Jag vill här och nu sticka ut hakan, nåja, och påstå att avsaknaden av en ordentlig trupp – i form av en bred sådan – har varit Malmö Redhawks akilleshäl under de senaste två säsongerna. Därför är det något oroväckande att truppen, så här knappt två veckor innan första ispasset, endast består av sju backar och tolv forwards.

Visst, detta är väl mer eller mindre precis vad som behövs när det vankas matcher, men vi ska ha i åtanke att lagbygget inkluderar en del skadekänsliga lirare. Detta för oss osökt in på ett ämne som jag visserligen redan behandlat vid ett flertal tillfällen – nämligen Victor Svensson.

Jag tycker fortfarande att det är oerhört tråkigt att han inte erbjöds ett ordentligt förslag. 21-årige Svensson var en av få spelare som tog kliv i rätt riktning under fjolåret, då han inte minst vågade ta för sig på ett helt annat sätt, framför allt fysiskt, men även genom att i viss mån kunna ryta till verbalt. Det hade inte kostat Stefan Nyman många slantar att få behålla en laglojal kille som hade lagt ner sin själv på varenda träning. Och när jag nu tittar på hur truppen ser ut måste jag säga att det hade funnits plats för honom. Han hade breddat forwardssidan på ett bra sätt, en forwardssida som dessutom till tjugofem procent består av juniorer.

Om vi tänker ett steg längre kring storleken på truppen så väntar de första träningsmatcher den 11 och 12 augusti. Vid denna tidpunkt, som tack och lov inte är särskilt långt borta, kommer tvillingarna Westerholm att vara upptagna med juniorlandslagsspel. Detta innebär att Leif Strömberg genast endast har tio stycken A-lagsforwards att välja mellan (givet att inga fler nyförvärv trillar in). Vad kan man då göra åt detta?

Plocka in juniorer är aldrig fel, särskilt inte under de tidiga träningsmatcherna. Men såväl André Burakovsky som Nikolai Meyer är indisponibla, då även dessa representerar sina juniorlandslag. Då står vi där med byxorna längs knävecken.

Självklart är inte dessa de enda juniorer som kan lyftas upp vid enstaka tillfällen. Viktor Holmkvist har tidigare visat att han kan vara en pain in the ass även mot seniormotstånd, men bakom honom känns det aningen tunt. Tappen av Max Görtz och inte minst Emil Sylvegård känns tunga. I viss mån även Sebastian Dyk, som förvisso stått och trampat i utvecklingskurvan. Hade dessa ingått i J20-laget även till den kommande säsongen hade det funnits så mycket mer att hämta därifrån.

Jag hade väldigt gärna sett en väldigt bred trupp redan från första nedsläpp. Varför inte åtta – eller kanske till och med nio backar – samt fjorton forwards? Detta hade inneburit stor konkurrens på träningarna och dessutom hade skadekänsligheten minimerats.

Vad finns det för spännande på marknaden då? Hade klubbledningen kunnat locka till sig Björn Svensson hade jag varit glad som en speleman. Ser man till hans egenskaper så passar han perfekt in i den ytterforwardsmodell som ”Strumpan”, Nyman och Ulf Taavola hittills utgått ifrån.

/Winnberg