från start och på sju spelade matcher har han svarat för tre segermål."
Och huvudpersonen själv är givetvis glad över att vara nominerad:
- Jag är väldigt glad att vara en kandidat. Jag är nöjd med min säsong hittillls. Jag visste att jag behövde höja mig nu när jag är tillbaka i elitserien. Och en mix av bra träningar och bra medspelare har gjort att det fungerat bra. för mig, är Söderbergs kommentar till Expressen, vars artikel du kan läsa här.
Carl Söderberg har sannerligen tystat tvivlarna!
/Winnberg
Dags att skapa hockeyfester i höst
Med sju trepoängare på nio matcher har Malmö Redhawks inlett hösten starkt. Jag tycker för en gångs skull att Malmö Redhawks-anställda har fått draghjälp av sportsliga insatser så här i inledningen på säsongen, vilket inte hänt på flera år nu. Det måste vara bra mycket enklare att "sälja in" produkten i och med den här starten. Den stora massan är emellertid den som skapar stämning och atmosfär i arenan och här är det hög tid att nu ställa upp på den satsning som har genomförts och som åtminstone inledningsvis har ändrat de sportsliga resultaten på klart rätt håll.
Om den här produkten ska bli hållbar på sikt måste publiksiffrorna upp. 6397 åskådare mot Bofors i premiären var riktigt kul och imponerande. Däremot har det stabiliserat sig på en lägre nivå därefter (Tingsryds-bataljen presenterades faktiska siffran, inte antalet sålda biljetter). Det känns som att det är dags att vrida upp knappen lite nu och få till ett par rikigt fina publiksiffror den närmaste månaden.
Tre matcher har klart störst potential:
* Södertälje (19/10). Förra säsongen i Elitserien, nu ett lag som till stora delar fått börja om. En klubb som Malmö fått nära koppling till genom hela ledarteamet samt ett antal spelare som tidigare gjort resan som Redhawks vill göra med Södertälje. Naturligtvis kommer SSK-Malmö i Tälje vara snäppet hetare, men det är ändå speciellt för Linus Klasen, Tim Heed, Stefan Nyman och övriga att möta Södertälje en första gång. Lägg därtill att gästerna kommer vilja göra allt för att slå "SSK Syd". Deras fans skulle njuta länge vid poängtagning i Malmö Arena.
* Rögle (2/11). Slaget om Skåne del två, del ett i Malmö för säsongen. Förra säsongen tog Redhawks full pott i arenan, trots ett i övrigt svagt år. Det finns ingen anledning att ändra på det under Leif Strömbergs ledning. RBK kommer extra revanschsugna efter att ha förlorat i Ängelholm i slutminuterna där som bekant Alexander Barta avgjorde i boxplay. Låt oss få en fullsatt arena igen. I andra mötet 2010 kom det "bara" 7310 personer. Där ska vi inte hamna fler gånger.
* Leksand (8/11). Ett snudd på klassiskt möte i modern tid. Två lag som har rustat under många år i Allsvenskan men som båda just är kvar i andradivisionen. Sen är ju Leksand Leksand, även om den romansen nog blir allt svagare. Det var säsongens match i arenan i ett par år, men förra säsongens noteringar ska slås. För visst blir vi fler än 6079 respektive 5602?
In och boka på ticnet.se nu. Vi vill väl alla ha hockeyfester i arenan igen?...
/Olsson
Malmö nära att ställas mot Mackan
Kvällen har gått i fotbollens tecken. Jag är extremt imponerad att det svenska landslaget lycks rubba Holland i den här avgörande matchen. Visst, man kan poängtera att Holland inte ställde upp med starkaste lag, men det är likväl ett lag vars tränare endast inkasserat en förlust tidigare i tävlingssammanhang. Den gången en betydligt mer kännbar förlust för holländarna i VM-finalen mot Spanien.
Den kommande sommarens stora höjdpunkt blir betydligt mer intressant att följa när Sverige är med och tävlar. Inte minst då mitt fotbollsintresse avtar mer och mer för varje år som går.
# # #
Mitt under fotbollen blev det klart att Malmö Redhawks förre målvakt och den store publikfavoriten, Markus Svensson, kommer att lånas ut till IK Oskarshamn. Efter två långt ifrån succéartade insatser med AIK i Elitserien kan detta vara helt rätt väg att vandra för ”Mackan”. Precis som IKO-tränaren Fredrik Söderström spekulerade i på Twitter finns det troligtvis tre vinnare i den här dealen; Oskarshamn, som är i desperat behov av en kvalitativ målvakt, AIK, som behöver matcha igång reserven till seriens främste målvakt, och inte minst Markus själv, som måste vara långt ifrån nöjd med det han hittills har presterat sedan flytten till Stockholm och utan tvekan behöver matcher för att komma i form.
Direkt när jag såg nyheten slog det mig hur nära det faktiskt var att just Malmö kom att ställas mot Markus Svensson. 6-2-matchen skulle ursprungligen ha spelats först i morgon och när nu dealen blev klar i dag är det högst troligt att ”Mackan” funnits på plats redan i morgon. Nu gäller utlåningen främst två match; fredagens mot Södertälje och mot Almtuna kommande onsdag.
Jag hoppas Markus Svensson hittar tillbaka till det rätta spåret – och det får gärna inledas med en stormatch mot SSK på fredag!
/Winnberg
Malmö kan vara helt rätt för Dragan
Ännu en spelare som ledartrojkan har haft tidigare, protesterar många - i synnerhet ute i landet. Fast tittar vi på Nymans värvningar så här långt så känns det som att hans träffsäkerhet ligger betydligt högre på spelare han och/eller Leif Strömberg har haft tidigare under 2000-talet. Till skillnad från när Malmö Redhawks värvade tillbaka före detta MIF-spelare runt åtta-tio år sedan så har de flesta ex-SSK/LIF:are fortfarande lång tid kvar av sina karriärer. Det är en viktig skillnad.
Vad skulle en Umicevic-förstärkning innebär konkret i truppen? Jag är rätt övertygad om att en meriterad spelare hade fått lämna. Vi har två slovaker i Miroslav Lazo och Ivan Ciernik som inte riktigt motsvarat förväntningarna än så länge. Lukas Ericsson var bänkad från start igår. Det är dock väldigt tidigt än. Egentligen borde arbetsro vara ett nyckelord för laget nu, för många förändringar i ett redan väldigt förändrat lag känns inte ultimat. Risken är att laget splittras i olika läger på sikt.
Vi lär få anledning att återkomma i ämnet framöver. Var så säkra.
/Olsson
Fin tillbakastuds med hjälp av Mattsson
Förlustraden stannade vid en och blev aldrig en trend. Malmö gick ut och tog, i konkurrens med Bofors-viktorian, säsongens enklaste seger efter fin koncentration, hög spelskicklighet och stark beslutsamhet. Det som laget gjorde fel i fredags gjorde man så rätt i kväll. Dessutom var Jesper Mattsson tillbaka i laget efter hjärnskakningen och han var tillbaka med besked.
Leif Strömbergs drag att flytta upp Mattsson till Linus Klasen och Robert Carlsson i 5-5-spelet var riktigt bra. Utmärkt coachning att på så sätt få ut tekningssvage Carlsson på en kant samtidigt som "ungtuppskedjan" med Pathrik Westerholm, Roger Ohlsson och Ponthus Westerholm fick vara intakt efter trions succé på slutet. Tycker också det var rätt att Miroslav Lazo har åkt ner i hierarkin, samtidigt som Lukas Ericsson fått börja om från början som trettonde forward. Det har helt enkelt hänt alldeles för lite på olika håll och kanter för att man bara ska få köra på.
Mattsson-Klasen-samarbetet är riktigt intressant inför fortsättningen. Duon såg till att 5-5-spelet äntligen börjat lossna lite för fler formationer än Westerholms-Olsson-linen. Powerplay gav fin utdelning direkt med #21 tillbaka för övrigt. Mattsson ska såklart hyllas för det, men även Klasen som gjorde en av sina klart bättre matcher i Malmö-tröjan så här långt.
Jean-Luc Grand-Pierre då? Ja, det var klart godkänt. Jag var och är fortfarande kritisk till värvningen i sig, men självklart ska jag ge honom en ärlig chans i mina bedömningar. Och ska jag vara helt ärlig så är känslan att det verkligen behövdes en stor, stark defensiv tuffing i försvarsleden. Små, tekniska backar har Redhawks gott om men när det kommer till boxplay och när det blir tätt mot slutet av matcher har Strömberg och Ulf Taavola inte haft ultimat konkurrens bland backarna.
Avslutningsvis, skönt att stå som segrare igen.
/Olsson
Detta är riktigt stort
/Winnberg
Rom byggdes inte på en dag
I morgon är det åter dags för match. Ugglorna från Oskarshamn kommer på besök när Malmö spelar sin blott andra hemmamatch på två veckor.
Reaktionerna efter förlusten i Ljungby har varit oproportionerligt stora. Självklart kommer det ibland ett bakslag och jag tycker i ärlighetens namn inte att prestationen uppe i Småland var så värdelös som ack så många supportrar vill göra gällande. Men ibland möter man ett lag som gör en kanonmatch – och då kvittar det om motståndet heter Troja eller Linköping.
Visst, de två första målen som mer eller mindre gavs bort var självklart extremt onödiga och egentligen det som låg bakom förlusten.
Rom byggdes varken på en eller två dagar. Det kommer att ta tid att få allt att klaffa till 110 procent. Därför känns det bra att lagets leds av en tränartrojka som verkligen vet vad de vill.
Och i dagsläget ser jag förlusten mot Troja som ett olycksfall i arbetet. Några större växlar tänker jag inte dra av den.
/Winnberg
Tålamod är fortsatt nyckelordet
Nåväl, det svänger fort i ishockeyn och det är inte lönt att dra till överreaktioner. Malmö har fortfarande inlett serien bra och har en viss arbetsro tack vare de inspelade poängen. Jag tycker dock det allra viktigaste nu är att få fart på spelet ytterligare, växa i 5-5-spelet och skapa fler högkvalitativa chanser vid sidan av powerplay-lägena. Jag vidhåller att det är centralt att få igång produktionen på olika håll och kanter. Få det att lossna. Se bara på Linus Klasen som får rejäla självförtroende-boostar av att få göra mål. Pressen släpper lite. Och att just få upp det offensiva självförtroendet är viktigt för Ivan Ciernik, Robin Alvarez, Lukas Ericsson och Morten Green för att nämna några.
Jag hoppas annars att Jesper Mattsson är på gång tillbaka snarast. Det behövs både för powerplay och även för att lugna ner laget i stort. Mattsson har förmågan att göra rätt avvägningar när det kommer till att hålla pucken inom laget via pass hem till back respektive gå framåt och försöka etablera tryck fort med kedjekamrater. Den rutinen har saknats sen #21 försvann med hjärnskakning.
Oskarshamn väntar nu på hemmais på måndag. Väldigt viktigt att studsa tillbaka och verkligen prestera i arenan inför hemmafansen. IKO har gått mycket upp och ner under säsongsinledningen. Man kan definitivt störa topplagen, vilket främst har gjorts på hemmaplan. Trenden på slutet är dock ganska svag, en seger på de fyra senaste. Redhawks kommer framförallt få se upp med "släkten är värst"-syndromet. Nicklas Jadeland har varit riktigt bra hittills medan Andreas Valdix har haft svårt att komma loss. I mål hittar vi Alexander Bengtsson.
Jag känner mig något tjatig på slutet kring ett par punkter, men jag vill ånyo lyfta fram att tålamod är nyckelordet i år. Det går inte att döma laget för hårt för enstaka matcher. Med så många nya spelare kommer det att gå upp och ner i spelet och sen tar det tid att bygga upp en gemenskap och stolthet för klubbens färger.
/Olsson
Klasens mål förgäves
Att försvarsspelet behöver lyftas genom mer tyngd och kraft på backsidan får jag hålla med sportchef Stefan Nyman fullt ut på. Titta bara på Tim Heeds svaga agerande vid Trojas 4-2-mål. Sen är då frågan om Jean-Luc Grand-Pierre är mannen vi söker för att skapa stabilitet. Tero Konttinen är för övrigt snart i en ny klubb, det finns väl dock en hel del att lösa vad gäller kontraktsbiten. En ny klubb borde vara tämligen lätt för finländaren att hitta med tanke på att han hade en bra säsong i Oskarshamn förra året.
Segerraden stannade vid fyra raka och säsongens första bortaförlust är ett faktum. Ett nederlag som min bloggkollega faktiskt varnade för tidigare under dagen. Själv hade jag ingen riktig magkänsla men det tog inte lång tid att förstå att det skulle bli svårt att plocka tre poäng i kväll.
# # #
Får gratulera Västerås till en fullkomligt galen bra start på serien. 2-7-seger mot Almtuna på fredagen. Det är inte klokt egentligen. Mats Waltins grabbar har sju poäng ner till fyran(!) Södertälje.
/Olsson
Arbetsinsatsen är inte tillräcklig
Andra perioden blir mer tillknäppt. Ändå slinker ett 3-1-mål in i powerplay för Troja/Ljungby. Kan inte säga att det är direkt orättvist. Malmö arbetar inte tillräckligt hårt. Är inte tillräckligt ödmjuka. Det handlar om för många "ta för givet"-insatser och för lite tryck i åkningen. Redhawks anpassar sig ännu en gång till det tempo som motståndet vill ha.
Jag hävdar med en dåres envishet att förstakedjan måste kliva fram i en sån här match. Linus Klasen som lagkapten, med sitt register och sin kunskap. Det måste hända mer. Skapas fler chanser. Ihop med Robert Carlsson och Ivan Ciernik blir det inget riktigt flyt i spelet. Framförallt eftersom Ciernik just nu är iskall i den sista tredjedelen.
En period kvar att gå på. Det ser tufft ut, men Malmö har kapacitet nog i truppen att komma ikapp. Då krävs emellertid en helt annan inställning och frågan är om man kan plocka fram den så här dags. Ett par förändringar i kedjeformationerna hade inte suttit fel. Helst tre femmor med tanke på att nästa match är först på måndag igen.
/Olsson
Baksmälla i inledningen
Prestationsmässigt är det återigen tvillingarna Westerholm och Roger Ohlsson som gör det bra. Oroar allt som oftast. Tycker även Tomas Kollar, Morten Green och Lukas Ericsson tuggar på bra. Dock vill jag se mer utav förstakedjan där det verkligen behöver hända något offensivt i 5-5-spel. Bland backarna måste för övrigt Alexander Ribbenstrand upp ett snäpp.
Hur detta ska vändas? Tja, Malmö måste bruka allvar. Kämpa fram powerplay-möjligheter och jobba utifrån det.
/Olsson
Bortamatch inget hinder
Att spela bortamatch känns inte längre som något hinder eller ett problem. Tänk att vi nu har fyra trepoängare på lika många försök. Förra säsongen fixade Robert Olsson ihop sex(!) trepoängare på hela säsongen. Vilken förvandling. Att vi spelar den hockey vi gör nu under Strömberg är lagmässigt väldigt effektivt. Däremot har, åtminstone än så länge, ett par individualister försvunnit lite grann. Jag tänker på Ivan Ciernik som bara står på 1+1 i poängskörd, Robin Alvarez med två assist, Lukas Ericsson och Tomas Kollar med också "bara" två pinnar vardera. Det hade givetvis varit skönt med en ketchupeffekt på ett par forwards men jag undrar allt om vi inte kommer få lägga om kalkylerna på sikt. Det är inte säkert att exempelvis Ciernik kommer få utrymme nog att ösa in poäng. Mot Leksand var han exempelvis en hårdjobbare till slut. Ett sätt att rätta sig in i leden månne?
Det är väldigt tidigt på säsongen alltjämt. Det ska vi komma ihåg. Men det finns fyra lag som inlett serien lite sådär sett till förväntningar inför starten. Tänker på Södertälje (7), Leksand (8), Mora (9) och Rögle (10). Det räcker självklart med en vinstrad på tre-fyra matcher för att ändra på saker och ting, men det känns som att någon utav nämnda lag inte kommer att hänga med som förväntat. Ser vi till SSK så har man lite problem på bortais. Leksand har haft det tufft i förväntat svåra matcher med något undantag. Mora har ett ungt lag som vanligt men borde komma mer och mer ju längre säsongen lider. Rögle har en del skadeproblem som spökar och så då tränarsituationen, där jag tror det är av yttersta vikt att hitta en permanent lösning så fort som det bara går.
I morgon väntar Troja/Ljungby i Ljungby för Malmö. Veckans andra och sista match. Lite klurig batalj ändå. Troja kan prestera på hemmaplan, vilket inte minst vändningen mot Södertälje visade. Dessutom har Redhawks inte riktigt övertygat i liknande matcher tidigare mot Tingsryd och Sundsvall. Min förhoppning är att Leif Strömberg matchar fjärdekedjan med Ponthus Westerholm, Pathrik Westerholm samt Roger Ohlsson riktigt hårt. Den trion kommer passa utmärkt i en drabbning där just inställning kommer betyda mycket för Malmö.
/Olsson
Vilken revansch, Toivonen
Malmö fortsätter på vinnarspåret och plockade i kväll tre nya imponerande poäng uppe i Leksand. Inte helt oväntat fick Hannu Toivonen chans mellan stolparna efter att ha varit bänkad tre matcher på raken. En chans han tog på allra bästa sätt. Vilken revansch från Toivonens sida. De högkvalitativa räddningarna i denna match kan räknas på upp mot två händer. Fantastiskt. Det var detta målvaktsspel som finländaren stod för i ett par matcher under försäsongen.
Annars måste fjärdekedjan med Ponthus Westerholm, Pathrik Westerholm och Roger Olsson lyftas fram. Härlig snurr, underbar press och enormt engagemang i varje byte. Utdelning blev det också, men de "enkla" målen kom också tack vare ett oerhört noggrannt och hårt jobb över hela isen. Det var ingen slump. Alls.
Redhawks vann matchen tack vare just bredden i laget samt ett målvaktsspel som var klart mycket säkrare.
Det var många bra arbetsinsatser i övrigt hos Malmö. Tänker på framförallt Robin Alvarez men även Alexander Barta, exempelvis då i boxplay. Tomas Kollar framför motståndarkassen gjorde stor nytta, Lukas Ericsson rev och slet, Morten Green tog kampen. Daniel Josefsson tog stort ansvar. Ja, det går att nämna många spelare i en sån här laginsats.
Spelmässigt var det för laget ett steg framåt efter mindre imponerande insatser på slutet, segrarna till trots. Visst skapade Leksand mycket, i synnerhet mot slutet, men det ska ett lag av Leksands kaliber kunna göra. Det är ju trots allt så att vi har motståndare som gör saker bra också.
Malmö har onekligen fått en drömstart på säsongen. Ett så pass nytt, ihopplockat lag har levererat treor mot Mora, Rögle och Leksand på bortais. Hatten av för Leif Strömberg och övriga ledarteamet där.
/Olsson
Ses vi på O'Learys i kväll?
I kväll stundar stormatch mellan Leksands IF och Malmö Redhawks. Spelplatsen är Tegera Arena i Dalarna, vilket gör att det är svårt att ta sig till matchen. Efter att ha varit på plats under Malmös sex inledande seriematcher känns det faktiskt lite surt att missa denna, men får det vara.
När man nu inte kan vara på plats får man göra det bästa av situationen. Därför tycker jag att det är alldeles ypperligt att Redhawks Support tagit ett initiativ till att samla likasinnade på O’Learys, där vi tillsammans kan följa matchen.
Vad kan egentligen vara bättre än att äta och dricka gott – samtidigt som Malmö (förhoppningsvis) spelar hem tre nya poäng.
Har du inte anmält dig ännu så här av dig till Linda Magnusson på 0709-188324.
Vi ses i kväll!
/Winnberg
Jobbigt läge för "Mackan"
Jag väljer att inte yttra mig kring Malmös värvning av Jean-Luc Grand-Pierre utan fokuserar istället på lite annat som skett under dagen.
# # #
I kvällens HockeyAllsvenska toppmöte plockade Örebro hem samtliga tre poäng mot Rögle. Ängelholmarna kom till Nerike med ett rejält decimerat manskap. Jag tycker faktiskt lite synd om RBK. Att tvingas ställa upp utan Ted Brithen, Christoffer Liljewall, Simon Olsson, Jacob Johansson och Alexander Bergström är långt ifrån enkelt. Att det lag man sedan formera ändå går ut och för matchen under de inledande tjugo minuterna är imponerande. Dock gav det inget resultat i form av mål.
Det var istället hemmalaget som hittade rätt och det var till viss del Rögle som bjöd bort två av målen. Såväl 1-0 som 3-1 kom alldeles för enkelt. Jag hoppas innerligt att Bandyklubben studsar tillbaka och kommer att återfinnas i toppskiktet när serien närmar sig sitt slut. Jag vill ha Rögle till Kvalserien – ja, rent av till Elitserien. Under förutsättning att båda Skånelagen tar klivet upp.
# # #
Samtidigt som jag spanade in den nyss nämnda matchen höll jag så smått koll på Elitserien. Markus Svensson såg ut att få lite upprättelse efter sin debut i högsta serien, då hans AIK ledde stort mot HV 71 i upptakten av den tredje perioden. Men oj så fel jag fick. ”Mackan”, som inför matchen hade väldigt otacksamma 9,00 i mål insläppta per match, tvingades kapitulera hela fem gånger inom loppet av några minuter. Till råga på allt så vann dessutom HV 71 den efterföljande straffläggningen.
Markus statistik efter sina två första Elitseriematcher är faktiskt rena katastrofen. Noll vinster, 77,55 i räddningsprocent, 7,76 insläppta mål per match – och bara ett insläppt mål färre än Viktor Fasth, som vaktat kassen i åtta matcher. Men det är bara att gnugga på.
/Winnberg
En svår väg är vald, Nyman
Malmö Redhawks har förhållandevis få defensiva, stora och starka backar i årets upplaga. Därför värvades Stefan Lassen in lagom till seriestarten. Några omgångar in på serien visar det sig nu att Stefan Nyman inte var nöjd där. Han har alltså i dag valt att värva Jean-Luc Grand-Pierre. JLGP har haft svårt att hitta en ny klubbadress sen Leksand avviserat att han inte ingick i framtidsplanerna i våras. Senare köptes han ut och nu har han väntat på att få en ny klubbadress.
Malmö, med sina elitserieambitioner, går alltså in och plockar upp en back som haft svårt att leverera i Allsvenskan under ett par säsonger. Det känns verkligen inte rätt. Det känns..helt galet. Grand-Pierre är redan från början kraftigt ifrågasatt och sportchef Nyman har valt en svår väg nu. Det må vara så att han var en ekonomiskt billig lösning, men han upptar trots allt en icke EU-plats och det kan ge problem framöver.
Dessutom undrar man varför tålamodet är så dåligt i Redhawks. Det måste finnas bra mycket mer kvalificerade backar som en klubb med Malmös nuvarande resurser kan värva. Kanske också läge att ta upp situationen med Tero Konttinen. Vad händer där? Konttinen lär väl försvinna snarast i och med en ny backvärvning, detta innan finländaren ens har fått göra säsongsdebut i Malmö-tröjan.
Jag är besviken. För Nymans skull hoppas jag verkligen att han är rätt ute.
/Olsson
Laddar upp inför Leksand
Det är givetvis väldigt tidigt än på säsongen. Det ska man självklart komma ihåg i sammanhanget, men om Malmö skulle lyckas ta en ny trea är det plötsligt åtta poängs marginal ner till Leksand. Det hade givetvis smakat mumma. Den kanske största fokuset inför matchen blir ändå på målvaktssidan. Där är det rätt öppet i båda lagen. Leksand har Erik Hanses som en tänkt förstemålvakt, men Jens Holmström har två nollor på två matcher. Förvisso har Holmström hållit nollan mot så kallat "sämre lag" men kan man verkligen peta honom efter en ny nolla?
För Malmös del handlar det om att Pontus Sjögren, åtminstone för stunden, tagit över förstaspaden från den betydligt mer meriterade och högt rankade Hannu Toivonen. Finländaren har nu bara fått stå två av sex matcher och känslan är att han måste in i hetluften snarast igen. Det gäller att få med sig alla på resan och Hannu har ju en stor kapacitet i grunden, det har vi sett under försäsongen. Nu måste självförtroendet upp igen och en stark insats mot ett annat förmodat topplag skulle kunna förändra situationen en hel del.
Intressant annars att André Burakovsky får följa med upp till Leksand. Jesper Mattsson saknas alltjämt så där finns plats i truppen. Frågan är bara om "Lill-Burra" kommer få spela. Jag anar dock det, Leif Strömberg verkar väldigt förtjust i spelartypen som 16-åringen står för. Det blir utan tvekan en spännande kväll i Dalarna.
/Olsson
Två veckors allsvenska: Summering
Spelet då? Ja, det har inte sett alltför bra ut. Där är vi nog alla överens. Bofors-matchen var tämligen klockren. Rögle-matchen, nja, det var i alla fall en match med bra pondus i laget. I övrigt är det svårt att plocka fram godbitarna spelmässigt. Är jag förvånad? Inte ett dugg faktiskt. Eller, jag trodde mer på att det skulle vara lite klenare poängutdelning men hyfsat spel bitvis. Det här kommer ta tid och det måste vi supportrar kunna ha acceptans för. Tänk vilken fantastisk möjlighet vi har fått i Malmö när det kommer till att forma ett lag som ska ha chans att förändra "dödläget" med tre säsonger på raken utan att ens delta i Kvalserien. Då gäller det också att uppskatta situationen och göra det bästa utav det. En bra början är att faktiskt ta sig till hemmamatcherna.
Om vi ser till spelarnas insatser så här långt så finns där egentligen få som har överpresterat. Fler har definitivt underpresterat. Det mest förvånande är väl egentligen målvaktssituationen där Pontus Sjögren blivit etta för stunden. Oväntat, trots allt.
Vi kör lite spelare för spelare.
Pontus Sjögren har som sagt startat säsongen utmärkt. Har överglänst konkurrenten och fått stått mest. Säker och lugn i sina ageranden. Visade i Ängelholm att han pallar trycket i täta och svåra matcher.
Hannu Toivonen har inte riktigt kommit in i säsongen så som önskat. En premiär mot Mora är inte så mycket att orda om, men insatsen mot Västerås var direkt usel. Försvarsspelet var inte heller bra, men Toivonen visade inte att han vill vara solklar etta. Nu blir det intressant att se när Hannu får chansen nästa gång. Kanske ändå läge mot Leksand? Laget har börjat poängmässigt bra, behöver inte känna någon press uppe i Dalarna och finländaren skulle få chansen i en skön utmaning.
Emil Carnestad har haft sparsamt med istid och oftast fått ta Tim Heeds plats i 5-5-spelet. Sett till hur ojämnt backspelet har varit är jag förvånad över att Carnestad inte fått större utrymme. Emil är en solid, säker försvarsspelare som tänker på defensiven i första hand. Lite fegt av ledarteamet.
J.D. Forrest är en av de mest ifrågasatta värvningarna. Det har inte riktigt lossnat och produktionen är inte enligt förväntningarna. Å andra sidan är inte Forrest nummer ett bland backarna när det kommer till powerplay. Hade fina tendenser i Tignsryds-bataljen men i övrigt är amerikanen en besvikelse hittills.
Tim Heed har varit Allsvenskans främste back när det kommer till den offensiva delen av spelet. Fantastiskt skicklig i powerplay där han, Jesper Mattsson och Linus Klasen utgör det stora hotet. Defensivt uppges sportchef Stefan Nyman ha jobbat med Heed under försäsongen och visst såg det hyfsat ut under de inledande matcherna, men på slutet har han börjat tappa.
Daniel Josefsson var riktigt bra under stora delar av försäsongen men har inte växlat upp i Allsvenskan fullt ut. Än så länge för ojämna insatser för att vara den ledande backen. Händelsen med Stefan Livs bortgång har naturligtvis varit svår att hantera i sammanhanget. Jag tror Daniel kommer att komma mer och mer i spelet ju längre tiden går.
Tero Konttinen står på noll. Inga spelade matcher, inget förtroende. Skadad i slutet av försäsongen, visst, men nånting stämmer inte riktigt här. Tero borde ha fått chansen i en normal konkurrenssituation.
Stefan Lassen känns inte helt klockren än så länge. Har haft rätt så stort förtroende av Ulf Taavola (som coachar backarna i första hand). Förvisso är Lassen en av få backar med tyngd och storlek att sätta in, men bitvis är positionsspelet inte godkänt för en i första hand defensiv back.
Alexander Ribbenstrand har varit en solid back som oftast tillfört enkelhet i ett lag som har många puckskickliga lirare. Hade någon svagare match men på det stora hela stått för det han är värvad för. Bra.
Robin Weihager har coachats på helt rätt sätt i säsongsupptakten. Inget powerplay alls utan koncentration på boxplay och defensiven i stort. Problemet med Weihager precis som många andra i laget är förmågan att inte kunna vara konsekvent i spelet. Om Robin fortsätter leta efter enkelheten i spelet så blir han på sikt perfekt för ett tredje backpar.
Robin Alvarez svarade för en enormt bra försäsong men efter tacklingen i Mora i premiären har formsvackan varit total. Tycker ändå att Alvarez har arbetat sig tillbaka sakta men säkert och på slutet har det åtminstone blivit ett par passningspoäng samt mer delaktiga insatser till laget. Hans boxplay-jobb skall icke glömmas bort i sammanhanget.
Alexander Barta har tillhört topp-3 i laget och gjort viktiga mål för laget. Kvitteringen uppe i Mora var fantastisk, avgörande målet i Ängelholm var grymt. Spelmässigt tillhör han den mest jämna och säkra i laget. Bäste tekare och riktigt vass i boxplay.
Robert Carlsson hade en bra start och var bland de främsta i laget under de tre första matcherna. Därefter har det gått en aning trögare, men i stort en nyttig lagspelare.
Ivan Ciernik skulle vara en av de stora poängmakarna och en naturlig målskytt. Det har vi inte alls sett hittills. Har gjort två pinnar än så länge varav bara den ena haft större betydelse för matchens utgång. Det gäller att fortsätta leta efter en ultimat omgivning för slovaken tills man hittar den. För Ciernik ska kunna bidra betydligt mer än så här framöver.
Lukas Ericssons roll i Malmö kan nog inte riktigt jämföras med den i Oskarshamn. Känslan är att det inte är riktigt samma fokus på att producera i Redhawks utan snarare göra jobbet och spela fysiskt. Ericsson har bra tendenser, kommer säkert växa i kostymen.
Morten Greens tröga säsongsinledningar (inlusive försäsong) är snudd på en klassiker men precis som tidigare år släpper det ett par omgångar in i serien. Blir en viktig kugge även i höst.
Linus Klasen har haft ett stort fokus på sig, såklart, under inledningen. Fick till slut mot Sundsvall borta göra det förlösande första målet för säsongen. Annars trots allt nio passningspoäng. Nånstans anser jag ändå Klasen lika viktig när det kommer till att ge andra spelare utrymmet. För när motståndarna fokuserar på att hålla bort Linus öppnar chanser upp sig för lagkamraterna. Har en bra bit kvar till sin absoluta toppform, dock.
Tomas Kollar har kommit betydligt mer sen det blev seriespel. Ett par mål har det blivit framför motståndarkassen och där har han svarat för ett stort och viktigt jobb, inte minst mot Rögle. Det enda jag saknar från Kollar är nog den fysiska biten. Den är inte vad den har varit.
Miroslav Lazo blev tidigt ifrågasatt, inte minst av undertecknad. Förutom Bofors-matchen har han emellertid inte gjort något större väsen av sig. Jag har fortsatt svårt att se hans plats i laget. Det känns inte rätt att han upptar istid sett till hur lite han presterar. Dock väldigt tidigt på säsongen alltjämt.
Jesper Mattssons comeback har minst sagt varit succéartad. Oerhört viktig i powerplay och överhuvudtaget betydelsefull när det kommer till att lugna ner laget och hålla i pucken. Topp-3 i laget hittills. Nu håller vi tummarna för att han kommer tillbaka snabbt efter hjärnskakningen.
Roger Ohlssons istid har varit klart begränsad. Fått chansen i hälften av matcherna i fjärdekedjan och gjort jobbet, men kanske inte synts så mycket. En utlåning borde snart vara aktuell.
Pathrik Westerholm har till skillnad från brodern haft förtroendet i varje match. Potentialen finns där ju verkligen, Pathrik kan bli riktigt bra. Det räcker dock inte att bara spela hockey från fjärdekedjan. Att en så pass offensiv spelare inte har förtroendet högre upp är en felmatchning från Leif Strömbergs sida.
Ponthus Westerholms förtroende har varit betydligt mer oberäkneligt. Bänkad till en början, men har sedan fått jobba sig in i det. Både han och Pathrik behöver dock mer offensiv istid, så att säga. För tendenserna i deras spel visar att duon är på uppgång.
/Olsson
Ett imponerande poängsnitt
Malmö Redhawks fixade i går tre nya poäng. Man gjorde det utan att glänsa – men tre poäng är värda precis lika mycket i en 3-2-seger som vid en 7-0-seger. Och det är tre poäng som är målet med varje match.
Det faktum att laget vunnit fem av de inledande sex matcherna är något jag tänker fokusera på här. För hur har det egentligen sett ut under de senaste säsongerna. Många gånger har prestationen på isen liknat gårdagens, men med en väsentlig skillnad. Redhawks har åkt hem utan poäng.
Så här långt in på säsongen så har Malmö fixat segrar i åtminstone tre matcher som i fjol garanterat hade slutat med poängförlust. Fjolårsmalmö hade inte vänt i slutminuterna borta mot Mora. Fjolårsmalmö hade inte avgjort sent borta mot Rögle. Och Fjolårsmalmö hade inte fått med sig sex poäng från de senaste två matcherna, mot Tingsryd och Sundsvall, om spelet sett likadant ut.
Att det är en styrka att vinna även när spelet inte är på topp råder det inget tvivel om. Samtidigt är det mer eller mindre lika självklart att spelet behöver bli bättre om Malmö på någon vänster ska kunna hota framåt våren. Men vi ska inte förglömma det faktum att laget till mångt och mycket är helt nytt. Det kommer att komma matcher där spelet inte klickar hundraprocentigt, inte minst under serieupptakten. Och så länge laget vinner finner jag ingen större anledning att ha invändningar på spelet.
Malmö Redhawks har den här säsongen spelat in 15 poäng på 6 matcher. Det ger ett snitt på 2,5 poäng per match.
Och till syvende och sist är det poängen som räknas!
/Winnberg
