Precis som väntat fixade Småkronorna en premiärseger när JVM drog igång i går kväll. De lettländska motståndarna hade i ärlighetens namn inte mycket att sätta emot när Sverige snurrade i anfallszon. Men trots storseger, som till slut skrevs till 9-4, var det inte bara guld och gröna skogar. Den svenska defensiven var stundtals väldigt bristfällig och letterna tilläts komma alldeles för nära inpå Johan Gustafsson utan att egentligen behöva förta sig.

Offensivt såg det dock väldigt intressant ut. Nu skall det sägas att Lettland knappast kan ses som någon vettig väremätare - om det svenska försvaret var snällt matchen igenom var det lettiska virrigt värre. Svenskarna bjöd dock på ett fyndigt spel och kombinerade sig ofta fram till vassa målchanser.

Extra glädjande från matchen var att två av de tilltänkta matchvinnarna, Max Friberg och Mika Zibanejad, fick ordentlig islossning redan från start med fyra respektive två fullträffar.

En spelare som redan etablerat sig som en personlig favorit är Rickard Rakell. I mina ögon är han den där typiske juniorspelaren som trampar på i 110 i varje byte och dessutom tar med sig det transatlantiska spelet från sitt OHL-lag Plymouth Whalers och använder sin tyngd på helt rätt sätt.

Filip Forsberg, som prisades som Sverige främsta i matchen, ser också mycket spännande ut. Leksandstalangen bryter sannerligen mönstret och är en spelare som kan göra det oväntade och vara skillnaden mellan vinst och förlust.

Spelaren som annars ska vara den som bär Sverige mot framgångar i årets JVM är Johan Larsson. Därför var det oroväckande när Brynästalangen kastade in handduken redan efter en period för att få behandlingen i omklädningsrummet. Rapporterna från Calgary gör dock gällande att det mest största sannolikhet inte skall vara några större bekymmer och att Larsson snart är tillbaka i speldugligt skick. Något som utan tvekan kommer att behövas för att nå stora framgångar i turneringen.

/Winnberg