I kväll gästar Malmö Redhawk som bekant Uppsala för match mot Almtuna. Efter Leksands överraskande förlust borta mot Sundsvall i går kväll har Malmö fått en gratischans att komma tillbaka in i den absoluta kampen runt Kvalseriestrecket. En trepoängare i kväll skulle helt klart lysa upp i mörkret som hängt över oss efter den allt annat än lyckade matchen mot Mora.

Tänk också på att Västerås har en ytterst tuff match i kväll, borta mot Örebro. I den bästa av världar är Malmö bara tre poäng från tredjeplatsen i HockeyAllsvenskan när klockan når 21.30 i kväll.

Dock vågar jag inte riktigt hoppas på detta. Malmö har alltid haft det tufft i Gränby och kvällens match lär knappast bli något undantag. Det går dock inte att bortse från att detta är en match som Malmö ska vinna. Almtuna ligger tolva i serien och vill Malmö gå till Kvalserien som ett av HockeyAllsvenskans tre främsta lag har man inte råd med fler poängtapp mot lagen i botten av tabellen. Tråkigt, men sant!

/Winnberg

När morgondagens match mot Almtuna är avklarad är halva HockeyAllsvenskan anno 2011/2012 spelad. Det innebär också att Malmö Redhawks har ställts mot samtliga lag två gånger, en match hemma och en borta.

Under denna halva säsong har Malmös hemmaspel sett helt okej ut, åtminstone fram till lördagens förlust mot Mora. När denna matchen led mot sitt slut påpekade Kristoffer Martín en mindre rolig sak för mig. Bortsett från Leksand har Malmö Redhawks förlorat hemmamatchen mot alla lag som man bortavann mot i lagens första inbördes möte för säsongen.

Vi staplar upp det för att få en klar bild över det hela:
Mora borta, vinst 4-3
Mora hemma, förlust 2-5
Rögle borta, vinst 5-2
Rögle hemma, förlust 2-4
Sundsvall borta, vinst 3-2
Sundsvall hemma, förlust 3-4 efter straffar

Kanske inte världens klaraste trend, men med tanke på att Malmö fyra av sina inledande sju bortamatcher är det ändå anmärkningsvärt att motsvarande möte förlorades hemma i Malmö Arena i tre av fallen.

# # #

På tal om bortamatcher och anmärkningsvärda saker så är det ganska galet att titta på Västerås presterar hemma respektive borta. Poängmässigt är det ganska jämt fördelat, men tittar man på målproduktionen så visar det sig att "gurkorna" målgladast på bortaplan, men också näst målsnålast hemma i Rocklunda.

55 mål borta mot 28 hemma innebär att laget får utdelning dubbelt så ofta på bortais. Dessutom har VIK spelat en match mer hemma än borta. För att ytterligare belysa hur imponerande 55 mål är kan vi jämföra med suveräna Örebro, som öser in mål, men som ändå gjort färre mål hemma i Behrn Arena än vad Västerås gjort runt om i landet.

Bara att lyfta på hatten!

/Winnberg

Ni som löpande följer bloggen vet kanske att jag vid ett par tillfällen tipsat om HBO:s miniserie "24/7". För nästan exakt ett år sedan körde den igång och under fyra späckade avsnitt komvi tittare in på skinnet på spelare och ledare i såväl Washington Capitals som Pittsburgh Penguins, under deras uppladdning för Winter Classic.

Denna vinter upprepar HBO succéserien och följer kombatanterna under 2012 års Winter Classic; Philadelphia Flyers och New York Rangers.

Vi får lugna oss ett par veckor till, närmare bestämt till den 14 december, innan premiäravsnittet sänds i kanalen - men redan nu kan abstinensen stillas via följande smakprov.



Fjolårets upplaga var något av det bästa som sänts på TV under 2010 och 2011. Jag är övertygad om att årets "24/7" kommer att hålla samma höga klass. För klass är verkligen rätt ord för att använda när man pratar om HBO.

/Winnberg

Frölundas ekonomiska kris lär knappast ha undgått någon. I går säkrade laget verksamheten för den innevarande säsongen tack vare ett lån. Att det lag med flest åskådare i landet hamnat i den här situationen bör vara en varningsklocka för många andra. Vi skall komma ihåg att Frölunda, trots vacklande resultat, även i fjol hade det klart högsta publiksnittet i Hockeysverige.

Samtidigt har göteborgarna kastat ut pengar på diverse stjärnspelare. Spelare som sedan underpresterat å det grövsta. I årets upplaga av Frölunda finns en hel del stjärnor. Hemvändande spelare som Joel Lundqvist, Per-Johan Axelsson och Christian Bäckman lär knappast sitta på några små lönekuvert, och detta är pengar som skall utbetalas även framöver.

Jag ser många likheter mellan Frölunda och Malmö Redhawks. Enorma summor pengar har satsats på spelare som inte presterat - och kanske inte heller brytt sig det minsta. Peter Andersson skrev en del kontrakt som var förödande för ekonomin inom Malmö Redhawks. Återtåget till Elitserien 2005/2006 var långt ifrån billigt, men målet nåddes trots allt. Satsningen säsongen efter var dock allt annat än lyckad. Andersson kastade pengarna i sjön när han satsade på exempelvis Ross Lupaschuk, Radek Duda, Milan Bartovic och Andrej Nedorost. Att dessa sedan byttes ut mot ett gäng finländare mitt under säsongen var knappast heller det en billig historia. Och det räckte ändå inte för att hålla sig kvar i Elitserien.

Dessutom kommer vi sent att glömma den finska stjärntrion Jani Hurme, Mikko Eloranta och Ville Nieminen, som skulle göra jobbet 2007/2008 - men faktiskt var sämst när det gällde som mest i slutskedet av Kvalserien.

Jag vill ogärna dra paralleller till dagens Malmö Redhawks. Men visst finns det likheter. Jag har ingen som helst koll på hur mycket de olika spelarna tjänar, men det är inte svårt att räkna ut att fler än bara Linus Klasen sitter på riktiga drömlöner. Nu skall det inte vara några problem att finansiera dessa, med tanke på att Hugo Stenbecks miljoner finns som fundament. Men klubben måste ha med sig sin historia i de beslut som tas framöver.

# # #

Noterar att de två senaste inläggen bara gått upp i rök. Därav att det varit väldigt dött här de senaste dagarna.

/Winnberg

Robin Alvarez, Alexander Ribbenstrand och Daniel Josefsson. De fanns uppsatta på skadelistan redan innan kvällens match. Mot Mora klev lagets kanske viktigaste pjäs hittills, Robert Carlsson, av efter en smäll mot huvudet. Inte heller Jean-Luc Grand-Pierre fullföljde matchen. Även här var det huvudet som tog stryk, sedan han fått ett skott någonstans i trakten kring tinningen – om mitt öga inte svek mig.

Nu är det väl förvisso så att både Alvarez och Josefsson kan vara tillbaka i spel vilken dag som helst – och de behövs verkligen på isen. Det positiva med ett par spelare på skadelistan skulle vara att någon J20-kille gavs förtroende. Nicolai Meyer hade jag gärna sett. Jag tycker förvisso att han spelar något omständigt i J20 SuperElit, men det är möjligt att det blir ett rakare och mer rejält spel från hans sida när han ställs mot bättre spelare. Oavsett vad så hade det varit intressant att se vad han kunnat åstadkomma. En sak är i alla fall säker, dansken har farten Malmö Redhawks i mångt och mycket saknar. Detta i kombination med en fin teknik gör honom till en spelare som kan bryta mönstret.

/Winnberg

Fem minuter. Det är allt som var någorlunda positivt med kvällens match mot Mora. Då spelade Malmö Redhawks på ungefär samma sätt som hemma mot Örebro i fredags. Därefter växte Mora in i matchen. Gästerna försvarade sig bra och utnyttjade de många individuella missarna i Malmö.

Här skulle jag faktiskt vilja belysa den text jag skrev om underhållningsvärde, som jag skrev för någon dag sedan. Tror inte någon kan skriva under på att Mora bjöd på någon direkt underhållande produkt i Malmö Arena. Tror ni att någon bryr sig? Det tror inte jag. Masarna spelade smart, tight i defensiven kring Daniel Hansen och utnyttjade de möjligheter som skapades.

För att fokusera med på Malmö så är det inte många som ska vara nöjda med sin prestation. Alexander Barta sliter alltid som ett djur och är en av väldigt få jag kan ge godkänt. Robin Weihager skulle kunna vara en annan.

En spelare som saknas något helt enormt mycket i årets upplaga av Malmö Redhawks är Nichlas Hardt. En attitydsspelare som får igång hemmapubliken genom att nyttja sin kropp och spela fysiskt. När killar som Robin Alvarez står vid sidan, Robert Carlsson tvingas kliva av redan efter ett par minuter och Miroslav Lazo bara knuffar lite på spelare sisådär sekunden efter att de spelat ifrån sig pucken är avsaknaden extra stor.

Det fysiska spelet är ack så viktigt för att få publiken att trivas någorlunda. Hade Redhawks stått upp som ett lag, spelat fysiskt och åtminstone sett mer intresserade ut av att ta sig tillbaka in i matchen är jag säker på att merparten av alla supportrar hade kunnat köpa förlusten. Men i dag såg det riktigt illa ut.

Jag hoppas att många rannsakar sin egen insats under kvällen och morgondagen. Jag skulle vilja påstå att Malmö inte har råd med ett enda poängtapp till hemma i Malmö Arena om man vill vara med i kampen om en direktplats till Kvalserien.

/Winnberg

För första gången på väldigt länge lämnade tabelltvåan Bofors en hockeyrink utan poäng. Oskarshamn lade i går kväll beslag på samtliga pinnar i lagens möte på den småländska östkusten. Att Ugglorna dessutom avgjorde under slutminuterna kom som en smärre chock. Att avgöra under de sista tio minuterna har ju varit Bofors adelsmärke hittills, men kanske jinxade MrMadhawk detta när han påpekade hur många matcher värmlänningarna avgjort i slutminuterna.

Jag tror att ett lag som Leksand kommer att gå direkt till Kvalserien, som ett av tre lag. Örebro kommer garanterat att göra det. Det innebär att Malmö Redhawks bara har en plats kvar att slåss om. I nuläget är Bofors det lag som Malmö i så fall har längst upp till, närmare bestämt tolv poäng.

Gårdagens poängtapp innebär att Malmö har ett guldläge att hämta in lite i dagens hemmamatch mot Mora. Samtidigt gäller det att inte fokusera på hur tabelläget ser ut, utan bara gå in och köra. För att använda en sliten klyscha – det gäller att ta en match i taget.

Upp till en Kvalserieplats är det just nu sex poäng, detta sedan Västerås planenligt besegrat Troja/Ljungby hemma i Rocklunda i går. Tack vare segern avancerade VIK också upp på tredjeplatsen, men den kan Leksand mycket väl återta i dag när man tar emot Rögle hemma i Tegera Arena.

Vinst för både Malmö och Leksand betyder hursomhelst att tabelltoppen trycks ihop en aning. Det kommer med största sannolikhet att vara ett riktigt getingbo kring strecket ända in i omgång 52.

/Winnberg

Malmö Redhawks kommer i morgon hem för spel i Malmö Arena efter två raka matcher på bortais. Veckans matcher var utan tvekan olika på alla plan. Måndagens match mot Södertälje vill alla med Malmösympatier glömma snarast möjligt. Gårdagens match mot Borås var förvisso inte heller särskilt mycket att hänga i granen, men det blev trots allt tre poäng – poäng som dessutom spelades hem hyfsat komfortabelt.

Nu glömmer vi dessa matcher och tar sikte på lördagens hemmakamp mot Mora IK. Senaste hemmamatchen, den för en vecka sedan mot Örebro, var en match jag sent kommer att glömma. En match där Malmö Redhawks såväl visade upp en bra produkt som prov på att det finns stake i laget. Trots flertalet jobbiga underlägen jobbade killarna vidare och skulle helt enkelt bara vinna matchen. Den inställningen hoppas jag få se under samtliga hemmamatcher framöver. Malmö Arena skall vara en ointaglig borg. Inget lag ska kunna skrinna in på isen hemma hos oss och tro att det skall lämna stället med några poäng.

Något jag framför allt gillade med matchen mot Örebro var hur hela publiken levde sig med i matchen. Det är också något jag hoppas på under resterande del av säsongen, att vi fans kan göra allt vi kan för att hjälpa laget mot nya poäng. Inget snack om att det behövs draghjälp från spelarna på isen – men matchen mot Örebro fick mig att för första gången på bra länge känna hur det skulle kunna vara att uppleva en Kvalserie i Malmö Arena.

Nu jobbar vi stenhårt för att ta oss dit. Med start i morgon.

/Winnberg

Efter gårdagens seger mot Borås, en match där Malmö Redhawks faktiskt till stor del hade full kontroll på händelserna, gnälls det något helt otroligt på att det var en väldigt tråkig match att titta på.

Hur viktigt är då egentligen underhållningsvärdet?

På hemmaplan är det väldigt viktigt att bjuda på en bra produkt. Självklart är spelet det viktigaste i denna produkt, men allting runtomkring gör också sitt till för att locka marginalåskådare, inte bara till arenan en första gång, utan även få dem att återkomma på match efter match.

Så här långt in på säsongen har väl spelet varit sisådär på hemmais. I vissa matcher bjuds det på högkvalitativ underhållning, samtidigt som andra kan kännas som rena sömnpillret. Men det som har skett har skett. Med en kortare tillbakablick finner jag fredagens match mot Örebro. Den fann jag som extremt underhållande över sextio minuter. Två lag som ville spela hockey och där Malmö var klart bättre på det. Jag har svårt att se vilket fredagsnöje som skulle ha varit bättre än den matchen. Faktiskt.

För att återgå till matchen i Borås Ishall. Malmö vann med klara 3-1. Segern var aldrig hotad, trots fem raka numerära underlägen i den tredje perioden. Underhållningen var måttlig. Men varför skall ett lag bjuda på något extra 30 mil hemifrån? Visst fanns det en del supportrar med Malmösympatier på plats, men jag har svårt att se att dessa hellre hade stått och sett ett Malmö som till stora delar spelade ut Borås, men istället förlorade matchen. På bortaplan är det viktiga att hämta hem poäng. Inget annat.

Självklart är drömmen att spela ut varje lag efter noter och vinna med ett par måls marginal hela tiden, men HockeyAllsvenskan är alldeles för bra för det. Borås HC må ligga sist i tabellen, men det är knappast ett dåligt lag. Om vi ska gå in på underhållning igen så tycker jag att BHC spelar en betydligt roligare hockey än flertalet av de lag som infinner sig längre upp i tabellen. Men – återigen – det är poängen som räknas. Ett roligt spel ger dessvärre inga stilpoäng.

/Winnberg

Malmö Redhawks fixade en livsviktig seger i Borås. Förlust och direktplatserna till Kvalserien hade försvunnit iväg. Redhawks hade helt enkelt fått spela en biroll i toppen av HockeyAllsvenskan. Nu är det faktiskt bara fem poäng till Leksand på tredjeplatsen. Och trots att Malmö har haft svårt att rada upp segrar och – kanske främst – ett förtroende ingivande spel, så har laget häng på en plats ovanför det så betydelsefulla strecket.

Kvällens match mot BHC var kanske ingen match som går till historien som den mest välspelade. Men det viktigaste var att plocka med sig tre poäng hem till Malmö. Powerplay fortsätter att imponera. I kväll kom två av tre mål i den spelformen. Och två av tre var också utdelninssiffran.

Ska jag gå in på individuell spelarkritik tycker jag att Robin Weihager svarat för ett antal förtroendeingivande insatser på rad. Han har fått utstå hård kritik från supportrar under såväl fjolårets som årets säsong. Men jag tycker att han ligger på helt rätt nivå just nu. Han spelar rejält både med och utan puck, är en spelare det gör ont att möta längs med sargerna och han klyddar inte när han själv har pucken på sitt blad. Precis så jag vill se honom agera, som den defensiva back han är.

Annars vill jag även passa på att berömma kvällens linjemän. Jag brukar inte vara något större fan av dessa killar i randigt, främst pga den icingbedömning som brukar vara aktuell på allsvenska rinkar. Just denna bedömning var emellertid helt klockren i kväll. Tydliga i beskeden till spelarna när icingpuckarna slogs av. Ett stort plus i min bok!

/Winnberg

Jag vill börja med att be om ursäkt för den usla intensiteten i mitt bloggande. Tanken var att jag skulle öka ordentligt nu när Olsson har flytt landet. En hel del annat har dock landat på mitt bord – en av dessa saker, som ska dyka upp under morgondagen, hoppas jag ni kommer att finna väldigt positivt.

Över till det som skett under kvällen. Malmö Redhawks spelar som bekant inte förrän i morgon. I övrigt var det full omgång i HockeyAllsvenskan. Och vi kan bara kallt konstatera att resultaten gick emot Malmö.

Bofors visade ännu en gång upp en extrem styrka och moral genom att vända underläge 1-2 borta mot Almtuna till en uddamålsseger.

Västerås låg under med 1-3 inför den tredje perioden borta mot Mora, men det hindrade inte laget närmast ovanför Malmö att skjuta fyra mål under de avslutande tjugo minuterna – och vinna matchen med 5-3. Där noterar jag främst att William Karlsson svarade för två mål och en assist. Karlsson har ju haft det något tyngre efter sin fantastiska start på serien. Kanske är han på väg tillbaka mot den formen igen.

I övrigt vann även Leksand sin knepiga bortamatch mot Troja/Ljungby, där förresten Lucas Sandström sköt sitt första mål för sin nya klubb. Grattis säger vi där.

Det hade helt klart underlättat Malmös jakt på en topp 3-placering om något av de tre lagen närmast ovan hade tappat poäng i dessa kluriga bortamatcher. Samtidigt är prio ett i detta skede att Redhawks vinner sina egna matcher. Att titta på vad de andra lagen gör för resultat är i min värld mer eller mindre ointressant. Så som Malmö spelat under flertalet matcher hittills så spelar det ingen roll. Det gäller först och främst att göra jobbet själva. Att börja hämta in fler poäng – och varför inte börja i morgon.

Borås borta är dock en knepig match. En match alla förväntar sig att laget skall vinna, och vill man hänga på i toppen är det ett måste. Men Borås borta har varit något av en mardröm för Malmö Redhawks de senaste säsongerna. Tre raka förluster (2-4, 3-4 sd, 0-5) och vi får gå tillbaka till den 18 november 2009 för att finna Redhawks senaste seger däruppe. Den gången avgjorde Carl Söderberg på en fantastisk individuell prestation, men det krävdes förlängning.

I morgon är det tre poäng som gäller. Annars är det mycket möjligt att Kvalserietåget har gått.

/Winnberg

Spelet från fredagens match mot Örebro var som bortblåst när Malmö Redhawks i kväll gästade Södertälje. Det märktes tydligt vilket lag som ville mest. Ivrigt påhejade av en stundtals galen hemmapublik fick SSK:arna mängder av energi när det dessutom trillade in två snabba mål i början av den andra perioden.

Efter de två målen hade förvisso Malmö ett par heta målchanser som kunde ha resulterat, men när trean istället kom var matchen förlorad.

Klart anmärkningsvärt är att Malmö inte förmådde att göra något positivt av den härliga stämning som det trots allt var i Scaniarinken denna afton. Att helt enkelt försöka få det i ryggen istället för att känna pressen. Det gäller att älska att vara hatad!

Nu är det dags att rulla hemåt ett par timmar. Ska försöka få ur mig lite mer under morgondagen.

/Winnberg

Så var det då dags för ny match för Malmö Redhawks del. Södertälje borta i morgon. SSK mot SSK Syd med andra ord. Med tanke på hur många tidigare Täljeprofiler som återfinns i årets upplaga av Redhawks borde det kunna bli en riktigt het match. Tyvärr verkar det se ganska dåligt ut på biljettförsäljningsfronten.

Det fokus som finns på Malmös kopplingar till kringelstaden går att läsa om på så många andra ställen att jag inte tänker beröra ämnet mer. Istället väljer jag att titta tillbaka lite på fredagens match. Ser spelet ut på det sättet fortsättningsvis så kommer det att trilla in ordentligt med poäng. Segern mot Örebro kan ha varit en av de skönaste jag någonsin varit med om. Detta trots att det faktiskt bara var en match i serielunken. Men den inställning, vilja och attityd som Redhawks visade upp fick mig att gå igång på alla cylindrar.

Tar killarna med sig den här moralen in i morgondagens match har jag svårt att se hur Södertälje ska kunna rå på Malmö. Jag vill vara naiv och tro att fredagsmatchen var den stora vändningen för det här laget. Jag tänker tro stenhårt på det så länge det bara går. Nu är det upp till spelarna att visa att jag gör rätt som tror på dem.

/Winnberg

Olsson har tagit sitt pick och pack och dragit till Amerika på semester. Det innebär att jag nu helt allena skall underhålla er under de kommande två veckorna. Jag tänker dock börja med något som knappast faller under kategorin underhållning.

Att Björn Hellkvist tvingades lämna sitt jobb som huvudtränare i Rögle BK vet vi alla. En sjukdom gör att livet inte kan gå vidare på samma sätt som det tidigare sett ut. Punishers supporterblogg publicerade tidigare i veckan ett brev han mottagit, ett brev som handlar om just Björn och hans sjukdom. Ett brev jag finner väldigt läsvärt oavsett klubbtillhörighet.

Jag har en vän, en vän som är 34 år och han heter Björn. Björn har precis byggt färdigt sitt nya hus, han och Anna har två underbara flickor.

Björn är framgångsrik, strävsam och skicklig i sin profession, han har jobbat som tränare för Rögle BK i många år och är en fantastisk kille. Vältränad och en mönstermänniska i många avseenden, rolig, varm och väldigt generös! Björn Hellkvist heter han och är vida känd i Hockeysammanhang och i Ängelholm så klart.

Idag var vi tillsammans på ett födelsedagskalas och allt var kanon, ända tills Björn började få det oerhört jobbigt med sin Parkinson.

Björn har fått en aggressiv form av Parkinson’s sjukdom, vilken är mest vanlig att få när man är äldre och det är inte många under 40 som får den. Michael J Fox är den man känner till som gett sjukdomen ett ansikte i ung ålder. Se länk nedan.

Jag fick mig en tankeställare och har idag omvärderat min syn på vad Parkinson’s innebär framförallt för Björn men givetvis för alla som drabbas. I min föreställning om Parkinson’s fanns inte det jag fick vara med om idag!

Vi åt gott och pratade om massor av saker, ja, hockey, livet och skrattade mycket. Visst skakade Björn lite, mest var det hans hand som skakade och det är just här som min inställning helt tar en annan form, jag börjar fatta mer.

Jag förstår i detta ögonblick att det är inte bara en hand som skakar som är Parkinsons. Rätt som det är så börjar jag se på Björn att allt inte står rätt till, Björn började skaka och röra sig mer än tidigare. Jag såg på Björn att han hade det riktigt jobbigt och skakningarna övergick kramper och han blev rödare och rödare i ansiktet. Shit vad skall jag göra tänkte jag!

Strax innan såg jag att han tog sin bromsmedicin (Den skulle inte börja verka förrän efter 40 min) Nu blir det riktigt jobbigt för Björn, hans ben och armar skakar frenetiskt samtidigt som han krampar oerhört och svetten rinner om honom, alla blir blir tagna av ögonblicket.

Fy fan vad livet är orättvist!

Efter några minuter avtar kramper och skakningar och Björn torkar svetten med en handduk och är “tillbaka” igen. Jag fick samma känslor av hjälplöshet och “vad kan jag göra” som jag fick när en skolkamrat fick ett Epilepsianfall i grundskolan.

Jag tror inte att det finns någon som förstår hur Parkinson’s kan gestalta sig för de drabbade, och jag vet nu att jag inte heller har förstått vidden av Parkinson’s sjukdom. Det jag har koll på är att jag måste från och med nu försöka göra nått, göra mer för dels Björn men även för andra som drabbas av denna sjukdom i ung ålder!

Björn berättade att han ibland blir överrörlig av medicinen, det uppfattas oftast som att han skulle vara full! “Lite överrörlig” Kolla länken nedan.

Björn startade “Shaking Generation” som är ett arbete att samla in pengar till forskningen kring Parkinson’s sjukdom. Jag kommer hjälpa honom så mycket jag kan på alla sätt! Och nu börjar jag!

Psst… Björn är en utmärkt talare och håller många föredrag om motivation och givetvis med ett tvärsnitt av det han drabbats av. Kontakta honom på hans sida om du vill engagera honom!

Hjälp nu till så mycket som ni kan!

ÖNSKAR ATT VI BLIR 1500 I GRUPPEN INNAN SÖNDAG! Så dela detta så mycket ni orkar!

/Winnberg

Riktigt skönt att kunna få njuta efter en match den här säsongen. Jag vet faktiskt inte om jag har gjort det fullt ut tidigare, men denna gång så vann Malmö klart rättvist, arbetade hårdare än sina motståndare och visade en grym beslutsamhet. Jag hoppas att detta kan bli en injektion till ett lag som tidigare sett så viljelöst och tamt ut. Kanske kan framförallt självförtroendet få sig en kick samt lagsammanhållningen ute på isen växa något snäpp. Det är ett måste om det ska bli allvar av den här säsongen.

Det finns naturligtvis mycket att lyfta fram i en sådan här seger. Det faktum att Malmö gjorde fyra mål i powerplay, det faktum att Tomas Kollar fixade tre mål och det faktum att Dragan Umicevic svarade för fyra passningspoäng var smått fantastiskt. Jag måste konstatera hur mycket upp och ner det är i årets Redhawks hittills. Umicevic och Linus Klasen, som avgjorde på ett strålande sätt, var slätstrukna i Oskarshamn i onsdags. I kväll visade de prov på sin offensiva kapacitet när den är som allra bäst. Det som måste till är att hitta någon form av jämnhet i prestationerna.

Ska även lyfta fram publiken i kväll. Riktigt go stämning i en arena som borde ha haft fler besökare. Inför framtiden var det dock en ren nödvändighet att börja kampanjen "vinna tillbaka publiken" efter exempelvis nederlagen mot Rögle (inför fullsatta läktare) och Sundsvall (tabelljumbon). Jag vill tro, men kanske främst hoppas, att spelarna nu börjar inse vilken gryta det kan bli i ännu större matcher om laget sköter sina kort rätt.

En negativ sak tvingas jag trots allt lyfta fram. Hannu Toivonen. Ajaj, det ser inte lovande ut. Jag funderar som bäst på vad Malmö ska hitta på här. Vi har en finländsk keeper med svagt självförtroende och som inte levererat en bra match sen han höll nollan mot Almtuna den 26 oktober. Det är aldrig optimalt att ha en så pass meriterad målvakt som reserv, samtidigt tror jag inte Pontus Sjögren räcker till fullt ut om Malmö ska konkurrera om topp-3-platserna heller. Nu har det ändå lossnat någorlunda på forwardssidan, i stället är problemen klart relaterade till defensiven.

Jag tar denna trea och går nu på semester. 
Winnberg får hålla er sällskap inför, efter och mellan matcherna den närmaste tiden.
Kör hårt!

/Olsson

Jag vet inte om jag skulle vilja säga att Oskarshamnsmatchen var ett klart steg i rätt riktning för Malmö. Självklart är det bra för ett lag som förlorat så pass många bortamatcher i rad att plocka två poäng och göra fyra mål. Insatsen i sig pekar dock på att Redhawks inte riktigt kommer loss. Det släpper aldrig fullt ut, spelarna som förväntas vara tämligen pålitliga fortsätter att pendla i kvalitet. Som läget ser ut är dagens Malmö ett lag för platserna 4-7. Det kommer nämligen krävas en helt annan stabilitet för att knipa en topp-3-plats.

Vad ska då hända framöver för att förändra situationen? Jag är nog inne på det spår som jag vet att exempelvis Sydsvenskans Kent Jönsson har skrivit om i ett tidigare skede. Sportchef Stefan Nyman bör fundera över att överge båset och även sluta delta i den vardagliga träningen/coachningen. Tidigare har jag verkligen gillat Nymans engagemang och delaktighet i lagets bildande, men problemet nu när det visar sig att lagbygget är felkonstruerat samt har attityd- och fokuseringsbekymmer är att det antagligen blir svårare att ta tuffa men nödvändiga beslut för Stefan.

Dessutom vill jag lyfta fram framtidsaspekten. Nyman har litat stenhårt på spelare som han tidigare har haft och faktum är att han faktiskt har lyckats rätt så väl med de värvningarna. Däremot har nästan alla övriga nytillskott varit misslyckade, somliga rejält misslyckade. Hur ska Stefan bygga vidare Malmö? Sportchefen sitter trots allt på ett längre avtal och tanken är att han ska sköta A-lagets utveckling under flera år. Träffsäkerheten måste bli bättre och framförallt gäller det att hitta spelare som passar in i den moderna ishockeyn och en gnutta lokal prägel skadar inte.

Stefans huvudprioritet borde vara att börja scouta, leta och samla in information för att göra ett bättre jobb på sikt. Hans första trumfkort med att värva en rad spelare som han har haft tidigare har ju faktiskt inte gett tillräcklig effekt. För den biten försvarades med att laget snabbt skulle komma samman, både som grupp och ute på isen i spelet. Nu gäller det att hitta en vettig strategi samt vrida och vända på varje sten. Rätt fystränare? Rätt ledarstab? Rätt spelidé? Hur ska pengarna förvaltas bäst? Jag vill se professionalism på den här punkten. Klubben behöver ju också utvecklas i sig. Därför tror jag Nyman gör större nytta på kontoret samt på resande fot (scoutning) än tätt ihop med laget. 

Vad säger ni läsare? Hur ska klubben utvecklas på sikt?

/Olsson

Det är nästan lite osannolikt att jag sätter ihop en rubrik som den ovan. 20 omgångar in i serien är Malmös möte mot Oskarshamn borta en form av nyckelmatch inför fortsättningen. Så går det dock när man plockar så pass få poäng som Redhawks har gjort på slutet. Malmö innehar en femteplats för närvarande och Oskarshamn placerar sig precis under som nummer sex. IKO har kommit ganska starkt de senaste veckorna och har framförallt haft ett målvaktsspel som mäter sig med övriga lagets kvaliteter. Malmös förre förstemålvakt, Markus Svensson, är den som främst har fått fart på IKO, men även talangen Niklas Lundström har gjort ett par bra inhopp. Det skulle emellertid förvåna mig oerhört om Svensson stod mot Malmö på onsdagen med tanke på den succé han gjorde för AIK i derbyt mot Djurgården i måndags kväll.

Bataljen mot Oskarshamn blir inte bara viktig med tanke på tabelläget, där det alltså skiljer lagen fyra pinnar emellan. Malmö måste få till ett långvarigt trendbrott, få upp självförtroendet i laget och visa att det finns hopp för denna säsong även om det har sett riktigt risigt ut under en längre tid. Det är ju faktiskt så att nuvarande lag har ett ansvar, inte minst för intresset kring ishockeyn i Malmö. Ett framgångsrikt lag hade kunnat skapa stora publikfester i Malmö Arena och fått med sig en hel stad. Även om publiksiffran låg på över 5000 mot Troja/Ljungby så gapade det stora hål nästan lite överallt. Troligen var runt 3000 på plats, således är det ett riktigt bottenbetyg till laget att så pass många väljer att stanna hemma trots köpt biljett och även med tanke på att det i övrigt inte finns så mycket att konkurrera med i novembers höstmörker.

Jag har dock full förståelse. Malmö spelar en primitiv ishockey och får inte ut den kapacitet som finns. Jag hoppas dock att Leif Strömberg nu kan köra vidare på de förändringar som skedde under Troja-matchen. Pathrik Westerholm och Ponthus Westerholm ihop med Roger Ohlsson är en klockren line som skapar, åker och förändrar matchbilder. Sen är jag verkligen inne på att köra Jesper Mattsson som back tills vidare. Ge honom en ordentlig chans att komma in i den rollen och utvärdera om han kan peta undan exempelvis  J.D. Forrest på sikt. Det finns för många spelare som "duttar med pucken" i Redhawks i dag, Forrest är definitivt en av dem.

Sen vill det till att "leading line" fortsätter att producera framöver. Nu har Dragan Umicevic gjort sin första riktigt bra match i Malmös tröja. Det är viktigt att inte slå sig till ro utan att fortsätta använda kroppen och agera med fart. Först då kan kedjan med Umicevic, Robert Carlsson och Linus Klasen bli det hot de skall vara på allsvensk nivå. Annars också viktigt att få med sig en kedja till som kan producera. Jag tänker främst på Ivan Ciernik, Alexander Barta och Robin Alvarez. En trio som onekligen blandar och ger för stunden. Alvarez har gjort flera bra matcher tidigare, Barta är stabil men skulle behöva producera ett snäpp mer medan Ciernik har flaxat till i ett par matcher för att sedan tappa igen.

Den viktiga bataljen mot IKO visas för övrigt på S24.

/Olsson

Det blev en tillbakastuds av Malmö ånyo. Tre poäng mot Troja/Ljungby var en direkt nödvändighet efter den genanta förlusten mot Västerås. Redhawks tog en tämligen rättvis trea mot Troja i kväll, men det var inte mer än så. Det kunde med lite oflyt ha slutat i ännu en batalj med poängtapp mot slutet. Denna gång hade dock Skåne-laget lite tur på sin sida och jag tror inte det är en slump utan den här gången jobbade Malmö tillräckligt hårt för att kunna vinna.

Den andra perioden blev den som skilde lagen åt. Malmö började äntligen pumpa upp lite tempo i spelet och tog fram sin offensiva spetskompetens. Förstakedjan visade för en gångs skull varför man är just "leading line" och skaffade två mål på 43 sekunder. Framförallt klev en av mina största hackkycklingar, Dragan Umicevic, fram och levererade. I dag agerade Dragan ungefär så som jag förväntat mig. Han var högst delaktig i spelet, använde kroppen och utnyttjade sin teknik i rätt lägen.

Annars var det förstås kul att se Pathrik Westerholm och Ponthus Westerholm tillbaka tillsammans. Det skapades chanser och det kommer att komma mål framöver om man nu har lite tålamod här. Det bästa vore om Westerholms kan få köra vidare med Roger Ohlsson som center, som det var på slutet av matchen. Roger är en riktigt "städgumma" och har bäst kapacitet att balansera upp tvillingarna. Jesper Mattsson började ju som center här men fick gå ner som back då Daniel Josefsson försvann. Tycker Mattsson som back är klart tänkvärt inför fortsättningen. Jag förespråkar som bekant betydligt mer fart i spelet och tror att "Jeppe" kan hjälpa till med det bättre från en backposition än från en forwardsposition.

Backsituationen oroar väl en aning i och med att framförallt Josefsson försvann. J.D. Forrest har inte gjort någon större säsong hittills så det känns inte som något större avbräck, mer än att konkurrensen förstås minskar. Jag hoppas dock att vi får se mer noggrannhet från exempelvis Emil Carnestad när han nu får en ordentlig chans. Fast det är klart, misstag har majoriteten av Malmös backar gjort i ganska så stora mängder under hösten.

Blir intressant att se nu huruvida Leif Strömbergs mannar kan prestera i två matcher i följd. För drabbningen mot Oskarshamn på onsdag blir självklart superviktig.

/Olsson

Tre Kronor åkte i dag på andra raka förlusten i Karjala Tournament. Landslagssäsongen har inte direkt fått någon flygande start efter 2-5 mot Tjeckien i torsdags och 1-4 mot ryssarna i dagens matinétillställning.

Jag såg inte alls torsdagsmatchen, då ett visst annat lag också var i hetluften den dagen (men den matchen talar jag gärna väldigt tyst om). Av vad jag har hört så var det mycket som inte stämde för Tre Kronor då och om jag tar utgångspunkt i det så tycker jag att dagens match stundtals var riktigt bra.

I första perioden fick förvisso Alexander Radulov hänga två lite väl enkla mål, även om förspelet till det andra var vackert. I övrigt hade svenskarna ganska bra koll på de ryska världsstjärnorna.

Och i andra perioden hade Tre Kronor en kvart där man var det klart bättre laget och flertalet gånger låg nära en kvittering. Den kom dock aldrig.

Istället gick Ryssland ifrån och spikade slutresultatet 4-1 via två mål sent i slutakten.

Med alla de återbud Pär Mårts fått ta emot hade jag på förhand svårt att se hur Tre Kronor på allvar skulle kunna vara med och utgöra ett hot mot övriga lag i turneringen – och det har man inte heller riktigt klarat av. I morgon väntar Finland. Jag ställer mig tveksam till om Tre Kronor får med sig några poäng från Karjala. Risken finns att laget står kvar på noll när det åter bär av hemåt.

/Winnberg

Nej, Malmö. Det här håller inte. En seger mot Leksand med inlevelse och hyfsad fart. Sen tog det stopp igen. De individuella misstagen haglar in och Västerås behövde inte göra mycket mer än att ligga rätt i banan och ta tillvara på de kanonlägen som Redhawks serverade. Det här är pinsamt. Jag finner inga andra konkreta ord att skriva i kväll.

Visst, Leif Strömbergs mannar har inte turen på sin sida direkt, men det finns inga hemliga knep. Det ÄR hårt jobb i sextio minuter i match, därefter på träning, därefter på nytt i sextio minuter i match och så vidare som gäller. Spelarna var inte där i kväll. Inställningen var återigen på en sådan nivå att det måste bli rejäla konsekvenser. Antingen får ledarstaben se till att det sker eller så får ledarstaben kliva åt sidan. Jag ser tyvärr ingen annan väg ut.

Att Dragan Umicevic får komma ner till Malmö och "casha in" utan att anstränga sig alls är ett sätt att sätta klubbens framtid på spel. Trovärdigheten i att lira Dragan i en förstakedja när han tillför så lite, agerar tamt och ointresserat samtidigt som yngre spelare med vilja får stå tillbaka kan stå Malmö Redhawks väldigt dyrt inom en ganska så snar framtid. Jag påstår inte att Ponthus Westerholm är en spelare som skulle avgöra en match för Redhawks i första taget men det kommer sannerligen inte Umicevic göra heller med den genanta attityd han visar upp. Tidigare i veckan talade Dragan om att Malmö måste bli ett "krigarlag". Seriöst?!

Redhawks inledde säsongen med fyra raka trepoängare på bortais. Nu har man fem raka nollpoängare ute i landet. På de sex senaste matcherna har Malmö en vinst. Ett facit som pekar på att någonting är oerhört fel. Jag är inte övertygad om att lagmoralen och sammanhållningen är så bra i årets upplaga. Tyvärr. Ett lag som brinner och vill, tillsammans, uppträder inte så som Malmö gjort och gör just nu...

/Olsson

Är det inte tråkigt att vi i lilla landet lagom alltid ska titta snett på den som har en högre lön eller bara bättre ekonomiska förutsättningar än vad vi själva har?

Expressen väljer i dag att köra storyn om Linus Klasens höga lön en vända till. Att han tjänar mycket är inget nytt. Att han fick en stor sign on-bonus är inte heller något nytt. Sydsvenskans Kent Jönsson redogjorde för mer eller mindre exakt samma siffror – och detta dessutom för ett bra tag sedan.

Varför bryr vi oss då egentligen så mycket kring vad en spelare tjänar? Det är pengar som betalas ut från klubbens/Hugo Stenbecks ficka och knappast från min. Hade det varit så att klubben chockhöjt biljettpriserna i samband med värvningen av Klasen hade jag förstått att folk varit upprörda. Men nu har ju Malmö faktiskt billigare matchbiljetter än flertalet andra lag i serien.

I fjol var det dessutom samma snack. Då var det Carl Söderbergs lön som flitigt debatterades.

Nej, i min värld känns det som att det enbart handlar om avundsjuka. Att en spelare får så bra betalt för att göra det som han troligtvis tycker är något av det bästa han vet. Vad olika spelare har i lön skiter jag högaktningsfullt i, åtminstone så länge som vi inte har något lönetak i svensk hockey. Jag väljer att se till prestationen på isen. Mig kvittar det om spelaren i fråga tjänar 5 000 eller 500 000 i månaden, om han är 16 eller 45 år eller vilken nationalitet som står i passet.

Jag hade gärna haft bara en ynka procent av den lön som Linus Klasen uppges ha. Men jag överlever hur bra som helst på mitt bidrag som student kryddat med lite extrakneg. Framför allt mår jag förjäkla bra av att inte gå omkring och vara avundsjuk på vad någon annan har i lön. Den energin lägger jag hellre på något annat.

/Winnberg

Om ni, mot all förmodan, missade hyllningen av ”Pekka” Lindmark i Malmö Arena inför matchen mot Leksand finns klippet nu på Malmö Redhawks YouTube-kanal. Ni kan även se den här nedan.

Jag vill passa på att slå ett slag för de videomaterial som klubben lägger upp. Välproducerade inslag som dessutom är ett stående inslag i rapporteringen kring laget.

/Winnberg

I går tog Malmö Redhawks äntligen en trepoängare igen. En direkt nödvändig sådan för att hänga med i kampen om en direktplats till Kvalserien.

De spel som laget presterade i går var det som jag förväntat mig att se enda sedan det stod klart vilka som skulle leda laget. Jag har aldrig väntat mig någon propagandahockey där motståndarna spelas ut med ett klapp-klapp-spel. Däremot räknade jag med att Leif Strömberg skulle få alla sina spelare att kriga för varandra – varje byte, i varje match.

Tidigare kan jag tycka att det varit aningen för individualistiskt. Inte minst vid underläge, då flertalet av spelarna kanske haft för stor vilja att ”rätta till” resultatet. Detta har utmynnat i alltför många soloåkningar och chanser till snabba spelvändningar som bara runnit ut i sanden.

I går, främst under den första perioden, tyckte jag mig se ett rakare spel, med fler långa passningar upp i banan, ett spel som också var tempohöjande. Dessutom visade Malmö Redhawks prov på en mycket bra forechecking i offensiv zon. Framför allt kedjan med Robin Alvarez, Alexander Barta och Ivan Ciernik borrade ner sina huvuden och körde – och gjorde det tillsammans, som en enhet. Dessutom fick formationen utdelning i form av två mål, där framför allt Alvarez 2-0 var frukten av ett hårt jobb.

Nu gäller det att fortsätta på den inslagna vägen, glömma gårdagssegern och lägga fullt fokus på morgondagens tuffa drabbning med Västerås i Rocklunda.

Avslutningsvis vill jag sticka ut hakan en aning. Ivan Ciernik är en spelare som fått mycket kritik för att han inte har producerat, kritik som helt klart varit befogad. Fortsätter slovaken på den inslagna vägen, med samma spel som i går, tror jag att han mycket väl kan ligga runt 20 mål när vi summerar HockeyAllsvenskan 2011/2012.

/Winnberg

Kvällens match mot Leksand betydde så mycket för Malmö. En femte raka förlust, varav i sådana fall en tredje raka hemmaförlust, hade skapat en motvind av sällan skådat slag. Nu gick äntligen Redhawks ut och tog tag i matchen direkt. Man hade fart, vilja och koncentration. Äntligen fanns där forechecking värd namnet. Det gav också utdelning. Först via ett powerplay där Linus Klasen hittade in på ett utmärkt sätt till Tomas Kollar, som hittade en lucka bakom Erik Hanses. Notabelt var att både Kollar och Robert Carlsson befann sig precis framför Leksandsmålvakten. En fin överbelastning mot mål av denna powerplay-enhet.

Bara 3.42 senare kom ett 2-0-mål efter att Leksand gjort ett enkelt misstag i egen zon och Alexander Barta fann Robin Alvarez som med en backhand kunde utöka. Drömstart för ett lag som haft problem att få snabb utdelning på slutet. Första perioden ska laget i stort ha beröm för. Så här vill vi nog alla se Malmö spela betydligt oftare. För det krävs just närvaro och hårt jobb utöver spelskicklighet för att plocka poäng i Allsvenskan.

Mittperioden var början på att komma tillbaka till gamla synder och det såg mindre bra ut även i början på tredje ronden. Självklart var det också så att Leksand höjde sig efter en sämre inledningsakt. Malmö uppträdde länge väl avvaktande men till slut fick man bättre balans och Ivan Cierniks något udda mål till 3-1 avgjorde drabbningen. Ska passa på att berömma Ciernik. Han har haft enorma problem att producera, få utdelning, men Ivan är nu uppe i en sådan arbetskapacitet att mål och passningspoäng kommer. Hans kedjekamrater var för övrigt också bäst på isen i kväll. Riktigt fint att se Barta och Alvarez köra stenhårt och agera så noggrannt.

Jag skulle vilja påstå att det var till Malmös fördel att ett par spelare saknades i laguppställningen. Att Stefan Lassen (landslagsuppdrag), Alexander Ribbenstrand (skadad) och Pathrik Westerholm (landslagsuppdrag) inte fanns med gjorde att andra spelare fick kliva fram mer. Att gå på sex backar är inte alls fel väg att gå. Dessutom få in Emil Carnestad som spelade i parti med sina kvaliteter i stället för Lassen, som överskattar sin egen förmåga med puck alltför ofta, skärpte försvarsspelet.

Jag hoppas verkligen att Malmö nu kan fortsätta spela med ett något bättre tempo och lite rakare, enklare. Det kommer krävas. Inte minst på bortaplan och där väntar Västerås härnäst.

/Olsson

Det är lätt att vända kappan efter vinden. Ja, ni vet det där klassiska uttrycket. Men jag måste säga att jag har aldrig någonsin tappat förtroendet för en ledarstab på så här kort tid. Malmö har trots allt haft mängder med ledare och tränare under ja, modern tid. Jag köper verkligen inte signalerna som Leif Strömberg tillsammans med Ulf Taavola och Stefan Nyman skickar ut. Vi kan tala individuella misstag hur länge som helst. Faktum är dock att Redhawks på sina senaste matcher har gjort lika många grova misstag som är okej att göra över ungefär en halv säsong. På sin höjd. Nånting måste vara ruttet och det kan jag utan problem förstå. Konkurrenssituationen i och runt A-laget är, för att använda ett uttryck jag egentligen inte gillar, under all kritik.  

Jag talade tidigare om att skapa en kultur där det måste vara okej att göra misstag, nånstans vid försäsongsstarten. Jag trodde dock inte att jag på tre dagar skulle få se Morten Green och Dragan Umicevic slå urusla indianare på precis samma sätt. Det är inte okej att spelare med deras rutin gör så. Och det värsta är att det är bara toppen av isberget. Vi har exempelvis förstakedjan med Robert Carlsson, Green och Linus Klasen som svarade för ett svagt hemjobb och överlag gav ett förvirrat intryck i egen zon. 

Malmö har definitivt kapacitet. Det finns spelare i det här laget som har skicklighet nog för att lotsa Malmö till en kvalserie. Jag undrar dock om det går när formationsmixen är så bristfällig. Dessutom är det acceptabelt att du som välmeriterad spelare kan göra precis vad du vill. Speltid får du ändå som vanligt. Dålig inställning eller bristande respekt för att laget är större än jaget är heller inget som betyder ett skvatt.

Så här kan det ju fortgå. Då vill jag dock lyfta ett varningens finger för vilka stora konsekvenser det kan ge på sikt. Tänk bara sponsor- och publikmässigt. Publikt har det ju blivit ett trendbrott under hösten i och med satsningen, men nuvarande lag har snart skrämt iväg "spontanpubliken" igen. Ett varningens finger också för vad som kommer hända med de unga spelarna med potential. Mitt råd till Ponthus Westerholm efter Strömbergs uttalande på presskonferensen i dag är att byta klubb. Rädda din egen karriär. Kanske ta med Pathrik också så att ni kan få utlopp för er kemi och naturliga rörelseschema samt spela i mer offensiva enheter.

Jag har sällan förespråkat ledar-/tränarbyten tidigare. Malmö har ju gjort ofattbart många genom historien. Den här gången...ja, ni har nog redan förstått. 

/Olsson

Mörka november är här. För Malmö Redhawks del har upptakten av månaden varit nattsvart, åtminstone om vi ser allting i svart eller vitt. Resultaten har inte varit de önskvärda i onsdagens hemmaderby och gårdagens bortamatch mot Tingsryd. Men om vi tittar på prestation istället för resultat, har det då verkligen varit så dåligt?

Det är säkert många av er som sett presskonferensen efter gårdagsmatchen. Kvällspostens Alf Karlsson försökte sätta press på Leif Strömberg med diverse frågor kring de uteblivna resultaten. Jag skriver direkt under på åtminstone 90 % av ”Leffes” svar. Jag tycker att Malmö spelmässigt var bättre än såväl Rögle som Tingsryd. Problemet är att motståndarna har fått sina mål alldeles för enkelt.

Om vi tar gårdagsmatchen. Malmö dominerade den andra perioden totalt. Hade det inte varit för att tre raka utvisningar ryckte sönder Malmös offensiva spel hade ledningen varit större en ett mål efter fyrtio minuter.

Det som sedan händer under de inledande minuterna av tredje är ofattbart. Först trillar ett höstlöv in, sen lyckas Tingsryd komma tre mot en när Malmö har powerplay och helvetet avslutas med att Morten Green av alla spelare slår en indianare av sällan skådat slag.

Individuella misstag har kostat laget sex poäng på de två senaste matcherna. Det är bara att hoppas att vi sett tillräckligt många mål uppstå på det sättet nu och att motståndarna hädanefter tvingas spela sig till heta chanser för att kunna få utdelning.

Att läget är tufft just nu är inget att sticka under stol med. I morgon väntar Sundsvall hemma i Malmö Arena. Förhoppningsvis ett ypperligt läge att vända trenden.

/Winnberg

Jag har fått samla mig rätt så ordentligt sen i går och även hunnit med ett arbetspass. Det är snart dags att även för oss supportrar snegla på nästa match i form av fredagens batalj mot Tingsryd borta, men jag måste ändå hänga kvar lite kring derbyt och uttrycka mig med lite mer djup och noggrannhet.

Förlusten mot Rögle, den svider givetvis. Jag anser dock inte att Rögle vann matchen tack vare att man jobbade så mycket hårdare och "visade hjärta". Åkte mer skridskor det gjorde RBK. Fart i spelet är en enorm flaskhals i Malmö Redhawks prestationer hittills. Där skilde sig lagen åt i går. Därutöver ser jag egentligen bara en stor skillnad. Målvaktsagerandet. Du kan inte förvänta dig att en jämn och tät derbymatch slutar på något annat sätt än i en förlust när din rutinerade och tilltänkte förstemålvakt släpper två fruktansvärt billiga mål på mindre än 30 sekunder. Hur ska man kunna resa sig på allvar efter det?

För när laget sen trots det väl reste sig, fixade 1-3-mål och sedan även ett 2-3-mål, ja, då dömdes det bort högst tvivelaktigt och dessutom följde en ofattbar bestraffning i form av en ensam tvåminutare på Dragan Umicevic. Hannu Toivonens två insläppta var "mental knäck #1". Bortdömda målet med boxplay som följd "mental knäck #2". Och sen då ett 1-4-mål som ett brev på posten "mental knäck #3". Vi talar ju om rätt kort tidsperspektiv här också. Även om det var direkt dåligt att inte göra mål i det långa 5-3-spelet lite senare så var det ändå nånstans fullt mänskligt att det bara inte gick att komma tillbaka på nytt. Ska Malmö verkligen kritiseras så löjligt hårt som man har gjorts för det?

Jag har varit betydligt mer kritisk tidigare under hösten, när det faktiskt såg bättre ut resultatmässigt. För tidigare har jag saknat passionen, bitvis inställningen och inlevelsen i Malmös matcher. Gårdagens match var ett steg i rätt riktning på de punkterna. Så ser jag det i alla fall. Det jag däremot vill ifrågasätta är hur Stefan Nyman har kunnat bygga ett så pass omodernt lag. Hur kan det komma sig att Redhawks ska bygga sitt spel på långa, sega pucktransporter och utan en uns av kontringsspel? När laget redan har visat att det saknas fart i spelet så fick även Dragan Umicevic ansluta. Det är så svårt att förstå. Malmö hade behövt en speedkula i stället och egentligen till och med två yttrar med naturligt hög fart. Det tror jag hade förändrat väldigt mycket.

För att göra en kanske lite halvdålig jämförelse så är jag övertygad om att en Milan Bartovic-typ hade gjort klart mycket större skillnad för laget än vad en Ivan Ciernik-typ gör i en serie som Allsvenskan. Fart måste mötas med fart, inte minst i 5-5-spelet. Nyman gick in i den här säsongen med bara tre(?) spelare på kontrakt där dessutom två försvann (Markus Svensson och Patrik Nevalainen) under sommaren. Han har verkligen haft alla förutsättningar för att sätta ihop ett komplett lag som har varierande och spännande kvaliteter. Så har det tyvärr inte blivit och av allt att döma kommer en städning i truppen bli en nödvändighet inom en snar framtid.

Avslutningsvis måste jag fortsätta vädra missnöjet över att unga spelare bänkas konstant. Det kvittar nog vad Westerholms (som det rörde sig om tidigare), Roger Ohlsson och Lukas Ericsson hittar på. Jag undrar hur den biten kommer sluta på lite längre sikt. Jag anar, men hoppas någonstans att jag har fel... 

/Olsson

På onsdagskvällen är det derby nummer två för säsongen. Slaget om Skåne ska avgöras i Malmö Arena för första gången denna säsong. En match som betyder så mycket. Faktiskt för båda lagen. Pressen på Malmö att åter vinna en hemmamatch blev extra stor i och med fredagens svidande 3-2-nederlag mot Bofors borta, där en usel inledning målmässigt ännu en gång kostade poäng. Pressen på Rögle att ta en trea är i mina ögon ännu större. Där finns liksom inga ursäkter längre.

Det är på grund av ovan nämnda inte helt säkert att det blir en sprudlande fest. Jag tycker inte att det går att tala om att prestation går före utdelning i den här situationen utan det gäller att hänga på tåget nu. Malmö har förvisso spelat en eller flera matcher färre än sina konkurrenter, men topp-3 är målet och ingenting annat. Dessutom kommer det att komma över 10.000 åskådare till arenan i morgon. Då gäller det att leverera.

MrMadhawk.se har rapporterat om formationsförändringar och det ska bli intressant att se om det kan göra nån skillnad i spelet. Det är ju onekligen så att försvarssidan har haft problem, inte minst på bortais. Så att förändringarna enbart kommer på forwardssidan är lite motsägelsefullt. Å andra sidan har vi flera forwards som faktiskt underpresterar, det får inte glömmas bort i sammanhanget.

Tänkte gå igenom anfallskedjorna lite snabbt:

Klasen - Green - Carlsson
Bra att Morten Green flyttas upp från fjärdekedjan. Det har känts som ett slöseri att spela honom där. Frågan är dock om kedjan i sig förändras så mycket på det här.

Umicevic - Mattsson - Kollar
Det behövdes onekligen en ny omgivning för Dragan Umicevic. Tror Jesper Mattsson kan hjälpa Dragan bättre än Alexander Barta. En kämpe i Tomas Kollar är perfekt här. Kollar tar kampen framför mål och därigenom får Umicevic chans att lira fullt ut. Jag sätter dock frågetecken för tempot i kedjan.

Ciernik - Barta - Alvarez
Försäsongens främsta line är tillbaka från start. Robin Alvarez har gjort ett par riktigt bra matcher i rad nu. Det kan göra att Barta kommer upp ett hack igen då han får en kvick spelare bredvid sig och kanske, kanske kan Ivan Ciernik få igång produktionen.

Ericsson - Ohlsson - Lazo
En mer renodlad fjärdekedja. Lukas Ericsson har kommit tillbaka efter petningen på ett klart godkänt sätt. Roger Ohlsson är en ultimat center här. Även Miroslav Lazo hör ju hemma här nere. Tror denna enhet kan göra stor nytta mot RBK.

/Olsson