I slutet av november månad var jag på en välbehövlig semester. För tredje gången på lite drygt fem år besökte jag Kalifornien med nära och kära. Första gången i den soliga delstaten hann jag med en Stanley Cup-match mellan Anaheim Ducks och Calgary Flames. Denna gång funderade vi på att se San Jose Sharks, men både pris-, lämplighets- samt upplevelsemässigt passade det bättre att prova på något betydligt mer exotiskt, nämligen att se en match i ECHL.

Vi bodde för stunden i Modesto och tog oss till Stockton denna Thanksgiving-helg. Stockton Thunder är ett lag som förses med spelare av NHL-organisationerna San Jose samt Edmonton Oilers. Gästerna för kvällen, Las Vegas Wranglers, är en fristående organisation. Thunder har en relativt nybyggd arena och är det lag som har bäst publiksiffror i hela ECHL. 6353 låg snittet på inför matchen, drygt 5500 kom på denna lördagsmatch. Således ungefär samma nivå intressemässigt som Malmö Redhawks i år ligger på.

Som jag har uppfattat ECHL, genom att ha läst på lite grann, så finns där många unga spelare i ligan. Stockton har exempelvis en rad 90-talister i sitt lag, däribland svenske backen Sebastian Owuya som dock var på skadelistan när matchen spelades. ECHL består av två conferencer som totalt innehåller fem divisioner. I väst ingår två, där Stockton tar plats med just Las Vegas samt Ontario och Bakersfield.

Hur var då spelet? Hur var inlevelsen? Många slagsmål? Jag tycker spelet var av ganska låg klass. Det känns som att det individuella tänket präglar ligan, där många spelare vill uppåt och visa upp sig för att hitta tillbaka till hockeyns framsida. Detta var ju emellertid bara en match, men spelarna i de två lagen visade en del sådana tendenser. Passion för spelet fanns det dock gott om. På slutet började det också visas mer och mer lagkänsla från båda håll, kanske framförallt från Stockton, som hade en del svidande förluster på slutet.

Slagsmål blev det två gånger. Det känns som att det verkligen ingår i produkten. Fansen förväntar sig mål, fart&fläkt samt slagsmål då. I ena fighten tilläts spelarna åka i en halv minut och ladda utan handskar innan det var dags. Det jag dock reagerade på var antalet tacklingar som var rätt så lätträknade. Förvånande, jag trodde det skulle smälla betydligt mer. Det ska sägas att lagen spelade kvällen innan mot varandra, så troligen hade Thunder och Wranglers inte orkat ladda om fullt ut.

Det blev till slut en ruskigt roligt match. Gästerna Las Vegas hade ledningen med 0-1 länge, länge. Sen small det bara till. 1-1-kvitterat med 3.05 kvar av den tredje perioden förvandlades till en seger för hemmalaget med 3-2 under ordinarie tid. Så här gick det till:
18.58 - 2-1 i powerplay av Stockton.
19.14 - 2-2 efter en miss bakom eget mål, där Las Vegas fick öppet mål.
19.49 - 3-2 i en två-mot-en-kontring som bara inte fick ske.
Stocktons underbara hunger, vilja att aldrig ge sig och tro på att en match går att vända och avgöra även med lite tid att spela på imponerade såklart stort. Det är just den passionen man som hockeyälskare vill se. 

I morgon återkommer jag, förhoppningsvis, med lite bilder från bataljen.

/Olsson