Olsson har tagit sitt pick och pack och dragit till Amerika på semester. Det innebär att jag nu helt allena skall underhålla er under de kommande två veckorna. Jag tänker dock börja med något som knappast faller under kategorin underhållning.

Att Björn Hellkvist tvingades lämna sitt jobb som huvudtränare i Rögle BK vet vi alla. En sjukdom gör att livet inte kan gå vidare på samma sätt som det tidigare sett ut. Punishers supporterblogg publicerade tidigare i veckan ett brev han mottagit, ett brev som handlar om just Björn och hans sjukdom. Ett brev jag finner väldigt läsvärt oavsett klubbtillhörighet.

Jag har en vän, en vän som är 34 år och han heter Björn. Björn har precis byggt färdigt sitt nya hus, han och Anna har två underbara flickor.

Björn är framgångsrik, strävsam och skicklig i sin profession, han har jobbat som tränare för Rögle BK i många år och är en fantastisk kille. Vältränad och en mönstermänniska i många avseenden, rolig, varm och väldigt generös! Björn Hellkvist heter han och är vida känd i Hockeysammanhang och i Ängelholm så klart.

Idag var vi tillsammans på ett födelsedagskalas och allt var kanon, ända tills Björn började få det oerhört jobbigt med sin Parkinson.

Björn har fått en aggressiv form av Parkinson’s sjukdom, vilken är mest vanlig att få när man är äldre och det är inte många under 40 som får den. Michael J Fox är den man känner till som gett sjukdomen ett ansikte i ung ålder. Se länk nedan.

Jag fick mig en tankeställare och har idag omvärderat min syn på vad Parkinson’s innebär framförallt för Björn men givetvis för alla som drabbas. I min föreställning om Parkinson’s fanns inte det jag fick vara med om idag!

Vi åt gott och pratade om massor av saker, ja, hockey, livet och skrattade mycket. Visst skakade Björn lite, mest var det hans hand som skakade och det är just här som min inställning helt tar en annan form, jag börjar fatta mer.

Jag förstår i detta ögonblick att det är inte bara en hand som skakar som är Parkinsons. Rätt som det är så börjar jag se på Björn att allt inte står rätt till, Björn började skaka och röra sig mer än tidigare. Jag såg på Björn att han hade det riktigt jobbigt och skakningarna övergick kramper och han blev rödare och rödare i ansiktet. Shit vad skall jag göra tänkte jag!

Strax innan såg jag att han tog sin bromsmedicin (Den skulle inte börja verka förrän efter 40 min) Nu blir det riktigt jobbigt för Björn, hans ben och armar skakar frenetiskt samtidigt som han krampar oerhört och svetten rinner om honom, alla blir blir tagna av ögonblicket.

Fy fan vad livet är orättvist!

Efter några minuter avtar kramper och skakningar och Björn torkar svetten med en handduk och är “tillbaka” igen. Jag fick samma känslor av hjälplöshet och “vad kan jag göra” som jag fick när en skolkamrat fick ett Epilepsianfall i grundskolan.

Jag tror inte att det finns någon som förstår hur Parkinson’s kan gestalta sig för de drabbade, och jag vet nu att jag inte heller har förstått vidden av Parkinson’s sjukdom. Det jag har koll på är att jag måste från och med nu försöka göra nått, göra mer för dels Björn men även för andra som drabbas av denna sjukdom i ung ålder!

Björn berättade att han ibland blir överrörlig av medicinen, det uppfattas oftast som att han skulle vara full! “Lite överrörlig” Kolla länken nedan.

Björn startade “Shaking Generation” som är ett arbete att samla in pengar till forskningen kring Parkinson’s sjukdom. Jag kommer hjälpa honom så mycket jag kan på alla sätt! Och nu börjar jag!

Psst… Björn är en utmärkt talare och håller många föredrag om motivation och givetvis med ett tvärsnitt av det han drabbats av. Kontakta honom på hans sida om du vill engagera honom!

Hjälp nu till så mycket som ni kan!

ÖNSKAR ATT VI BLIR 1500 I GRUPPEN INNAN SÖNDAG! Så dela detta så mycket ni orkar!

/Winnberg