Fyra raka förluster - det är Malmö Redhawks dystra facit. Leif Strömberg har fått lämna posten som chefstränare och vi vet alla vad som skett i media under de senaste dagarna. Dags att lägga detta bakom sig och se framåt. Men jag vill ändå stanna kvar en del i historiken. För faktum kvarstår, Malmö Redhawks har haft förtvivlat svårt att få målmässig utdelning i de senaste matcherna. Framför allt har det gått troll i målskyttet på hemmais, där det vi endast fått uppleva tre fullträffar på de senaste tre matcherna. Och det har inte varit någon större framgång på bortaplan heller.

Hur stort problem är då detta? Jag skulle vilja påstå att det inte hade varit något större problem, om laget fortlöpande hade skapat heta målchanser. Det är där jag tycker mig finna det stora problemet. Malmö Redhawks av hösten/vintern 2011 har förtvivlat svårt att spela sig till de där hundraprocentiga målchanserna. De där chanserna som vi "experter" på läktaren tycker att det bara måste vara mål på. Hade laget spelat sig till flertalet sådana chanser i varje match, men inte lyckats sätta dit dem, då hade jag varit betydligt lugnare. Då hade det "bara" varit självförtroendet i det avgörande läget som sviktat. Nu finner jag ett betydligt större problem.

Vågar vi då hoppas på en bättring på denna front nu när Ulf Taavola tagit över huvudansvaret? Tillåt mig att tvivla en aning, men samtidigt är hoppet det sista som överger mig. En startpunkt är att inte plocka hem pucken i egen zon och starta anfallsspelet därifrån, utan istället vända snabbare i mittzon och därigenom skaffa sig ett numerärt överläge på sina motståndare. På så vis är det mycket enklare att skapa vassa målmöjligheter än om anfall hela tiden sker mot ett samlat försvar på fem man, som dessutom i många fall krymper ihop till en tight box framför egen målvakt.

Jag ser med spänning fram emot kvällens match. En bortamatch mot Sundsvall i mörka december är långtifrån det sexigaste en hockeyspelare upplever i karriären, men som läget är just nu gäller det att älska situationen. Att verkligen vilja gå ut och överbesvia alla som sedan länge dömt ut det här laget. Att visa att man är en hockeyspelare av hög kaliber. Och att spela hem tre poäng i Gärdehov.

I TV-soffan skall det främst bli spännande att se om det finns några direkta skillnader i spelet jämfört med tidigare. Om spelet är rakare och snabbare genom mittzon. Om det finns tydliga varianter på hur man löser diverse situationer i egen zon. Och om det går att urskilja tydliga linjer i spelet över hela banan.

Det är mörkt, kallt och dessutom finns en förlustsvit. Det är nu vi skiljer agnarna från vetet.

/Winnberg