För en stund sedan avklarades den tysta minuten för offren i helgens massaker i Oslo och på Utöya. Det finns få saker som är lika fint som när så många människor stannar upp och allt bara står helt stilla. Samtidigt får jag alltid en kuslig känsla kring denna situation. Det faktum att just så många kan vara så stilla och tysta samtidigt känns nästintill overkligt.

/Winnberg