I en satsning som den Malmö Redhawks nu gör är det alltid lika intressant att se hur stort tålamodet är under resans gång. Vad kommer hända vid en förlustrad och vad gör man med spelare som inte lyckas eller presterar sett till förväntningarna? Vilken miljö är man ute efter att skapa i laget och hur påverkas just lagkänslan vid eventuella förändringar? Min tanke om bra fungerande lag är att man tillåts att misslyckas och sen växer sig starkare tillsammans. Det borde Leif Strömberg, Ulf Taavola och Stefan Nyman klara av att skapa och hantera.

• J.D. Forrest har inte varit i närheten av vad jag hoppats på. Tim Heed är förkrossande etta som powerplay-back och även Daniel Josefsson, som ligger mer åt samma håll när det kommer till spelstil, har varit ett par snäpp bättre. Forrest var i mina ögon lite av en prestigevärvning. En spelare som skulle signalera att "klubben nu satsar på riktigt". J.D. har trots allt meriter med bra poängproduktion i Finland och riktigt bra i Schweiz. Jag har förvisso bara sett amerikanen två gånger men adderat med rapporter från övriga matcher så är helhetsintrycket lite väl svalt. För mig är han är för sin puck- och passningssäkerhet. Den varan vill jag se mycket mer utav. Dessutom lite mer tryck i åkningen.

• Miroslav Lazo missade ett par matcher på grund av skada i början men med tanke på Leif Strömbergs fina, berömmande ord från träningar så undrar jag lite var det har tagit vägen till matchsituationer. Självklart ska man ha med i beräkningarna att träningsmatcher just är träningsmatcher men en attitydspelare med målkapacitet är inte vad vi sett ute på isen än så länge. Däremot ska jag lyfta fram att "Miro" verkligen såg engagerad ut i båset och drev på samt stöttade sina lagkamrater i matchen mot Hamburg. Det har åtminstone inte jag sett från så många andra slovaker i Malmö under årens lopp.

• Lukas Ericsson är lite av en personlig favorit och en spelare jag trott och alltjämt tror hårt på. Det har emellertid inte stämt i inledningen. Malmö har inte fått ut alls vad som förväntats och den Ericsson som har agerat med fart, styrka och kraftfullhet i Oskarshamn är inte ens en light-version i Redhawks för tillfället. Jag hoppas verkligen att Lukas kan hitta sin roll och sin spelstil i Malmö framöver. För där finns verkligen talang.