I fjol var Robin Weihager troligtvis den spelare som hade mest istid i Malmö Redhawks. Han var troligtvis även den spelare som var mest kritiserad från läktarhåll – något som enligt min mening är fullständigt uppåt väggarna.

Om vi ser till de backar som fanns att tillgå under fjolåret är det inte konstigt att Robin gavs mängder med förtroende. Han var en av få som svarade för ett fullgott arbete. Patrik Hersley blandade och gav å det grövsta, Patrik Nevalainen hade ärligt talat inte många rätt, Ossi-Petteri Grönholm hade ett fåtal riktigt bra matcher, men desto fler där han gick bort sig gång på gång. Utöver dessa fyra har vi Jesper Damgaard som bara spelade under upptakten, Per-Anton Lundström som förvisso gjorde precis det jobb som jag förväntade mig av honom och Emil Carnestad som kom in under säsongen och svarade för ett fullgott arbete. Anton Blomqvist tänker jag inte ens beröra.

I Robin har lagledningen en stor, stark och rörlig back som dessutom inte är helt oäven med puck. Jag tänker inte sticka under stol med att det absolut kom ett par misstag från Weihagers klubba under fjolåret och han var långt ifrån klockren som point i powerplay. Denna roll lär han dock inte ha under den kommande säsongen. Jag ser fram emot att se Robin spela ett rejält backspel med defensiven i främsta rummet, att han helt enkelt återgår till det spel han visade upp under Göran Karlströms ledning. Jag är övertygad om att Robin Weihager kommer att vara en av lagets absolut bästa backar även under den kommande säsongen. Han skulle rentav kunna vara en av seriens främsta.

Jag vet att det finns många åsikter kring trean i Malmö Redhawks och jag hoppas att ni vill dela med er av era!

/Winnberg